Det tog inte många veckor med styrketräning innan jag kunde på öka på vikterna. Jag började med mina lättaste hantlar och är nu redan uppe i nästan maxvikt på skivstången. I benövningar bör väl tilläggas. Armarna är nog mina svaga punkt när det kommer till styrketräning. Samtidigt tänker jag att det inte spelar så stor roll. Bulkiga biceps kommer inte att göra mig till en bättre löpare. Däremot gör starkare benmuskler det. Förhoppningsvis.

Just nu känns det i alla fall riktigt kul att styrketräna igen. Det är kul att märka att jag blivit starkare på bara några veckor och att jag kan öka på vikterna. Jag får inte lika mycket träningsvärk mer och jag vågar ta i. Nu kan jag träna som jag vill igen. Nu handlar det inte om att komma igång, lugnt och försiktigt, nu kan jag ta i. Tyngre vikter och känna mig stark.

Löpning är fortfarande roligast och kommer nog alltid att vara etta, men styrketräning är helt okej det med. Speciellt när det ösregnar, blåser orkanvindar och inte alls är det fina höstväder jag önskat mig på min lediga dag. Jag behöver ju faktiskt inte springa. Jag tränar inte för något mål, utan fokus ska vara på styrketräning. Det är roligt att se framsteg och det ger mig motivation till att fortsätta.

Det har blivit två styrkepass i veckan, och det vill jag fortsätta med. Ett lite tyngre pass och ett med lättare vikter. Det fungerar för mig just nu. Hela kroppen på båda passen, men lite olika övningar. Sen när vi börjar gå på gym (och simma) igen med mamma, kanske jag måste ändra mitt upplägg, men för tillfället fungerar det här utmärkt.