Veckans intervallpass-check

Lämna ett svar

Idag efter jobbet sprang jag mitt planerade intervallpass för veckan. Det blev mina trogna pyramidintervaller. 1 min-2-3-4-3-2-1 med 1:30 vila emellan. Och usch så det var jobbigt! Frustade och flämtade mest hela tiden under intervallerna. 1 minuters intervallerna gick under 5:00 tempo, medan de övriga gick på en 5:20-5:30. Vilan där mellan gick i sakta sakta jogg, så medelhastigheten blev 6:00 jämt.

Jag får lov att vara nöjd med det, för det var verkligen allt jag orkade med i dag. Jag vet inte vad det beror på, jag tyckte innan jag for ut att jag kände mig pigg och kry och var taggad på att springa lite snabbare än normalt igen. Men kroppen var inte med på noterna idag. Jag hoppas att det bara är någon tillfällig svacka och att jag inte håller på att bli sjuk. Jag vill verkligen inte vara sjuk i sommar”värmen”. Eller värme och värme, jag vet inte var den håller hus egentligen. Jag går ju i jeans och tröja hela tiden. Jag har garderoben fylld av oanvända sommarkläder…

En annan tid, en annan plats. Längtar…

Veckosummering

Lämna ett svar

Den här veckan närmade jag mig redan min normala träningsmängd. Totalt blev det tre löppass på 26 kilometer totalt och ett pass styrka. Torsdagens styrketräning lämnade en brutal träningsvärk efter sig så p.g.a. det blev det bara tre löppass. Jag siktade ursprungligen på fyra och då hade säkert kilometer mängden landat på en 35-40km.

Idag blev det veckans sista löppass och det längsta sedan halvmaratonet. Idag sprang jag 12,5 kilometer och allt kändes bättre än igår. Farten var redan högre även om jag idag sprang betydligt längre än igår. Så som jag visste så behövde jag inte oroa mig. Torsdagen träningspass kändes ännu i benen i går och påverkade således tempot, men idag sprang jag nästan i min normala fart. Idag hade jag dessutom bråttom hem. Jag ville hinna undan regnet, för himlen var fylld av regnmoln. Det hade regnat lite till och från under dagen och jag ville inte bege mig ut i regnet. I regn fick jag nämligen springa i igår. Varför ser annars folk konstigt på en när man är ute i regnet och springer? Igår så regnade det faktiskt inte då när jag begav mig ut, sedan kom det dock flera störtskurar under tiden. Och som folk (i bilar) glor… ”Ja jag veeet att det regnar, jag springer för det”

Jag hann hem

Nästa vecka bjuder förhoppningsvis på mer träning. Då vill jag komma upp i en 35-40 kilometer löpning, fördelat på en fyra pass. Ett av de passen vill jag springa nån form av intervaller på och ett långpass. De två övriga är ”fria” att springa vad jag känner för. Sedan vill jag också träna ett pass styrka. Måste planera in vilken dag jag gör vad på bara, så att jag har en vilodag efter styrketräningen ifall det visar sig att jag har lika grym träningsvärk även nästa gång… 🙂

Lite bättre idag redan

Lämna ett svar

Träningsvärken från helvetet har lite gett med sig nu som tur. När jag vaknade på morgonen så kändes allt redan bättre och mot dagen har den släppt ytterligare. Idag efter jobbet var jag ute på en springtur. Det kändes ännu i benen, de var väldigt sega och tunga. Så farten var inte något att hänga i julgranen, men det är inte alltid huvudsaken heller.

Jag litar på min kropp och på mig själv och vet att det kommer att gå fortare nästa gång. Och om inte nästa så snart iaf… Det är inte så konstigt att det gick långsammare än normalt idag, kroppen fick nog en chock av mitt träningspass på torsdagen och har inte återhämtat sig ännu. Så snart är jag fit for fight igen.

