Efter träning

Det är lite varierande vad jag gör efter träning. Dusch förstås. Sedan kanske lite stretch. Eller kanske andra vägen egentligen, först stretch sedan dusch. Och bastu, det är lyx.

Kanske lite mat. Det beror lite på hur jag mår och känner mig. Oftast vill jag inte ha något direkt efter, min mage brukar krampa ibland. Då kan jag tvinga i mig en halv banan eller nåt liknande och sedan äta först senare. Inga shakes eller sportdrycker här inte. Den läxan har jag lärt mig. Min mage och sportdryck går inte ihop. Det fick jag bittert erfara efter något lopp när jag drack första bästa som erbjöds och en timme senare hade jag såna magkramper. Mår illa när jag tänker på det…

Efteråt brukar jag sedan känna mig duktig för avklarat pass och gotta mig i soffan. Efter träningen brukar jag oftast känna mig piggare än före träningen och må bättre. Och sedan kan man ju blogga om det 😉

0

Mindre än en vecka kvar nu…

IIIK! Jag börjar bli lite smått nervös nu. Nästa vecka lördag är det alltså dags för Paavo nurmi maraton, där jag ska springa halvmaraton.

Mina känslor pendlar mellan vad sjutton har jag gett mig in på och det här kommer att gå galant. Jag har sprungit ett halvmaraton tidigare, då sprang jag på 2.14.06. Tanken har alltid varit och är det fortfarande att jag ska förbättra den tiden nu. Drömtiden för tillfället är under två timmar. Tyvärr tror jag inte riktigt att det är realistiskt för närvarande, siktar snarare på att springa på 2.05 ungefär. Men vem vet vad tävlingsdagen för med sig…

I infobrevet som kom hem om loppet, så fanns det information om olika farthållare. Man får alltså ställa sig var man vill i ledet, hur man tror sig själv springa. Och då fanns det farthållare för 2.00, 2.05 och 2.10. ( och andra då också förstås, men dessa var främst aktuella för mig). Nu till det stora problemet då, var tusan ska jag stå?! Ska jag safa/”fega” och ställa mig vid 2.10 och sedan då öka mot slutet ifall krafter finns? Eller ska jag våga ställa mig vid 2.00 och hoppas att jag klarar av att hålla farten ända till mål? Eller mellantinget vid 2.05? Beslutsångest…

Under mina senaste långpass har jag hållit snittfart på 6:02 och det har känts enkelt. Då lutar det ju mot en tid på 2.05-ish. Men sen samtidigt så springer man/jag ju alltid snabbare (förhoppningsvis) på tävling. Så kanske under två timmar inte är omöjligt iaf… Men jag vill ju inte ta ut mig för tidigt, jag vill ju orka ända in i mål med en bra känsla hela loppet igenom… För att vilja springa halvmaraton på nytt igen och kanske SEN då förbättra tiden.

Och så här maler mina tankar på… Runt runt runt…

Hur ska jag göra? Tips och råd mottages gärna 🙂

Featured image

Förra gången vid Paavo nurmi, då 10 km

0

It’s my birthday

Woop woop! Idag fyller jag år! Ett år äldre igen då, det ska firas imorgon med kaka och kalas. Idag blir det bara lugnt firande med sambon. Kolla så fin present jag fick, en gigantisk foam roller. Mycket bättre en den lilla jag hade sedan tidigare. Nu ska det minsann rullas!

Featured imageFeatured image

0

Hur min träning förändrar mig

Jag började träna/springa för tre år sedan ungefär. Då var jag lite smått överviktig och började i princip från noll. Mina första springturer var nog inte så mycket spring utan mera gång varvat med några steg springandes. Så rent fysiskt har ju träningen förändrat mig och min kropp.

Idag kan jag ju springa, ganska långt och snabbt t.o.m., och så har jag gått ner mina trivselkilon. Det var dock aldrig min målsättning med att jag började träna, jag var helt enkelt trött på att vara inaktiv. Jag var trött överlag och det är jag inte i dagsläget. Jag får energi av att träna helt enkelt.

Jag jobbar mycket, det blir långa dagar ibland, upp till tio timmar. När folk frågar mig hur jag ännu orkar träna efter att jag jobbar så mycket, så brukar jag svara att det är nog tvärtom. Jag skulle aldrig orka jobba så mycket ifall jag INTE tränade.

Min träning är mitt andhål, det är därifrån jag får energi. Det är det som alltid funkar, som alltid finns där för mig. Det spelar ingen roll om det annars går dåligt i livet, ifall jag har en dålig dag, efter träningen känns allt oftast bättre. Jag märker också att ifall jag INTE tränar, så blir jag väldigt rastlös. Jag har för mycket energi som bara vill ut. När jag nu skriver tränar, så menar jag nog egentligen springa. Det hjälper bäst mot min rastlöshet. Även om jag också gillar att styrketräna benen, så är det inte samma känsla som efter ett löppass.

