Jag har nu simmat tre gånger den här hösten. Första passet kändes ju så där, men det var väntat. Då skrev jag också att jag sedan på tredje passet borde ha kommit in i ett flow. Idag var då det tredje passet, så hur gick det?

Hyfsat. Jag tycker kanske att jag simmar ganska mycket bröstsim mellan varven, att jag inte riktigt har hittat ett flow med frisimningen ännu. Men det går i alla fall i rätt riktning. För tillfället tycker jag mest att det hela tiden är något som stör. 

Jag köpte nya simglasögon för de förra läckte. De förra blev sedan lämnade på Cypern. Det nya paret har varit bra, om än lite spända. Så jag justerade dem, med den konsekvensen att de glappar. Så nu har jag simmat, justerat, simmat, justerat, simmat och så vidare. Idag beslöt jag mig för att ha dem supertighta igen, för det är åtminstone bättre än läckage. Idag hade jag sen igen problem med håret. Jag tror jag hade fel frisyr, för jag hade hela tiden hår i ögonen. 

Egentligen är det här små saker, men när man inte är så bra på att simma frisim, blir minsta lilla sak som stör, en mycket större grej. Och därför har jag svårt att hitta ett flow. Idag simmade jag 1700 meter varav långt över hälften frisim. Så hyfsat ändå tycker jag. Det finns definitivt saker att jobba på, men det är inte helt katastrof. Mest skulle jag önska att det inte skulle vara så tusans trångt i bassängen. Idag var vi som mest fem på en bana och det är alldeles för många att dela på 25 meter. 

På fredagen blev det första simningen sedan juni. Då simmade jag två gånger, eller kanske det var tre, under vår semester på Cypern. På fredagen var det Kaarinan uimahalli som gällde igen. 

Första simningen är alltid svår. Jag har väl inte tappat allt, men det märks tydligt att jag inte simmat på länge. Simning är en teknikgren och ifall jag faktiskt vill bli bättre på det och utvecklas, borde jag göra det betydligt oftare. En gång i veckan är bra, men fler skulle vara ännu bättre. Och så ska man kanske inte ha en paus på flera månader.

Jag tycker det är svårast att komma in i ett flow. Jag vet vad jag ska göra, jag hittar tekniken, men jag är inte där att jag kan simma längd på längd på längd. Frisim alltså. Det kommer sedan kanske tredje gången. När jag fått tillbaka rutinen. Nu känns det mest som om jag flaxar omkring.

Jag tror jag simmade 1500 meter. Jag har gett upp hoppet med Garmin. Den mäter helt fel. Till och med när jag pausar vid bassängkanten tycker den att jag simmat 50 meter. Den räknar så mycket i överkant. 

Det var som vanligt trångt i bassängen. Det var nog kanske roligare att simma på Cypern. Ensam i hotellpoolen tidigt på morgonen. Även om den var mindre, fick jag ändå hela poolen för mig själv. Jag kunde simma i eget tempo och nöta in tekniken. Nu blir jag tvungen att pausa. Vilket jag förstås vill göra eftersom jag inte orkar simma jättemycket frisim för tillfället. Jag vill bara pausa när jag själv vill, och inte för att någon är framför mig. 

Nu borde det i alla fall inte bli en lika lång paus, eftersom vi ska och simma nästa vecka igen. Då borde det redan gå bättre. Förhoppningsvis. 

Jag simmar fortfarande, även om det inte blir varje vecka längre. Det beror lite på vädret och hur det passar med jobbet. Förra veckan var det dessutom påsk, men nu så. Nu blev det simning igen. Min längsta simning någonsin. 2000 meter(!)

Det är helt galet långt tycker jag. Med tanke på att jag inte simmar såå ofta eller mycket, tycker jag att jag utvecklats massor det senaste året. Med ofta eller mycket menar jag mest att jag simmar en gång i veckan eller varannan vecka från oktober till april ungefär. Inte så att jag simmar tre gånger i veckan hela året, som jag gör med löpningen. Men visst, för någon som aldrig simmar, simmar jag väl både ofta och mycket.

Hur som helst, två tusen meter simning är överlägset min längsta simning någonsin. Jag varvade med att simma bröstsim och frisim. Jag tycker att jag direkt märker när jag haft en längre paus. Tekniken sitter inte lika bra och det tar längre för mig att komma in i ett flow. Skulle jag faktiskt vilja utvecklas som en simmare, borde jag säkert simma oftare. Nu känns det varje gång som om jag börjar om från början. Innan jag kommer ihåg vad jag skulle göra. Just det, sparka med benen. Rotera kroppen. Ner med huvudet. Kom ihåg att andas.

