Etikettarkiv: maraton

Långpass i ösregn

Jäkla skitväder! Får man säga så? Även om jag kanske inte tycker om att springa när det är jättevarmt och sol, är det ändå bättre än ösregn. Planen var 25 kilometer, det blev strax över 20. Det regnade för mycket.

springa i ösregn

Det hade lovats regn, men det regnade inte när jag bytte om. Jag tänkte att jag hinner. Precis när jag steg ut genom dörren började det regna och sedan slutade det aldrig. Ibland mer, ibland mindre, men alltid regn. Regn, regn, regn. Ösregn, duggregn, små droppar, stora droppar. Till sist spelade det nästan ingen roll, jag var redan så blöt att jag knappast kunde bli blötare.

Planen var att springa ett liknande upplägg som förra veckan. Springa i 27-28 minuter och gå 2-3. Det är lätt att hålla koll på och jag får springa en längre sträcka i ett svep. Det fungerade bra och kroppen orkade, men vädret. Vädret! Mot slutet bestämde jag mig att strunta i att gå och bara springa på. Jag tyckte att jag blev så kall under mina vilopauser och kroppen orkade springa. Lika bra att springa hela tiden då.

Jag är nöjd över tempot, speciellt mot slutet. Jag hade en bra känsla hela tiden och kunde trycka på. Till och med öka mot slutet. Det är just en sån här känsla jag vill ha på slutet av maraton. Att det finns tryck i benen trots att jag redan sprungit långt.

20 kilometer är kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på att springa den här veckan när jag för en gångs skull har tid till långpass, men det är ändå bättre än säg 12. Imorgon lovas det bättre väder och kanske jag springer en liten kort runda då också. För att samla mer kilometer och springa på trötta ben. Kanske jag på det sättet får en känsla av ett långt långpass.

1

Nio veckor kvar

Jag följer ju inte ett träningsprogram inför maraton, men självklart har jag en plan i alla fall. Långpass, intervaller, mängdträning blandat med styrka och cykelpass. Förra söndagen kollade jag i Stora löparboken för kvinnor, varifrån jag tidigare har följt ett maratonprogram. Jag ville se lite var jag borde ligga. Hur långa långpass borde jag springa. Då var jag tvungen att se när maraton är och räkna bakåt. Tydligen är det bara nio veckor kvar. Jag fick lite panik när jag insåg att det bara var nio veckor kvar. Hinner jag komma i maratonform tills dess? Speciellt när det inte blev något långpass förra veckan?

nio veckor kvar

Men som vanligt krävdes det bara ett bra långpass för att jag ska känna att jag är tillbaka igen. Över 23 kilometer, varv på varv på varv på spånbanan. Det är kanske lite tråkigt att springa där, men logistiken fungerar. Jag tycker ändå att det viktigt att jag övar mig på att äta och dricka. Dessutom vet jag inte om jag skulle orka springa lika långt med lika högt tempo, om jag inte hade vatten och energi med mig.

För att öva på att springa längre sträckor, har jag istället mitt mängdpass. Då är syftet att springa hela vägen. Inte lika långt som på mitt långpass, men ändå över tio kilometer. Just nu tycker jag att mitt upplägg fungerar.

Jag är nöjd över hur kroppen orkar och hur lätt jag kan springa 23 kilometer. Klart att det är tungt, men jag blir ändå fort pigg igen. Kroppen känns fräsch efteråt och inte som om det var en maxprestation. Jag har inte ont eller stela ben efteråt, utan jag är pigg och kry. Härifrån är det bra att bygga vidare. Nästa vecka blir det ett lite längre långpass igen.

