Sida 2 av 79

Springa på morgonen

Jag önskar så att jag var en person som tycker om att springa på morgonen. Jag är då inte det. Logiskt förstår jag vad som lockar. Att ha träningen gjord redan tidigt på morgonen och att sedan kunna koncentrera sig på annat under dagen. Jag springer väldigt sällan på morgonen, det händer i princip aldrig. Först och främst tycker jag om att sova och vill inte stiga upp tidigare än jag är tvungen. För det andra är jag inte direkt den piggaste och gladaste personen på morgonen. Jag är seg, jag är trött, jag är hungrig och kaffesugen. Det är inte direkt lockande att fara ut och springa i det tillståndet. Plus att jag tvivlar på att det skulle bli till ett bra pass.

Jag inser att jag måste börja tycka om morgonlöpning. Mitt maraton som jag ska springa i september, startar klockan nio. Då kommer jag ju självklart att äta frukost, dricka kaffe och sånt innan loppet, men jag måste vänja mig vid att springa tidigt på morgonen i alla fall. Jag vill känna mig pigg och kry och redo att springa då. Inte bara känna mig som om jag vill gå tillbaka i sängen och sova. I och med att det nu har varit varmt och ska fortsätta vara varmt, tänkte jag att det är perfekt att börja träna nu.

Idag är jag ledig från jobbet. Solstolen och terrassen kallar på mig, men först skulle jag springa. Jag har lärt mig att jag inte kan ligga i solen hela dagen och sen försöka springa på kvällen, oberoende av hur svalt det är sedan. Då är jag bara dåsig och passet blir till skräp. Jag hade tidig väckning, för att vara en ledig dag, och sa till Sam att han ska tvinga mig upp ur sängen. Jag ville springa innan det blev för varmt. Halv nio käkade jag frukost och klockan tio var jag utanför dörren. Vissa kanske inte kallar det för morgonlöpning, men för mig var det det.

Planen var att springa mina intervaller som jag skippade igår. Jag var varm, dåsig och halvt illamående efter en lång dag på jobbet. Jag visste att mina intervaller inte skulle ha lyckats, jag hade bara blivit frustrerad. Bättre då att skippa dem och vara pigg idag istället. Jag hade inte sprungit sedan förra veckans torsdag och benen var pigga idag. Jag hade inte ställt in klockan på specifika intervaller, utan jag vill försöka öka tempot för varje kilometer. Börja lugnt och sakta men säkert öka farten.

Det var väldigt varmt ute trots att klockan inte var mycket. Första tre kilometern gick bra, men sedan fick jag kämpa för att hålla tempot. Vid det laget var tempot redan ganska högt och värmen gjorde inte saken bättre. Jag flåsade och frustade, men sprang på. Jag sprang sex kilometer innan jag slog av på tempot och sprang i ”valfritt” tempo. Nästan åtta kilometer blev det totalt och klockan var inte ens elva när jag var hemma igen. Hela dagen på mig att njuta av solen fortfarande. Score!

springa på morgonen

Är jag nu redo att stiga upp klockan sex och springa innan frukost? Inte en chans 🙂

Eurovisionen och sånt

Jag som inte skulle kolla och inte bry mig. Så sitter jag där ändå klockan halv två på natten och svär. Israel?! Seriously Israel? Nä fan! Nu bojkottar jag hela eurovisionen. Tre år i rad har det nu vunnit ett bidrag som jag inte alls gillar eller förstår mig på. Inte för att Österrike eller Cypern direkt var bra, men de var i alla fall bättre. Det enda roliga med att kolla hela poängutdelningen var när Sverige fick poängen från tittarna. *fniss* De (svt:s kommentatorer) var såå segervissa när poängen från jurygrupperna kommit. Satt redan och planerade om Sverige vann igen. Och poff. Det var som om luften gick ur. Plötsligt var det inte ”såå spännande” och ”vilken rysare” mer…

Inte ännu heller imponerad

Och Finland då? Sist som vanligt… Okej, näst sist, men vem fan bryr sig. Sist. Näst sist. 20:e. Same same.

