Sida 2 av 66

Torsdagsträning och tankar

Imorgon startar min yogautmaning och jag är taggad. Det känns som om det är länge sedan jag följde något program och hade en plan med min träning. Jag brukar sällan ha det annars, bara om jag ska springa lopp. Då brukar jag strukturera upp träningen och fokusera mer. Nu har jag mest tränat kravlöst och det jag känt för. Vilket är skönt och välbehövligt det också, men det ska ändå bli kul att följa ett specifikt program och se vad det ger mig.

Idag blev det ett styrketräningspass för att ha det gjort innan utmaningen börjar. Det blev ett kort pass på knappa 30 minuter. Idag körde jag med kroppsvikt och med många repetitioner. Mycket övningar för ben, knäböj, utfall, höftlyft osv. Jag hoppas att jag inte får alltför mycket träningsvärk lagom till min yogautmaning. Fast benövningar tenderar alltid att ge träningsvärk oberoende om jag gör med vikter eller utan. Även om jag gjort min styrketräning regelbundet nu, tycker jag att jag fortfarande alltid får träningsvärk.

Imorgon är det också första december. Årets tråkigaste månad är därmed slut och jag jag kan börjar fixa inför julen. Jag har handlat några julklappar redan, även åt mig själv. Jag har länge spanat efter underställsshorts och jag hittade ett par på Sportamore. Det kan tänkas att jag även  samtidigt köpte lite andra grejer. Jag köpte nya löparvantar åt mig och ett till pannband. Det behövs alltid. Speciellt vantarna hoppas jag att skall vara bra. Jag fryser alltid om händerna och har inte ännu lyckats hitta ett par som jag är nöjd med. Jag tycker alla mina vantar är för kalla. Dessa vantar blev jag tipsad om att skall vara bra för såna som fryser. 

Spännande tider vi lever i 🙂

Hur blir det med pulsträningen då?

Jag hade tänkt göra min yogautmaning i december, med start den första. Hur blir det med pulsträningen då? Jag som samtidigt hade planerat att komma igång med att springa enligt pulsen igen…

pulsträningen

Mja… Jag tror faktiskt att jag väntar lite med pulsträningen. Jag ska börja med det, men det får bli tills nästa år tror jag. När jag skrev att jag börjar i december, hade jag inte insett att december är om två dagar 🙂 Jag trodde på något underligt sätt att det var långt dit ännu och att jag skulle ha mer tid att förbereda mig. Nu när jag dessutom ska göra min yogautmaning tror jag att det är bäst att jag fokuserar på en sak. Den här gången väljer jag yogan. Inte både yoga varje dag och börja på nytt upplägg i löpningen.

Jag tänker fortfarande springa, men mina pass kommer att gå enligt känsla och dagsform. Så att sen när jag börjar med pulsträningen är jag redo för det. Jag har ”fått” springa i valfri fart, valfri längd och fått det ur kroppen och sedan kan jag fokusera på pulsen. Dessutom har jag två gånger blivit tipsad om att göra ett maxpulstest för att se var jag ligger. Att justera pulsvärden efter åldern kanske inte alltid är det bästa sättet att gå tillväga. Tack för tips Malin!

Ifall jag känner att jag vill springa enligt pulsen i december under något pass är det helt okej. (daah, jag får ju självklart göra som jag vill, jag satsar inte direkt på OS 😉 ) Planen är att mina löppass i december ännu ska vara fria och sedan i januari börjar jag med pulsträningen. Då har jag förhoppningsvis sprungit ett maxpulstest och vet vad jag ska ligga i för puls och zoner. Jag bävar lite för testet, det verkar ytterst jobbigt och tungt.

yogaeverydamnday

Har ni sett hashtaggen yogaeverydamnday? Jag som just skrev om att jag inte var så bra på yoga som jag trodde sen heller, råkade komma över den på instagram. Jag tänkte genast, perfekt, det tänker jag göra. Inte varje dag i all oändlighet, men jag tänker mig en 30 dagars utmaning med start den 1 december. Jag har redan letat upp lämpligt program från youtube med min favoritinstruktör, Adriene. Hon har ett färdigt upplägg, 30 days of yoga, och det har jag tänkt följa.

