Kategoriarkiv: Löpning

Är jag snabbare?

Jag springer på, även om jag inte har tid att blogga om saken. När det är fint väder väljer jag att göra annat. Som att njuta av solen, sitta på en uteservering och chilla. Eller så jobbar jag och orkar inte blogga när jag kommer hem. Jag vill vara ute så mycket som möjligt, för tydligen är det augusti på fredagen. Hur gick det till? Är sommaren snart över? Därför gäller det att passa på att njuta nu. Fast vad jag egentligen skulle skriva om, var mitt projekt att bli snabb igen. Är jag snabbare nu?

är jag snabbare nu

Tja…  Mitt senaste testlopp gick ju bra, men långpassen harvar fortfarande på i tempon långt över 7:30. Fast sen igen så springer jag ju långt långt också. Det är klart att det är lättare att springa fort, om jag bara ska springa kort. Men eftersom det just är på maraton jag vill bli snabbare, vet jag inte om jag gjort så stora framsteg. Jag skulle vilja se större förbättringar.

Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Är det bättre att fortsättningsvis öka distansen på långpassen, men att tempot hålls samma. Eller ska jag korta ner distansen, men istället försöka springa fortare. Ett alternativ som jag också har är att springa ett så kallat långpass med tempoökning. Lägga in en snabb femma mitt i passet. Typ springa 12 kilometer valfritt tempo, sedan fem kilometer fortare, och sen ännu fem kilometer valfritt. Totalt 22 kilometer. Det verkar som det bästa alternativet. 

Eller så vill jag springa riktigt korta, riktigt snabba intervaller igen. För att få bort den sega känslan i kroppen. Komma upp i steget och få ett bättre självförtroende om att jag visst kan springa fort. Om än bara i 30 sekunder. 

0

Springa längs med Skärgårdsvägen

Jag tror inte att jag ska springa längs med Skärgårdsvägen i sommar. Sa jag för en vecka sedan. Vad gjorde jag igår? Valde att springa på Skärgårdsvägen… Hur gick det till?

springa på skärgårdsvägen

Jag har varit ledig tisdag och onsdag och nu när mina långpass börjar vara långa långa är det bäst att springa dem på en ledig dag. Både så att jag inte har tidspress att hinna springa innan jobbet, men också för återhämtningens skull. Inte först springa långt, och sedan jobba. Samtidigt vill jag också vara på stugan så mycket som möjligt. Då blir det bästa alternativet att springa i Nagu. Förra veckan sprang jag till stugan. Den här veckan startade jag från stugan och sprang längs med Norrstrandsvägen. 

Planen var att springa den ”runt” och sedan beroende på känsla och hur långt jag sprungit välja valfri väg tillbaka till stugan. Det kändes riktigt bra i kroppen, så jag tog en längre väg. Vilket betydde mer löpning på Skärgårdsvägen. Mer hoppa i diket och pausa för bilar. Fast efter 20 kilometer är det nästan skönt med lite pauser 🙂

Totalt blev det 25 kilometer löpning, vilket är helt super. Det känns som om jag är back on track med min plan. Förra veckan hann jag ”bara” springa 22 kilometer, istället för 23 som var planen, men nu blev det enligt plan. Jag brukar försöka öka med ungefär 2 kilometer per vecka. Nästa vecka skulle det i så fall betyda 27 kilometer löpning. 

springa på skärgårdsvägen

Jag tycker att jag har hittat en fungerande energiplan. Igår hade jag behövt lite mer, jag gick nästan tom. Jag har sprungit med min vätskeväst igen, men haft den lite lösare. Det har hjälpt, jag har inte haft ont mellan skulderbladen mer. Jag har haft en flaska vatten och en flaska sportdryck. En smoothie och en påse som jag haft nötter och mina energichews i. Sött, salt, elektrolyter och vatten. Det har varit en bra mix. Jag behöver bara ha lite mer nu när mina långpass är över 25 kilometer. 

Tänk att mina långpass är över 25 kilometer igen! Just som jag skrev att det viktigaste är att jag börjar springa över 20 och nu när jag uppe i 25. På bara några veckor! 

2

Långpass med bra känsla

Äntligen ett långpass över 20 kilometer med bra känsla. Precis vad jag behövde för självförtroendet inför maraton. Kortare pass har känts bra, testloppet gick utmärkt, men just långa långpass med bra känsla har lyst med sin frånvaro. Jag har kämpat på, men det har känts motigt. 

