Idag har det varit en bra dag, även om det var sista semesterdagen igår och jag idag återvände till jobbet. Jag trivs på mitt jobb och gillar nog att vara tillbaka, även om det förstås alltid är skönt att vara ledig också. Idag hade jag dessutom bara en kort dag, 8:30-13 så det blev en mjukstart.

När jag kom hem från jobbet så bytte jag snabbt om till träningskläder och for ut till motionsspåret som finns nära där jag bor. Slingan är ungefär 2,5 kilometer lång lite beroende på hur man springer, idag blev det fem varv. Sprang först tre åt ena hållet och sedan så vände jag och sprang två varv åt andra. Alltid när jag springer där så tycker jag att nästan alla andra springer den åt andra hållet än mig. Så jag började fundera att vet de om nåt som jag inte vet… Så idag testa jag på att springa åt båda hållen. Jag tycker oftast att det är jobbigt att springa där eftersom den är så kuperad och idag märkte jag att ifall jag springer åt andra hållet än jag brukar så är det lättare. För då är det mest nerförsbacke, eller inte lika brant uppför iaf. Men jag tror nog att jag i fortsättningen också springer som jag brukar, jag VILL ju springa uppför. Eller vill och vill, jag snarare VET att det är bra för mig att springa uppför.

Idag gick det iaf bra. Jag sprang intervaller på måndagen och tränade styrka på tisdagen och det verkar som om det redan har gett resultat. Eller så är det bara önsketänkande… Idag hade jag iaf bra tryck i benen och det kändes inte alls så där jättejobbigt som det oftast gör där. Så totalt blev det nästan 13 kilometer och bra känsla genom hela passet.

Mina bra dag var inte slut ännu efter träningen. Efter träningen väntade nämligen träff med några goda vänner och lite god mat och skvaller. Det är så här jag helst spenderar mina dagar. Först lite jobb, sedan träning och sedan lite kompishäng på det. Perfekt helt enkelt!

Så här glad blir man när man har en bra dag

Jag hoppas att även ni har en bra dag! Snart är det ju helg och på lördagen blir det villaavslutning eller som vi kallar det i södra Finland, Forneldarnas natt. Vill inte tänka på att sommaren är slut…

Örk, med min träning för tillfället alltså! Det är som om jag skulle ha tappat allt, jag har inget flyt för tillfället. På tisdagen sprang jag ju och då var allt bra, sen krånglade magen lite och så blev onsdagens pass till nada. Igår hade jag vilodag i hopp om att allt skulle reda upp sig och så gjorde jag nytt försök idag på morgonen.

Jag hade klockan på väckning nio-tiden och så for jag iväg strax efter. Planen var ett lite längre pass, men näe. Det var bara tungt och jobbigt. Jag kom ungefär tre kilometer och så gav jag upp. Jag grät en skvätt av frustration och så gick jag hem. Jag försökte mig ännu på lite ruscher och med riktigt bra fantasi så kan man kalla dagens pass för fartlek, jag väljer att kalla det för skräp.

Jag vet ju att träning ska vara kul, lyssna på kroppen och allt det där… Men när jag har ett inplanerat halvmaraton om fyra veckor, så har jag inte riktigt tid för vila. jag känner mig smått stressad över att veta att jag om fyra veckor ska springa 21,1 km och i dagsläget kommer jag ungefär tre…

Så jag hoppas hoppas hoppas (håller tummar och tår) att det vänder. Att det här bara är en tillfällig svacka. Jag tänkte göra ett nytt försök på söndagen till långpass. Jag skulle verkligen behöva ett bra pass nu för självförtroendets skull, veta att jag klarar av det. ( Nå egentligen VET jag ju att jag nog klarar av det, men för tillfället känns det inte alls så…) Så third time lucky eller hur det heter…

Så, nu har jag fått avreagera mig lite här på bloggen. Det känns redan lite bättre 🙂

Inte riktigt så här glad för tillfället

Idag var det då tänkt att jag skulle springa veckans sista pass och även veckans längsta. Det blev det också, men med minsta möjliga marginal. Jag hade siktat in mig på en femton kilometer, men så långt kom jag inte idag. Det var tungt från början till slut idag.

