Springa i kyla

Jag tycker inte om att springa i värme, men kanske jag ändå hellre gör det än att springa i kyla. Kanske. Just nu känns det i alla fall så. På sommaren när det är varmt, soligt, hög luftfuktighet och svetten bara rinner, då kanske jag ändrar mig igen. På sommaren kan jag åtminstone springa i shorts och linne. Nu är jag tvungen att bylta på mig alla kläder jag har, det känns otympligt att springa och ändå fryser jag. Benen blir stela, luftrören har kallt, det känns flåsigare än normalt och det är svårare att komma in i ett flow.

springa i kyla

Under gårdagens löprunda hade jag just lite för kallt för att det skulle ha varit behagligt att springa. Jag hade planer på att springa ett längre pass, men jag hade för kallt. Eller inte direkt kallt så att jag fryser fryser, utan mer som en känsla av att kroppen är stel. Som om jag inte har ett bra löpsteg, utan stapplar fram. För att framsida lår är stela.

Jag tror att jag får satsa på att springa mitt längre pass under helgen. Det har i och för sig lovats kallt väder då också och en längre tid framöver, så det är bara att jag börjar trivas med att springa i kyla. Ifall jag vill springa överhuvudtaget. Kanske det också är en vanesak, som med att springa i värme? Säger hon som konstant fryser 🙂

Löpningen har ändå känts så bra den senaste tiden att jag vill fortsätta springa. Eftersom det egentligen var först i december som löpningen började kännas bättre, är jag rädd för att tappa allt igen ifall jag inte håller i det. Jag behöver kanske inte pusha mig själv till att springa långpass när det är som allra kallast, men jag kan springa vanliga distanspass. Just nu har jag inget tidsmål eller mängdmål med löpningen, det är bara grundträning som gäller.

3

Essie adventskalender recension

Varje år brukar jag ha två adventskalendrar. En chokladkalender och en skönhets- eller sminkkalender. Ibland får jag av tomten (Sam) till lillajul och ibland köper jag själv. I år köpte jag själv och valet föll på Essie adventskalender. I det här inlägget tänkte jag skriva en recension av Essies adventskalender. Vad tyckte jag om den, var den prisvärd och vilka var mina favoritprodukter?

essie adventskalender recension

Recension av Essie adventskalender

Jag köpte min från Cocopanda och betalade 55,90 för den. Jag hade kollat in den tidigare och sett att den kostat över 70 euro, men nu var det Single’s day (eller Black Friday, eller Cyber Monday) eller nåt. Den var på rea i alla fall och jag slog till. Kalendern beskrivs att passa nagellacksfantasten och innehåller 9 fullstora nagellack, 9 minilack, 1 nagellacksborttagningsmedel, 1 handkräm och överraskningar…

essie adventskalender

Det började bra och i den första luckan fick jag genast ett fullstort rosa nagellack. Precis vad jag ville ha. Det här blir ju bra tänkte jag. Ifall varje lucka innehåller så här fina färger kommer jag vara nöjd. Nu innehöll ju inte varje lucka något kul.

Det är klart att jag inte kan tycka om alla färger och alla produkter, men det som kanske irriterar mig mest med kalendern är hur lika allt var. Jag fick 5 röda nagellack, 7 nude/beige/ljusa nagellack och 4 genomskinliga under- eller överlack. Jag hade önskat mig en större variation. Kanske ett ljusblått eller någon annan pastellfärg, eller något glittrigt, eller chockrosa. Jag fick ett grått nagellack, men i övrigt var det bara rött eller nude.

essie adventskalender recension

Eftersom jag beställde min från Cocopanda och informationen var på finska, tolkade jag käsidvoide som handkräm. Det visade sig vara en nagelbandsolja. Eller det var en olja i alla fall och jag är ganska så säker på att den inte är till händerna. Varje gång jag öppnade en större lucka var jag säker på att nu får jag handkrämen. Varje gång blev jag lika besviken och vid den 24 december hade jag inte fått någon handkräm. Eller det hade jag ju, men jag hade inte insett det. Jag som faktiskt behövde en handkräm. Nagelbandsolja har jag och det använder jag aldrig.


De små överraskningarna var ett skämt. En minikalender, en veckoplanerare, en tejp, en Ikea-aktig blyertspenna och små kort för julklappar. Jag kommer antagligen att slänga bort dem.