Njuter av livet

Som sagt, jag älskar sol och värme, förutom när jag ska springa. Idag skulle jag inte det och då passade jag på att njuta. Idag har det varit en varm och solig dag, jag har visserligen jobbat halva dagen, men som det var skönt att sitta ute på terrassen och äta ikväll. Jag frös inte ens. Det händer i princip aldrig. Vår terrass har sol på dagen, men mot kvällen ligger den i skugga. Ifall vi vill äta ute på kvällen måste jag ta på mig en tröja. Åtminstone. Nu kunde jag sitta i bara t-shirt och njuta av livet. Dricka lite rosévin, grilla och bara mysa. Love it!

njuter av livet

Vilodagar är inte så pjåkigt det heller. Åtminstone behövs det för det mentala. Att inte hela tiden mata på, tänka på nästa träningspass och vad som ”måste” göras. Utan att ibland bara pausa allt och strunta fullständigt i träningen. Med det sagt kommer jag nog att träna imorgon igen. Det är lätt hänt att en träningsblogg bara fokuserar på en sak, träningen, men jag vill påpeka att jag även gör annat. Som dricker vin och äter 🙂  Ifall ni trodde att jag inte gör det. Det är kanske inte lika intressant att skriva om bara… Därför blir det mest inlägg om träning här.

Önskar er alla en härlig lördag!

Fredagsfys med blahä känsla

Det känns som om jag är tvungen att kämpa mer just nu för att få till mina träningspass. Till största delen beror det på värmen. Det lockar mycket mer att göra annat. Som att inte träna och istället ligga i solstolen. När jag väl tränar är det inget problem och efteråt är känslan bra. Men tröskeln till att börja är högre. Hittills har jag gjort mina planerade pass, men med sämre kvalitet. Gårdagens löprunda påverkades av värmen och dagens styrketräning blev till blahä.

Jag följde mitt P90X benprogram, för jag visste att jag behövde vägledning och något att följa idag. Skulle jag ha hittat på övningar själv, hade jag bara lallat runt ännu mer. Trots att jag följde träningsdvd:n idag, blev passet inte till så mycket. Jag gjorde visserligen alla rörelser, men inte med inlevelse och med fokus på tekniken. Det var som om jag bara gjorde allting, checkade av alla rörelser och väntade på att det skulle vara över. Så hade jag i alla fall gjort det.

Fast kanske ett gjort pass ändå är bättre i slutändan, än om jag skippat det totalt? All träning är bra träning osv. Det är inte styrketräningen jag satsar på, utan den är där som ett komplement till löpningen. Dessutom vet jag med mig själv att skippar jag ett pass (styrka), skippar jag lätt fler. Speciellt nu när tröskeln är högre. Bättre då att bara göra och inte fundera så mycket på hur bra det är. Motivationen kommer nog sedan igen och tills dess är det bara att göra. Inte vänta på motivationen, för då blir det aldrig gjort.

Springa i värme

Jag älskar i normala fall sol och värme, men inte när jag ska springa. Min kropp stänger av, jag blir slö och hängig och orkar inte springa. Det är som om jag tappat allt. Mitt sämsta halvmaraton sprang jag i 28 grader och det var en kamp från början till slut. Jag var fullständigt slut när jag kom i mål.  Då när jag just hade börjat springa förstod jag ingenting. Jag trodde att  min kondition plötsligt blivit mycket sämre, tills jag började läsa runt. Jag insåg att jag påverkades av värmen och att det inte var mig det var fel på. Mot slutet av sommaren går det oftast redan bättre, när min kropp vant sig vid värmen.