Jag har faktiskt de tre senaste gångerna som jag varit och sprungit, sprungit utan musik. Jag springer ALLTID med musik, jag försöker avvänja mig från det. Jag har ingen pulsklocka (eller jag har en, men inte med gps, bara sån som mäter pulsen och inget annat) så jag springer alltid med runkeeper på telefon. Och eftersom jag alltid har telefonen med mig iaf, så blir det automatiskt även musik. Men nu har jag planer på att köpa en pulsklocka med gps och då behöver jag ju inte runkeeper mer. Och då känns det onödigt att springa med telefonen och musik. Sen att det ju förstås kan vara bra att ha telefonen med sig på löprundan iaf är ju en annan sak… Så nu försöker jag vänja mig att springa utan musik så att jag är van sedan när jag har pulsklocka…

Hur är det med dig? Springer du med musik eller utan? Hur är det med andra tekniska grejer? Pulsklocka?

En ”rolig” historia här ännu mot slutet. Vid bajamaja kön inför Paavo nurmi halvmaraton så frågade damen framför mig i kön vad klockan var. Och jag visste inte. Den minen alltså… Whaat, ingen pulsklocka? Hon verkade uppriktigt förvånad över att jag inte hade nån klocka.

Bjuder ännu på en bild på min favoritkatt, Emma, som har absolut ingenting med inlägget att göra. Men fin är hon…

Träningsvärk från helvetet

Lämna ett svar

”Dumt huvud så får kroppen lida” sägs det ju… Så jag har ju bara mig själv att skylla. Jag har inte styrketränat på säkert en månad och igår tog jag äntligen tag i saken igen. Och jösses som jag har träningsvärk idag! Fast det visste jag nog om att jag skulle få. Benen bara skakade när jag var klar och när jag en timme senare skulle på jobb så vek sig nästan benen i trappan. Spagettiben deluxe liksom!

Nå ja, det är en skön känsla trots allt. Jag vet ju att jag har gjort något och förhoppningsvis har jag mindre träningsvärk nästa gång. För nu ska jag verkligen fortsätta med detta. Jag måste stärka upp mina ben för att bli en bättre löpare. Så igår blev det mycket knäböj och utfall. Plus sedan då olika övningar för armar och axlar. Det blev en genomkörare för hela kroppen helt enkelt och det känns minsann idag…

Idag var det tänkt att jag skulle bege mig ut på ett löppass innan jobbet, men skjuter upp det tills imorgon istället. Mina ben känns inte riktigt fit for fight ännu, så tror det är bättre ifall de får vila. Vila från löpningen that is. Idag ska jag använda min foam roller och försöka rulla upp mina onda punkter och så blir det löpning imorgon istället.

Så här känner jag mig idag, vaggar fram som en anka

Back to normal

Lämna ett svar

Idag efter jobbet blev det då äntligen dags för ett efterlängtat löppass. Jobbdagen var ett enda kaos, det var bråttom hela tiden, så det blev närmare en timme övertid för mig. Efter jobbet behövde jag ännu handla, men sen! Sen! Äntligen lite löpning.

Som jag skrev igår så har jag planerat att träna normalt igen den här veckan. Dagens pass blev ett planerat ganska kort pass, sprang nästan sju kilometer. Däremot så gick det förvånansvärt snabbt för att vara mig. Jag trodde att benen skulle vara trötta eftersom det var så bråttom på jobbet, men de var hur pigga som helst. Så för en gångs skull så var både kroppen och knoppen pigga. Oftast brukar det vara antingen eller… Synd bara att jag hade så lite tid på mig. Det behöver nämligen fixas en hel del här hemma. Förra veckans sol och värme resulterade tyvärr i ett ostädat hus och nu börjar det nämligen se ut som om en virvelvind farit fram här.

Imorgon väntas det nämligen besök. Jag ska ha tjejmiddag hos mig och även om DE säkert inte bryr sig hur det ser ut hemma hos mig, så gör JAG det. Så när jag förra vecka prioriterade solstolen framom städandet, så får jag nu ta konsekvenserna av det.

Dagens bästa: Löpningen helt klart. Idag handlade jag dessutom mina första jordgubbar för säsongen. Tänkte bjuda på dem imorgon, ska försöka hålla mig från att mumsa i mig dem allihop själv innan gästerna kommer.

Dagens sämsta: Vädret. Vart försvann sommaren liksom?!

Mums!