Jag har inte testat alla färger ännu, men vid första intrycket är dessa mina favoriter. Ifall inte färgen Ballet slippers varit med, då hade jag nog blivit besviken. Ett mer hypat nagellack finns väl knappast? Ett vitt nagellack har jag länge velat ha och det röda med lite glitter i tycker jag också om.

essie adventskalender

I övrigt då, var den prisvärd? Nja… Själva produkterna är ju värda mer än 55,90. Senast jag kollade kostade ett fullstort Essie nagellack 8,90 på Cocopanda och eftersom jag fick nio stycken överskrider bara de vad jag betalade för kalendern. Men eftersom jag kanske kommer att använda 5-8 av produkterna och de övriga kommer att samla damm och sedan slängas bort, kunde jag lika gärna ha köpt fem färger jag faktiskt vill ha för samma pris. Dessutom inser jag först nu att jag fick 9 stora lack och 8 mini, 1 olja, 1 borttagningsmedel och 5 överraskningar. Så ett nagellack för lite.

Ifall det varit en större variation på färgerna hade jag sagt att kalendern är prisvärd, men nu blev det nästan en liten besvikelse varje gång jag öppnade en lucka mot slutet. Ännu ett rött nagellack? Hur många behöver jag liksom?

Så nä, jag kommer nog inte att köpa Essie adventskalender fler gånger.

 

2

Styrketräna med TRX-band

Det var ett bra tag sedan jag styrketräna med TRX-band. När jag styrketränat har det varit antingen med skivstång, med hantlar, eller kroppsviktsövningar. Mina TRX-band hänger där på sovrumsdörren för att ha easy access, men ändå har jag inte använt dem. Jag vet inte varför egentligen. De är bra till mycket, speciellt till core. Den muskelgrupp jag slarvar mest med att träna.

Igår blev det styrketräning med TRX-band med fokus på core och överkropp. Jag har haft stela axlar en längre tid nu och behöver kanske fokusera mer på rörlighet än på att öka på vikterna. Med banden kommer jag åt musklerna på ett annat sätt och det är tungt fast det inte är med vikter.

styrketräna med TRX-band

Och den där stackars försummade coren då? Alltså, hjälp! Jag tyckte att jag stod i en fin planka, bad Sam att fota, kollade på fotona och konstaterade att det finns en del att jobba på 🙂 Jag orkade inte stå i plankan med fötterna i banden speciellt länge, utan var tvungen att stå i vanlig planka. Det som är bra med att först ha använt TRX-banden är att jag hittade rätt muskler sedan när jag stod i vanlig planka. Det är så här det ska kännas, nu använder jag coren.

Armarna skakade, benen skakade, coren brände och det kändes som ett riktigt bra träningspass. Jag måste göra detta oftare. Alla pass behöver inte vara tung benstyrka, utan det är kul att variera sig. Dessutom måste jag träna core. Bananform much?

Brukar du styrketräna med TRX-band?

2

Årets första löppass

Nytt år och ett helt oskrivet blad. Nu kommer det att bli mycket av årets första. Först ut på tur, årets första löppass. Jag börjar med det viktigaste förstås. Jag hade egentligen inte tänkt springa under helgen, utan redan på torsdagen, men det blev ändrade planer. Kanske det till och med blev bättre så här? Att kunna inleda det nya året på bästa möjliga sätt. 

Jag hade inte någon plan med dagens löpning. Om jag hade sprungit på torsdagen, hade jag sprungit 10,1 kilometer för att nå upp till 650 kilometer totalt för 2020. Nu har det målet varit och farit och jag ”behövde” inte springa 10 kilometer. Jag kunde springa vad jag ville på årets första löppass.

årets första löppass

Förra året inledde jag året med en promenad

Det fick bli en helt vanlig mysrunda. En runda som jag skulle kunna springa i sömnen. Så många gånger har jag sprungit den. Det är min standardrunda nummer ett. En jag alltid springer som test inför lopp. Eller den första rundan efter ett uppehåll. Eller när jag inte vet vad jag ska springa. Då springer jag alltid den. Det är som om benen automatiskt far dit.

Formen är det fortfarande inget fel på och det känns som om det var en bra inledning på ett nytt år. Det här året vill jag springa mer och förhoppningsvis delta i något lopp. Jag tror att jag ska skriva ett skilt inlägg om mina träningsplaner för 2021. Vad jag vill satsa på och vad jag vill uppnå. Även om det säkert inte kommer att bli en överraskning för någon tycker jag själv om att läsa tillbaka på gamla inlägg. Just nu känns allt självklart, men om något år har jag glömt bort hur jag tänkte och då är det kul med blogg.

