”Hinder är det du ser då du tar ögonen bort från målet”
0Mitt favoritcitat eller motto
Lämna ett svar
Mitt stoltaste ögonblick
Jag tänker välja att fokusera på ögonblick som har med min träning att göra. Jag har två ögonblick som jag speciellt vill lyfta fram. Det första är när jag sprang mitt första lopp någonsin och det andra är när jag sprang mitt första halvmaraton.
Mitt första lopp någonsin sprang jag i juni 2013. Då sprang jag 10 km på Paavo Nurmi i Åbo. Jag hade sprungit i drygt ett år då och visste nog att jag skulle klara av sträckan, men inte på vilken tidsnivå jag skulle springa. Jag sprang in i mål på tiden 1.02.06 och var så nöjd och glad över tiden. Känslan genom loppet var bra och allt kändes enkelt. Jag hade ingen tidspress på mig och ville bara springa och ha kul och det lyckades jag med.
Poserar glatt med medaljen
Mitt första halvmaraton sprang jag hösten 2014 i Tallinn. Jag hade kanske inte riktigt tränat som jag borde inför loppet och det längsta jag nånsin sprungit tidigare var 16,5 km. Så jag var ganska nervös över hur det skulle gå. Jag hade ingen tidspress då heller utan ville bara genomföra loppet. Då när man anmälde sig skulle man ge en uppskattad sluttid för startgrupperna och jag drog till med 2.20. För jag visste inte alls var jag låg tidsmässigt. Jag sprang in på 2.14 och var så lycklig. Jag kände mig stark genom hela loppet och var förvånad över hur enkelt allt kändes. Jag kunde t.o.m. dra en lång slutspurt. Problemet då var bara alla andra löpare som blockerade vägen. Jag bara ”flytta på er” jag kommer förbi här. Jag fattar inte ännu heller att jag gjorde det. JAG sprang ett halvmaraton. Strunt samma i tiden, jag gjorde det liksom!
Suddigt värre, men strunt samma. I did it!
Känslan när målet närmar sig och alla hejar på dig (och några andra då). Heja Heidi, heja Finland! ÖÖh, hur vet de vad jag heter och varifrån jag kommer… Det står ju på nummerlappen fjant. Så kul!
0En träningsform jag inte förstår
Det här är nu den fjärde dagen av bloggutmaningen. Jag tycker att man kan tolka rubriken olika. All träning är ju bra träning och därför vill jag inte säga att jag inte förstår varför nån väljer att träna si eller så. Sen att JAG inte förstår reglerna eller överhuvudtaget grunderna till vissa sporter är en helt annan sak.
Jag menar ta nu t.ex. amerikansk fotboll. Vad är det man gör liksom? Jag förstår ju så långt att det är två lag och den som har mest poäng vinner. Och touchdown är också jättebra. Sen allt där emellan är bara whaaat?! Ibland sparkar man bollen, ibland kastas den, ibland springer man… Jag försår ej. Däremot förstår jag nog varför man vill hålla på med det. Det är säkert en utmärkt träningsform, bra konditionsträning, laganda allt det där.
Och sumobrottning?! Varför måste man vara så stor? Fast är det ens en träningsform eller bara show och nöje? Det är mycket jag inte förstår…
0Träning när jag är 65
Detta var ett betydligt lättare ämne att skriva om. Jag hoppas att jag fortfarande vid 65 har träningsvanan inne. Nu har träning blivit en del av mig och jag hoppas att den alltid kommer att vara det. Jag hoppas att kunna fortsätta vara aktiv livet ut, att jag inte får någon skada som omöjliggör tränandet. I vilken form jag tränar som äldre är ännu öppet, men förhoppningsvis så springer jag då ännu. Jag menar kan hon så kan väl jag liksom. Så vill jag också vara 🙂
0Mitt första träningsminne
Oj, redan på dag två kom det ett svårt ämne. Jag har fått fundera ett tag på vad jag ska skriva här. Jag var helt enkelt aldrig den som tränade, inte den sportiga liksom. Visst sysslade jag med diverse saker som dans, ridning… Men aldrig nå bollsporter eller att jag skulle ha hört till något lag eller grupp.
En sak som jag kom att tänka på iaf var när jag sysslade med redskapsgymnastik. Jag började där på lågstadiet, trean kanske, och tyckte det var så kul. ”Alla” höll på med redskapsgymnastik då och jag upptäckte att jag faktiskt var ganska bra på det. Jag var inte direkt populär i skolan och att upptäcka att jag var bättre än de populära flickorna från skolan som också höll på med redskapsgymnastik var en otrolig knuff för självförtroendet. Att jag var bättre än de i nånting. Den känslan för ett smått mobbad tioåring är nog obeskrivlig.