Ny vecka nya tag

Lämna ett svar

Förra veckan blev ju lite av en vilovecka både från träningen och från bloggen. Nu är det dock nya tag som gäller. Den här veckan har jag planerat att träna som normalt igen. Vill få in tre till fyra löppass och ska verkligen ta tag i styrketräningen igen. Det har legat lite på is den senaste tiden, men nu måste jag skärpa mig. Jag kände ju av mitt vänstra ben mot slutet av halvmaratonet, både höften och baksida lår knorrade i slutet. Så nu ska jag försöka stärka upp musklerna där för att orka bättre nästa gång.

Jag har inget lopp inplanerat nu senare i sommar. Jag måste fundera lite på vad jag vill delta i. Blir det flera millopp med förhoppningen om att springa snabbare eller ska jag springa ett till halvmaraton någonstans. För tillfället lutar det lite mot att springa i Tallinn i september igen. Sprang halvmaraton där i fjol och gillade det mycket. Så jag tror att det blir en favorit i repris. Dessutom så går det enkelt att kombinera resan dit till en minisemester med lite shopping och hotellhäng också. Inte bara resa dit, springa ett lopp och resa tillbaka igen. Utan stanna en dag eller två extra. Måste ta och prata med chefen på jobbet bara och se om jag kan få ledigt. Jag jobbar inte bara regelbundna arbetstider, må-fre 9-17, utan jobbar kvällar och mycket helger också. Så det är alltid lite av ett pussel att få helger ledigt, plus sen då ännu extra ledigt på måndag och eventuellt tisdag. Men han brukar nog vara väldigt tillmötesgående bara jag säger till i tid.

Glad måndag på er alla!

Sagt och gjort och shortspremiär

Lämna ett svar

Idag efter jobbet blev det då dags för en liten löptur. Jag for ut en åtta-tiden på kvällen. Då var det ännu varmt och skönt ute så det blev shortspremiär för mig. Hittills har jag bara sprungit i 3/4 tights eller hellånga, men nu tyckte jag att det var så varmt att shorts var ett måste. Svetten bara rann när jag kom hem och då tyckte jag ändå att jag sprang lugnt. Är väldigt tacksam över att mitt halvmaraton gick förra lördagen och inte imorgon. Det har nämligen lovats över 25 grader imorgon och jag kan bara tänka mig hur mycket jobbigare det skulle ha varit att springa då.

Så mycket som jag älskar sol och värme så är jag nog inte lika förtjust att springa i det, och mitt på dagen dessutom. Dagens runda gick iaf hur bra som helst. Det blev min vanliga ”testrunda” och allting kändes bra i kroppen. Jag har nog återhämtat mig bra från halvmaratonet. Så nästa vecka blir troligtvis en normal träningsvecka igen. På det igen bara!

Äntligen sommar

Lämna ett svar

Det blev viss lite bloggpaus här. Det är av olika orsaker. Dels tog del ett av min semester slut och dels så kom äntligen sommarvärmen. Så då jag inte jobbar så vill jag helst spendera min tid ute i solen.

Det är även lite tomt på träningsfronten för tillfället. Sedan lördagens halvmaraton har jag inte tränat något alls. Jag har bara gått på promenader. Kroppen känns nog redo för träning, men det är som om jag inte skulle ha ”tid”. Eller tid har jag väl, jag väljer för tillfället att prioritera annat. Som sommar och sol och uteterassen. Men kanske att jag springer en liten runda imorgon. En lite väck kroppen runda, testa att allt känns bra i kroppen.

Jag hoppas att ni också har fått njuta av lite sol och värme!

Sommaren är här!

Länkkärlek

Lämna ett svar

Sista dagen av bloggutmaningen. Jag skrev nästan alla dagar, det var bara en eller två dagar som jag hoppade över. Vissa ämnen var helt klart lättare att skriva om än andra.

Länkkärlek var det ju nu som gällde. Jag läser en massa bloggar av olika skäl. Vissa är till för att inspirera mig, vissa skriver bra och andra har fina bilder t.ex. En röd tråd bland de flesta bloggar jag läser är att de skriver mycket om träning.