Dessa soliga och varma dagar har varit underbara. Sommaren kom tidigt i år och jag klagar verkligen inte. Men att springa. Oj! Jobbigt! Idag sprang jag efter jobbet, klockan var kanske sju på kvällen när jag for iväg. Jag hade planerat att springa ett vanligt distanspass. Ingen plan på tempo eller distans, men mer än en mysjogg runt kvarteret. Efter kanske bara en kilometer, känner jag hur jag kokar. Jag har så varmt, så varmt. Jag känner hur röd jag är i ansiktet och jag frustar och pustar. Jag hittar inget flyt i löpningen och får kämpa för varje steg. Benen känns lätta, men flåset är inte alls med mig. Väl hemma efter rundan blev det att dricka resorb. Och vatten. Och lite mer vatten.

Totalt blev det ändå åtta kilometer löpning idag. Det är jag riktigt nöjd med. Alla kilometer räknas i min maratonsatsning, även om inte alla pass är det bästa jag gjort. På söndagen är det dags för intervaller och då hoppas jag på svalare väder. Eller inte nödvändigtvis svalare, men ingen sol. Eller äsch! Kanske sol, men svalare. Eller…

Påverkas du av värmen när du tränar?

Eurovision song contest 2018

Jag har alltid älskat eurovision song contest och kan säkert nämna alla vinnare från år 2000 framåt. Jag kollar alltid på förhandstitten av låtarna, både via youtube och via yles program. Jag vet vem som är förhandstippad till att vinna. Jag har mina egna favoriter och brukar kunna tippa vinnaren. Och förloraren. I år är första gången som jag inte har någon aning. Jag har inte hört nån av låtarna, förutom Finlands. Jag vet i.o.f.s vem som vann Sveriges melodifestival, men that’s it.

eurovision, vad är det?

Jag vet inte vad som hänt. Jag är inte intresserad längre. Det började för två år sedan när Jamala vann för Ukraina. Jag har inte ännu heller kommit över chocken. Jag hade ett utkast i bloggen, men publicerade det aldrig. Det hette något i stil med min tippning eurovision 2016. Bara inte Ukraina vinner är jag nöjd skrev jag. Vem vann? Ukraina. Det blev inte bättre ifjol när Portugal vann. Gillade inte alls det bidraget heller.

Nu känns det mest som om eurovision song contest. Jaha. Vem bryr sig? Finland gick visst vidare igår. Wohoo! Kanske detta är året det går bra för Finland? När jag inte bryr mig mer 🙂

Långpass med minipauser

Någonstans för länge sedan läste jag om en idé som bland annat ultralöpare (tror jag?) använder sig av när de springer långpass, eller längre lopp överlag. En tanke om att ha strukturerade inplanerade pauser, små minipauser. Nu har jag ingen koll på källan, eller om det ens stämmer, men tanken har funnits i mitt huvud länge. Idag var tiden inne att testa igen. Jag har sprungit på liknande sätt tidigare, men idag hade jag ett annat upplägg.

Jag visste att det skulle bli varmt och jobbigt att springa idag, men ville verkligen försöka få till mitt långpass. Det känns som det viktigaste passet och jag vill ”få det gjort” i början av veckan. Sen ifall något oförutsägbart händer senare i veckan, har jag i alla fall sprungit långpasset. Tidigare när jag sprungit med strukturerade pauser har jag gjort det enligt upplägget, spring 22-23 minuter och gåpaus på 2-3 minuter. Så att varje block blir 25 minuter totalt.

Idag anade jag att det skulle bli för lång tid att springa och valde i stället att springa i 9 minuter, gå i 1 minut. Det fungerade bättre med små minipauser än att springa längre och vila längre. Ifall jag vilar för länge, tycker jag att det är svårt att komma igång igen. Det blir för skönt att gå och jag tänker bara på hur mycket jag fortfarande måste springa innan jag får gå igen. Nio minuter orkar jag alltid springa. Nå okej, inte alltid, men det är i alla fall lättare mentalt. Bara tänka på nästa 9 minuters block.

