Kategoriarkiv: Löpning

15 kilometer planerat maratontempo

Jag har tidsmål inför Tallinn, som jag inte skrivit om ännu, och på torsdagen sprang jag mitt testpass inför. Samtidigt också mitt sista långpass inför. Femton kilometer i planerat maratontempo. Hur gick det?

15 kilometer planerat maratontempo

Helt okej faktiskt. Ungefär enligt planen. Jag startade lite långsammare än planerat maratontempo, för att sedan öka på slutet. Det kommer också att vara min strategi på loppet. Att inte öppna för hårt, utan nästan springa för långsamt i början. För att sedan förhoppningsvis ha krafter kvar på slutet för att öka och trycka på.

På torsdagen fungerade i alla fall min strategi bra. Nu sprang jag ju visserligen ”bara” femton kilometer, men ändå. När jag kollar på klockan så ser jag en tydlig ökning i tempot mot slutet. De sista fem kilometerna gick betydligt snabbare än de första fem. Dessutom kändes det som om jag hade mer att ge. Jag tror nog att det här kommer att vara en bra plan.

Nästa vecka ska jag ännu springa ett lite längre pass. Då är planen att försöka hålla ett högre tempo hela passet igenom. Jämt från början till slut. Ungefär tio kilometer. Sedan ska jag ännu springa några intervallpass och sedan är jag redo för maraton då. Eller så inte 🙂

Just nu känns i alla fall formen bra och som om jag är redo. Nervös, men redo. Jag blir nästan lite nervös nu redan när jag tänker på det. Jag tror att jag kommer att bli mer nervös ju närmare loppet kommer. Det är alltid så mycket känslor inför maraton. Iver, nervositet, oro…

Fyra minuters intervaller

Lämna ett svar

Den här gången har jag inte följt ett träningsprogram inför maraton. Ibland väljer jag ändå träningspass från samma program jag följt tidigare. Samma längd på långpasset eller samma intervaller som planerat för den veckan. Igår blev det fyra minuters intervaller, kopierade rakt från träningsprogrammet. Fyra minuter 7:00 tempo, fyra minuter 6:00 tempo. Gånger sex. Plus uppvärmning och nedvarvning.

Det var jobbigt, men hanterbart. Det svåra är inte att springa i 6:00 tempo, utan det svåra är sedan att springa i 7:00 tempo efter varje snabbare intervall. Inte gåvila, utan hålla ett hyfsat tempo när jag redan är trött. Fast det är väl det som är själva poängen.

fyra minuters intervaller

Jag kände mig stark igår och beslöt mig för att trycka på lite mer under intervallerna. Det var flåsigt och tungt, men jag tyckte ändå att jag hade krafter. Tryck i steget och bra känsla. Så här nära maraton är det mest känslan jag är ute efter. Som att jag kommer att fixa det och att jag orkar till slut. Inte ge upp, utan fortsätta kämpa och fortsätta springa. Jag är snabb, stark, snygg. Det gillar jag som mantra.

Totalt blev det nästan elva kilometer igår. Jag blev förvånad när jag såg på klockan. Så långt? För inte så länge sedan, skulle det ha varit ett långpass. Nu var det veckans kortaste pass och intervaller. Dessutom sprang jag tidigt på morgonen innan jobbet. Det är nästan den bästa känslan. Att kunna springa elva kilometer en vanlig tisdagsmorgon klockan nio, utan förberedelser. Och inte ens tänka på det. Bara gör och så jobba efteråt.

Dags att dra ner på träningen

Lämna ett svar

Det är bara några få veckor kvar till Tallinn maraton och nu är det dags att dra ner på träningen. Rejält. Den här veckan ska jag ännu springa ett långpass på kring 15 kilometer, men det är det längsta jag kommer att springa inför. Sedan blir passen bara kortare och kortare och färre och färre. Den här veckan tre löppass, nästa vecka två och sedan bara ett. Plus loppet förstås. Det känns nästan konstigt att springa så lite. Ska jag faktiskt ”bara” springa 15 kilometer? Vad ska jag göra när jag plötsligt har en massa tid över? När jag inte behöver springa i tre timmar mer.

