Idag var det tänkt att jag skulle springa hem(åt) efter jobbet och så blev det. Jag har ca 18 km hem från jobbet så i princip så kan jag springa det, men inte med min nuvarande dagsform. Så jag hade bestämt träff med sambon på ett lämpligt ställe dit jag gissade att det var ungefär 12 km. Tydligen var det ganska bra gissat, runkeeper visade 12,8. Det är det längsta jag sprungit sedan Tallinn halvmaraton. Jag försöker ju vänja mig att springa utan musik och idag sprang jag hela vägen utan. Så sakta med säkert lär jag mig att springa utan.

På väg mot mitt jobb, påbyltad och klar

Med dagens löppass så slutade veckans träningssaldo på 19,5 km löpning, 26 km cykling, ett pass zumba och ett pass styrka. Totalt fem pass. Helt klart godkänt! Nästa vecka fortsätter säkert i samma stil, ska försöka lägga in lite löpintervaller för att se om jag kan toppa formen till milloppet den 24.10. Det skulle vara skoj att avsluta loppsäsongen med ett nytt pers på milen. Det borde inte vara omöjligt… Sub55 på milen är ju målet (för tillfället), mitt nuvarande pers är 57.01. Banan är platt, eller det var den i fjol när jag sprang samma lopp och jag antar att arrangörerna inte har ändrat på banan alltför mycket iaf. Så ett nytt pers ska nog vara möjligt, förutsatt att jag hålls frisk tills dess och kan träna som jag vill.

Idag hade jag bestämt för att köra ett lite hårdare pass för att testa kroppen lite efter förkylningen. Jag använder mig av runkeeper och har programmerat in intervaller själv där. Idag skulle jag springa 6 x 800 meter med två minuters vila emellan.

De två första intervallerna gick bra och  nån gång under den tredje intervallen när den angav kilometertiden så tänkte jag ” hmm, har jag sprungit så långt redan?” Det visade sig ju att jag inte alls hade sprungit så långt utan att telefonen hade tappat satellitkontakten och att den inte hade fungerat korrekt från första början. Så min hastighet visade helt fel och sträckan stämde inte alls.

Då tänkte jag först stänga av telefonen, men så kom jag ju på att det inte spelar någon roll vad runkeeper visar. Kroppen vet ju ingen skillnad. Jag har ju fortfarande sprungit intervallerna även om då kanske sträckan och hastigheten inte stämmer. Tiden stämde ju iaf. Det är en bekant runda för mig så jag vet att den är ungefär tio kilometer och på basen av hur länge jag var ut och sprang så kan jag (om jag ville) räkna ut min hastighet. Jag måste komma bort från tänket att bara en uppmätt runda räknas. Jag menar jag sprang ju i dryga timmen idag och även om då runkeeper visar fel så sprang jag ju iaf. Och det är ju huvudsaken…

In my dreams snabb…

Idag var det tänkt att jag skulle springa backintervaller vid elljusspåret nära där jag bor. Det är en bra slinga med många små backar och sen en megabacke där i mitten. Jag tycker alltid att jag brukar få springa där ganska för mig själv, men inte idag.

Vid parkeringen finns det en liten gräsplätt med fotbollsmål på. Tydligen hade något lag bestämt sig för att ha sin träning där idag. Nå, det stör inte mig tänker jag, jag springer ju inte förbi där så ofta. Så jag sprang på och just som jag kommer till megabacken där jag hade tänkt spurta upp och ner för så är även laget där med samma idé. Nej tänker jag! Jag vill inte att nån ska ”se”. Tänk om jag gör fel och så skrattar alla åt mig. Inte för att jag precis tror att de skulle göra det, de är nog tillräckligt upptagna med sitt eget frustande och flåsande. Men känslan att göra bort sig när folk ser på… Så jag sprang upp för backen en gång. Nå en gång är väl bättre än ingen gång…

Nästa gång ska jag inte vika ner mig. Jag måste tro mer på mig själv! Vad spelar det för roll om jag frustar och flåsar och går efter halva backen? (dessutom gick jag inte efter halva backen) Jag tror inte på riktigt att de skulle skratta bakom ryggen på mig. ”Se på hon, vad dålig hon är”

Så istället sprang jag en massa kringelikrokar för att få ihop lite fler kilometer än de vanliga 6-8. Det var iaf väldigt fint vid parken där jag sprang. Och distansen blev tillsist 9,5. Imorgon är det tänkt att jag ska springa veckans långpass, siktar på en 14 kilometer. Då ska jag inte vika ner mig, fast jag skulle ha en massa folk runt omkring mig.