1

Träningsåret 2020

Träningsåret 2020, hur ska jag kunna sammanfatta det? Ingenting blev som planerat, inte ens slutet av året blev som jag ville. 2020 var året då jag sprang det minsta jag gjort på flera år, men istället cyklade en massa. Året då jag började gå på gym och till simhallen, för att vara tvungen att sluta några veckor senare. På grund av ni vet vad. Året då det knappt blev någon yoga överhuvudtaget, inga lopp och en sämre motivation till träning.

bra träningsmånad

Under 2020 var planen att springa mitt tredje maraton i september. Jag var ivrig på träningen. Grunden var gjord med styrketräning och nu skulle jag satsa på att slå personbästa. Jag hann inte ens börja med maratonträningen innan lopp på lopp började ställas in. Efter de första nyheterna om inställda lopp var det som om luften gick ur mig och jag kom aldrig igång. Jag hade ingen motivation till att springa, för innerst inne visste jag att det inte skulle bli något Tallinn maraton. Inte i alla fall som normalt, med folkfest och publik och en massa löpare.

tallinn 10 km

Under april och maj var jag permitterad och hade all tid i världen till träning. Jag varvade promenader med löpning och cykling och fick till några riktigt bra träningsmånader. När jag kollar på statistiken från jogg.se är det de månader jag har högsta totalen löpning. 82 kilometer i april och 92 i maj. Sedan gick det bara utför. Eller jag började cykla.

Som jag cyklade hela sommaren. I ur och skur trampade jag till och från jobbet. Jag cyklade fyra dagar i veckan och hade bilen en dag. Trampa, trampa, trampa. På mina lediga dagar sprang jag veckans enda löppass, eller så cyklade jag lite mer. Det var jag och cykeln. Totalt blev det 1628,2 kilometer cykling vilket är super. Drömmen om en riktig landsvägscykel blev bara större och jag jag gillade cyklingen allt mer. Jag köpte till och med cykelkläder.

träningsåret 2020

Det blir höst, jag byter arbetsplats och är tvungen att ta bussen till jobbet igen. Jag slutar cykla och bestämmer mig för att satsa på styrketräningen. Det går bra till en början, men sedan går det som med hela träningsåret 2020. Jag kommer liksom inte vidare och har ingen motivation. Komma igång är lätt, fortsätta och få det till en rutin är betydligt svårare. Jag har styrketränat, men jag har kommit bort från min plan och fokus och har mest igen tränat på måfå. Lite knäböj här, några armhävningar där. Det är ju bättre än ingenting förstås, men det är inte där jag vill vara.

skakig kropp

Mot slutet av året började i alla fall löpningen kännas bättre. Jag kämpade med löpningen hela året och i slutet av november, början av december vände det äntligen. Jag satte upp ett decembermål om att springa 87,1 kilometer för att få 650 kilometer totalt för hela året. Inte ens det klarade jag av. Jag var så nära och hade bara tio kilometer kvar att springa, men icke. Jag hade som plan att springa mina sista kilometer på nyårsafton, men var tvungen att jobba över på jobbet och kunde inte avsluta på topp och som jag ville.

träningsåret 2020

Det känns som om det blev ett passande avslut på träningsåret 2020. Året då ingenting går som planerat. Jag har kanske låtit negativ i det här inlägget, men 2020 var året då inget stämde. Eller det stämmer aldrig samtidigt. Om jag cyklade mycket på sommaren var det på bekostnad av löpningen och styrketräningen. När styrketräningen fungerade, gjorde löpningen inte det. När löpningen äntligen stämmer, blev det ingen styrketräning. Och yogan. Det blev exakt noll yoga med Adriene och jag har fortfarande inte heller gjort klart Dedicate

2

Löparmage suger

Hur många gånger har jag månne haft löparmage? Tusen? Att få löparmage suger rent ut sagt. Passet blir förstört, dagen blir förstörd, dagen efter påverkas också. Jag har varit skonad från att få löparmage länge nu eftersom jag inte sprungit några långpass. Det verkar som om jag lättare drabbas under längre pass, för nu när jag har börjat steppa upp löpningen kommer löparmage som ett brev på posten. Även om kroppen håller och det inte är något fel på konditionen är det som om magen inte hänger med i belastningen. Eller vad vet jag. Jag tycker inte att jag sett ett mönster med löparmage, bara att det sker oftare vid långpass.

löparmage suger

Jag har bestämt mig för att satsa på att försöka nå mitt decembermål. Igår sprang jag över 12 kilometer och det borde vara något att fira. Det är nämligen det längsta jag sprungit på evigheter. Tyvärr gör löparmagen det svårare att fira. Känslan efter passet var inte direkt den bästa och magen känns av ännu idag. Så mycket att det känns osäkert om jag alls kan springa imorgon. Jag vill inte irritera den ytterligare.

