Nummerlappen är uthämtad, benen stretchade, magen mätt… Nu är det bara att vila inför imorgon och klockan 12 kör vi! Jag är laddad och klar och ivrig på att få springa. Tallinn är full med andra löpare och idag var vi och kolla på children’s race och youth run. Imorgon är det min tur, IIIK!
Imorgon reser vi till Tallinn med morgonbåten från Helsingfors. Vi har bilen med oss och resan borde bara ta två timmar. Förhoppningsvis går allting smidigt och vi kan checka in på hotellet snabbt. Vi har varit i Tallinn många gånger förut, dock bara en gång med bil tidigare.
Planen är att ungefär direkt efter vi checkat in gå och hämta ut min nummerlapp och kolla in området. Så att jag inte behöver vara nervös för det utan att jag har allt klart inför söndagen och vet vart jag ska och sånt. Det är ju nog på samma ställe som i fjol, men jag gillar att ha koll. Så behöver jag inte stressa på söndagen sedan utan kan bege mig till starten i lugn och ro. Lördagskvällen blir sedan att ladda på hotellrummet och ta det lugnt.
Starten går på söndagen klockan tolv. Alla som springer halvmaraton startar samtidigt, men här finns det olika startfållor. Jag ska tydligen starta i grupp två (av åtta). Då när jag anmälde mig så skulle man ange en beräknad sluttid och jag satte under två timmar och tydligen får man starta i grupp två då. Planen är ändå att inte starta i den takten, jag ska inte förivra mig i början. I.o.f.s. så vet jag ju inte hur snabbt de andra springer heller. Ifjol när jag anmälde mig så hade jag beräknad sluttid på 2:20 och då startade jag i grupp fem. Oberoende var jag brukar stå i starten så står jag alltid ”fel”. Folk springer om mig till höger och vänster, jag försöker springa om folk. Det brukar bara vara ett enda kaos… Så det spelar väl inte så stor roll var jag står egentligen, det brukar jämna ut sig sen efter ett tag.
Jag tänkte visa lite vad jag ska ha med mig på resan. Detta är bara det som är enkom för loppet. Det har lovats ca 15 grader och mulet väder så troligtvis springer jag i korta tights och t-shirt. Men för säkerhets skull har jag även med mig långa tights. Plus överdragsbyxor och jacka, strumpor, sport-bh, kompressionsstrumpor att ha på efter loppet… Och diverse krämer och piller, handduk, mobilhållare, lurar för musik… Plus sedan då allt annat som jag ju också har med inför resan. Vi kommer hem först på måndagen så vill ju ha vanliga kläder med mig också.
Håll tummarna för mig på söndagen! Tack!
0Igår sprang jag mitt sista pass inför söndagens halvmaraton. Det blev ett lite snabbare pass på min vanliga testrunda på lite över sex kilometer. Allt kändes bra i kroppen så nu är det bara att invänta söndagen. Mitt hopp och mod pendlar mellan att det här kommer att gå hur bra som helst och hur tusan ska jag klara av det… Inners inne vet jag ju att jag kommer att klara av det, men jag blir alltid fundersam innan lopp.
Kanske jag borde ha tränat mer, tränat mer intervaller, gjort si gjort så… På söndagen kommer det ju att visa sig sedan. Min uppladdning har inte varit det allra bästa. Jag var på en veckas semesterresa till Grekland i mitten av augusti och då blev det inte direkt nå långpass. Samtidigt så var det en planerad och välbehövlig lugnare vecka. Däremot blev jag ju förkyld för två veckor sedan och då var det ju inte planerat att jag skulle ta det lugnt… Jag får helt enkelt lita på mig och på att min form är där den ska vara.
Nu ska jag bara fundera på packningen, vad sjutton ska jag ha på mig. Långa tights, shorts nåt där emellan? Jag har inte så stor koll på vad det lovats för väder till söndagen. Det är väl bäst att ta med sig hela garderoben och bestämma sig på plats sedan.