2

Långpass på spånbanan

Skam den som ger sig, så idag begav jag mig mot spånbanan igen. Jag har inte fått några men efter min vurpa förra veckan, förutom en massa blåmärken. Men benet är inte sjukt och hindrar mig inte från att springa, så långpass på spånbanan it is. Fast den här gången bestämde jag mig för att bara springa det kortare varvet. Skippa den branta backen helt.

långpass på spånbanan

Idag var det inte lika varmt som det varit de senaste veckorna, men jag gillar ändå att springa på spånbanan. Det är enkelt att cykla dit, ha med mig vatten och energi, och sedan bara springa varv på varv på varv. Eftersom det inte var så varmt och jag valde att springa det kortare varvet, sprang jag två varv innan jag pausade för drickpaus. Dricka lite och fortsätta springa.

Jag tycker att det är bra övning inför maraton. Jag vet att jag kommer att bli trött då också, men att tvinga mig själv att fortsätta springa i alla fall. Vila vid vätskestationen, men sen fortsätta springa. Springa på trötta ben, och inte bli för bekväm med att gå. Kämpa vidare bara. Se det som ett delmål, spring till vätskestationen, sen får du vila.

Idag var planen att springa 20 kilometer, men det blev hela 22. Det är det längsta jag sprungit sedan maraton förra hösten. Jag vet inte om jag någonsin inför tidigare maraton, har sprungit över 22 kilometer med så många veckor kvar tills loppet. Jag tycker att det är ungefär i mitten på juli (med loppet i september) som längden på långpasset brukar börja öka till över 20. Hur som, det är kul att det funkar att springa långt nu redan.

Eftersom jag idag sprang 22 kilometer och fortfarande med en bra känsla i kroppen, siktar jag på att öka distansen igen nästa vecka. Antagligen blir det ett långpass på spånbanan då också. Det är ett fungerande koncept just nu.

2

Maratontankar just nu

Eftersom maj var en bra träningsmånad är jag förväntansfull inför juni. Jag har dessutom semester nu och borde därför inte ha några ursäkter till att inte kunna träna som jag vill. Så hur vill jag träna då? Jag ska försöka skriva ner några tankar om mina träningsplaner för juni. Samtidigt blir det också ett inlägg om mina maratontankar just nu.

mina maratontankar just nu

Maratontankar just nu

Först och främst, löpning. Det är nu maratonträningen inleds på allvar. Jag följer inte ett program i dagsläget, men får se hur det utvecklar sig. Jag har inför alla mina tre maraton jag sprungit följt träningsprogrammet för maraton från Stora Löparboken för kvinnor. Det är ett bra program, men samtidigt har jag ändå redan sprungit tre maraton. Jag vet vad som krävs. Kanske jag kan knåpa ihop ett eget program? Träningsprogrammet som jag tidigare har följt har bestått av långpass, korta, snabba intervaller och långa intervaller. De långa oftast enligt principen 6 minuter i 7:00 tempo och 2 minuter i kanske 6:00 tempo. Jag minns inte riktigt. Olika tempon varje vecka, men oftast samma princip.

Just nu tycker jag ännu att det viktigaste är långpasset. Följt av ett längre pass för att få mer mängd. Sedan kanske intervaller. Löpning tre gånger i veckan är minimum. Som längst har jag sprungit 20 kilometer på ett långpass. Det är super. Det är lite här min reservation om att följa träningsprogram eller inte kommer in.

Ska jag göra som jag gjort tidigare, öka på med ett par kilometer per vecka. Eller ska jag följa ett träningsprogram som säger långpass 90 minuter och bara springa 14? Det är självklart att träningsprogrammet också ökar på längden på långpassen och att jag då också kommer att komma upp i över 20 kilometer löpning, men det är just långpassen jag behöver. Det var där det gick fel förra hösten i Tallinn.

Jag hade inte tillräckligt med mil i benen, tillräckligt många långa långpass. Jag hade som längst sprungit 26 kilometer och några kring 20. Eftersom jag nu redan är uppe i 20 kilometer, med en god känsla dessutom, vill jag fortsätta med det. Kanske inte öka varje vecka, men inte heller backa till 14.

Jag kan ju förstås springa långpasset som jag vill och i övrigt följa ett träningsprogram. Men sen igen kanske träningsprogrammet bygger på att man ena dagen bara sprang 14 för att sedan orka springa långa intervaller senare i veckan. Kanske jag inte orkar springa långa intervaller om jag istället sprang 22 kilometer.

