Den här veckan närmade jag mig redan min normala träningsmängd. Totalt blev det tre löppass på 26 kilometer totalt och ett pass styrka. Torsdagens styrketräning lämnade en brutal träningsvärk efter sig så p.g.a. det blev det bara tre löppass. Jag siktade ursprungligen på fyra och då hade säkert kilometer mängden landat på en 35-40km.

Idag blev det veckans sista löppass och det längsta sedan halvmaratonet. Idag sprang jag 12,5 kilometer och allt kändes bättre än igår. Farten var redan högre även om jag idag sprang betydligt längre än igår. Så som jag visste så behövde jag inte oroa mig. Torsdagen träningspass kändes ännu i benen i går och påverkade således tempot, men idag sprang jag nästan i min normala fart. Idag hade jag dessutom bråttom hem. Jag ville hinna undan regnet, för himlen var fylld av regnmoln. Det hade regnat lite till och från under dagen och jag ville inte bege mig ut i regnet. I regn fick jag nämligen springa i igår. Varför ser annars folk konstigt på en när man är ute i regnet och springer? Igår så regnade det faktiskt inte då när jag begav mig ut, sedan kom det dock flera störtskurar under tiden. Och som folk (i bilar) glor… ”Ja jag veeet att det regnar, jag springer för det”

Jag hann hem

Nästa vecka bjuder förhoppningsvis på mer träning. Då vill jag komma upp i en 35-40 kilometer löpning, fördelat på en fyra pass. Ett av de passen vill jag springa nån form av intervaller på och ett långpass. De två övriga är ”fria” att springa vad jag känner för. Sedan vill jag också träna ett pass styrka. Måste planera in vilken dag jag gör vad på bara, så att jag har en vilodag efter styrketräningen ifall det visar sig att jag har lika grym träningsvärk även nästa gång… 🙂

Idag bestod dagens löpning av backintervaller. Jag har inte sprungit såna på länge och det kändes minsann i benen. Jag har ett motionsspår väldigt nära där jag bor, men brukar dra mig för att fara dit eftersom den är så jobbig att springa. Men idag tog att tjuren vid hornen och begav mig dit.

Slingan är lite på två kilometer, sprang tre varv runt. Plus sedan då joggingen dit och tillbaka hem så totalt blev det lite över åtta kilometer. Jag borde verkligen springa där oftare, för det är ju bra träning. Och det är inte så konstigt att jag tycker att det är jobbigt med backintervaller när jag aldrig springer dem… DAAH! Bilderna ger inte alls rättvisa över hur brant det är på sina ställen. På vintern ifall det är snö så brukar där finnas skidspår och jag minns nångång från lågstadiet när vi var där och skidade på gympan. Hur tusan vågade man åka ner?! Fast kanske man som barn inte är lika rädd av sig, då var det säkert bara roligt.

Idag var det då dags för det efterlängtade veckans långpass. Det var ju meningen att jag skulle springa långpass förra söndagen, men det blev inte av. Så idag var det då försök nummer två. Och tja… det gick väl lite bättre den här gången. Siktade på 15 km, det blev 13,5. Det får klassas som godkänt, men inte riktigt vad jag hoppades på. Första nio kilometer gick lätt, jag hade bra fart och allt kändes bra. Sen efter det blev det TUNGT. Jag vet inte vad som hände där egentligen, benen bara dog och det började göra sjukt överallt. Mestadels i benen och höften. Jag vet inte om det var motvinden som gjorde att det blev tungt, hade jag börjat för hårt, värmen, hungrig, törstig?! Eller kanske en kombination av allt, jobbigt var det iaf.

Sen förhandlade jag mig själv hela tiden. Om jag springer en kilometer ännu, sen får jag gå, springer jag till den stolpen, sen får jag gå…. Tillsist hade jag sprungit ytterligare 3 kilometer med att tänka så. Tog en liten fotopaus på en bro, vädret var jättebra igen en gång. Det är lyx att vara ledig mitt på dagen och kunna springa då. Efter fotopausen sprang jag ytterligare lite på en kilometer och sen fick det räcka. Mitt pannben var inte det starkaste idag.