Det var varmt att springa idag och solen gassade. En normal person med bättre planering hade ju haft vatten med sig på sin runda. Använt sin paus till att dricka av vattnet. Mot slutet av rundan blev mina pauser längre. Det var inte så mycket minipauser mer, utan snarare pauser på två-tre minuter. Jag var varm och svettig och dessutom hungrig. Förra gången jag sprang långpass lyckades jag bra med energiupptaget och det kom ingen dipp. Idag kraschade jag efter kanske 14 kilometer. Jag vet inte om det var värmen som gjorde det, eller om jag ätit för lite dagen innan. Jag hade med mig dextrosol igen och tog en efter 40 minuter. En till efter kanske ytterligare 30 minuter. Sen hade jag inte flera med mig. Jag och planering 🙂

Jag fick kämpa idag. Kroppen var trött och det var tungt att springa. Jag tycker ändå att det här var ett upplägg som fungerade bra. Jag hann återhämta mig under gåpausen och det var en kort tid att springa innan jag fick gå igen. Det var hela tiden något att se framemot. Nio till. Nio till. När jag kollade på klockan hemma visade det sig att jag hållit ungefär samma snittfart som under mitt förra långpass. Då sprang jag i princip hela passet. Nu gick jag betydligt mer och vissa kilometer mot slutet låg på 9:05 i fart. Jag har tydligen sprungit fortare då när jag väl sprang och det var det som jag tror var poängen med teorin. Som sagt, jag minns inte källan.

minipauser

Positivt från passet är också att jag nu i efterhand känner mig hur fräsch som helst. Under passet var en annan historia, men det berodde nog mer på saltbrist och låg energinivå. Jag sprang totalt 20 kilometer idag, men nu på kvällen är benen pigga. Så pigga att jag har varit på en kvällspromenad. Jag minns då för länge sedan när jag sprang 16 kilometer för första gången. Jag kunde knappt gå på en vecka. Nu springer jag 20 och kan t.o.m gå på promenad samma kväll.

Träningsplaner vecka 19

Jag tycker att det fungerar bra för mig att planera upp min träningsvecka på måndagar. Det ger mig en överblick över vad jag ska träna under veckan och tvingar mig samtidigt att fundera ut mina pass. Förstås brukar jag ha en plan i huvudet även de veckor jag inte skriver ut det på bloggen. Förutom då när planen är att inte ha en plan.  Självklart kan något hända som gör att jag omvärderar mig plan, men här är veckans plan som det ser ut just nu.

Träningsplaner vecka 19:

Måndag: vila
Tisdag: löpning långpass
Onsdag: yoga
Torsdag: löpning, distans
Fredag: styrketräning
Lördag: vila
Söndag: löpning, snabbare pass

Löpningen är det som känns mest osäkert den här veckan. Förra veckan blev det många bra pass, både långpass och snabba pass. Den här veckan vill jag gärna springa över 20 kilometer under långpasset och 40 kilometer totalt. Tyvärr har det lovats sommarvärme. Jag skriver tyvärr, för även om jag i normala fall älskar värmen, tycker jag inte om att springa när det är varmt. Speciellt nu när det är första värmen och min kropp inte är van vid den. Min kropp stänger fullständigt av. Jag blir slö, tappar all fart, känner mig hängig och trött och orkar inte springa. Jag blir röd som en kräfta i ansiktet och svetten bara rinner.

Jag har därför planerat att springa mitt långpass imorgon. Då ska det vara som svalast, om än fortfarande varmt. De övriga löppassen ska jag springa på kvällen efter jobbet och då är det förhoppningsvis inte lika soligt och varmt mer.

Styrketräningen och yogan fortsätter som förut. Mycket fokus på höften, ben och bål. Ingen masterplan där, bara övningar som ska hjälpa mig i löpningen. Övningar att stärka upp och stretcha ut benen.

Hur tränar du i veckan?

Hello tröskelintervaller!