Det var varmt även idag, men eftersom det gick så lätt att springa igår, så kände jag mig inte speciellt orolig när jag for ut. Men idag stämde nog inte mycket, det var bara tungt. Skulle jag ha haft en pulsmätare så skulle den säkert ha visat väldigt hög puls, det kändes så iaf. Jag gick i uppförsbackarna för att inte ta ut mig helt, men det hjälpte föga. Jag kände mig slut och som om jag hade för varmt. Huvudet bara dunkade och benen var trötta. Inte en behaglig känsla alls.

Det var iaf väldigt fint där jag sprang, jag har aldrig sprungit där tidigare. Jag hade igen bestämt träff med sambon vid hans föräldrars hus, men idag tog jag en annan rutt dit. De bor på landet, så jag fick springa för mig själv längs åkrar. Där bor en massa trevligt folk längs med vägen som hälsar på flåsande löpare som kommer förbi (alltså jag). Hej hej liksom! Jag känner inte dig, men vad kul att du hälsar. Det händer ju aldrig när jag springer i ”stan”. Jag bor alltså i en lite stad med 12.000 invånare och jag bor då i centrum, medan då mina svärföräldrar bor på landet.

Veckan som gick bjöd på tre pass löpning och två cykelturer. Imorgon tänkte jag ännu göra ett styrketräningspass, jag har inte glömt bort det. Jag har bara prioriterat annat den här veckan. Den här veckan skulle fokusera på mängdträning och bortsett från dagens pass är jag nog nöjd över hur veckan gick. Jag vet ju att det ibland känns tungt, men sedan så vänder det igen. Så jag hoppas att så även är fallet denna gång.

Idag börjar jag äntligen del två av min semester. Jag har lite över två och halv vecka ledigt nu, det ska bli så skönt. På måndagen far vi med sambon på semesterresa till Grekland. Jag längtar så efter sol och värme även om det lite verkar som om sommaren har hittat tillbaka hit också.

Jag jobbade till klockan tre idag, var snabbt via butiken innan jag kom hem och sedan parkerade jag mig i solstolen. Satt och dåsade där ett par timmar, när sambon tänkte att han skulle köra till hans föräldrar för att hämta nån grej. Så jag tänker, jag kan hänga med, jag kan springa dit. Det är elva kilometer dit och även om delar av vägen går längs samma rutt som jag ofta springer så känns det helt annorlunda att springa den sträckan när man har ett slutmål. Love transportlöpning!

Direkt efter att jag sagt att jag kan springa dit kom jag på att det kanske inte var den smartaste iden iaf. Där har jag legat i solstolen och knappast druckit tillräckligt och det var ännu ganska varmt ute. Men skam den som ger sig, jag tänkte att i värsta fall får jag väl gå. Vi hade bestämt att jag skulle start före och sen när han mötte mig så sku vi kolla läget, ifall jag vill springa hela vägen eller inte.

Men det gick ju hur bra som helst! Jag brukar inte springa så bra i värme, min fart brukar sänkas och så kan jag lätt få huvudvärk. Nu var ju klockan visserligen närmare sex innan jag kom iväg, jag sprang ju inte mitt på dagen, men iaf. Jag höll en snittfart på 6:04 och det är okej för att vara jag. Eller det är rättare sagt utmärkt. Det är ungefär var jag håller för fart på mina distanspass i dagsläget. I mitt huvud hade jag tänkt mig att allt under 6:30 är bra.

Imorgon eller på söndag blir det veckans sista pass, beroende på hur kroppen känns.  Jag vill få in ett långpass på 15 kilometer innan resan. Jag har på känn att jag knappast kommer att springa långt under resan. Fast i.o.f.s. så gick det ju  bra i värmen idag, så man vet aldrig.

Trevlig helg!