Just nu tror jag i alla fall att jag inte kommer att följa ett träningsprogram. Kanske jag tar inspiration av det, för att lite se var jag borde ligga. Hur långt och hur mycket jag borde springa i veckan. Hur snabba intervaller och hur många.

I juni vill jag också träna styrketräning. Eller okej vill och vill, men behöver, träna styrka. Det var nog också lite här det gick fel förra hösten i Tallinn. Jag hade varken sprungit tillräckligt många långa långpass, eller tränat tillräckligt mycket styrka. Benen började göra ont lite för tidigt av loppet för att det skulle ha varit behagligt. Därför måste jag hålla i styrketräningen. Ha starka, tåliga ben vid maraton. Inte bara springa, även om jag tycker att det blir allt viktigare. En gång i veckan är målet, men varannan vecka är minimum.

Och så cyklingen. Jag vill cykla, men vet inte hur och när jag ska hinna med det. Det är kul, det är bra träning, men jag vet att jag behöver löpningen och styrketräningen mer inför maraton. Efter semestern tror jag att jag börjar cykla till jobbet igen. Kanske en dag i veckan.

1

Basträning enligt Garmin

Ibland följer jag Garmins förslag på träningspass, ibland inte. Det beror lite på vad den föreslår och vad jag själv hade för plan. Ifall jag ska springa långpass, då springer jag långpass och inte snabba intervaller om Garmin föreslår det. Men ifall jag redan själv hade tänkt springa intervaller, men inte bestämt mig för vilken typ, då kan jag göra som klockan säger. Och ifall som på måndagen, jag redan hade som tanke att springa halvlångt och Garmin råkar föreslå basträning 73 minuter, då gör jag det.

basträning

Det är det här jag har saknat i maratonsatsningen. Jag har sprungit långpass, jag har sprungit ett snabbare pass, men jag behöver mer mängd. Då passar basträning, eller grunduthållighet, utmärkt. Precis vad jag behöver för att få ett högre veckototal. Ett lite längre pass, tvåsiffrigt, men inte lika långt som ett långpass. Mer med fokus att springa hela vägen, för det är en kortare distans.

Och sprang hela vägen, det gjorde jag. Jag borde väl egentligen inte bli förvånad eftersom mina pass den senaste tiden känts bra, men jag blir fortfarande förvånad över hur bra det går. Garmin föreslog  73 minuter i 6:55 tempo. Jag trodde nästan inte att jag  skulle orka springa så länge i så högt tempo. 6:55 är ändå högre än mitt långpasstempo och 73 minuter blir ändå över tio kilometer. Men tydligen har mina snabba pass gjort någon för farten och mina långpass gjort något för uthålligheten, för jag hade inga problem med passet. Det gick hur bra som helst, det var inte ens tungt.

Är det nu jag är i den där formen jag drömde om på vintern? Där jag kan springa milen utan problem vilken dag i veckan som helst. Att tio kilometer inte är ett långpass längre, utan standard. Att jag dessutom springer hela sträckan.

1

Tjugo kilometer uppnått

Tjugo kilometer i maj var målet och tjugo kilometer blev det. Till och med lite längre än det om jag ska vara riktigt noga. Löpningen har den senaste tiden känts bra, men tjugo kilometer är ändå långt för att vara mig. Det är inte något jag springer i vanliga fall, bara om jag är i maratonträning. Om jag tränat inför halvmaraton, behöver jag inte springa så långt. Då har de längsta passen inför loppet oftast varit kring en femton kilometer. Därför har jag ändå varit lite nervös över hur det skulle gå. Skulle jag klara av mitt mål och hur skulle det kännas? Det är en sak att klara av ett mål, men pinas under vägen. Och en annan sak att klara av målet och känna sig stark under tiden.