Idag var det dags för veckans intervaller. Jag hade inte bestämt mig för vilken typ jag ville springa när jag planerade veckans träning, och jag hade inte bestämt mig igår kväll heller. Jag kunde inte bestämma mig mellan långa eller korta intervaller. Samtidigt som jag vet att intervaller är bra, är det ju inte intervaller jag ska bli bra på. Jag springer dem för att försöka höja mitt grundtempo och att orka springa fortare under en längre tid. Inte springa en-minuts intervaller så fort jag kan. Därför fick det bli tröskelintervaller.

tröskelintervaller

Vad är då tröskelintervaller? Enligt marathon.se är tröskelfart den fart som är den högsta möjliga där kroppen hela tiden klarar av att transportera bort eller förbränna de ”trötthetsämnen” (mjölksyra) som bildas när man springer. Genom att träna kring just den farten kan man på sikt förskjuta tröskeln så att man vid en högre fart än tidigare klarar av att transportera bort eller förbränna trötthetsämnena. Man blir helt enkelt inte lika trött vid en given fart, vilket kan benämnas som att ens uthållighet har förbättrats. Tröskelfarten har blivit snabbare.

Det låter ju bra, men vad ska jag då välja för fart? Jag hade dessutom bestämt mig för att springa mina tröskelintervaller i ett svep. Först uppvärmning i 10 minuter och sedan 30 minuter i tröskelfart och sedan nedjogg i 10 minuter. Inte t.ex uppdelat i 3 x 10 minuter tröskel, med 5 minuter jogg mellan varje. Då farten kan vara högre, eftersom det är ”vila” mellan intervallerna. Jag tänkte att jag skulle springa uppvärmningen i valfritt tempo och tröskeln i 6:20-6:30. Det visade sig vara alltför låg fart. Redan uppvärmningen gick i 6:40 och ändrade min målsättning till att hålla 6:00 på tröskeln.

Det kändes fortfarande lätt. Det var flåsigt och jag fick ta i för att få upp tempot, men det var inte ett krigande från början till slut. Benen sprang på bra och jag orkade hålla tempot hela vägen. Ändrade igen målsättningen, bra här med min planering ser jag 😉 att springa sista fem minuterna av 30 minuters intervallen fortare. Jag trodde att jag skulle vara trött, och tänkte att 5:30 skulle vara lagom. Nej då! 5:05 landade sista fem minuten på. Hur jäkla snabb är jag?! 25 minuter i 6:00 tempo och 5 minuter i 5:05 tempo. Igen en boost för självförtroendet och bevisat att jag kan mer än jag tror. 6:30 tröskel?! *pzt*

Totalt blev det strax över 9 kilometer löpning idag, vilket resulterade i över 38 kilometer löpning totalt för veckan. Nämnde jag att jag är nöjd 🙂

Hungrig som en varg

Den här hungern är inte att leka med alltså. Jag är oftast hungrig och äter mest och jämt. Förutom då när jag glömmer bort det och undrar varför jag inte har någon energi. Efter långa löppass är det som om min mage blir ett bottenlöst hål. Jag kan äta och äta, men är fortfarande hungrig. Det är som om inget hjälper. Gårdagens långpass var inget undantag.

hungrig

Jag hade fyllt på med energi under passet i form av dextrosol, så det var inte ens som att jag gick tom under passet. Direkt när jag kom hem, nå inte direkt direkt, men efter duschen, kanske 20 minuter senare direkt, åt jag. Först en stor skiva bröd med jordnötssmör och banan. Och mitt nya favoritkaffe, Oatlys coldbrew latte. Sedan ett äpple och en yoghurt. Några timmar senare var det dags för middag. Jag mumsade gladeligen i mig quesadillas med majschips och dip. Lite dryck på det, men nej, fortfarande hungrig.

Jag ser inte alls framemot idag. Jag kommer att vara på jobb hela dagen och har inte tid eller möjlighet att äta hela tiden, eller när jag vill. Även om jag förstås ätit frukost idag och kommer att ha matpaus på jobbet, är det inte en kul känsla av att magen knorrar. Jag kommer att äta igen först på kvällen när jag kommer hem. Det kommer att bli en lång dag på jobbet och en lång väntan på mat. Jag får ladda fickorna fulla med russin eller andra små snacks och mumsa på medan ingen ser… 🙂

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