0På söndagen gäller det då alltså, då springer jag mitt andra halvmaraton för i år (och det tredje nånsin). Planen var/är ju att gå under två timmar, men i dagsläget tror jag inte att det känns realistiskt. Uppladdningen har inte varit den bästa med en förkylning nära inpå. Men kanske jag är i toppform på söndagen, jag brukar alltid springa bättre i tävlingssituationer…
Samtidigt så har jag ju börjat tänka på det här med tidsmål. Jag vet att ett halvmaraton är en stor prestation (för mig iaf), så att jag egentligen borde vara nöjd med ett genomfört lopp. Jag är inte van vid att springa så långt och det är faktiskt bara mitt tredje halvmaraton så bara målgång är framgång. Jag tänker som så att jag delar upp min målsättning i tre delar. Eller fyra då beroende på hur man räknar.
Målgång är det jag stävar efter och utöver det är allt bara bonus. Guld är under två timmar, silver är PB (2.07.35) och brons är Tallinn PB (2.14.08). Så om jag tänker så är jag nöjd oberoende vad som sker. Och skulle något hända längs banan att jag inte kommer i mål, så ja då händer det. Jag vet ju att jag kommer att fortsätta springa och att det kommer fler möjligheter.
Nu är det bara lite över en vecka kvar till Tallinn halvmaraton. Jag hade tänkte att jag skulle få in några träningspass ännu inför loppet och sedan vila mig i form och hoppas på det bästa.
Lördag (idag): Vila
Söndag: sista lite längre passet/långpass 14-15 km
Måndag: vila
Tisdag: zumba
Onsdag: sista passet inför, nån form av intervall/tempo pass
Torsdag: vila
Fredag: vila
Lördag: reser till Tallinn
Söndag: race day, 21,1 km
Förhoppningsvis har jag tränat tillräckligt och att min förkylning inte har ställt till med alltför mycket. Drömmen är ju fortfarande att gå under två timmar. Tyvärr känns det inte så realistiskt för tillfället, men vem vet vad en vecka kan göra för formen. Jag har bestämt mig för att vara nöjd oberoende, ett halvmaraton är ändå ett halvmaraton och en bra prestation. Så det så!
0Idag hade jag bestämt för att köra ett lite hårdare pass för att testa kroppen lite efter förkylningen. Jag använder mig av runkeeper och har programmerat in intervaller själv där. Idag skulle jag springa 6 x 800 meter med två minuters vila emellan.
De två första intervallerna gick bra och nån gång under den tredje intervallen när den angav kilometertiden så tänkte jag ” hmm, har jag sprungit så långt redan?” Det visade sig ju att jag inte alls hade sprungit så långt utan att telefonen hade tappat satellitkontakten och att den inte hade fungerat korrekt från första början. Så min hastighet visade helt fel och sträckan stämde inte alls.
Då tänkte jag först stänga av telefonen, men så kom jag ju på att det inte spelar någon roll vad runkeeper visar. Kroppen vet ju ingen skillnad. Jag har ju fortfarande sprungit intervallerna även om då kanske sträckan och hastigheten inte stämmer. Tiden stämde ju iaf. Det är en bekant runda för mig så jag vet att den är ungefär tio kilometer och på basen av hur länge jag var ut och sprang så kan jag (om jag ville) räkna ut min hastighet. Jag måste komma bort från tänket att bara en uppmätt runda räknas. Jag menar jag sprang ju i dryga timmen idag och även om då runkeeper visar fel så sprang jag ju iaf. Och det är ju huvudsaken…
In my dreams snabb…
Idag var då dagen jag skulle bestämma mig inför Tallinn halvmaraton. Jag skulle springa min första löprunda på en vecka och på basen av hur det kändes så skulle jag besluta mig för vilken sträcka det blir nästa vecka.
Jag for ut strax efter elva och hade bestämt mig för att bara springa, inte fundera så mycket på hastigheten utan bara fokusera på känsla. Jag sprang min vanliga ”testrunda” som jag brukar springa inför lopp. Det är en rutt som jag sprungit många (många) gånger och kan den utan och innan. Den brukar ge en ganska så bra indikation över min form, jag vet hur länge den brukar ta på ett ungefär.
