För ett tag sedan skrev jag om utmaningen om att gå 100 000 steg på en dag. Jag har fått flera kommentarer både här och via Instagram från personer som antagit utmaningen och genomfört den. Vad har jag gjort? Tja, jag var på en sex kilometers promenad igår…

Jag har lite glömt bort hela grejen. Eller inte glömt bort, men jag har inte direkt gjort något åt saken. Istället har jag cyklat och sprungit. Just nu när jag inte gör det, har jag igen kommit ihåg stegutmaningnen. Att jag nog kanske behöver träna inför det.

Jag är främst orolig över tiden. Som mest tror jag att någon skrev att det tog dem 19 timmar att genomföra. Det är betydligt fler timmar än vad jag trodde att det skulle ta. Det är kanske en större utmaning än vad jag från början tänkt mig. Jag börjar inse att jag behöver en plan, en strategi och förberedelser.

Från början hade jag tänkt att jag skulle gå en varvsbana, för att alltid komma hem mellan varven. Äta och dricka hemma, gå på toa hemma, byta skor hemma och inte behöva släpa med mig en massa grejer. Sedan insåg jag att det kanske kommer att bli för tråkigt och för jobbigt mentalt. Att det kanske är bättre att gå från plats A till plats B. Men vart vill jag gå? Ifall det tar 19 timmar. Jag vill inte vara klar med utmaningen mitt i natten och vara någonstans mitt ute i ingenstans.

Dessutom tror jag att jag är tvungen att gå lite mer först. Konditionen är det inget fel på, men det är ändå en helt annan sak att gå 100 000 steg på en dag. Benen kommer att göra ont… Jag behöver vänja kroppen. Gå fast 30 000 steg på en dag och se hur benen känns efter det.

Lyssnar ni på Träningspodden? Har ni hört om utmaningen 100 000 steg på en dag? Jag blev inspirerad och funderar nu allvarligt på att anta utmaningen. Redan för något år sedan var jag sugen på att springa ultra och det här tillhör lite samma kategori.

Utmaningen handlar alltså om att gå 100 000 steg på en dag. Enligt Google skulle det bli ungefär 76 kilometer. Det känns överkomligt, jag har ju ändå sprungit två maraton. Visserligen för tre år sedan, men i alla fall. Det var också skrämmande och jobbigt, men såå värt det vid mållinjen. Det här känns mer jobbigt på ett annat sätt. Att det är snarare tiden som kommer att vara ett problem, inte tempot. Inte för att jag precis har sprungit mina maraton fort, men det är en viss skillnad på att vara igång i fem timmar eller i femton.

Det är en ändå hel dags utmaning. Jag lär få starta tidigt på morgonen för att hinna. Det kommer också att vara jobbigt mentalt. Jag måste självklart ha pauser, för att äta, dricka, kanske byta skor och det är då det jobbiga börjar. Att starta igång igen, när jag redan är trött. För att jag fortfarande har en massa steg kvar att gå.

Det är just kanske det som lockar. Se hur långt jag klarar av att pusha mig själv och kroppen. Hur ont kommer det att göra egentligen? Jag har kollat på videon på Youtube av andra människor som gjort utmaningen och det är inte vackert mot slutet 🙂

Varför går jag igång på sånt här? Jag har redan funderat på hur jag skulle kunna lägga upp träningen och var jag skulle kunna gå. När det skulle passa tidsmässigt med tanke på återhämtningen efter. Jag tror, tyvärr, också att det inte kommer att bli något maraton för mig i år. Inte i alla fall ”som normalt”. Med publik, folkfest och en massa annat kul omkring. Jag vill ha allt, eller inget. Virtuella lopp lockar inte, men det här däremot. Det lockar.

Så, 100 000 steg på en dag. Vem hänger på?