Nu orkade jag springa nästan hela vägen och tempot var okej. Jag tappade mot slutet, men det skyller jag helt på motvinden. För benen och lungorna var pigga, men ibland blåste det så mycket att det kändes som om jag inte kom framåt. 

långpass med bra känsla

Det var varmt och svettigt och jag sprang inte med min vätskeväst. Förra veckan som jag sprang långpass hade jag den och jag tyckte att den var obekväm. Eller tja, jag hade ont/spänt mellan skulderbladen och det var också därför det kändes extra tungt. För det kändes som om jag inte fick luft. Om det berodde på västen eller inte? Nu i alla fall när jag inte hade västen, kändes det bättre. Eller så var det för att jag idag hade en annan sportbh än sist. Eller så var det bara dagsform. Det är svårt att veta. 

Jag hade med mig fyra stycken energichews och en gel. Av gelen lyckades jag kanske dricka en tredjedel och resten spillde jag på tröjan och händerna. Kladdkatastrof. Det är delvis en orsak till varför jag föredrar chews. Det är så mycket lättare. Inget kladd och känns som att äta godis. Inte som en sliskig gel. Fast jag hade önskat chips. Jag tyckte att jag klarade mig bra utan vatten, men var sugen på salt. Nästa gång sedan.

För nu är jag igång med långa långpass igen. Igår blev det nästan 21 kilometer. Nästa vecka siktar jag på 23. 

0

Testlopp del tre

Jag vet att ni alla väntar med spänning på hur mitt testlopp del tre gick. På måndagen var det dags att maxa igen. Två månader sedan sist och lika nervöst som vanligt. Jag borde inte vara nervös, för jag springer ju bara för mig själv. Det är mig själv jag jämför med. Har jag blivit snabbare sedan jag påbörjade mitt projekt

Nååå, hur gick det då?

Super. Över förväntan nästan.

testlopp del tre

Jag ville komma under 30 minuter, vilket betyder snittfart på under 6:00. Vilket också betyder mycket snabbare än jag sprungit de senaste åren. Jag vet inte när jag skulle ha snittat under 6:00 tempo senast. Förra året påstår jogg.se att mitt rekord var 6:26. Förra testloppet jag sprang blev rekordet 6:07 och nu…. Är det 5:58.

Jag tror inte ni förstår hur fort det är för mig. Den officiella tiden för testlopp del tre är 29:52. Den här gången är jag speciellt nöjd över jämnheten. Jag tappade inte i slutet utan kunde till och med öka. 5:56-6:00-5:53-6:03-5:59. Jämt och fint och bra känsla hela tiden. 

en vecka vila

Visst det är supertungt att maxa, men nu tycker jag ändå att jag orkade hela vägen. Inte som de tidigare testlopp jag sprungit där jag kanske orkat i fyra kilometer och sedan haft en klar dipp den sista. Nu orkade jag till slut.

Det är lite det jag också vill bli bra på. Uthållig i högre tempon under en längre sträcka. Inte sprinter, utan snabbare på maraton. Alla mina långa intervaller som jag sprungit har tydligen haft effekt. Det är alltid kul att se framsteg. 

2

Spring alltid när du kan

En sak som jag borde ha lärt mig efter många år av löpning är att, spring alltid när du kan. Spring alltid när du kan, betyder som namnet låter, men också att alltid göra det pass jag planerat. För om jag planerat att springa långpass, men tänker att jag springer det imorgon efter jobbet istället. För jag har morgontur. Med hundraprocentig säkerhet är någon sjuk, jag måste jobba över och hinner inte längre springa långpass. Och får sedan inte fler chanser i veckan för det passar inte med övriga livet. Lesson learned, borde ha sprungit det planerade långpasset igår bara…

springa i ösregn

Eller som nu då. Jag planerade att springa testlopp del tre på måndagen den här veckan. Jag tyckte att det blåste ganska mycket och var allmänt dåligt väder. Så jag sprang annat och tänkte att jag springer det om en vecka istället. Vad har det lovats för väder tills imorgon? Ösregn och blåst 🙂 Ännu bättre förutsättningar för en bra tid på testloppet då. 

Jag är som vanligt nervös inför testloppet. Det är så jobbigt att springa fort och veta att jag ska prestera. Om än bara för mig själv. Det är en sak att få feeling och springa fortare än tänkt, det är en annan sak att nu ska jag springa fort. Jag har ingen aning om var jag ligger, men det är också därför jag springer testlopp. För att få veta min nivå. 

spring alltid när du kan

Jag borde väl kunna pressa mig ner under 30, men sen igen dagsform. Väder och vind och feeling. Tidspress och stress på jobbet. Det är mycket faktorer som spelar in, men samtidigt vet jag också att jag inte kan få perfekta förhållanden och förutsättningar. Därför också mitt motto. 