Jag har inte bestämt mig för ifall det var slutsimmat för säsongen eller inte. Nästa vecka blir det ingen simning, för då är det igen helgdagar och det passar inte med mitt jobbschema. Sen efter det hoppas jag ju egentligen att det är sommar redan och att jag kan springa i shorts. Och ifall det är det, väljer jag nog löpning över simning. Men ifall det är slutsimmat, slutade jag åtminstone på topp.

Vad är det bästa med att blogga? Förutom kontakten med andra människor då, det är att det är en dagbok för mig själv. För som om jag annars skulle komma ihåg något. Idag på dagen för fem år sedan var jag för första gången till Kaarinan uimahalli för att simma. Nu fem år senare kan jag simma långt över 1000 meter. Frisim. Från att knappt ha kunnat simma 500 meter bröstsim, till att bara simma frisim och dessutom dubbelt så långt, det är bra. Framsteg så det heter duga.

Dagens simning var igen ett riktigt bra pass. Säkert mitt bästa hittills. Jag började med att simma 100 meter bröstsim, men sedan bytte jag till frisim. Efter det simmade jag bara frisim. Längd på längd på längd på längd. 1400 meter totalt, varav då 1300 meter frisim. Ibland pausade jag lite vid kanten för att hämta andan, och justera glasögonen (måste så köpa nya), men i övrigt simmade jag hela tiden. Jag förstår inte vad som har hänt. När blev jag så bra plötsligt?

För någon månad sedan orkade jag just och just simma 25 meter frisim och nu simmar jag bara det. Det är så kul när det plötsligt känns lätt. Som om jag vet vad jag gör och fattat tekniken. Jag kommer in i en bra rytm, hittar andningen och lugnet och kan simma på. Jag blir inte lika flåsig och andfådd längre, det är inte lika tungt, utan det känns som om det går framåt. Flow. Det är typ mitt favoritord i träningen. När jag inte behöver tänka på vad jag gör, eller kämpa, ta i, utan det går av sig självt. Där är jag nu i simningen. Fem år senare sedan första gången.

*edit. Det är visst imorgon som det är på dagen fem år sedan*

Jag tycker att jag bara bloggar om simning och att jag upprepar vad jag skriver, men det är så kul att simma just nu. Jag vet inte vad som har hänt. När blev jag plötsligt bra på att simma? Det är som om det plötsligt skett en stor förbättring. Från att knappt ha orkat simma 25 meter frisim, till att nu bara simma frisim. Nästan. Jag brukar fortfarande börja med att simma bröstsim, men sedan simmar jag bara frisim.

Idag blev det igen att simma 1500 meter. Det har blivit min standard. Det tar ungefär en timme. Jag tror inte att jag skulle orka simma mycket längre än så. Jag tycker att det är mycket tyngre för musklerna att simma frisim. Efter ett simpass är jag alltid helt slut i kroppen, skakis. Det känns minsann att jag gjort något. Jag är både hungrig och trött, men ändå nöjd och glad. Lite samma känsla som efter att jag sprungit ett långt långpass.

Nu vet jag inte hur jag ska göra för att bli ännu bättre. Bara fortsätta att simma? Eller borde jag börja göra upp en plan? Så som jag gör med löpningen. Intervaller, snabbare varv och så vidare. Fast då krävs det nog att jag simmar oftare tror jag. Just nu är jag väl mest nöjd att jag fattat tekniken och orkar simma längre sträckor frisim i ett svep.

Jag tror kanske att jag skulle vilja testa på att andas vart tredje armtag. Så att det skulle bli mer jämnt. Nu andas jag alltid vartannat och alltid åt höger. Fast sen igen, det verkar ju funka för mig. Kanske det ännu är för tidigt i min simkunskap att börja mixtra och lägga till ”intervaller”. Kanske jag bara ska fortsätta som jag gjort hittills, nu när jag äntligen blivit bättre.

Jag ska blogga om något annat än simning också, men det är det som är roligast just nu. Den träningsform som jag tycker att jag utvecklats mest i. Det är så kul att simma för tillfället. Jag kan simma längd på längd på längd. Frisim. Just kunde jag knappt simma 25 meter i ett svep och nu orkar jag hur långt som helst. Jag förstår inte vad som hänt. När blev jag plötsligt bra på att simma?