Som tur så kändes allt bra under hela turen, farten var helt normal för att vara mig. Benen kändes pigga, men det är kanske inte så konstigt när jag inte sprungit på en vecka. Flåset var okej, jag tror t.o.m att jag nog kunnat springa snabbare ifall jag hade pressat mig, men det skulle jag inte göra idag. Idag var det bara meningen att jag kom ut och sprang och allt kändes okej. Och det gjorde det 🙂
Så nu har jag bestämt mig, det blir nog halvmaraton i Tallinn som planerat! Jag måste lita på mig själv att jag klarar av det. Det vet jag ju att jag gör, tiden får vara en bisak den här gången. Vem vet, kanske all den här vilan har gjort mig gott och så blir det pers iaf? Hur som helst är ett halvmaraton alltid ett halvmaraton, oavsett tiden!
Förra året i Tallinn, just efter målgång på mitt första halvmaraton nånsin
Jag känner mig friskare nu, tack och lov. Så pass frisk att jag idag gick på ett testpass, det blev zumba idag. Kursen började för säsongen idag och jag tänkte att det kan bli en lätt början. Jag gillar zumba och brukar bli riktigt svettig av det och känna att jag får ut nånting av det. Främst går jag där för att jag tycker att det är roligt att dansa och så älskar jag den typens musik.
Men som med alla gruppass så kan man ju göra det i sin egen takt och idag tog jag det lugnt. Pulsen var aldrig över 140 när den brukar ligga på en 165. Idag blev det ju lugnt per automatik när det var första gången och jag inte kan stegen och koreografin ännu, så det är svårare att ta ut sig.
Så jag tänkte kolla hur jag känner mig imorgon och sedan försöka bestämma mig inför Tallinn halvmaraton. Zumban kändes bra och jag hoppas att jag är frisk imorgon. För jag vill ju testa att springa också! Och inte bra testa, jag vill ju få in ett eller två bra pass inför nästa vecka söndag. Imorgon tänkte jag vila och så på torsdagen testa på att springa igen. På fredagen är det nämligen sista dagen som jag kan ändra min distans. ( Om det överhuvudtaget går att göra det, jag har inte kollat med arrangören…)
Jag vet ju nog med mig själv att jag klarar av ett halvmaraton på nåt sätt, i värsta fall får jag väl gå mellan varven. Frågan är bara i fall jag hellre då vill ”bara” springa 10 km ( för det lär ju inte precis bli rekord på den distansen heller) eller då springa/gå halvmaraton på typ tre timmar. Inte för att det är dåligt, det är bara dåligt för mig. Det var ju i Tallinn jag skulle springa halvmaraton på under två timmar.
Samtidigt så känns det lite dumt att betala ganska mycket pengar för hotell och resa till Tallinn för att bara springa 10 kilometer. Det är ju därför vi far, för att jag ska springa.
ÅHH, min beslutsångest alltså! Jag vill vara frisk nu!
0Jag är ju anmäld till Tallinn maraton till halvmaratondistansen och loppet går av stapeln söndagen den 13.9. På fredagen började jag känna mig lite krasslig och nu har jag varit förkyld i två dagar. Nej nej nej! Jag har inte tid med sånt! Jag har ju självklart vilat från träningen i hopp om att det här ska gå förbi snabbt. Tyvärr har det ju inte gjort det, utan verkar snarare utvecklas till en rejäl förkylning.