yogaeverydamnday

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med min övriga träning bara. Jag vill ju förstås springa och träna styrka också, men vet inte hur jag ska få allt att passa ihop. Vad jag snabbt kollade genom programmet, verkade det som om det fanns olika längds program. Vissa var 15 minuter, medan andra dagar 30 minuter eller mer. Jag tänker mig att de dagar yogan är kortare, kan jag springa först och avsluta med yogan. Det är skönt att sträcka ut kroppen efter en löprunda, eftersom jag tenderar att bli stel. Eller börja med yoga på morgonen och träna styrka på kvällen.

Jag kommer säkert att få till det på något sätt. Jag ser med iver framemot vad som händer i kroppen genom att yoga varje dag. Blir jag bättre, mindre stel, rörligare… Jag tycker ju att jag ser en förbättring när jag bara gjort det en gång i veckan. Dessutom blir det är bra sak att göra inför jul. Jag menar adventskalender i alla ära, men yogaeverydamnday är ju mycket coolare 😉

Vem är med mig?

När man tror att man är bra på nåt

Jag har gjort min yoga regelbundet och tycker att jag ser en förbättring. Att jag t.o.m är bra ibland. Jag har för det mesta följt diverse videos från youtube, ibland har jag övat själv. Mina ”pass” har alltid varit korta, max 25 minuter, (oftast snarare 15-20 minuter). Det har varit det längsta jag har orkat med. Både att fokusera och för att det helt enkelt har blivit för tungt om jag gör längre. Jag är så stel i kroppen och det blir för jobbigt om det är för långt.

bra på att slappa

Nu tycker jag att jag är så pass bra att jag igår vågade mig på ett längre program. Jag hittade en video från min favoritinstruktör på youtube, Adriene. Jag skulle göra 45 minuter total body stretch. Åh, hjälp vad det var jobbigt! Jag var kanske inte så bra som jag trodde sen heller 🙂 Det gick okej i början, men sedan märkte jag hur stel jag var och det blev bara jobbigare och jobbigare. Fast jobbigt på ett bra sätt. Jag märkte hur det gör nytta och att det hjälper. Det blev lite av en reality check. Jag får helt enkelt fortsätta med yogan och kämpa vidare.

Jag gillar yogan, även om jag ibland känner mig värdelös på det. Vissa rörelser går bra, medan andra är helt omöjliga i dagsläget. En är t.ex där man är på alla fyra, man lägger ena knät i marken och så ska man lyfta upp benet och ta tag i foten. Det går inte. Jag är inte ens nära på att få tag i foten och baksida lår krampar varje gång. Nämnde jag att jag var stel 🙂

Bild socialhermit.me

Jag får kämpa vidare. Jag vill bli bättre och jag märker för varje gång att jag blir liiiite bättre. Även om det är jobbigt i stunden, gör känslan efteråt att det var värt det.

Ett första försök till pulsträning

Jag har skrivit om det tidigare, om mina planer på att ge det här med pulsträning ett till försök. Jag har behövt förbereda mig mentalt för vad det kommer att innebära. Jag tycker inte att jag är snabb annars heller och att behöva springa enligt pulsen och springa ännu långsammare är tufft. Inte för kroppen, men mentalt är det jobbigt. Det är inte att tala om att jag springer, utan det är lufs/jogg/gågg/ tass tass tass tempo. Och hur långsamt jag än ”springer” är pulsen för hög och jag är tvungen att gå. Och gå. Och gå.

pulsträning

Det finns alltid de som beskriver saker mycket bättre än jag själv. Vill du läsa mer om principen kring pulsträning tycker jag att du ska titta in hos Åsa. Hon har också börjat igen och jag läser med spänning hur det går för henne. Jag ska då alltså springa i pulsspannet 137-147 (enligt formel 180 minus ålder). Jag har fuskat lite och håller mig på 150. Det börjar bra det här, fuskar direkt 🙂

Idag var dagen det skulle ske. Jag skulle springa mitt första pass enligt pulsen. Eftersom gårdagens pass inte var någon höjdare, men jag fortfarande ville springa idag, tänkte jag att det var en perfekt möjlighet att börja med pulsträning igen. Jag hade siktet ställt på långpass, vilket passade utmärkt eftersom man helst ska springa över 90 minuter när man satsar på lågpulsträning. Jag kände mig pigg i benen, förberedd mentalt och hade all tid i världen att lufsa runt. Ut genom dörren och iväg.

