Äntligen vår!

Den kom till slut, värmen. Äntligen vår och varma dagar. Idag var första gången som jag sprang i bara ett lager kläder. Utan vantar och pannband, bara vanliga tights och tröja. Visserligen den tjockaste tröjan jag har för att vara på den säkra sidan… Och den var alltför varm. Kanske inte riktigt t-shirt väder ännu, men en tunnare tröja hade nog räckt. Jag var svettig när jag kom hem och jag har saknat känslan. Känslan av att ha gjort något.

äntligen vår

Det är tror jag en delorsak till varför jag inte tycker om styrketräning lika mycket som löpning. Jag vill ha svettfaktor. Endorfiner, glädjerus och lycka. Man kan säkert få det av ett bra styrkepass också, men jag är inte där. Jag får inte samma kick av styrketräning som jag får av löpning. Jag vill ha flås och puls, även om jag förstås vet att styrketräning är bra också. Och av andra orsaker.

Nu ska jag vara ledig i två dagar och jag hoppas att det fina vädret håller i sig och att jag kan njuta av det. Med löpning och promenader. Min semester blev en liten besvikelse vädermässigt och kanske träningsmässigt också. Just på grund av vädret. Jag hoppas kunna ta igen det nu.

Jag har inte ännu bestämt mig för hur jag ska göra med min stegutmaning. Just nu tycker jag att det är så kul att springa när det äntligen blev vår. När ska jag hinna med en stegutmaning när jag samtidigt vill börja träna inför maraton? Jag får klura vidare.

0

Intervallträning, snabbskor och promenad

Jag har skrivit om att jag vill komma igång med intervallträning igen. Idag blev första passet. Intervaller är lite av hatkärlek för mig. Det är kul att känna sig snabb, samtidigt som det är jobbigt att pressa sig. Speciellt när jag inte sprungit intervaller på… Ett år? Jag minns inte när jag skulle ha sprungit intervaller senast. Med klockan inställd och allt. Jag kom knappt ihåg hur jag skulle starta klockan för intervallträning. Normalt trycker jag bara på löpning och start och that’s it.

intervallträning

Första intervallpasset fick bli något av en mjukstart. Tio gånger en minut, med en minuts gåvila mellan varje intervall. Upp med pulsen, farten och löpsteget, men inte ta i alltför mycket. Känna på kroppen, hitta rytmen och flåset. Jag hade nog kunnat ta i lite mer, men jag visste inte riktigt hurudan formen är. Tydligen helt okej ändå. Eller så var det skorna.

Igår sprang jag i mina vita, lättare Adidas och idag blev det de lättaste skor jag har. Mina New Balance. Redan på uppvärmningen tyckte jag att benen kändes lätta. Första kilometern gick i 6:36, vilket i dagsläget är snabbt och speciellt på uppvärmning. Det är ändå kul att veta att det finns lite krut i benen.

Vad som också är kul är vädret. Det har varit så fint väder hela helgen. Jag har haft alldeles för mycket kläder på mig när jag sprungit. Det är kanske inte riktigt t-shirt väder ännu, men jag behöver nog inte både långärmad tröja och jacka. Och jag klarar mig bra utan vantar. Idag fick jag ta av mig vantarna nästan genast och öppna upp jackan.

Det har varit så fint väder att vi ännu efter mitt intervallpass var på en promenad. Vi och ungefär hela Pargas. Alla var ute för att njuta av vädret.

0

Den här tiden för tre år sedan

Den här tiden för tre år sedan sprang jag i t-shirt för första gången. I år har jag kommit så långt att jag springer i en tunnare jacka. Fortfarande vantar, pannband, vintertights och underställ. Det börjar kännas lite för varmt med underställ, men att jag skulle springa i bara t-shirt känns som utopi. Det har visserligen lovats varmare väder till nästa vecka, men jag tror inte att det blir t-shirt ännu. Möjligen att jag sträcker mig till att ha en vanlig, tunnare tröja och jacka. Och kanske inte vantar…

den här tiden för tre år sen

Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska klä mig. Det har varit så kall blåst även om det varit soligt. Först fryser jag, för att efter en stund ha alltför varmt. Vilket är ett tecken på att jag har för mycket kläder på mig. Men sen igen i nästa stund kommer det världens vindpust och jag är bara glad över att ha vantar och mössa. Jag längtar till den tiden då jag inte behöver fundera hur jag ska klä mig. Det är shorts och linne som gäller.

Jag längtar också efter att plocka fram cykeln. Jag vill ha lite varmare väder först. Tvåsiffrigt. Kanske jag kan cykla redan nästa vecka. Jag tycker att det brukar vara ungefär den här tiden på året som jag cyklar för första gången. Snart kommer jag att susa fram längs med vägarna igen. Eller susa och susa. Snarare frusta. Undrar hur mina ben kommer att reagera på att börja cykla igen…

1

Tillbaka till min träningsrytm

Semestern är över för den här gången och imorgon är det tillbaka till jobbet och till rutinerna. Jag hoppas jag snabbt hittar tillbaka till min träningsrytm. Jag vet inte riktigt vad som hände under semestern. Normalt när jag har semester brukar jag träna mer, men den här gången blev det mindre träning än vanligt. Jag har fortfarande tränat, men det blev varken mer löpning eller långpass. Det blev mest mysjogg och promenader. Idag däremot blev det ett riktigt ordentligt styrkepass.

Jösses vad det brände i musklerna och jag märker träningsvärken komma smygande. Kanske jag tog i extra mycket när jag inte har simningen som väntar efteråt. Jag behövde inte spara krafterna, utan kunde ta i mer. Jag tycker nämligen inte att det brukar vara så här tungt ens på gymmet. Eller det är klart att det är tungt på gymmet också, men mer att känslan efteråt är annorlunda. Jag tycker att jag fortfarande skakar i benen och då har det gått flera timmar sedan jag tränade.

tillbaka till min träningsrytm

Den här veckan kommer det inte att bli någon simning, vilket betyder att jag har en dag till för löpning. I vanliga fall har jag sprungit två gånger i veckan, men jag vill börja utöka det till tre pass i veckan. Jag vill så småningom börja springa intervaller och snabbare pass igen. Få till en träningsrytm där jag springer tre gånger i veckan, fördelat på ett långpass, ett intervallpass och ett distanspass. Kommande maratonsatsning kommer att kräva mer löpning än vad jag springer i dagsläget. Jag vill ändå börja öka försiktigt för att kroppen ska hålla. Men jag vet att jag måste börja nu och inte först i juli.

Nu känns det i alla fall skönt att vara igång igen. Inte för att jag ens hade en paus, det bara inte blev som planerat.

0

Hur har min semesterträning gått?

Mina träningsplaner för semestern var att träna mycket. Springa och göra ett litet test inför kommande 100 000 stegs utmaning. Jag skulle gå 30 000 steg på en dag fördelat på flera promenader för att se hur kroppen reagerar. Hur har det gått med min semesterträning? Inte alls. Jag hade inte räknat med snökaos och storm.

Orsaken till varför jag ville göra en liten stegutmaning nu, var för att jag trodde att vädret skulle vara bra. Jag hade liksom sett framemot långpromenader i solsken. Lyssna på podd och bra musik. Njuta. Att det skulle vara kul också, inte bara kämpa. Så jag har struntat i det. På tisdagen var jag på en kort promenad på kvällen efter att ha suttit inne hela dagen och pusslat och väntat på bättre väder. Jag höll på att frysa ihjäl. Det var kallt, det var halt, det var oplogat och det var så inte värt att försöka sig på en stegutmaning. Även om jag vill det, vill jag nog mer hålla mig skadefri.

min semesterträning

Nu har det mesta av snön försvunnit och därför blev det en löptur idag. Det var inte riktigt så här jag hade föreställt mig att min semesterträning skulle gå. Att jag skulle träna mindre än vad jag gör på en vecka där jag inte är ledig. Igår var vi visserligen på resa, men det var min planerade vilodag.

Semestern är i och för sig inte slut ännu, jag har ännu möjligheter till träning. Och ja, jag vet att det är bra att vila också. Både från jobb och träning, men jag hade ändå sett framemot en vecka med högre träningsmängd. Och sol och vår. Kanske jag egentligen är mest besviken över vädret.

 

0

Resan bokad

Resan bokad. Det är ord som jag inte yttrat på över två år. Det blir en så exotisk resa som till Sverige. Eller egentligen blir det bara en kryssning med Viking Glory, men efter över två år utan att resa så känns det som värsta största upplevelsen. Hur gör man ens?

Jag minns inte när vi senast skulle ha varit på en kryssning till Sverige. Eller rest med Viking. Oftast brukar vi resa med Silja och till Tallinn. För att jag ska springa. Senast vi reste med Viking, var… Graceloppet?

resan bokad

Jag är i alla fall väldigt ivrig på att kunna/få resa igen. Även om det bara är en nöjeskryssning till Sverige. Äta och dricka gott, shoppa, chilla, ta det lugnt. Jag hoppas att det blir fler resor i år ännu. Jag hade glömt bort hur ivrig jag blir inför. Hur mycket jag ser framemot det. Jag är säkert extra ivrig nu.

Har du någon resa bokad?

2

Två löppass i rad

Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit två löppass i rad. Oftast har jag åtminstone en vilodag emellan. Jag sprang en helt vanlig distansrunda igår efter jobbet och idag blev det ett långpass. Jag är nästan förvånad över hur pigg kroppen kändes, eftersom det bara var 18 timmar mellan passen. Det bådar gott inför framtiden och kommande maratonsatsning. Då kommer jag vara tvungen att steppa upp löpningen. Springa fler gånger i veckan, vilket betyder att jag säkert kommer att behöva springa två löppass i rad oftare om jag vill få till all träning som krävs. Inte bara springa på lediga dagar från jobbet.

två löppass i rad

Det känns skönt att veta att kroppen håller. Kanske det är nu jag börjar se effekten av all styrketräning jag kämpat med. Även om jag inte alltid känner mig starkare, har det kanske ändå gjort mig till en bättre löpare. Vilket hela tiden har varit syftet. Jag vill ju kunna springa både långt och mycket. Både snabbare intervallpass och lugna långpass. Jag vill inte heller behöva vila i flera dagar efter ett hårdare pass, utan kroppen ska återhämta sig snabbt. Eller kanske snarare känna att jag behöver vila för att jag känner mig så sliten. Jag lär ju ändå vila, för är inte dum heller, men kroppen ska kännas pigg.

Jag hade inte egentligen ens tänkt springa idag, men vädret var för fint för att kunna motstå. Sol, blå himmel och äntligen lite varmare igen. Jag har dessutom semester nu och det är alltid det bästa sättet att inleda semestern på tycker jag. Med löpning. Jag tror att det kommer att bli mycket löpning under semestern. Det brukar bli det när jag tid för det.

1

Urlakad och vrålhungrig

Det är mycket om simning just nu, men det är det som känns intressantast för tillfället. Där jag har mest utvecklingspotential och mest funderingar. Löpningen rullar på och jag längtar efter intervaller och snabbskor. Det känns som det är nära, eftersom gatorna börjar vara sopade. Cykelsäsongen har jag inte inlett ännu, eftersom det är alldeles för kallt för det. Senast i morse kom det snö. Men simning, där finns det mycket att skriva om. Om hur min hunger har nått nya höjder och hur jag efter dagens simpass känner mig helt urlakad.

urlakad och vrålhungrig

Jag simmade mina planerade 1500 meter och det känns i kroppen. Jag har inte träningsvärk, men känner mig trött i musklerna. Urlakad och slutkörd. Men ändå på ett bra sätt. På samma sätt som efter ett långpass löpning. Nöjd och lycklig över genomförd träning, men trött i kroppen. Hungern ska vi inte ens prata om. Min mage är som ett bottenlöst hål. Jag äter och äter.

Idag tycker jag att simningen kändes bra trots att jag simmade mitt längsta pass någonsin. Tidigare har jag vilat efter 100 meter, men nu simmade jag upp mot 250 meter innan jag stannade. Så träningen har väl ändå effekt, även om jag kanske inte alltid märker det. Jag tycker kanske att jag orkar simma bättre.

Jag tror att det också hjälper att jag bestämt mig för att inte göra så mycket armövningar på gymmet innan. Istället fokusera mer på ben och tyngre vikter, eftersom jag ändå inte har tillgång till det hemma. Jag är mycket svagare i armmusklerna och klarar mig bra med de vikter jag har hemma. Medan benen behöver mer belastning. Så win win.

Nu, mera mat!

 

2

Hur blir man bättre på att simma?

Hur blir man bättre på att simma? Jag kämpar på med simningen och tror nog att jag kommer att få kämpa länge ännu. Jag tycker kanske inte att jag blivit bättre. För varje gång simmar jag längre, men det känns inte som om det klickat. Som om jag fattar hur jag ska göra. Jag harvar på, simmar längd efter längd, men det händer inte så mycket. Åtminstone inte som jag märker.

Träningen har säkert ändå effekt och jag hoppas att det går som med cyklingen. Att det plötsligt lossnar, jag fattar tekniken och kapar flera minuter från personbästa. Även om jag inte märker någon skillnad från gång till gång, så kanske ändå något händer. Att det inte är förgäves.

Som längst har jag simmat 1300 meter. Vid nästa simpass siktar jag på 1500. Det är klart att jag har blivit bättre, eftersom jag simmade 700 meter första gången jag var till simhallen. Nu är jag ändå uppe i dubbla distansen. Jag blir bara frustrerad när jag kämpar och kämpar och inte märker någon skillnad. Jag vill ha snabba resultat. Eller ens lite resultat som gör det värt allt slit.

hur blir man bättre på att simma

Triathlon känns ännu väldigt avlägset. Till och med sprintdistansen har jättelång simning, 750 meter tror jag. Jag som knappt kan simma det i bassäng, hur tusan ska jag klara av att simma så långt i öppet vatten. Bland en massa andra människor och vågor.

Jag tycker att min simning går bäst när jag är ensam i banan. Direkt det kommer någon annan som jag måste anpassa mig till, tappar jag allt. Jag kommer inte in i någon rytm. Kommer det någon emot mig på banan bredvid får jag kallsup av svallvågorna. Eller så blir jag stressad och tycker att jag är i vägen.

Det gick åtminstone lite bättre att simma nu när jag äntligen har simglasögon. Jag kände mig som värsta proffset. Tyvärr visade det sig att löparjackan som jag beställt inte hade fickor, det blev retur på den. Även om den annars var just en sån som jag letat efter, behöver jag nog en ficka. Ens en liten innerficka att ha nycklar i.

1

Fart i benen och lättare steg

Det är så skönt att äntligen kunna springa i vanliga löparskor och kunna trycka på lite. Idag sprang jag i mina helt vanliga Nike skor, inte trailskor och inte Icebugs. Utan vanliga, snabbare skor för distanslöpning. Visst det var halt på vissa ställen, typ blankis, men ungefär 85 procent var ändå barmark. Så skönt att känna mig som mig själv i löpningen igen. Att det finns lite fart i benen och att känna mig lättare i steget. Även om det fortfarande är halt på vissa ställen, är det ändå såå värt att springa i vanliga skor. Jag njuter verkligen.

fart i benen

Jag har saknat att känna mig lätt i steget. Som att det finns fart i benen och tryck. Att jag inte släpar mig fram på tunga ben, utan att jag kommer upp. Att det händer något när jag trycker ifrån.

Jag är fortfarande långt ifrån mina snabbaste intervalltider, men det känns ändå som att det går åt rätt håll. Att jag blir snabbare. Jag tror nog att mycket beror på skorna. Känslan i kroppen. Jag har kanske inte blivit snabbare, men det känns så. Jag känner mig ju alltid som snabbast i lätta skor.

Nu tänker jag njuta av den här känslan och vädret. Nästa vecka har det igen lovats kallare väder, men jag tänker INTE plocka fram mina Icebugs igen. Jag har bestämt att nu är det vår och nu tänker jag springa alla mina pass i vanliga skor. Möjligtvis att jag kan sträcka mig till att springa i trailskorna, men de hjälper egentligen inte så mycket ifall det är blankis. Då kan jag lika gärna springa i de skor jag vill.

1