2

Bra dagsform

En av de saker som fortfarande förvånar mig mest, trots att jag sprungit i många år, är dagsform. Hur det kan skilja så otroligt mycket från dag till dag. Onsdagens långpass, katastrof. Dagens pass, så bra känsla att jag till och med sprang längre än jag tänkt. Och betydligt fortare än planerat.

dagsform

Nu kan man ju säkert argumentera att onsdagens långpass kändes sämre, för att det var ett betydligt längre pass och i mycket varmare väder. Men sen igen så har jag jobbat väldigt mycket i två dagar. Varit trött och sliten när jag kommit hem från jobbet. Så sliten att jag trodde att även dagens pass skulle bli dåligt. Därför planerade jag också en kortare, lugnare runda först. 

Halvvägs in kände jag bara, att det här känns ju bra. Jättebra faktiskt. Jag sprang igen sex minuter i 7:00 tempo, och två minuter i 6:00 tempo. Eller det var det ju skulle springa. Sex minuters intervallerna gick fortare än 7:00 och två minuters intervallerna gick i 5:20. Jag är förvånad över hur bra det kändes, för onsdagens långpass var tungt. Både i kroppen och tungt för självförtroendet. Det var inte så jag vill känna när jag just steppat upp maratonträningen. Men idag flög jag fram och nu känns det bättre igen. 

Nu hoppas jag att jag prickar in bra dagsform nästa gång jag ska springa långpass. Det är det jag tycker att jag mest behöver för självförtroendet inför maraton. Ett långt långpass med bra tempo. Onsdagens långpass var varken speciellt långt eller med bra tempo. Det var mest en kamp från början till slut. Om jag idag var förvånad över hur bra det kändes, är jag nästan mer förvånad över hur dåligt det kändes på onsdagen. 

Fast nu tänker jag fokusera på det positiva. 

 

0

Hur går maratonträningen?

Hur går maratonträningen egentligen? Även om jag tränade på Cypern är det förstås inte samma sak som att följa ett strukturerat program inför maraton. Nu är det elva veckor till maraton. Det är långt kvar, men samtidigt ändå inte. Nu är det dags att ta tag i maratonträningen. På riktigt. Göra upp en plan och följa den. 

hur går maratonträningen

Jag tycker att jag är på god väg. Träningen känns bra och jag har ingen panik. Jag känner mig inte ”efter”. Kanske lite med långpassen, men istället har jag cyklat. Jag har sprungit mina intervaller och gjort min styrketräning. Jag har kanske inte sprungit långa långpass, men ändå kring 15 kilometer.

Idag blev det strax över 17 kilometer. Det är en bra start. Härifrån kan jag bygga vidare. 19-20 kilometer nästa vecka, sedan 22, sedan 24 och så vidare. Inte kanske exakta siffror, men där omkring. Det viktigaste just nu är att jag börjar springa långpass över 20 kilometer igen. Dagens 17 kilometer kändes helt okej. Jag vet inte varför jag alltid ska välja den backigaste rundan när jag springer långpass. Det blir tungt för tidigt, men det har mest att göra med backarna. För mot slutet kunde jag igen öka tempot, för att det var plattare underlag.

Långpassen kommer att vara prio ett. Efter det kommer långa intervaller. Inte långa som kilometer, utan längre tid i snabbare tempo. Inte en minuts max, utan kanske fyra minuter. Efter det är det öppet. Jag vill springa en gång till i veckan, men kanske det blir enligt dagsform. På plats fyra lägger jag cykling. Jag vet att det är ett bra komplement till löpningen. På det sättet får jag in mer kondition, utan att slita för mycket på benen.

Och på femte plats blir styrkan. Jag ska träna styrka, promise, men lättare. Underhåll, prehab och fotstyrka, inte bygga upp. Kanske jag till och med får feeling och stretchar/rörlighet/yoga. (Kommer så inte att hända förrän två veckor innan maraton). 

 

2

Min träning på Cypern

Jag tränar alltid på resor. Det första jag packar är träningskläder och löparskor. I det här inlägget tänkte jag skriva om min träning på Cypern. Den här gången blev det faktiskt lite annorlunda än det brukar.

min träning på cypern

Min träning på Cypern

Som sagt, jag tränar alltid på resor. Ungefär lika många pass som hemma under en vecka, enda skillnaden är att jag brukar modifiera. Jag vet att jag inte kommer att springa långpass och knappast heller intervaller. Istället ser jag det mer som en återhämtningsvecka där jag inte tar någon stress över träningen. Mängden pass kommer att vara samma, men kilometerantalet betydligt lägre. Fast sen igen, kommer det att bli mycket mer vardagsmotion och steg av att gå överallt.

