Ett eget halvmaraton

Mina långpass har suttit hårt inne den senaste tiden. Jag har liksom inte fått till det (som jag vill). Det kan ha varit för varmt, jag har glömt att ta med mig vatten och energi, magen har krånglat. Det ena med det andra med det femte. Jag har hamnat på en platå på ungefär 18 kilometer. Vilket är jättebra. För inte så länge sedan tyckte jag att 10 kilometer var massor och nu kan jag springa 18 utan större bekymmer. Men jag vill verkligen komma över 20 kilometer. Över halvmaraton, 21,1. Jag hade ett mål att innan maj är över ska jag ha sprungit ett halvmaraton igen. På månadens sista dag, var stunden inne.

Jag hade planerat att springa mitt långpass idag, men jag gjorde inga större förberedelser igår. Jag åt och drack som vanligt och tänkte inte så mycket mer på det. Jag vill inte lägga onödig press på mig själv. Som att ladda upp som en tok och sedan bli besviken om livet kommer emellan. Mera ta dagen som den kommer och löprundan blir vad den blir. Jag hade klockan på väckning, för jag visste att det skulle bli varmt och jag ville springa innan det blir som allra hetast. Klockan halv elva var jag ute genom dörren, vilket var lite senare än planerat, men det var inte såå varmt ännu.

Jag kände direkt när jag började springa att idag är en bra dag. Jag valde att inte springa med gåpauser var 10:e minut, utan att istället springa längre sträckor åt gången. Benen var pigga och pannbenet starkt och jag tänkte att nu kör vi (jag). Nu skulle jag testa att springa längre än ett halvmaraton. Jag lyssnade på podd när jag sprang och det hjälpte tror jag. Jag kunde koncentrera mig på den och fokuserade inte på mitt eget flåsande eller på att benen blev trötta.

Vid sju kilometer ungefär tog jag min första gåpaus. Jag hade smoothie med den här gången, istället för dextrosol, i sån där klämpåse. Som finns vid barnmaten. Det är tur att det är gott i sig, för varm smoothie när jag själv är varm och törstig… Nja. Men hellre det än en slibbig gel… Vid kanske 11 (?) kilometer, äh, vid slussen, stannade jag igen. Åt lite, fotade lite och stretchade ut benen. Direkt när jag stannade märkte jag hur varmt det var. Svetten bara rann. Jag märkte inte av det medan jag sprang, för då blåste det och svalkade av mig.

En bra sak (eller dålig beroende på dagsform) med den rutten jag valde idag, är att jag måste springa hela den ifall jag vill komma hem igen. Det finns bara en väg. Jag kan inte vika av någonstans och ta en kortare rutt. Det är bara framåt som gäller. Jag visste alltså att det skulle bli ett bra långpass, exakt hur långt det skulle bli visste jag inte, men långt i alla fall. Jag gissade på 20 kilometer och hade planerat att springa några extra varv runt kvarteret för att komma upp i önskad längd.

Mot slutet blev jag ganska trött och jag gick mestadels mellan kilometer 14 och 16. Värmen började kännas jobbig och smoothien var slut. Jag var hungrig och tom på energi. Kanske liite mera mat och dryck dagen innan ett planerat långpass inte är så dumt sen i alla fall 🙂 Nu hade jag ätit för lite och hade för lite med mig. Det blev en mental dipp. Jag som ville springa hela vägen idag, förutom de planerade pauserna. Inte gå flera kilometer.

De sista tre kilometerna hade jag fått ny energi  och jag ville avsluta på topp, avsluta springandes. Det blev längre än ett halvmaraton idag, totalt 21,55 kilometer. Fan vad skönt! Jag kan ju! Inte för att jag egentligen tvivlar, men det är skönt att få det bekräftat. Nästa steg är att springa 25 kilometer.

halvmaraton

 

0

2 tankar kring ”Ett eget halvmaraton

  1. Löpar-Åsa

    Heja dig! Grymt bra jobbat!

    Jag tror faktiskt att det på ett sätt är bra att inte ladda för mycket dagen innan, med mat. Som marathonlöpare är det ju bra att låta kroppen vänja sig vid att bränna fett istället för kolhydrater. Och springer vi långsamt och länge (vi som testat lågpuls vet ju detta) uppmuntrar vi ju att kroppen vänjer sig vid detta.

    Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Jag vet ju det egentligen, men det är svårt under ett pass när jag plötsligt kraschar och är slut på energi. Men övning ger färdighet 🙂

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *