Etikettarkiv: fartlek

Bra start på maj

Vilken bra start på maj jag fick idag! Jag har varit sugen på att springa intervaller och lite snabbare pass, men eftersom det varit så länge sedan sist har jag inte riktigt ”vågat”. Jag har varit osäker på formen och om jag skulle orka springa fort. Senast jag testade gick det bra och idag gick det om möjligt ännu bättre. Jag tror nog att jag är redo för att lägga in intervaller i min träningsrutin igen.

vilken bra start på maj

Idag började jag lugnt och värmde upp i ungefär två kilometer. Den tredje kilometern ökade jag tempot, men inte max. Lite snabbare tempo för att vänja kroppen. Hitta rytmen, löpsteget, armpendlingen och inte ha en känsla av att jag snubblar på mina egna fötter. Kilometer fyra var sedan en riktigt snabb kilometer för att vara jag. Så snabb att kilometer fem var tvungen att bli en långsammare kilometer igen. Jag hade öppnat för hårt, jag var för flåsig och tung i benen. Jag behövde återhämta mig en stund innan jag tryckte på igen.

De tre följande kilometerna hittade jag sedan rätt tempo. Ett högt, men ändå kontrollerat tempo. Det var flåsigt och tungt, men jag orkade hålla tempot hela vägen. Det känns skönt att veta att det finns lite fart i mina ben. Jag har varit så bekväm av mig länge nu. Sprungit mysrundor runt kvarteret och sprungit mina långpass genom att varva löpning med lite gång. Det är kul att att variera sig och märka att kroppen svarar när jag försöker höja tempot.

Det är klart att det ännu finns mycket att jobba på och förbättra, men det här passet gav en indikation om att jag är på rätt väg. Att formen är på väg uppåt och att det finns fart gömt i mina ben. Det blev över åtta kilometer löpning idag varav fyra i riktigt bra tempo. Det kallar jag för en bra start på maj!

1

Ett tempopass i snabbskor

Jag har varit sugen på att springa intervaller. Ta fram mina snabbskor och springa ett tempopass. Susa fram på sopade gator, vinden i håret, bra tryck i steget och full fart framåt. Hög puls, flåsig andning, men ändå en bra känsla i kroppen. Det har jag längtat efter.

ett tempopass

Idag var det dags. Jag plockade fram mina lättaste skor, mina New Balance. Där har de stått i skåpet nästan oanvända sedan jag köpte dem. Nu kan jag äntligen springa i dem igen. Det är en helt annan känsla att springa i dem, än i mina Icebugs. Eller ens med mina Nike. De är såå mycket lättare och det känns som om jag flyger fram.

Det var evigheter sedan jag sprang ett tempopass. Jag brukar lägga in lite fartökningar i mina långpass, men nu var planen att försöka springa hela passet i ett snabbare tempo. Jag visste att det skulle bli jobbigt, men jag var förberedd på känslan. Laddad, ivrig och redo att springa fort. Dessutom var det inte ens så farligt.

Visst, det var tungt. Jag flåsade, pulsen var hög och benen hade mjölksyra, men det var ändå hanterbart. Jag gav inte upp, utan kämpade hela rundan. Totalt blev det över åtta kilometer löpning, med nästan 40 sek snabbare snittfart. Om jag brukar springa mina långpass i 7:10 tempo, gick det här i 6:29. Den snabbaste kilometern sprang jag på 5:55, vilket just nu känns supersnabbt. Tydligen finns det lite snabbhet i mina ben.

Nu gäller det bara att vänja kroppen att springa fort igen. Ibland kändes det som om jag snubblade på mina egna fötter när jag sprang. Snabbheten fanns, men kanske inte koordinationen 🙂

2