Mina planer för 2025 kan sammanfattas i fyra ord. Jag ska bli snabb. Are. Jag är trött på att känna mig tung i steget och kalla det jag springer för lufs. Springa i tempon kring 7:30 och alltid vara besviken över tiden på Tallinn maraton. 2025 är året då jag ska bli snabb igen. Hur jag någonsin har kunnat springa halvmaraton på tiden 2:06, vilket i princip betyder ett snittempo på 6:00, är utopi i dagens läge.

Mitt snabbaste pass från i fjol landade på 6:26 i tempo, det säger något om nivån. För det var ”bara” sju kilometer, inte precis ett halvmaraton. I år är jag inte ens nära, men det är inget som stressar mig nu. För det är vinter, klumpiga skor och mycket kläder. Plus att jag bara sprungit mängd och vanliga distanspass, inte intervaller. Men nu börjar det bli vår och det betyder att det är dags att öka tempot.

Första steget är att springa ett så kallat testlopp. Jag har gjort det förut när jag tränat inför maraton, men nu springer jag loppet i ett tidigare skede. Innan jag ens nästan inlett träningen. För att se hur jag ligger till. Upplägget är från Stora löparboken för kvinnor av Lofsan och Jessica Almenäs. Tanken är att springa ungefär fem kilometer på tid. Värma upp först så klart, men sen fem kilometer så fort man kan. Sedan då följa träningsprogrammet från boken och efter kanske sex veckor springa samma sträcka igen. För att se hur mycket snabbare man blivit.

Min snabbaste tid från ett testlopp är 28:16. Det kommer jag så inte kunna springa nu. Under 35 minuter ska jag väl klara, men då får jag nog kämpa. Min plan är att springa testloppet imorgon och sedan börja träna mer fart. Lägga in intervaller och snabbare pass. Sedan är tanken att jag ska springa ett testlopp varannan månad. Maj, juli och september. I september hoppas jag kunna springa fem kilometer på 27 minuter.

Det är nästan lite skrämmande att skriva ut sina mål i ett så här tidigt skede.