Det är inte många veckor kvar till maraton mer. Jag ska ännu springa två långpass som är över/kring 20 kilometer, innan jag börjar trappa ner. Några mängdveckor ännu, men sedan blir det betydligt kortare löppass och mindre mängd. Nu börjar de sista veckorna av maratonträning.

Den här veckan har det bara blivit snabba(re) löppass och inget långpass. Korta, snabba intervaller, varje löppass ungefär åtta kilometer. Ibland är det skönt att inte springa långt och nöta på. Istället springa fort och träna andra muskler.

Jag har semester nu de kommande två veckorna och det passar perfekt med maratonträningen. En sista slutspurt medan jag är ledig och kan träna som jag vill. Sedan börjar jobbet, hösten, rutinerna, och sedan är det dags för maraton.

Jag är nog redo, tror jag, men det är alltid nervöst i alla fall. Ett maraton är så långt, att mycket kan hända under loppet. Magkrasch, hunger, törst, det kan vara varmt, kramper. Vad som helst. Själva sträckan är väl inte lika skrämmande längre, men tiden är en annan sak. Man (jag) hinner nästan tröttna på att springa innan man (jag) kommit i mål.

Jag ska som sagt springa några långpass kring 20 kilometer ännu. Fokusera på att hitta ett jämnt maratontempo och fokusera på att springa hela vägen. Inte rusa för hårt, för att sedan vara tvungen att gå, för att sedan springa igen. Utan jämnt och fint. Steady state.

Jag tror det är viktigare för mig att jag springer, än hur högt tempo jag håller. För jag vet av erfarenhet från tidigare maraton, att börjar jag gå, är det lätt att bli för bekväm i det. Jag går för långa sträckor. Jag måste komma in i rytmen. Fortsätta springa, fast det är tungt.

Det vill jag träna på nu under de sista veckorna av maratonträning.