Jag sprang tre gånger på resan, ungefär sex kilometer varje gång. Kläderna hade jag plockat fram kvällen innan. Tidig väckning, typ sju, toabesök, ett glas vatten, på med kläderna och iväg. Mot strandpromenaden. Springa åt ena hållet, stanna, fota och springa åt andra hållet igen. Vända om igen och ta en annan väg till bageriet. Komma till bageriet, drypande av svett, välja ut dagens frukost och lunch, köpa vatten och gå tillbaka till hotellet. Komma ihåg att stanna klockan. Varannan dag gjorde jag detta och varannan dag… Trumvirvel…

Simmade jag.

min träning på cypern

Jag visste att vårt hotell skulle ha pool, men jag visste inte hur stor den skulle vara. Jag packade i alla fall med mina simglasögon, ifall det skulle vara en bra pool. Och tja, när du simmar klockan sju på morgonen är ju poolen hur stor som helst. För du får hela poolen för dig själv och kan simma frisim bäst du vill. Ha Sam och teknikfilma och riktigt nöta på. Sån.Jäkla.Lyx.

min träning på cypern

Hur gick det då? Jag har jättesvårt att bedöma om jag gör rätt eller fel när jag simmar frisim, men nu när jag kollade på videon märker jag själv att jag inte sparkar med benen. Som folk (okej, en man) har påpekat för mig i Kaarinan uimahalli. Och nej, jag sparkar nog inte tillräckligt med benen. 

Men vet ni?! Jag simmade i havet också. Alltså helt frisim med simglasögon på. Fattar ni hur stort det är för mig?! Jag som för fem år sedan knappt vågade simma i pool inomhus, kan nu simma frisim i öppet hav. Visserligen i det mest turkosa, klara, varma vatten som finns, men man måste börja någonstans. 

Nu är nästa steg att våga simma i Finland. I mörkt, grumligt, kallt vatten med fiskar… 

2

Jag är redo för sommaren

Det gick från nästan shortspremiär till långa tights och jacka igen. Däremellan hann jag springa två pass i bara ett lager kläder och nu öser regnet ner. Jag är redo för sommaren, men den känns fortfarande långt borta. Jag borde fixa i trädgården, köpa sommarblommor och städa terrass. Plocka fram sommarkläder och byta gardiner. Men när det är plus åtta grader ute och ösregn, då behöver jag inte sommarkläder. Då är det skönare att äta soppa och ligga under filten på soffan.

jag är redo för sommaren

Löpningen känns i alla fall riktigt bra just nu. När jag springer mina vanliga distanspass, ligger tempot på låga sjuan. Ibland till och med under. Det är jag nöjd med. Det känns lätt och jag behöver inte kämpa. När jag springer kravlöst är det ungefär där jag landar. Långpassen går i långsammare tempo, men det är inget jag stressar över just nu. Jag tycker ändå att jag är på god väg på mitt projekt att bli snabbare igen.

Tempot har blivit högre och mitt testlopp gick jättebra. Jag har märkt att det spelar en roll när jag springer. Dagsform och sånt. Veckans långpass blev den tredje dagen i rad som jag sprang. Förra veckan blev det dagen efter en superstressig jobbdag. Det är klart att jag kanske inte är på topp då. Men samtidigt har jag ibland inget val.

Jag visste att jag hade kunnat springa långpass idag också när jag är ledig, men eftersom det lovats regn (och det stämde), valde jag istället att springa i solsken. Även om det då blev tredje dagen i rad med löpning. Dessutom tänker jag att det är bra träning inför maraton. Att springa på redan trötta ben.

1

Nästan shortspremiär

Idag var det nästan shortspremiär, men jag fegade ur. Istället blev det halvlånga tights och en långärmad tröja. Framsteg ändå i vädret. Det gäller att passa på och njuta av vädret så länge det varar, för tyvärr verkar det inte som om värmen kommer att hålla i sig speciellt länge. Ett par dagar till bara och sedan är det tillbaka till jacka igen.

Det har nog varit den segaste våren tycker jag. Förra året var det världens längsta vinter, men sedan blev det sommar på några dagar. Nu har det typ varit likadant väder sedan mars. Sju plusgrader och mulet. Jag borde ha sprungit i t-shirt och shorts för länge sedan. Dagens nästan shortspremiär är en sen sådan.

nästan shortspremiär

Löpningen kändes i alla fall väldigt bra. Betydligt bättre än torsdagens långpass. Som jag inte ens bloggat om. Dels på grund av tidsbrist och dels på grund av dålig känsla och dåligt pass. Idag sprang jag tio kilometer i ett okej tempo. I ett sådant tempo som jag vill springa tio kilometer i. Låga sjuan. Så småningom vill jag att den här längdens pass ska börja på en sexa. Det känns som om det inte är långt borta, för idag kändes löpningen lätt. Bra tempo hela passet och bra flås. Pigga ben och lungor.

Nästa vecka borde träningen fortsätta i samma stil som hittills. Långpass, lite längre pass och ett snabbare intervallpass. Den här veckan blev det inget regelrätt intervallpass. Jag har varken haft tid eller ork. Ibland blir det bara så, hur jag än planerar träningen.

1