Idag kände jag mig riktigt jäkla stark. Jag fattar nästan inte. Jag sprang på i ett för mig högt tempo för långpass, men jag blev aldrig trött. Till och med i slutet var jag pigg. Jag hade jämn och fin snittfart genom hela passet. Pigga ben, bra tryck i steget och bra känsla. Inga dippar energimässigt, fast jag bara tog dextrosol. Jag hade en gel med mig, men den vågade jag inte ta eftersom känslan var så bra. Jag ville inte att magen skulle krascha.

tjugo kilometer

Dagens löpning blev ett bra avslut på maj som träningsmånad. Även om det kanske inte blivit så många löppass, har ändå de pass jag sprungit varit bra. Jag är speciellt nöjd med långpassen. De känns viktigast i maratonträningen för tillfället och jag är glad över att jag fått till dem varje vecka. Dessutom alltid med en bra känsla och med en känsla över att det finns mer i kroppen.

1

Jag har fortfarande pigga ben

Det krävs visst alltid bara ett riktigt bra långpass för att jag ska känna att jag är tillbaka igen. Inte för att jag ens varit borta, men förra veckan blev inte den träningsvecka jag hade hoppats på. Den här veckan har i alla fall börjat bra. Riktigt bra. Idag sprang jag 18 kilometer och det finns fortfarande en känsla av att det finns mer att ge. Jag hade nästan trott att gränsen skulle ha kommit, men nej då. Jag har fortfarande pigga ben och bra tryck i steget. Trots långpass i solsken och värme.

fortfarande pigga ben

Jag springer ännu enligt principen gå 100 meter, spring 900. Det fungerar bra för mig. Det är kanske också en orsak till varför jag inte blir trött. Benen blir inte stumma, jag får inte ont, utan jag kan tassa på. Farten är nästan samma som om jag hade sprungit hela vägen. Jag  tror nog att det hjälper att ha små pauser hela tiden. På det sättet har jag något att se framemot. Jag tänker bara en kilometer i taget, sen får jag vila.

Jag är nästan förvånad över hur bra det känns. Hur jag orkar springa så långt. Idag var det solsken, varmt och svettigt. Egentligen borde jag ha haft vatten med mig. Nu hade jag bara dextrosol som jag knaprade på. Snart tror jag nog att jag måste börja ha extra energi med mig. Mina långpass börjar vara så långa att det kommer att krävas mer än några bitar dextrosol.

Men fortfarande pigga ben alltså. Jag minns bara från maraton ifjol att jag redan vid 18 kilometer var nära att ge upp. Jag var slut och trött då redan. Nu är jag väl inte i maratonform ännu, men 18 kilometer gick hur lätt som helst. Dessutom har jag ännu tid att träna tills mitt maraton i september. Att det nu redan känns bra, är väl ett gott tecken?

0

Det viktigaste just nu i maratonsatsningen

Det går hela tiden framåt med löpningen. Varje vecka blir det ett lite längre långpass och att springa 20 kilometer under maj känns inte alls omöjligt. Idag blev det 16,5 vilket är ungefär en kilometer längre än förra veckan. Nästa vecka siktar jag på 18 för att sedan sista veckan i maj springa 20. Det är väl inte såå viktigt att jag springer exakt 20, men jag vill se en progression. Att det går framåt och att jag springer längre sträckor. Det är det jag just nu tycker är viktigast i maratonsatsningen.

det viktigaste i maratonsatsningen

Så småningom vill jag börja springa mer intervaller. Springa längre sträckor även på vanliga pass. Inte bara springa ett långpass i veckan och sedan korta pass. Utan ett långpass på över 15 kilometer, ett vanligt pass på ungefär 10 kilometer och så ett intervallpass där sträckan inte är det viktigaste. Då är tempot viktigare. Kanske en cykeltur per vecka och så styrketräningen. Måste. komma. ihåg. styrketräningen.