Bloggen jag följt med längst är Johannas. Jag minns att hon började dra löpgrupp i Vasa några år efter att jag flyttat därifrån att jag kommer ihåg att jag tänkte att jag önskade att jag bodde kvar där. För jag hade nyligen börjat springa och tyckte att en löpgrupp verkade skoj.

Via henne hittade jag sedan en massa andra roliga bloggar också. Senaste som jag börjat följa med är t.ex

Träningsblogga
HejaErika
Mammaspring

Plus att jag läser en hel drös andra också, jag väljer bara att lyfta fram dessa tre (fyra).

Race report Paavo Nurmi halvmaraton

3 svar

Varning för text!

På lördagen 27.6 sprang jag mitt andra halvmaraton någonsin. Jag sprang i mål på tiden 2.07.35 vilket är nästan sju minuter snabbare än när jag sprang halvmaraton sist. Inte riktigt vad jag hade för drömtid, men nära och jag är väldigt nöjd. Men vi tar väl hela historien från början.

Jag hämtade ut min nummerlapp redan på fredagen och tyckte att jag kände mig konstigt lugn då. Normalt sätt brukar jag vara väldigt nervös inför lopp och nervositeten brukar bara öka ju närmare själva loppdagen kommer. På lördag morgon när jag vaknade var jag fortfarande väldigt lugn. Jag åt min frukost i lugn och ro och började laga mig i ordning. Det skulle vara gemensam uppvärmning 11:40, starten för 10 km skulle gå 12:10 och starten för halv- och helmaraton 12:30. Jag tänkte att jag behöver inte stressa till starten eftersom jag har min nummerlapp, hinner jag till uppvärmningen som hinner jag, annars kan jag värma upp själv.

Vid själva startområdet var det massvis med folk, som det brukar vara vid lopp. Jag ställde mig direkt i bajamaja kön, jag var nog inte så lugn mera… Det regnade lite smått, men inte så farligt egentligen. Jag blev lite blöt, men hade fortfarande mina överdragskläder på mig. Värmde upp för mig själv vid startområdet och allting kändes bra i kroppen. Starten för 10 km gick och nu började jag redan bli nervös. Ställde mig i bajamaja kön igen och sedan var det dags för mig att bege mig till starten.

paavo nurmi halvmaraton 2015

Min plan var att ställa mig vid 2.05 farthållaren. Den planen gick åt skogen direkt i början. Det var smockfullt vid starten, så jag blev och stå långt (långt) bak. Jag stod inte ens vid startområdet utan bredvid. Så sen när startskottet gick och folkmassan började röra på sig, så rymdes jag också med. (och många många andra). Första ballongen jag såg hade 2.20 tiden. Jahapp tänkte jag, där rök den tiden. Det var så trångt i början, det var en enda trängsel och yra. Folk springer om mig till höger och vänster, jag försöker springa om folk… Usch, jag tycker att det har varit trångt när jag startat på 10 km, men det här var TRÅNGT.

Jag hittade ingen rytm i min löpning, dessutom var jag lite stressad över att ligga så långt bak för att ha chans till min måltid som var under två timmar. Min plan var ju som sagt ursprungligen att springa med 2.05 farthållaren och sedan öka mot slutet. Nu tänkte jag att ifall jag ligger långt efter 2.20 farthållaren så har jag ju ingen chans. Men det verkade som om många andra också hade startat ”fel” för de jag sprang med höll ganska samma fart som jag. Vid första mellantiden med runkeeper efter en kilometer så påstod den att jag sprang i 6:05 tempo. Okej, inte så farligt, det var ju det tempot jag hade tänkt starta i.

Första officiella mellantiden kom vid 5 km då vi första gången sprang över Runsala-bron. Sprang tydligen på 30.36. Så helt enligt planerna fast det inte kändes som det. Vid 5 kilometer hade jag redan hittat min rytm och allting kändes bra. Det regnade lite emellanåt, men det störde inte. Det var bara skönt. Det var egentligen perfekt springväder. En 15 grader och mulet, blandat med lite regn och nästan ingen blåst.