Jag minns speciellt på våren när vi hade avslutning och hade tävling bland gruppen. Och jag kom fyra! Kanske en lite snöplig placering så här i efterhand, men där och då var jag så stolt. JAG kom fyra, av en kanske tjugo andra. Tyvärr hittar jag inga foton från den tiden, det kanske finns i mitt föräldrahem. Men medaljen hittade jag iaf, den har jag sparat på. Okej, alla fick medalj, men jag minns att jag var så stolt över den då.
En introduktion till min träningsblogg
Det verkar som om ganska många kör bloggutmaningen för tillfället och jag tänkte att jag också kunde haka på. Jag vet inte om jag kommer att skriva om varje ämne, men jag ska försöka iaf.
Första ämnet är en introduktion till min träningsblogg. Denna blogg är ganska nystartad och faktiskt min första någonsin. Jag har ju läst andra bloggar i evigheter, men aldrig skrivit själv. Bloggen startades sedan med påtryckning av sambon som tyckte att jag ändå läser så många andra att jag lika gärna kan ha en egen också.
Största problemet med att starta en blogg var att komma på ett bra namn. Jag vill inte ha ett bloggnamn som ”Heidis träningsblogg”. Dessutom finns det ju t.ex. redan Heidi tränar. Jag ville ha ett namn som var catchy, men som ändå har nåt med träning att göra. Hopi hopi betyder på finska ungefär som ”chop chop” på engelska, sätt fart liksom.
Jag heter då alltså Heidi och kommer från Finland. Men är alltså finlandssvensk med svenska som modersmål och därför skriver jag på svenska. Jag skriver mest om min träning här på bloggen, främst om att springa. Jag försöker bli bättre på att även träna annat, har faktiskt fått in lite styrketräning på sista tiden.
Jag var väl ganska aktiv som ungdom, men då sysslade jag mest med dans och teater. Jag hatade att springa, för jag tyckte att det var så tråkigt och så var jag inte speciellt uthållig heller. Sen där i tjugoårs-åldern så tränade jag inte speciellt mycket, typ inte alls. Dessutom jobbade jag på restaurang med många sena kvällar och nätter och inte den allra bästa kosten. Så jag gick upp några kilon. Inte många, men tillräckligt för att jag inte riktigt trivdes med mig själv. Sedan trivdes jag inte så bra på jobbet heller så det hela blev en ond cirkel. Nå ja, jag började iaf ”springa” i april 2012 tror jag att det var. Det påstår runkeeper iaf. Det var den första registrerade rundan. Det var inte speciellt skoj i början, men på något sätt så fortsatte jag bara. Jag hade liksom fått nog. Det var tråkigt att sitta hemma på soffan, jag var slö och hade ingen energi. Och även om det var jobbigt att ”springa” i början, så var jag ändå så glad och pigg när jag kom hem efter en runda. Jag gjorde nåt. Och efter tiden så gick det ju såklart lättare och vid det laget så var det redan så roligt att jag inte ville sluta längre.
Så här i bloggen får ni mest läsa om min träning, främst löpning. I slutet på juni deltar jag i mitt andra halvmaraton nånsin, så det kommer säkert att bli mycket snack om det här framöver.
Har ni faktiskt orkat läsa hela min harang, grattis! Jag är stolt över er!
0Morotsmuffins
Igår så fyllde sambon år och eftersom jag har två stora intressen, varav det ena är bakning och matlagning (och det andra då träning), så bestämde jag mig för att laga morotsmuffins. Eller cupcakes egentligen. Skulle jag baka åt mig själv bara så skulle nog allt innehålla choklad, men sambon gillar inte när det blir för sött, så det fick bli morotsmuffins. De är inte så söta, smakar kanske mera som kryddkaka, iaf det receptet som jag använde den här gången. Jag är inte så bra på att följa recept, utan brukar alltid ändra lite. Den här gången var det tänkt att det bara skulle bli muffins, jag hittade nämligen ett recept på ”ostkräm” .
Receptet var egentligen till chokladmuffins, men smart som jag är (hehe 🙂 ) så tänkte jag att det passar säkert utmärkt till morotsmuffins och så behöver jag inte laga nån glasyr.
På den vänstra bilden har hälften av muffinsen ostkräm, men på den högra ser ni slutresultatet. Problemet visade sig vara att det inte var så mycket kräm, utan mera sås, så allt blandade ihop sig. Slutresultatet blev inte alls så som jag hade tänkte mig. Så jag blev ”tvungen” att laga glasyr iaf. Lagade bara glasyr till hälften av muffinsen. Så vad lär vi oss av denna gång? Följ receptet! men gott blev det iaf, med eller utan glasyr.