Jag har inte bestämt mig ännu för hur jag ska springa veckans långpass. Vill jag försöka springa 15 kilometer i ett och samma tempo, eller ska jag dela upp det? Springa 2 x 5 kilometer i planerad maratonfart? Förra veckans långpass gick ändå bra, och jag skulle gärna vilja få till ett långpass där jag springer hela vägen i ett okej tempo. Men sen igen om jag börjar för hårt, blir jag kanske (för) trött mot slutet för att orka hålla tempot, och då blir jag bara besviken. Just nu känns det ändå viktigast att få till bra pass. Där jag känner att jag fixar det. Få en bra känsla.

dags att dra ner på träningen

Det är en svår balansgång tycker jag. Hur mycket ska jag dra ner på träningen och hur mycket ska jag pressa? Eftersom jag den här gången inte har följt ett träningsprogram, är det svårt att lita på att jag gjort rätt. Tillräckligt. Som det känns just nu i alla fall, är jag i form. Jag ska skriva ett skilt inlägg om mitt tidsmål, men jag håller på det ännu en stund. Jag tror jag måste formulera mina tankar själv först 🙂

Maratonträningen för de sista veckorna

Lämna ett svar

Det är nu bara fyra veckor kvar till Tallinn maraton. Förra veckan sprang jag mitt längsta långpass inför, nu börjar nedtrappningen. I det här inlägget tänkte jag gå igenom maratonträningen för de sista veckorna. Hur och vad ska jag träna?

maratonträningen för de sista veckorna

Maratonträningen för de sista veckorna

Den här veckan är planen att ännu springa ganska mycket mängd. På tisdagen sprang jag ett halvlångt pass. Strax över 13 kilometer. Jag ska även springa ett långpass den här veckan, kring 20 kilometer. Det kommer sedan att vara mitt sista längre långpass.

Planen är att göra det så tävlingslikt som möjligt. Stiga upp tidigt, och starta tidigt. Dels för att det lovats varmt väder, men också för att starten av Tallinn maraton går redan klockan nio på morgonen. Jag vill testa hur det känns att springa tidigt på morgonen. Planen är också att springa i de kläder och skor jag tänkte ha på loppet.

Nästa vecka trappar jag ner ytterligare på långpasset, men då vill jag snarare springa det lite fortare. Jag har tidsmål för Tallinn och nästa veckas långpass blir test av maratontempo pass. Nästa veckas långpass är lite beroende på hur den här veckans långpass känns. Känns det bra, kanske jag satsar på att springa 15 kilometer i ett och samma tempo. Känns det sämre blir det säkert 15 kilometer, men uppdelat. 2 kilometer uppvärmning, 5 kilometer maratontempo, 1 kilometer lugnt, 5 kilometer maratontempo och 2 kilometer nedvarvning.

Två veckor innan loppet blir det inget långpass mer, då springer jag som längst kring tio kilometer. Maratonveckan blir det bara ett kort, snabbt pass.

Den här veckan är det som sagt ännu ganska mycket mängd som gäller, men sedan kommer fokus att skifta mot snabbhet. Säkert ännu tre pass per vecka, men kortare pass. Snabba intervaller för få upp löpsteget och känna mig lätt i kroppen. Spänstig och inte släpande. Och för att det planerade maratontempot sedan ska kännas lätt eftersom jag inte behöver springa lika fort som på intervaller.

Den här veckan har jag ännu tränat styrka som normalt. Kan ni fatta att jag hållit i styrketräningen?! Nästa vecka kanske jag ännu tränar lättare styrka, men sedan blir det paus. Istället stretch och yoga. Allt för att känna mig lätt på maraton. Inte tunga ben med träningsvärk från styrketräningen. Utan spänstig och lätt, med bra tryck i steget.

Bra början, tungt mot slutet

Lämna ett svar

Jag hade glömt bort hur tungt det var att springa när det är varmt. Jag har väl sprungit de flesta av mina löppass i shorts hela sommaren, men ibland har jag till och med haft långärmat upptill. Ibland har det varit lagom, ibland nästan lite för kallt, men aldrig så att jag skulle ha haft supervarmt och för mycket kläder. Idag sprang jag i linne för första gången på… sju veckor? När var det så varmt senast? Kring midsommar? (och okej, förra måndagen var det jättevarmt, men då sprang jag inte). Jag var så svettig, jag hade så varmt och kroppen svarade inte som jag ville. Det blev tungt mot slutet.

tungt mot slutet

Planen var att springa veckans mängdpass. Garmin råkade föreslå 90 minuter i 6:45 tempo. Det tyckte jag att verkade bra, ungefär vad jag själv hade planerat. Det började bra och jag hittade rätt tempo. Kanske inte prick 6:45, men typ 6:52. Close enough. Jag vet att jag brukar starta långsamt och sedan kunna öka när jag kommit igång ordentligt. Men i något skede tog det stopp. Jag hade svårt att hålla tempot och fick kämpa för varje steg. Jag var tvungen att gå lite mellan varven för att få ner pulsen och flåset.

Det var varmt och svettigt och jag hade ingen energi. Inget tryck i steget. Jag sprang ungefär samma runda på söndagen, men kortare, och då var känslan en helt annan. Lätt i steget och som om jag flög fram. Tydligen är det en stor skillnad att springa i 17 grader duggregn, eller att springa i över 20 grader och gassande sol.

Det här var inte riktigt den känsla jag ville ha med bara några veckor kvar till maraton. Jag vill ju känna mig lätt och som om jag orkar hela vägen. Idag var det så tungt mot slutet att jag var glad och lättad när passet var över. Som känslan var idag skulle jag aldrig ha orkat springa 30 kilometer till.

Dagen efter

Lämna ett svar

Hur känns kroppen dagen efter mitt längsta pass inför maraton? Förvånansvärt fräsch egentligen. Jag har inte ont någonstans, men är kanske lite stel i benen. Det känns mest som om jag har gjort något, men inte värre än så. Kanske en lite tyngre känsla i benen än normalt.

rörlighet

Nu är ju ett maraton betydligt längre än 27 kilometer, men ifall det känns så här bra dagen efter ett långt långpass, är jag inte orolig över hur det kommer att kännas efter maraton. Visst, det kommer säkert att kännas mer då. Stelare ben och tröttare känsla, men det känns ändå bra idag. Trots 27 kilometer. Ifall jag nu hade haft jättesjukt i benen, då hade jag varit mer orolig inför maraton. Nu känns det bra, så efter maraton borde det väl kännas… Okej i alla fall. Jag är mest hungrig.

Jag blir alltid hungrig efter långa långpass. (Eller okej då, jag är alltid hungrig, jag blir bara ännu mer hungrig efter långa långpass.) Jag tycker ändå att jag lärt mig.. Äta bra innan, äta bra under, äta bra efter. Fylla på med energi, och inte gå tom. Ändå känns det som om min mage är ett bottenlöst hål.

dagen efter

Trots en bra känsla i kroppen idag, har jag valt att vila. Jag gjorde lite yoga/stretchövningar för att få bort stelheten i benen, men ingen annan träning. Imorgon blir det ännu vila, för att sedan på söndagen igen träna på som vanligt. Då väntar veckans mängdpass. Inte lika långt som långpasset, men längre än tio kilometer. Nästa vecka börjar nedtrappningen, men jag kommer att skriva skilt om det.

Mitt längsta pass inför maraton

Lämna ett svar

Äntligen! Äntligen fick jag till ett riktigt långt långpass med en riktigt bra känsla hela vägen. Distansrekord för året och även mitt längsta pass inför maraton. Nu börjar nedtrappningen. Typ. Nu blir långpassen kortare igen. Dagens pass kommer att vara mitt längsta pass inför maraton.

mitt längsta pass inför maraton

Jag följer inte ett träningsprogram den här gången, men jag tar ändå inspiration från det program jag tidigare följt. Ibland brukar jag springa de intervaller som anges för den veckan och ibland brukar jag springa ett så långt långpass som anges. Som idag. Tre timmar och tjugo minuter. Tänk då när jag tyckte att tolv kilometer var ett långpass, nu springer jag det dubbla och ännu längre.

Planen var igen att springa i 27 minuter och gå i tre. Jag tycker att det fungerar bra för mig. Jag får/måste springa en längre sträcka, men har ändå något att se framemot. Tidigare har jag sprungit långpass enligt principen gå den första hundra metern av varje kilometer och sedan springa 900. Det fungerar kanske bättre när jag vill komma igång med långpassen, men nu när jag vill/behöver springa långt tycker jag kanske att det blir för lite löpning. Precis när jag fått upp rytmen, ska jag gå igen. Jag försöker springa så tävlingslikt som möjligt och då tycker jag att vätskestationerna kommer med ungefär tre kilometers mellanrum. Så jag övar på att springa längre, spring till vätskestationen, sen får du gå.

Jag är så nöjd över dagens pass. Det var betydligt bättre känsla än sist och betydligt bättre känsla än förra året när jag sprang mitt längsta pass inför maraton. Nu hade jag energi på slutet ännu och kunde faktiskt springa. Inte släpa mig framåt på trötta ben. Tempot var högre, känslan var bättre trots att det blev längre. 27 kilometer idag, mot 26 kilometer förra året.

Ett sämre pass

2 svar

Klart att jag skulle göra ett sämre pass innan maraton, när träningen hittills gått bra. Det var inte ens ett dåligt pass, bara ett sämre, så egentligen borde jag vara nöjd. Men. Det var veckans viktigaste pass som gick åt skogen. Långpasset.

ett sämre pass

Planen var 25 kilometer. Jag var väl förberedd, bra mat, bra sömn, gott om tid att springa. Jag hade min rutt planerad. Allt var upplagt för ett bra pass. Redan från början kände jag att magen krånglade. Inget problem ännu, den kändes mest av. Ibland är det så i början och så blir det bättre, ibland blir det bara sämre. Den här gången blev det värre. Dessutom hade jag planerat min runda helt fel.

Hur kan det vara så svårt att få till långa långpass? Jag tycker alltid att det är samma problem. Jag hittar ingen bra rutt att springa, ingen bra runda. Det är alltid för kort. Det finns väl en orsak till att jag brukar springa tusen varv på spånbanan, eller bara springa längs med Skärgårdsvägen mot Åbo och sedan vända om efter lämplig sträcka.

Nu sprang jag igen på stugan och hade tänkt att jag springer därifrån in mot Kyrkbacken och sedan en annan väg till stugan igen. Det borde lätt bli 25 kilometer. Vid Nagu centrum visade klockan 12 kilometer. Great. Det blir så inte 25 kilometer av det här. Jag sprang kringelikrokar och omvägar och mer omvägar, men tja. Nej. Mot slutet av rundan protesterade magen redan så mycket att jag mest gick.

Jag är lite besviken över mina långpass under semestern. Nu när jag för en gångs skull hade haft tid till att springa långt, blev det bara 20 kilometer och 23,5 kilometer. Vilket ju förstås att jättebra, men inte vad jag hade hoppats på. Jag ville så mycket mer. Ena gången var det ösregnet som hindrade mig från att springa längre och andra gången magkrasch. Så positivt i alla fall att det inte var benen/kroppen eller konditionen det var fel på. Alltid något.