Strul med pulsklockan

Nästan genast när jag började märkte jag att jag hade problem med pulsklockan. Ibland kan den visa helt tokiga värden. Antingen går pulsen inte upp alls, den visar konstant samma värde eller så är det tvärtom som idag. Pulsen gick uppåt hela tiden, i något skede var den uppe i 189. Även om jag stannade och gick så fortsatte pulsen att stiga. Jag som skulle springa enligt pulsen idag och så visar klockan helt fel. Jag väntade tills klockan började fungera igen, sparade det jag sprungit dittills och började om från början.

Okej, försök två. Nu jäklar ska det lågpulsas. Det började bra och jag kunde springa helt okej innan pulsen blev för hög. Jag gick några steg, kunde fortsätta springa vidare och jag var förvånad över tempot. Det gick inte såå långsamt som jag trodde att det skulle göra, utan jag kunde faktiskt springa. Kanske gav allt mitt kämpande förra hösten och vintern resultat. Jag tycker nämligen att jag sprang betydligt långsammare då än vad jag gjorde idag.

Nu kan jag inte påstå att allt var guld och glitter. Jag var fortfarande tvungen att gå mycket och pulsen var ofta för hög. Alltid när jag tappade koncentrationen gick pulsen upp. Jag fick hela tiden påminna mig själv om att springa låååångsamt och inte låta tankarna flyga iväg. Ifall jag irrade med tankarna och inte tänkte på hur jag sprang ökade jag tempot och pulsen sköt i höjden. Ibland kom det sträckor där jag kunde springa som normalt och pulsen hölls på rätt nivå. Jag ska nog ge pulsträning ett till försök. Jag vill se vart det leder. I december börjar jag ”på riktigt”. Dagens pass var ett test. Ett test att se min nivå och var jag ligger. Det visade sig inte vara så pjåkigt.

Totalt blev dagens pass nästan 11 kilometer. 9 kilometer lågpuls och nästan 2 kilometer löpning med strul med pulsklockan. Även om pulsen visade tokigt då, sprang jag ju ändå. Klart att det ska räknas med i statistiken. Bara inte i statistiken i mitt första försök till pulsträning. Jag kan ju inte ha mitt första pass med lågpuls visa allt för hög medel- och maxpuls. Rätt ska vara rätt 😉

Tunga ben och tung andning

Alla mina pass är inte tjohejsan. Ibland kommer det ett skräppass. Idag var ett sådant pass. Det var tungt från början till slut. Benen var tunga, andningen var inte med mig och känslan var blä. Det var som om inget fungerade och som om jag aldrig sprungit tidigare. Kanske satt gårdagens styrketräning fortfarande i kroppen och att jag egentligen borde ha vilat idag.

tungt idag

Jag tyckte att jag var pigg och kände mig på gång innan jag for ut. Direkt när jag började springa var jag inte pigg mer. Jag blev trött vid minsta lilla backe och allting kändes tungt. Jag fick kämpa för att ta mig framåt och motvinden gjorde inte saken bättre. Jag flåsade som en galning och pulsen var hög. Nu springer jag inte ännu enligt tänket lågpuls, men så här hög borde den inte vara på ett vanligt distanspass i normala fall heller. Eller distanspass och distanspass. Det blev strax över fyra kilometer idag innan jag tyckte att det fick räcka. Ingen idé att pusha hårt när allting känns tungt i löpningen.