Nu till mitt dilemma då. Jag kommer nog att åka till Tallinn för har redan bokat hotell och resa och begärt ledigt från jobb och hela baletten. Så i värsta fall blir det en liten semesterresa bara… Under Tallinn maraton så ordnas det även 10 km lopp, med eller utan tidtagning och så tror jag t.o.m att man får (stav)gå 5 eller 10 kilometer. Så ska jag alltså fortfarande hoppas på att jag hinner bli frisk tills dess och springa halvmaraton eller ska jag (försöka) ändra min registrering till 10 kilometer? Enligt hemsidan för Tallinn maraton så kan man ändra sig till den 4e september klockan 17. Om jag förstod det hela rätt, engelskan på sidan var nämligen inte nå vidare bra…
Jag vill ju få in ett långpass iaf ännu innan halvmaratonloppet så att det känns okej och att jag kommer att klara av distansen. Min träning har annars också varit lite upp och ner de här senaste veckorna så mitt självförtroende är inte riktigt på topp. Dessutom vill jag inte gå från 0 till 100 på själva raceday, eller 21,1 då. Tio kilometer klarar jag nog av att springa när som helst (förhoppningsvis), men jag känner mig inte riktigt i så bra form att jag klarar av ett halvmaraton utan förberedelser. Eller jag är ju inte helt oförberedd, men sen samtidigt så vet jag inte hur mycket jag tappar av min kondition om jag inte tränar inför halvmaraton.
Så what to do? Jag måste bestämma mig senast på fredagen så i en idealisk värld skulle jag vilja springa ett testlångpass på torsdagen så då skulle jag ju behöva vara frisk imorgon eller senast tisdag typ. I dagsläget känns det inte så realistiskt…
Just nu lutar det nog åt att jag ska försöka ändra min anmälan till 10 km med tidtagning. Och kanske då springa halvmaraton senare på hösten ännu. Det går ett lopp i S:t Karins i oktober och där hade jag ursprungligen tänkt springa 10 kilometer, men får väl kanske ändra på planerna…
Hjälp mig! Vad skulle du göra i min situation?
0På fredagen den 14.8 gjorde vi en dagsresa till Albanien. Den här gången var det faktiskt en organiserad bussresa, turist som man är. Bussen skulle gå redan sex på morgonen, vilken i normala fall är alldeles för tidigt för min smak. Det kändes ändå helt okej att stiga upp så tidigt, vi hade ju nånting skoj att se framemot. Jag visste inte så mycket om vart resan skulle gå, jag hade lite missuppfattat broschyren. Där stod det nämligen att vi skulle till en stad som skulle ha olika tidsepoker representerade väl… Och jag läste bara stad och tänkte shopping.
Nå väl, bussresan gick bra, vid gränskontrollen gick allting smidigt och snabbt och vi var snart inne i Albanien. Naturen och landskapet skilde sig inte mycket från där i Grekland vi var, men sen samtidigt hade vi bara rest i kanske två timmar. Första stoppet skulle då vara i staden. Det visade sig ju inte vara en riktig stad med shoppingmöjligheter utan en arkeologisk utgrävningsplats, Butrint. Så visst fanns där ju olika tidsepoker, men det var inte alls det jag hade tänkt mig. Så där gick vi omkring i kanske en timme och lyssnade på guiden och kände oss väldigt turistiga. Det var ju nog jättefint och så, men inte riktigt vad jag hade önskat.
Efter Butrint, var det lunch och jag var som vanligt vrålhungrig. Vi stannade på en liten restaurang vid stranden där de väntade på oss och åt en mysig lunch. Jag hade hemskt gärna varit där längre, men tidtabellen var snäv. In i bussen igen och mot nästa ställe. Denna gång till en riktig stad där vi hade ”egentid” i kanske två timmar. Tyvärr blev det ingen shopping här heller. Köpte bara lite souvenirer och så satte vi oss ner på en uteservering vid stranden. Vi hade inga badgrejer med oss, för hade inte tänkt på det helt enkelt. Jag var som sagt inställd på shopping.
Dagens lärdom blev att vi nog egentligen inte tycker om organiserade resor. Även om det förstås är enkelt och tryggt och så, så vill vi oftast ändå inte följa programmet. Och det är man ju tvungen till på en sådan resa när bussen kör vidare hela tiden. Tillbaka till hotellet var vi nångång sjutiden på kvällen. Trötta och svettiga efter en lång dag, men igen ett land att bocka av på listan av länder vi varit till.