Fint väder iaf

Idag sprang jag för första gången på länge intervaller. Jag hade inte så mycket tid och dessutom spökade gårdagens dåliga pass ännu i bakhuvudet, så det blev korta intervaller idag. Började med en 10 minuter uppvärmning och sedan blev det 12 x 1 minut. Jag hade 1:30 joggvila mellan intervallerna och avslutade med en knappa 10 minuter nerjogg. Känslan under passet var inte speciellt bra idag heller, min mage är inte riktigt i toppform ännu, men betydligt bättre än i går iaf.

När jag kom hem och kollade på mina tider från telefonen så visade det sig att intervallerna hade gått i hyfsat tempo iaf. Det kändes jobbigt medan jag sprang dem, men tydligen så gick de i bra fart. Den snabbaste gick i 4:20 och det är snabbare än vad jag brukar springa korta intervaller i. Inte så konstigt att det kändes jobbigt då. Imorgon tror jag att det får bli vila och möjligtvis lite stretch och foamroller. På onsdagen ska jag göra ett nytt försök till långpass och förhoppningsvis har min mage återhämtat sig sedan.

Nästa vecka kommer inte att innebära lika mycket träningsmöjligheter som jag är van vid, så jag vill få in mina kvalitetspass den här veckan iaf. Jag ska nämligen vakta mina föräldrars hund och hus nästa vecka medan de är bortresta en vecka. Och jag tycker att jag har enklare att hålla mig till mina rutiner ifall jag är hemma. Nu kommer jag att vara borta en vecka, så vi får se hur det går. Självklart kommer jag ju att packa ner mina träningskläder och jag kommer ju att gå mycket med hunden. Men det är ju det där springandet jag gillar mest, och tyvärr är Romeo inte en springhund. Även om han är hemskt söt.

Denna sötnos får jag mysa med nästa vecka

Den dåliga rundan alltså. Jag hade planerat att springa långpass idag, men ändrade mig. Tänkte springa långpass på söndagen istället och idag var det meningen för ett vanligt distanspass.

Min träning har flytit på bra efter förkylningen, men idag kom bakslaget. Det var så tungt och jobbigt hela vägen. Och det var inte bara inbillning, utan farten var långsammare än på ett tag. Första två kilometrarna gick bra ännu och i normal fart på 6:05 ungefär. Sen så började jag tappa fart för varje kilometer, så sista gick i 6:30. Jag fick iaf 8 kilometer ihopskrapat och det ska jag väl vara nöjd över. 8 kilometer är ju bättre än ingenting och medelhastigheten var iaf 6:18. Så såå dåligt var det ju inte, bara frustrerande när det gått så bra på senaste tiden.

Jag misstänker att onsdagens styrketräning (och träningsvärk) sitter i ännu. Plus att jag drack lite vin igår för att fira valborg. På söndagen blir det nya tag som gäller, förhoppningsvis går det bättre då. 8 veckor kvar nu…

Idag sprang jag för första gången sedan Masku-loppet. Vilan blev längre än planerad, men inte frivilligt. Jag blev nämligen förkyld efter loppet. Det var nästan väntat, så blöt och nedkyld som jag var… Jag har inte varit förkyld på nästan tre år och har glömt bort hur jobbigt det är. Jag får dessutom aldrig feber när jag är förkyld, men destu värre snuva och hosta.

Redan på måndagen dagen efter loppet hade jag lite känningar i halsen. Då hade jag annars också tänkt vila, men så fortsatte bara mitt halsont. Och jag fortsatte vila… Först på lördagen så bröt min förkylning ut ordentligt med hosta och snuva.

Igår var jag ute och gick en stund för att testa hur det kändes. Och idag var jag ute och sprang för första gången på över en och halv vecka. Planen var att bara ta en kort liten runda, lugnt och försiktigt. Så det blev tre kilometer. Det är roligt att se att en lugn runda ändå gick så snabbt som 6:10 fart. För det kändes lugnt när jag sprang. Dessutom hade jag motvind från helvetet på sina håll och det kändes som om jag inte alls kom framåt. Nu sprang jag ju visserligen ”bara” tre kilometer, så vi får se hur min fart håller på lite längre rundor.

Nästa springtur är planerad till söndagen. Då tänkte jag mig en vanlig distans på 6-8 kilometer ungefär. Känns allt bra då också, så börjar jag träna normalt nästa vecka. Då börjar jag säkert mitt nästa träningsprogram inför mitt nästa mål…

Mer om det i ett senare inlägg. Stay tuned..