Idag simmade jag nästan hela passet i banan för snabba simmare. Jag började i den banan som kallas för kuntouimarit, typ motionärer, men sedan simmade jag bara i banan för snabba. Jag kände mig inte ens i vägen för andra, utan kunde lätt hold my own. Så kul att märka att jag blivit bättre.

Nu får nästa steg bli att minimera mina pauser. 50 meter frisim går ännu lätt utan att pausa vid kanten, men efter det blir det tyngre. Sedan är jag tvungen att hämta andan. 75 meter går fortfarande okej, men sedan är jag tvungen att pausa så länge efter 100 meter, att jag nästan hellre simmar bara 50. För då blir pausen mycket kortare. För nej, jag kan inte pausa vid 75 meter. Då är jag ju vid ”fel” kant. Fast nu när jag tänker på det, varför inte egentligen? För då är jag tillbaka på rätt kant igen, efter nästa 75 meter. Eller så simmar jag bara som det känns bäst…

För just nu känns det riktigt bra och kul att simma. Även om det är synd att inte vara till gymmet innan som tidigare, tror jag nog att det är det som bidrar till att simningen går mycket bättre. För att jag inte är färdigt trött och sliten i musklerna. Jag kan fokusera på att bara simma.

Hur blir man bättre på att simma frisim? Jag tycker jag är hyfsat bra nu, men jag vill bli ännu bättre på att simma frisim. Det är fortfarande svårt och tungt, men nu tycker jag åtminstone att jag platsar i banan för snabba simmare. Om den är ledig det vill säga. Eller inte ledig, men ibland är det trångt där också. Jag försöker välja den bana som är minst trång. Så får jag mest utrymme själv och kan simma i egen takt.

Jag kämpar på och det är väl det som är nyckeln ifall jag vill bli bättre. Öva, öva och öva. Simma, simma, simma. Nu klarar jag av att simma 50 meter frisim i ett svep. Pausa lite vid kanten och på det igen. 50 meter igen och en liten paus och så vidare. Det känns helt okej. Inte lika tungt och flåsigt som då som jag knappt kunde simma 25 meter. Nu simmar jag ändå dubbla sträckan och det känns lika lätt. Eller lika svårt, hur man nu vill se på det. Men inte dubbelt så tungt fast det är dubbla sträckan. Så jag har ju blivit bättre.

Nu tror jag att nästa steg kommer att vara att försöka minimera pauserna. Minimera att simma bröstsim mellan varven och fokusera på att bara simma frisim. Riktigt nöta in tekniken och bli bättre den vägen. Jag skulle så vilja gå en fortsättningskurs i simteknik. Få en uppdatering om mina kunskaper. Tänk på det här, gör si eller så. För nu tycker jag själv att jag fattat tekniken, men tänk om det är helt fel. Och så nöter jag in fel teknik. Som det visade sig vara med bröstsim. Där hade jag simmat i två år och så var det helt fel. Och nu är det svårt att olära sig det…

Jag vet inte vad som har hänt med min simning, men det känns som om jag plötsligt har blivit bra på att simma. Bättre i alla fall. Jag kan simma längd på längd med frisim nu. Inte efter varann, men det känns som om det inte är långt borta. Tekniken sitter och andningen fungerar. Jag har hittat lugnet och känner mig plötsligt bra på att simma. Som om jag vet vad jag gör och kan vara i banan för snabba simmare.

Jag brukar simma 25 meter frisim och sedan 25 meter bröstsim och så varvar jag på det sättet hela tiden. Ibland blir det kanske lite mer bröstsim och ibland pausar jag vid kanten, men jag tycker ändå att det känns som att jag simmar nu. Inte bara plaskar runt och försöker.

Nu är det ju förstås just typiskt att precis när jag har hittat tekniken, blir det en paus på några veckor. Jul och julledigt och nyår och helger och säkert också proppfullt i bassängen. På grund av julledigt och nyår och nyårslöften och sånt.

Idag var det också proppfullt i bassängen. Två skolklasser back to back betydde att vi som ville simma hade en ynka bana att dela på. Som mest var vi sju stycken på den banan och 25 i hela bassängen. Fyra gånger 25 meter är alldeles för liten bassäng för så många personer. Men jag kämpade på med min simning och försökte hålla egen takt. Simma i min rytm och pausa vid behov. Det blir ganska naturliga pauser när man är så många som simmar.

Just nu känns simningen riktigt kul och som om jag har gått framåt. Nästa steg blir att försöka simma längre sträckor med frisim. För det är det jag vill bli bra på.