Fast det konstiga är att nu när jag ska skriva om det blir jag konfunderad. Det har gått några timmar sedan jag sprang och nu undrar jag. Var det verkligen så jobbigt? Det är klart att det är jobbigt i stunden, och där och då kändes det som om jag aldrig vill springa mer. Nu har jag glömt bort det och är igen redo att springa. Jag sitter här och planerar morgondagens löppass… Tanken är långpass, men efter dagens dipp i löpningen får jag se vad det blir. Jag får gå enligt dagsform och känsla helt enkelt.

Resultat föder motivation

Jag börjar verkligen få rutin på det här med styrketräning. Jag tycker t.o.m att det är kul och kan längta till nästa pass. En delorsak till det är att jag ser resultat. Jag orkar lyfta tyngre, det är inte lika jobbigt längre och jag klarar av övningar som var svåra tidigare. Det går bättre helt enkelt. Och när det går bättre vill jag göra mer, för att tja, bli ännu bättre.

Annat jag pysslat med idag, inhandlat fler randiga tröjor

Dagens styrkepass var i stort sätt samma som förra veckan. Jag blandade hejvilt olika övningar och gjorde det jag kände för. Kanske inte den bästa planen om man vill ha tydliga resultat, men det funkar för mig. Jag har sällan någon plan om jag tränar själv. Inte så att nu ska jag göra 15 repetitioner av den här övningen, gånger tre och sedan byta och göra x gånger y gånger z. Jag gör tills jag inte orkar mer eller byter när jag vill. Därför är det egentligen bättre när jag följer mitt benprogram. Då följer jag med programmet och gör så många repetitioner som man ska. Problemet med det programmet är att jag kan det utantill och börjar tycka det är tråkigt.

Jag har inte ännu någon plan med min styrketräning, även om jag börjar gilla det. Än så länge är den ett komplement till löpningen och då tycker jag inte det är så viktigt vad eller hur jag gör. Det är viktigare att jag gör. Låt gå då att jag kanske gör 12 på ena sidan och 17 på andra. Eller att jag kanske hade orkat fler, men slutar tidigare för att jag inte har något mål. Eller någon som pushar mig.

Nu när jag börjar se resultat, blir jag mer motiverad till att fortsätta. Fortfarande är planen att träna styrka en gång i veckan. Jag vill inte lägga mer tid än en gång i veckan på det, eftersom jag fortfarande helst springer. Jag kan tänka mig att ifall vintern blir förjävlig, att jag kan lägga mer tid på styrkan då. För tillfället är jag nöjd som det är och gläds över framstegen.

Sammanfattning vecka 46

Min sammanfattning över veckans träning har lyst med sin frånvaro här på bloggen. Eftersom jag gjorde upp en träningsplan för den här veckan, tyckte jag även att det var passande att göra en sammanfattning. Jag har följt min träningsplan, men passen har blivit lite modifierade.

sammanfattning vecka 46

Måndag: yoga
Tisdag: löpning 8 km
Onsdag: vila
Torsdag: traillöpning 9,4 km
Fredag: styrketräning
Lördag: vila
Söndag: löpning 5,7 km

Totalt blev det strax över 23 kilometer löpning, alltså inte de 25 jag siktade på. Orsaken till det stavas löparmage. Tanken var att jag under torsdagen skulle ha sprungit veckans långpass, över 10 kilometer var planen. Det blev veckans längsta pass, men jag var tvungen att korta ner löprundan för att min mage trilskades. Jag tar ändå med mig känslan att jag kunde ha sprungit längre. Det var inget fel på orken. De som har drabbats av löparmage vet att ibland går det helt enkelt inte att fortsätta.

Dagens löptur blev en snabb runda efter jobbet. Ut och lufta benen och springa av mig stressen. Mycket på jobbet så här före jul och då är löpning avkoppling för mig. Rensa tankarna och glömma jobbet för en stund.

Nästa vecka blir det nya tag igen. Det är en bra känsla att veta att jag kan göra upp en plan och sedan följa den. Det bådar gott för framtida utmaningar.

