Nu har jag sprungit mitt allra sista ”långpass”. Nu har jag ynka två pass kvar att springa och sedan bara själva loppet. Bara och bara, men ni fattar. Träningen är gjord nu. Mitt sista långpass var tolv kilometer i planerat maratontempo. Önsketempot. Eller önsketempot är väl en annan sak, men vi säger det realistiska tempot. Bra känsla, bra fart och med en känsla att jag orkar springa trettio kilometer till i samma tempo. Hur gick det då?

Helt okej faktiskt. Lite seg start, men mot slutet kunde jag öka tempot och fortfarande känna mig stark och pigg. Nu är det förstås en sak att springa tolv kilometer och en annan att sedan springa 42,2, men bra känsla ändå under passet. 

Mitt sista långpass var samtidigt ett test av utrustning. Jag har fått mina nya hörlurar och jag ville testa dem. Hålls de i öronen och kan jag få dem på i farten? Alltså att jag börjar springa utan musik och sedan ska jag få dem att fungera under rundan. Utan alltför mycket fipplande. Jo då, bra köp hittills. De hålls i öronen, jag fick dem att fungera och kunde använda funktionerna. Under maraton är planen att springa utan musik fram till 25 kilometer och sedan får jag lägga på musiken om jag vill. 

Jag ska skriva ett skilt inlägg om mina tidsmål för maraton, men gårdagens långpass i planerat maratontempo gav i alla fall en indikation om att jag är i form. Sedan kan ju allt hända under loppet förstås, men träningen är gjord och utrustningen fungerar. So far so good. Lite på en vecka kvar ännu… 

Det är nu tre veckor kvar till maraton. Jag vet inte om jag är nervös eller redo. Det känns som om det är långt dit ännu, men samtidigt vet jag ju att jag inte hinner träna så mycket mer. Några ynka pass till och sedan är det ”bara” att springa loppet. Idag sprang jag mitt näst sista längre pass. Nästa vecka ännu ett långpass, men sedan bara kortare pass. 

Nästa vecka är planen att springa det pass som jag hade tänkt springa den här veckan, innan magen fucka ur. Tio till tolv kilometer valfritt tempo, sedan kanske fem kilometer fortare, och sedan ännu hem i valfritt tempo. Si så där 18 kilometer, lite beroende på vilken runda jag väljer. Veckan efter det är planen att springa ett kortare långpass, tolv till femton kilometer, i planerat maratontempo.

Det är konstigt hur snabbt gränsen ändrar. Nu räknar jag tydligen 15 kilometer som ett kort pass 🙂 Alla andra tider på året, då när jag inte är i hårdträning inför maraton, är ju det ett långpass. Men när jag sprungit rundor på långt över 20 kilometer, är det skönt att bara behöva springa 15. 

Dagens pass gav i alla fall en indikation om att det finns fart i benen. Jag sprang mina hatfavoriter. Sex minuter i 7:00 tempo och två minuter i 6:00 tempo. Gånger tio. Jag kände mig stark och kunde pressa tempot under 6:00, men ändå orka springa i 7:00 tempo. Jag vet egentligen att jag kan, det har bara varit en massa störande yttre faktorer de senaste gångerna jag sprungit långpass och längre. Sen när inget stör, går det hur bra som helst.

Det var precis ett sånt här pass jag behövde för självförtroendet med tre veckor kvar till maraton. 

Jag tror inte att jag ska springa längs med Skärgårdsvägen i sommar. Sa jag för en vecka sedan. Vad gjorde jag igår? Valde att springa på Skärgårdsvägen… Hur gick det till?

Jag har varit ledig tisdag och onsdag och nu när mina långpass börjar vara långa långa är det bäst att springa dem på en ledig dag. Både så att jag inte har tidspress att hinna springa innan jobbet, men också för återhämtningens skull. Inte först springa långt, och sedan jobba. Samtidigt vill jag också vara på stugan så mycket som möjligt. Då blir det bästa alternativet att springa i Nagu. Förra veckan sprang jag till stugan. Den här veckan startade jag från stugan och sprang längs med Norrstrandsvägen. 

Planen var att springa den ”runt” och sedan beroende på känsla och hur långt jag sprungit välja valfri väg tillbaka till stugan. Det kändes riktigt bra i kroppen, så jag tog en längre väg. Vilket betydde mer löpning på Skärgårdsvägen. Mer hoppa i diket och pausa för bilar. Fast efter 20 kilometer är det nästan skönt med lite pauser 🙂

Totalt blev det 25 kilometer löpning, vilket är helt super. Det känns som om jag är back on track med min plan. Förra veckan hann jag ”bara” springa 22 kilometer, istället för 23 som var planen, men nu blev det enligt plan. Jag brukar försöka öka med ungefär 2 kilometer per vecka. Nästa vecka skulle det i så fall betyda 27 kilometer löpning. 

Jag tycker att jag har hittat en fungerande energiplan. Igår hade jag behövt lite mer, jag gick nästan tom. Jag har sprungit med min vätskeväst igen, men haft den lite lösare. Det har hjälpt, jag har inte haft ont mellan skulderbladen mer. Jag har haft en flaska vatten och en flaska sportdryck. En smoothie och en påse som jag haft nötter och mina energichews i. Sött, salt, elektrolyter och vatten. Det har varit en bra mix. Jag behöver bara ha lite mer nu när mina långpass är över 25 kilometer. 

Tänk att mina långpass är över 25 kilometer igen! Just som jag skrev att det viktigaste är att jag börjar springa över 20 och nu när jag uppe i 25. På bara några veckor!