Hur är det med dig? Ändrar du din planerade rutt ifall där är mycket folk? Eller kör du på som planerat och struntar i om folk ser?

De senaste passen jag sprungit så har löpningen gått bättre igen. Jag hoppas att det bara var förra veckan som jag var inne i en liten svacka. Idag sprang jag samma intervallpass som förra tisdagen, dock inte samma sträcka/rutt så det går väl inte helt att jämföra. Det blev mina trogna pyramidintervaller, 1-2-3-4-3-2-1. Idag var känslan mycket  bättre än förra veckan, det kändes som om jag hade kraft i benen att trycka på. Så kanske min styrketräning märks…

Det ger iaf motivation att fortsätta. ifall jag redan märker skillnad efter två styrketräningsgånger, så tänk hur mycket skillnad jag måste märka om säg två månader? Idag blev medelfarten 5:50 och förra veckan var det 6:00. 5:50 är okej för att vara jag, det är inte toppform ännu, men det börjar närma sig iaf. Jag skulle ju vilja höja min nivå ett snäpp och inte alltid traggla på där vid en 5:40-6:10. Jag skulle vilja ligga där på en 5:10-5:30 (eller snabbare, men man måste väl vara realistisk också) utan att det känns kräkjobbigt. Så jag kämpar på med mina intervaller även om det är jobbigt ibland.

Annars då… Jag väntar på sommarvärme, som tur så ska jag på solsemester i augusti. Tack och lov så var vi förutseende och bokade redan i mars, det är knappast så lätt att få nå billiga resor nu när sommaren har varit som den varit. Ikväll blir det ännu en promenad med sambon, eftersom det verkar som om det inte skulle regna ikväll. Men nu när jag skriver det så gör det ju garanterat det. (Som vanligt).

Typiskt väder

Som jag redan tidigare har nämnt så springer jag alltid med musik, men nu försöker jag avvänja mig från det. Idag sprang jag det längsta jag någonsin gjort UTAN musik. Det blev lite över tio kilometer. Sakta, men säkert så går det bättre utan.

Idag gick mitt springande dessutom betydligt bättre än sist. Jag var nästan på min normala nivå och jag blev riktigt förvånad över hur lätt det kändes. Helt en annan känsla än vad jag hade på torsdagen. Så förhoppningsvis är jag tillbaka nu.

Den här veckan blev det igen tre pass löpning och ett pass styrka. Nästa vecka borde iaf erbjuda mer möjlighet till träning. Då jobbar jag mestadels morgontur  och dessutom har jag helgen ledig. Så siktar igen på att öka antalet löppass till fyra och fortsätta med min styrketräning. Jag hade knappt någon träningsvärk alls den här gången, lite i armarna bara. Så det tar sig, skönt!

Idag efter jobbet sprang jag mitt planerade intervallpass för veckan. Det blev mina trogna pyramidintervaller. 1 min-2-3-4-3-2-1 med 1:30 vila emellan. Och usch så det var jobbigt! Frustade och flämtade mest hela tiden under intervallerna. 1 minuters intervallerna gick under 5:00 tempo, medan de övriga gick på en 5:20-5:30. Vilan där mellan gick i sakta sakta jogg, så medelhastigheten blev 6:00 jämt.

Jag får lov att vara nöjd med det, för det var verkligen allt jag orkade med i dag. Jag vet inte vad det beror på, jag tyckte innan jag for ut att jag kände mig pigg och kry och var taggad på att springa lite snabbare än normalt igen. Men kroppen var inte med på noterna idag. Jag hoppas att det bara är någon tillfällig svacka och att jag inte håller på att bli sjuk. Jag vill verkligen inte vara sjuk i sommar”värmen”.  Eller värme och värme, jag vet inte var den håller hus egentligen. Jag går ju i jeans och tröja hela tiden. Jag har garderoben fylld av oanvända sommarkläder…

En annan tid, en annan plats. Längtar…