Vid Runsala går rutten så att man först springer längs med/på (bil)vägen och sen på tillbaka vägen så springer man längs med små ”stigar” och cykelvägar. Så hela tiden så ser man löpare komma emot som redan har varit vid vändpunkten. Då visste jag inte var vändpunkten var så det tar lite på psyket att veta att de redan vänt. Då kände jag lite att när kommer vändpunkten, var är den… Där fanns det dock mera utrymme att springa förbi folk. Vändpunkten kom vid 10 kilometer ungefär. Där fanns också en mellantid och den visade 1.01.36.

Vid 12 kilometer så såg jag första farthållaren på hela loppet. Då sprang jag förbi 2.10 ballongen. Efter vändpunkten så gick rutten längs med små stigar. Där var det på sina håll omöjligt att springa förbi folk. Inte för att jag anser mig vara snabb, men tydligen snabbare än vissa och då är det irriterande när jag inte kommer förbi. Det ÄR jättebra att många vill delta i olika lopp med kompisgäng och vill gå och snacka igenom hela loppet, men snälla spring inte fyra i bredd och blockera hela vägen. Dessutom var det här någonstans min telefon började få problem med att hitta satelliter och börja pausa om vartannat. Så lite småirriterad var jag nånstans mellan 12 och 14 kilometer.

Vid 15 kilometer springer vi över Runsala-bron för andra gången och då ges sista mellantiden. Den gick på 1.32.45. Där och då visste jag nog att jag inte kommer att klara under två timmar, så det var lite tungt. Samtidigt så var det skönt att veta att det inte var så mycket kvar av loppet. Nu var det ”bara” att springa genom stan och där brukar det alltid vara bra stämning med mycket folk som hejar längs vägen.

Jag började nämligen ha lite ont på olika håll i kroppen. Främst var det vänstra baklår som kändes av och vänster höft och höftböjare. Nu började jag bara räkna neråt kilometrarna. Jag har sprungit tio kilometer på Paavo Nurmi två gånger och slutet på båda sträckorna är samma. Så nu började jag bara tänka, att bara där till höger och sen förbi teatern och sen längs med ån och sen är det bara målrakan kvar typ…

Vid 18 (?) kilometer kom sista vätskekontrollen. Jag brukar alltid bara dricka vatten vid kontrollerna, brukar inte våga ta sportdryck pga min mage. Den här gången tog jag dock lite sportdryck för jag började känna mig sliten och tänkte att jag måste få i mig lite energi för att orka hela vägen. Jag tänkte bara inte gå, inte gå, inte gå… Äntligen kom 20 km märket och jag tänkte jess! Snart i mål, pressa det sista nu. Hittade några sista krafter och sprang om ganska många vid slutet. Alltid en rolig känsla att känna sig stark mot slutet. Klockan stannade på 2.07.35 och var/är väldigt nöjd med det.

Målgång

När jag sedan äntligen gick i mål och fick stanna så AJ, vad ont det gjorde i benen. Kände mig så stel och att jag ”vaggade” fram. Kunde knappt gå normalt. Det smakade väldigt gott med bulle man fick i goodiebagen. Tryckte i mig den på två sekunder och jag gillar inte ens bulle. Men efter lopp så är det nog det bästa som finns. Hörde sedan speakern säga att vinnaren av maratonloppet snart kommer i mål. De som springer maraton hade ju startat samtidigt som jag och springer två varv. Vinnaren sprang i mål på 2.30.55, vilket är helt löjligt snabbt.

Vinnaren av damernas halvmaraton sprang på 1.22.40. Jag placerade mig på plats 286 av 601. Det säger ju egentligen inte så mycket, huvudsaken är att jag är nöjd. Nu i efterhand så var det säkert bara bra att jag startade där jag gjorde. Jag hade en medelfart på 5:58. Jag vet inte vad min tid hade blivit ifall jag startat med 2.05 ballongen, kanske bättre kanske inte. Det är onödigt att spekulera. Kanske jag hade öppnat hårdare och sedan inte orkat i mål. Jag var slut nu också och hade ont. Så ett par minuter snabbare spelar ingen roll. Jag är nöjd över min insats, det kommer nya möjligheter. Jag är väldigt taggad på att börja springa igen. Jag trodde att jag skulle ha ont i flera dagar, men allt känns bra igen.