Det verkar som om mitt sämre pass bara var en parentes och att jag nu är tillbaka till mitt normala jag igen. Kanske gjorde en vilodag susen? Idag hade jag planerat att springa ett snabbare pass, men jag var osäker på formen. Jag bestämde mig för att gå på känsla. Kändes det bra, skulle jag öka tempot, kändes det inte bra skulle jag lufsa på eller helt enkelt avbryta passet.

Idag var känslan som natt och dag till fredagens pass. Jag märkte genast att yes, jag är tillbaka och att det här kommer att bli en bra runda. Jag hade inte planerat in något specifikt pass. Inte programmerat in klockan på intervaller. Inte tänkt ut hur länge jag skulle springa eller hur långt. Inget om tempot, överhuvudtaget inget planerat förutom att jag ville springa lite snabbare än jag normalt gör.

Jag värmde upp först i 1,5 kilometer ungefär. Stannade och tog några bilder och tänkte att vid två kilometer ökar jag tempot och springer följande tre kilometer snabbare. Jag hade vid det här laget bestämt mig för vilken runda jag skulle springa och den är nästan sju kilometer. 1,5 kilometer nedjogg på det och så borde jag vara hemma, ifall jag räknat ut rutten och kilometerna rätt.

Första snabbare kilometern gick i 6:40 tempo. Det kändes fortfarande bra i kroppen och kändes knappt som om jag tog i ens. Jag beslöt mig för att öka tempot ytterligare. Nästa kilometer landade på 6:30 ungefär och nu började det kännas jobbigt. Inte jobbigt, men snarare jobbigare. Sista snabbare kilometern ville jag pusha kroppen ytterligare och testa om jag kunde springa i 6:20. Tidigare när jag sprungit snabbt, har det bara varit den sista kilometern och bara en kilometer. Nu hade jag ändå redan sprungit två snabbare kilometer och med fredagens skräppass i färskt minne, var jag osäker på mig själv. Men det gick ju! Kilometer fem gick i 6:18 och eftersom det fortfarande kändes bra, sprang jag en till snabb kilometer. På 6:11! Nedjogg hem och jag var väldigt nöjd över dagens pass. Fyra snabbare kilometer, varav två snabba.

Det blev dessutom mängdrekord den här veckan, med nästan 25 kilometer löpning totalt. Jag hade inte ens tänkt på det och blev förvånad när jag kollade på klockan. Även om fredagens pass är ett jag helst vill glömma, räknas det ändå förstås med till mängden. Den blev ju riktigt bra den här träningsveckan i alla fall. Ett riktigt bra snabbt pass idag, längsta långpasset på länge och mängdrekord totalt. Vem kommer nu då ihåg ett sämre pass…