Hittills har jag faktiskt varit riktigt duktig med den. Jag har inte skippat styrketräningen. Jag gör ett pass i veckan, men nu handlar det mer om att underhålla det jag byggt upp under vintern. Ben, armar och axlar och lite core. Jag borde säkert träna mer core, men det är fortfarande jättetråkigt. Så länge jag gör något är jag nöjd. Nu kommer löpningen att ta över mer och mer. Nu börjar maratonsatsningen.

Jag tycker fortfarande att längden på passet är viktigare än att jag springer hela sträckan. Därför var dagens löptur en repris från förra veckan. Gå den första hundra metern av varje kilometer, spring nio hundra. På det här sättet orkar jag mer och får till ett längre pass än om jag skulle vara tvungen att springa hela vägen. Små pauser hela tiden och något att se framemot.

3

Ett riktigt långpass

Målet var tolv kilometer, jag sprang 12,5. Äntligen ett rejält, riktigt långpass. Fortfarande med en känsla att det finns mer att ge. Jag hade inte ens trötta ben mot slutet. Jag var snarare trött för att jag sprang i motvind och att jag därför var tvungen att kämpa mer. Annars hade jag inga problem med att springa långt. Jag var nästan förvånad över hur lätt det kändes.

ett riktigt långpass

När jag satte upp mitt mål om att springa tolv kilometer, trodde jag nästan att det var i överkant. Att tio-elva kilometer kanske hade varit rimligare. Jag har inte sprungit långt på länge, utan mest sprungit rundor kring sju kilometer. Jag var osäker på hur jag skulle orka. Hur skulle benen kännas, skulle jag bli trött? Benen kändes bra, trots tung styrketräning igår. Jag är stolt över att jag fortfarande tränar styrka två gånger i veckan, fast det varit utmärkt väder för löpning. Bevisligen har det gjort något för formen.

Det här bådar gott för kommande löppass. 12,5 kilometer känns ändå som en bra början mot maraton. Det är för mig ett riktigt långpass i dagsläget. Sen när jag ligger i hårdträning inför maraton, är tolv kilometer vardagsmat, men just nu är det långt. Jag tror att det är årets längsta pass. Jag tror till och med att det är det längsta jag sprungit sedan maraton.

Det enda pyttelilla minuset med dagens pass var när jag kom hem. Löparmage. Jag hade så glömt bort hur det var att ha löparmage. Öff! Jag hoppas att magen nu vande sig vid längre pass och att det här var en engångsföreteelse. Jag kommer nämligen självklart att fortsätta springa långt. Dagens pass gav helt klart mersmak.

0

Är jag redo för löpning nu?

Det har idag gått två veckor sedan Tallinn maraton. Är jag redo för löpning nu? Tja, kanske. Suget börjar åtminstone finnas där. Jag har den här veckan varit på tre promenader. Den första promenaden på tisdagen kändes ännu lite tung, och som om jag hade sega ben. Efter det har det bara känts bättre och bättre. Kanske jag är redo för löpning igen.

Jag tror i alla fall att jag är redo att testa att springa. Förstås, kort och lugnt, men en runda runt kvarteret. Så kort och lugnt att det knappt känns värt att byta om. Hösten är den bästa tiden för löpning och nu har det verkligen varit fint höstväder. Det har nästan varit lite synd att jag inte kunnat springa. Men det har varit helt skönt att bara gå också. Ta det lugnt, lyssna på podd och inte behöva pressa mig eller springa intervaller. Jag har inte ens bytt om till träningskläder, utan gått i vanliga kläder.

redo för löpning?

Nu känns det i alla fall som om jag är redo för tuffare träning igen. Med tuffare menar jag mer än promenader. Inte långpass, inte intervaller, men ändå få upp pulsen och flåset lite. Få känna att jag tränar och byta om till träningskläder. Känns det för tungt och att kroppen börjar protestera, kommer jag självklart att backa. Återgå till promenader eller vila helt. Nu behöver jag inte pressa kroppen mer, det har jag gjort inför maraton och sedan själva loppet. Nu kan jag faktiskt ta det lugnt och träna det jag vill. Eller inte träna alls.

1