Jag har skrivit ett liknande inlägg tidigare, tankar från ett gym. Jag har tränat på gymmet nu i två veckor, efter en paus på flera månader. Det är säkert över ett halvår sedan jag senast var där, mars kanske. Då var det mycket corona, det var munskydd som gällde och restriktioner. Handsprit, avstånd och torka efter sig. Nu verkar allt det bortglömt och folk har återgått till sina äckliga gymbeteenden. Man får faktiskt torka efter sig fortfarande, även om man inte måste. Har du använt en maskin och svettats på den, torka av den för fan. Corona eller inte.

Nästa punkt är kanske inte äckliga gymbeteenden, bara irriterande. Vad gör folk på gymmet egentligen? Antingen använder de en maskin i max fem sekunder, innan de går vidare till nästa. (Okej, det irriterar inte mig, jag bara inte förstår vitsen) Eller så använder de maskinen i en halvtimme så att ingen annan kan ha den. Och då använder de ju inte ens maskinen, de bara sitter där. Gör en repetition. Vilar i oändlighet och gör en repetition igen.

Idag gick det ändå bättre på gymmet för det var mindre folk. Nu kunde jag koncentrera mig på mig själv och mina övningar, och inte irritera mig på andra 🙂 För oj vad det är kul att träna på gymmet igen. Nu när jag tränat styrka hemma och börjar känna mig starkare, är det kul att träna lite annorlunda. Tyngre vikter, nya övningar och annan miljö. Faktiskt träna och ta i. Inte ligga hemma på golvet bland tvätthögar och katter. Vilket ju förstås är bra det med, men jag tycker ändå att det ger mer att träna på gymmet.

Nästa vecka är det dags igen och jag längtar redan.