Om två veckor den här tiden borde jag vara på ett hotell vid Helsingfors flygfält. Väskan är förhoppningsvis packad med allt jag behöver, passet, visumet, biljetterna och allt är med. Jag är troligtvis nervös, förväntansfull, glad, trött… allt på en och samma gång.
Om två veckor åker nämligen vi på vår drömresa till Australien och Nya Zeeland! Som jag längtar! Jag kan knappt tro att det är sant, att jag ska få åka till mitt drömresmål 🙂
Idag har vi sakta återgått till vardagen och till rutiner. Julen är härlig, men två dagar räcker alldeles lagom för mig. Idag skall det bli skönt att äta vanlig mat och bara ta det lugnt här hemma för oss själva.
Julafton spenderades hos mina föräldrar. Det var vi och så mina två bröder med familj. Totalt åtta vuxna och fyra barn. Väldigt mycket liv och rörelse och ett ivrigt väntande på tomten som aldrig tycks komma tillräckligt fort. Mat i oändlighet och vi åt tills vi sprack ungefär. Allting precis som vanligt då med andra ord 🙂
Tomten kom till slut och hade med sig en massa presenter. Tydligen har även jag varit snäll i år för jag fick också något. Våran bröllopsbok som vi gjort var en uppskattad present. På kvällen på julafton kollade vi sedan som vanligt på svensson svensson. Varför kommer det så sent nuförtiden?
Juldagen var vi hos min mans föräldrar. Vi brukar försöka spendera varannan julafton hos mina och varannan hos hans föräldrar. Ibland går vi i kors med våra bröder och allas tidtabeller passar inte ihop. I år så var vi bara fyra personer hos mina svärföräldrar eftersom min mans bror och sambo var där på julafton. Det är ju självklart tråkigt, men förståeligt att det inte alltid passar för alla.
Även juldagen bjöd på mat i överflöd. Sill, lax, skinka, rödbetssallad… Choklad, pepparkakor, mera choklad… Det finns ingen risk för att behöva gå hungrig på julen. Nu i efterhand känns det som om jag inte behöver äta på en vecka. Mätt och belåten efter all julmat.
Äntligen är även jag ledig. Det var en kort arbetsdag på tre timmar idag, fullständigt onödigt ifall ni frågar mig. Men skall köpcentret vara öppet så ska det och då måste någon jobba också. Men nu är jag ledig och kan inleda julfirandet.
Pust! Vad är det med julen som gör att folk blir så stressiga och på dåligt humör? Jag hade anat att det skulle bli bråttom på jobbet idag med mycket kunder och hög ljudnivå och det var det minsann. Jag fick påminna mig själv om att andas, andas och ta det lugnt. Jag gillar när det händer saker på jobbet och när det är lite action, men ibland blir det helt enkelt för mycket.
Imorgon ska jag ännu jobba en lång och intensiv dag, men sedan borde det lugna ner sig lite. Nästa vecka kommer jag att jobba kortare dagar och då är jag dessutom ledig två dagar innan jul. På tisdagen har jag en vanlig ledig dag enligt schemat och på torsdagen blev det en extra ledig dag med tanke på vad som hänt inom familjen. De som har läst min blogg den senaste tiden kan kanske ana vad som har hänt. Jag vill inte gå in på närmare detaljer, men torsdagen kommer att vara en sorglig dag.
Julkorten årsmodell 2016 börjar ta form. Jag har haft min idé i huvudet länge och har köpt allt material till dem. Jag har bara inte fått tummen ur för att börja laga dem. Idag var det dags, för jag insåg att sista dagen att posta dem är den 14.12. Vilket ju är ganska snart, så jag måste skynda mig ifall jag vill få dem klara tills dess.
Jag har suttit hela eftermiddagen och bra bit in på kvällen och klippt och klistrat. Jag tror alltid på något sätt att det ska gå mycket fortare än vad det egentligen gör. Det tar ju evigheter att pyssla ihop 16 kort. Jag har igen haft två stycken hjälpredor som har busat på bordet. Fast jag låter honom hållas eftersom han verkar piggare idag och på bättringsvägen.
Idag har vi varit på julmarknad i Pargas. Jag minns inte när jag senast skulle ha varit på julmarknaden. Jag är alltid på jobb när den ordnas känns det som. Där var massvis med folk, man kunde knappt röra sig framåt på vissa håll. Kul i alla fall att så många människor hittade dit.
Jag försöker att inte tänka så mycket på det jobbiga utan istället aktivera mig med något annat. Idag har jag jobbat och där kunde jag inte tänka på saken, för jag hann helt enkelt inte. Jag har kollat på telefonen många (många) gånger idag och bävat för att mamma ska ringa. För ringer hon, så tja, då vet jag vad det handlar om.
Nu på kvällen har jag försökt laga årets upplaga av julkorten. Det blev inte till något. Jag hade två ivriga hjälpredor som hemskt gärna ville vara med. Jag fick avbryta processen flera gånger och till sist gav jag upp. Jag får fortsätta en annan gång när de sover. De är nog så söta, men oj jösses vad de busar.
Imorgon är jag ledig eftersom det är Finlands självständighetsdag. Då hoppas jag få till ett långpass, där jag kan bearbeta alla mina tankar och känslor. Jag brukar kunna tänka bättre efter en löprunda och jag känner att jag verkligen behöver en sådan nu. En runda som nollar hjärnan och som ger mig lite andrum från det jobbiga.
0Idag har varit en tung dag. Jag har fått tråkiga nyheter angående en familjemedlem och jag har gått omkring och tänkt på det mycket. Det är inte direkt oväntat, eftersom hon är gammal och har varit dålig länge, men… Tyvärr tror vi inte att hon har länge kvar mer och det var väldigt jobbigt idag på sjukhuset. Mycket tårar…
Under de drygt 16 år som jag varit i arbetslivet har jag aldrig (vad jag minns) försovit mig till jobbet. Inte i alla fall försovit mig så mycket att jag inte skulle ha hunnit till jobbet till utsatt tid. Förutom idag då…
Jag vaknar klockan 8:45. När skulle jag vara på jobb? 8:45. Insert femtioelva svordomar! Det värsta av allt var att jag skulle och öppna caféet idag. Inte så att där redan var någon och jag bara kommer lite försent. Utan jag skulle öppna caféet 9:30, vilket med väldigt snabbt matematik inte kommer att ske, eftersom jag fortfarande är hemma.
Bara att börja ringa runt då. Ringer till kollegorna och förklarar situationen och en av dem bor som tur nära jobbet så hon var snabbt på plats. Ringa till chefen och skämmas lite. Han var på bra humör och tog det lugnt och sa bara att sånt händer alla. 🙂
Slutet gott, allting gott. Caféet öppnades i tid och jag var sist och slutligen bara 45 minuter försenad. Tack och lov att jag hade tillgång till bil och kunde snabbt gasa iväg.
Det ska bli så skönt med en ledig dag imorgon, efter allt jobb som helgen inneburit. Det har varit mycket på jobbet, mycket kunder och hög ljudnivå och stress. När jag kommer hem från jobbet är hjärnan bara mos. Imorgon har det t.o.m lovats sol och jag hoppas att det stämmer. Jag vill få in en löprunda i dagsljus och solsken skulle vara värsta lyxen. När var solen framme senast liksom?
Ett tappert försök till julstämning
0