Jag hade inga problem med distansen igår och jag hade säkert kunnat springa längre. Benen var pigga och andningen fungerade. Jag kunde tassa på i ett bra tempo och allting kändes lätt. Vid kanske sju åtta kilometer började jag känna av magen. Jag var tvungen att gå ibland för att försöka lugna ner den, men visste ändå vad som var på väg att hända. Jag har haft den känslan många gånger tidigare. Hemma var det bara att rusa in på toaletten. Att ha löparmage suger verkligen.

Idag känns det redan bättre, men nu är det istället andra faktorer som påverkar. Efter ett långpass borde jag ju fylla på med energi, äta och dricka. Jag har inte varit sugen på mat och det känns i kroppen. Jag känner mig svag och vet att jag borde äta för att det skulle hjälpa, samtidigt är jag rädd för att trigga igång magen ytterligare.

3

Ska jag satsa eller inte?

Satsa eller inte satsa? Det är den stora frågan just nu. Löpningen känns riktigt bra för tillfället och det känns inte omöjligt att klara av den tredje delen av mitt decembermål. Den delen som kändes för svår för att ens ha som en målsättning. Nämligen att springa 87,1 kilometer under december för att nå upp i 650 kilometer på hela året.

satsa eller inte satsa

Jag har hittills sprungit 64,6 kilometer vilket betyder att jag har lite över 22 kilometer kvar att springa. Planen är att springa imorgon och en gång till den här veckan. Jag kan lika gärna göra det på nyårsafton som säg på söndagen. När jag ändå ligger så nära mitt mål och löpningen känns bra. Jag tror inte att det ska vara ett problem att springa 11 kilometer imorgon och 11 på torsdagen. Ifall jag väljer att dela upp det så. Ett annat alternativ är till exempel att springa ett lite längre pass imorgon, typ 12-13 och sedan bara behöva springa 10 på torsdagen.

Jag är så irriterande nära mitt mål att det känns dumt att inte satsa på att nå det. Samtidigt är det just kanske dumt att pressa sig själv i onödan bara för att få till en jämn siffra. Det är ju egentligen ingen skillnad på 647 och 650 kilometer ifall jag ser på helheten. Som om tre kilometer spelar någon roll. Det är egentligen först i slutet av november och nu i december som löpningen börjat kännas bra igen. Kanske jag riskerar att förstöra den goda känslan med mina fånigheter? Att istället för att avsluta året på topp med bra löpkänsla, där jag är nu, avsluta året med ett bakslag. Eller ännu värre, skadad.

Så, satsa eller inte satsa?

1

Tomten var snäll i år

Alltså, jag måste verkligen ha varit snäll i år, för jag fick i princip allt jag önskade mig av tomten. Det är tydligen bra att skriva önskelistor. Det ena paket var bättre än det andra och alla paket resulterade i glada rop. Två par varma sockor, ny fin pyjamas, stickade vantar, yogablock, silverfärgad klocka, en gullig tomte. Plus att jag redan fick äkta pärlörhängen och chokladjulkalender till lillajul.

tomten var snäll i år

Hur var din jul?

1

Har det kanske vänt nu?

För bara någon vecka sedan sprang jag 8,4 kilometer och tyckte att det var bra. Det är det ju självklart ännu också, men nu känns det som om min nivå har höjts. Nu är inte över åtta kilometer något ovanligt, utan nu kan jag springa det vilken dag som helst i veckan. Som idag. Jag blir ännu nästan lite förvånad över hur lätt löpningen känns för tillfället. Som jag har kämpat hela hösten och nu har det kanske äntligen vänt. Nu kan jag springa längre pass igen, utan att det är ett problem. Utan att behöva ta i, kämpa och nästan tvinga mig själv till det. Nu rullar benen på av sig självt, jag blir inte lika flåsig, inte lika stum i benen utan nu stämmer det.

kanske har det vänt nu?

Jag är så glad över att det äntligen stämmer igen. Jag är inte riktigt tillbaka där jag vill vara ännu, men nu finns det i alla fall hopp om att jag är på rätt väg. Att det går mot det bättre. Jag har ökat på distansen, kroppen håller och det är roligt att springa igen. Då någon gång under hösten var det inte speciellt roligt. Det var som om ingenting stämde och som om jag aldrig sprungit tidigare. Det var flåsigt, det var tungt, det gick långsamt, jag fick kämpa, jag gick mest under mina rundor och det blev fem kilometers rundor. Nu kan jag springa den dubbla distansen utan problem. Har det kanske vänt nu?

Jag hoppas på det. Jag hoppas på att år 2021 ska bli ett bättre år löpmässigt, eller nåja, ett bättre år överhuvudtaget. Kanske jag kan springa lopp igen? Då vill jag vara förberedd och ha gjort min träning.

 

1