Det händer nästan varje gång och varje gång är jag lika förvånad över att jag inte lärt mig. Alltid när jag ökar på distansen på mina löppass blir jag stel i kroppen, speciellt benen och varje gång tänker jag att nästa gång ska jag minsann komma ihåg att stretcha efteråt. Kommer jag nånsin ihåg det? Nej. Och här sitter jag igen en gång med väldigt stela ben som känns som stolpar. Tacka vet jag yogan. Jag hade egentligen inte tänkt yoga innan jobbet, men märkte att nästa pass i True serien jag följer på youtube bara var 18 minuter. Det hann jag lätt med innan jobbet och var en bra start på dagen. Mina yoga aha-moments kommer inte lika ofta nu som det gjorde då när jag var nyfrälst, men jag upplever dem fortfarande. Idag var en sådan dag.

Fem minuter in i passet märkte jag hur jag började slappna av och hur jag hittade andningen. Jag kunde sitta rakare i ryggen, axlarna kom neråt och stelheten släppte i benen. Jag hittade lugnet och kom in i ett bra flow. Det var synd att passet bara var 18 minuter idag. Jag hade gärna fortsatt och gjort mer, eftersom det var så skönt. Kanske var det igen en gång en sådan dag att oberoende av vilket pass jag gjort, hade det varit skönt. Jag vill minnas att jag hittade min favorit just dagarna efter ett långpass sist också…

Kanske det är en bra kombination. Långpass en dag och yoga ett par dagar senare? Helt klart att det finns ett samband där. Eftersom jag bevisligen inte kommer ihåg min rörlighetsträning annars, är det kanske bra att planera in yogan efter långpassen. Det är kanske som allra skönast att yoga då när jag är som stelast. Eller snarare att det gör mest nytta då…