Styrketräning på en fredag

Jag får fortfarande kämpa för att få till min styrketräning, men det blir av och det är huvudsaken. Helst skulle jag bara springa, men jag har insett hur viktigt det är med styrketräning. Löpning är inte alltid skonsamt för kroppen och jag har haft lite små skavanker än här än där. Ibland är det en höft som trilskas, ibland ett knä, ibland en vad. Inget allvarligt, men jag vill inte att det ska bli allvarligt heller och därför behöver jag styrketräningen. Mota Olle i grind.

styrketräning för löpare

Jag tränar styrka en gång i veckan, oftast mellan 45 min och en timme. Ibland kör jag efter ett specifikt program eller upplägg, men nu när jag kommit igång med det hela, brukar jag köra själv. Idag blev det en salig blandning mellan olika övningar för ben, armar och core. En genomkörare av hela kroppen. Det känns fortfarande att jag gjort något, trots att det gått flera timmar sedan jag tränade. Armarna känns möra och benen skakar.

Idag kunde jag använda mig av högre vikter, det påverkar förstås också känslan i kroppen. Det är en kul känsla att känna att jag blir starkare. Att jag orkar mer och att övningar som kändes tokjobbiga för en månad sedan går bättre nu. Det är fortfarande jobbigt, men inte omöjligt. Bevisligen har mitt kämpande gett resultat och det ger mig motivation till att fortsätta. Jag ska hålla igång det och göra mina pass. Det är faktiskt ganska kul! Vänta, skrev jag just det 🙂

Jag har inga mål med min styrketräning, det är som ett komplement till min löpning. Det är för att jag ska bli en bättre, snabbare, hållfastare löpare som jag tränar styrka. Samtidigt kan jag inte förneka att det är ganska kul att känna mig stark och se resultat i spegeln. Jag börjar faktiskt ana lite muskler. Det har jag aldrig haft tidigare.

Wohoo!

Heidi goes trail

Jag är en asfaltslöpare och springer väldigt sällan i skogen. Eller rättare sagt, jag springer aldrig i skogen. Det gjorde jag idag. Med lite god fantasi kan man få det till traillöpning. Egentligen sprang jag varv på varv runt motionsslingan nära där vi bor, men med tanke på att jag alltid springer på asfalt, så räknas det som trail för mig.

traillöpning

Idag var tanken att jag skulle springa veckans långpass, över tio kilometer. Det blev inte över tio kilometer, men det blev det längsta jag sprungit på ett bra tag. Klockan stannade på 9,6 kilometer och det fick duga. Jag hade säkert orkat springa längre, men jag fick problem med magen och avslutade passet i förtid. Det var länge sedan jag hade löparmage och det är inte kul att ha. Jag hoppas att det var en engångsföreteelse och inte något återkommande. Det är nämligen under långpass som jag kan ha problem med magen och jag vill inte behöva oroa mig för det. Just när det känns som om mina pass blivit längre igen.

Löpningen fram tills magproblemen kändes i alla fall riktigt bra. Jag har sprungit på motionsslingan flera gånger och den är väldigt kuperad. Tiderna går inte att jämföra med vanlig platt asfaltslöpning, men eftersom jag sprungit där tidigare, vet jag ungefär vad jag brukar ligga i för tempo. Jag höll nästan samma tempo som jag brukar på asfalt och jag sprang uppför backarna. Där är en monsterbacke som jag brukar gå upp för, men idag sprang jag. Backen är i två delar. Först är det en backe, sedan är det platt en liten del och så svänger det och hello nästa backe. Du ser inte den andra backen eftersom den blir bakom krönet, men jäklar vad pulsen är hög när du är uppe. Självkänslan med för den delen när jag sprang uppför!

Totalt blev det 4 varv på slingan med några fotopauser. Det sista varvet gick jag ganska mycket för jag började känna av magen. Då tycker jag att det hjälper att gå, i alla fall känns det inte lika jobbigt för stunden. Det var kul att springa i skogen och det är ju bra träning att springa kuperat. Jag vet inte varför jag inte gör det mer egentligen? Kanske fastnar jag också för traillöpning?

 

 

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2017 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