Tankar inför maraton med sex veckor kvar

Lämna ett svar

Hur går mina tankar inför maraton med tanke på att det bara är sex veckor kvar. Först och främst, är det bara sex veckor kvar? Hjälp! Men tanke nummer två är nog kanske att jag är redo. Att formen är på väg upp och att jag kommer att fixa det. Om jag ändå har sex veckor tid på mig att träna ännu. Så känns det i alla fall just nu.

tankar inför maraton

Tankar inför maraton

Mina långpass går bra och det är huvudsaken. De är alltid de viktigaste passen inför maraton. Som längst har jag i dagsläget sprungit 24 kilometer, men jag har även sprungit flera över 20. Kroppen har alltid känts fräsch (även dagen efter) och som om det funnits mer att ge. Det har mest varit andra faktorer som hindrat mig från att springa längre. Tidspress, eller ösregn. Jag har inte slutat för att jag har varit trött eller haft ont. Det bådar gott inför maraton. Då litar jag på att jag på loppdagen kan pressa mig själv att springa de sista kilometerna.

Dessutom planerar jag ännu att springa längre pass. Den här veckan typ 25 kilometer och sedan nästa vecka 27 ish. Det kommer att vara mitt längsta pass och det litar jag på att räcker. Just nu har jag en bra känsla i kroppen.

På mitt så kallade mängdpass har jag försökt springa fortare och även då känns kroppen pigg. Fast jag springer en längre sträcka, kan jag trycka på. Det finns lite fart i benen, till och med på slutet. Under det passet har jag försökt springa i mitt planerade maratontempo, och tja i 12 kilometer fungerar det i alla fall 🙂

Jag har lagt in lite mer fartträning och intervaller i min löpning. Ibland är det kul att springa fort också, även om jag trivs bäst med längre distanser och lugnare tempo. Tanken är väl mest att mitt planerade maratontempo sedan ska kännas lätt eftersom det är så mycket långsammare än intervallerna.

För tillfället känns träningen bra och som om jag har tid på mig att träna mig till ”toppform”. Jag vill springa några långa långpass ännu för att känna mig helt redo, men jag har så mycket mer mängd i kroppen nu än vad jag har haft inför tidigare maraton. Jag känner mig i bättre form än jag gjort tidigare.

Adidas supernova

Lämna ett svar

Jag behövde ju nya skor och hade verkligen som plan att gå till en butik. Testa olika modeller, provspringa, få hjälp att välja ut ett bra par. Hur gick det? Som det brukar. Klick klick klick. Beställt via nätet (för såå mycket billigare och större utbud). Exakt samma skor som jag redan har, bara i en annan färg. Adidas supernova.

adidas supernova

De var mina förra maratonskor och de var dem jag skulle kassera för att de var så slitna. Nu med ett nytt likadant par kan jag förhoppningsvis springa maraton i dem istället. Jag har alltid tyckt om Adidas och Adidas supernova passar mig. De är bra som mängdsko och för många mil, men är kanske lite… tråkiga. De är inte tänkta som snabbskor och är kanske inte tillräckligt snygga att ha som vardagssneaker, men jag var ute efter mängdsko och maratonsko, och till det passar de.

Jag har sprungit tre gånger i dem nu. Inte ännu långa långpass, men över tio kilometer per gång. Som det ser ut just nu kommer jag att springa maraton i dem. Jag vill ännu testspringa långpass i dem för att se hur de känns då, men det borde inte vara ett problem eftersom det är exakt samma sko. Samma märke och modell, bara annan färg. Det var säkert också därför de var så billiga, eftersom det kommit en nyare version.

Jag tror att jag får börja projektet att hitta nya skor efter maraton. Eller klart att jag kan köpa nya skor nu också, men de skulle knappast bli mina maratonskor i alla fall. Jag har inte tid att springa in dem längre och testa dem. Eller att prova ut och beställa. För note to self. Storlek 7,5 US är inte samma som storlek 7,5 UK. Kolla innan du klickar hem vilken storlek du faktiskt ska ha. Annars är du bara tvungen att skicka tillbaka för att skon var lite stor 🙂