Inte mitt snyggaste verk kanske, men goda
Veckans långpass
Idag var det då dags för det efterlängtade veckans långpass. Det var ju meningen att jag skulle springa långpass förra söndagen, men det blev inte av. Så idag var det då försök nummer två. Och tja… det gick väl lite bättre den här gången. Siktade på 15 km, det blev 13,5. Det får klassas som godkänt, men inte riktigt vad jag hoppades på. Första nio kilometer gick lätt, jag hade bra fart och allt kändes bra. Sen efter det blev det TUNGT. Jag vet inte vad som hände där egentligen, benen bara dog och det började göra sjukt överallt. Mestadels i benen och höften. Jag vet inte om det var motvinden som gjorde att det blev tungt, hade jag börjat för hårt, värmen, hungrig, törstig?! Eller kanske en kombination av allt, jobbigt var det iaf.
Sen förhandlade jag mig själv hela tiden. Om jag springer en kilometer ännu, sen får jag gå, springer jag till den stolpen, sen får jag gå…. Tillsist hade jag sprungit ytterligare 3 kilometer med att tänka så. Tog en liten fotopaus på en bro, vädret var jättebra igen en gång. Det är lyx att vara ledig mitt på dagen och kunna springa då. Efter fotopausen sprang jag ytterligare lite på en kilometer och sen fick det räcka. Mitt pannben var inte det starkaste idag.
Fint väder iaf
Måndagsintervaller
Idag sprang jag för första gången på länge intervaller. Jag hade inte så mycket tid och dessutom spökade gårdagens dåliga pass ännu i bakhuvudet, så det blev korta intervaller idag. Började med en 10 minuter uppvärmning och sedan blev det 12 x 1 minut. Jag hade 1:30 joggvila mellan intervallerna och avslutade med en knappa 10 minuter nerjogg. Känslan under passet var inte speciellt bra idag heller, min mage är inte riktigt i toppform ännu, men betydligt bättre än i går iaf.
När jag kom hem och kollade på mina tider från telefonen så visade det sig att intervallerna hade gått i hyfsat tempo iaf. Det kändes jobbigt medan jag sprang dem, men tydligen så gick de i bra fart. Den snabbaste gick i 4:20 och det är snabbare än vad jag brukar springa korta intervaller i. Inte så konstigt att det kändes jobbigt då. Imorgon tror jag att det får bli vila och möjligtvis lite stretch och foamroller. På onsdagen ska jag göra ett nytt försök till långpass och förhoppningsvis har min mage återhämtat sig sedan.
Nästa vecka kommer inte att innebära lika mycket träningsmöjligheter som jag är van vid, så jag vill få in mina kvalitetspass den här veckan iaf. Jag ska nämligen vakta mina föräldrars hund och hus nästa vecka medan de är bortresta en vecka. Och jag tycker att jag har enklare att hålla mig till mina rutiner ifall jag är hemma. Nu kommer jag att vara borta en vecka, så vi får se hur det går. Självklart kommer jag ju att packa ner mina träningskläder och jag kommer ju att gå mycket med hunden. Men det är ju det där springandet jag gillar mest, och tyvärr är Romeo inte en springhund. Även om han är hemskt söt.
Denna sötnos får jag mysa med nästa vecka
Idag är det inte en bra dag…
Idag har det varit en betydligt sämre dag än senast jag skrev, dock bara träningsmässigt. Det var meningen att jag skulle springa veckans långpass idag, men det blev inte till något. Jag kom fem kilometer, gav upp och gick resterande biten hem. Så totalt en sju kilometer ungefär. Min mage vägrade samarbeta med mig så jag tyckte inte att det var värt att pina mig igenom mitt planerade långpass. Jag hade ätit majs tidigare på dagen och det brukar ibland vara så att min mage inte gillar majs, men eftersom det var flera timmar sedan så tänkte jag att det inte är nån fara. Men nej! Jag kände nästan direkt när jag började springa att det här blir en jobbig runda. Men det brukar ibland lätta efter ett tag, men inte idag. Så fem kilometer fick avsluta denna träningsvecka.
Annars så har det varit en bra träningsvecka, ca 30 km löpning, 30 km cykling plus en massa promenader. Så det är jag helt klart nöjd med. Synd bara att avslutningen på veckan inte blev som jag tänkt mig. Men Sverige vann ju iaf ESC! Wuhuu! Och Finland kom sist. (Som vanligt!)
Hur har din vecka varit?
0