Min träning har nog gjort mycket för min självkänsla. Jag vet nu att jag kan göra vad jag vill,  jag klarar vad som helst. Jag menar, jag kan för sjutton springa ett halvmaraton, hur svårt kan nåt annat vara liksom?!

Featured image

Glad midsommar!

0

Sport på tv

Ööh, ja tack!

Jag sitter som fastklistrad framför tv:n när det kommer sport. Eller rättare sagt när det kommer nå stora händelser, som VM eller OS. Det spelar inte så stor roll ens vad det är för gren, jag kollar. Jag ser aldrig på fotboll annars, kan knappt reglerna, men är det fotbolls-vm så är det. Då sitter jag uppe mitt i natten och kollar när Japan spelar mot Honduras i förlängning.

För att inte tala om ishockey-vm eller friidrott. Speciellt om det går bra för Finland. Eller skidning. Eller konståkning. Eller snooker. (Är det ens en sport?) Hur spännande som helst att se på juh…

0

Favoritinspiratör

Det blev visst en liten bloggpaus igår, så hann inte skriva om gårdagens ämne. Jag har inte direkt någon favoritinspiratör, jag inspireras av många olika personer. Främst av olika bloggare som jag läser och följer. En gemensam nämnare för dem alla är iaf att det är helt vanliga människor, vanliga motionärer. Som då bara är snabbare eller starkare än mig. Men inte så där ”in your face, hahaa, jag är bättre än dig”, utan mer peppande. Så jag känner att så där bra kan jag också bli ifall jag fortsätter att träna målmedvetet.

En sån person är t.ex Sara. Jag har läst hennes blogg i flera år nu och följt med hennes resa. Nuförtiden är hon ju kanske inte ”vanlig motionär” mera, men då när jag började läsa hennes blogg var hon det. Och vilken resa hon gjort sedan! Nu sysslar hon ju inte alls med det som jag gör eller jag ens vill göra. Jag blir mer inspirerad över vad man kan göra med sitt eget liv och hur man kan forma det som man vill. Att börja med något som sedan leder till något helt annat, något mycket större och bättre än man ens tänkt sig från början. Äh, svårt att förklara, läs hennes blogg istället.

0

Backintervaller

Idag bestod dagens löpning av backintervaller. Jag har inte sprungit såna på länge och det kändes minsann i benen. Jag har ett motionsspår väldigt nära där jag bor, men brukar dra mig för att fara dit eftersom den är så jobbig att springa. Men idag tog att tjuren vid hornen och begav mig dit.

Slingan är lite på två kilometer, sprang tre varv runt. Plus sedan då joggingen dit och tillbaka hem så totalt blev det lite över åtta kilometer. Jag borde verkligen springa där oftare, för det är ju bra träning. Och det är inte så konstigt att jag tycker att det är jobbigt med backintervaller när jag aldrig springer dem… DAAH! Bilderna ger inte alls rättvisa över hur brant det är på sina ställen. På vintern ifall det är snö så brukar där finnas skidspår och jag minns nångång från lågstadiet när vi var där och skidade på gympan. Hur tusan vågade man åka ner?! Fast kanske man som barn inte är lika rädd av sig, då var det säkert bara roligt.

Featured imageFeatured image

0

Drömträning

Jag som just skrev att jag helst tränar ensam, drömmer ändå om att träna i grupp. Eller inte kanske i en grupp på många personer, men en liten grupp. Jag tycker det skulle vara jätteskoj för att inte tala om lärorikt att få delta i en löpskola.

Att ha någon utbildad person som ser på mitt löpsteg och kan ge tips om hur jag skulle kunna bli en bättre löpare. Få lite tips och råd om olika intervaller, olika pass och helt enkelt springa med andra som också gillar att springa lika mycket som jag.

Jag vet ju att det finns hur mycket som helst att läsa om löpning på nätet, på olika forum, i tidningar, på bloggar o.s.v., men det är ju inte samma sak som att ha praktisk handledning. Så en löpskola/löpcoach drömmer jag om.

0

Mina löparskor

Jag äger bara fyra par löparskor, varav tre stycken numera används för löpning. De första jag köpte när jag började springa var ett par Adidas-skor. Köpte typ de billigaste som fanns i nån supermarket. Hade knappt nån koll alls på hurudan sko jag behövde, köpte de som satt bra på foten. Köpet visade sig dock vara lyckat och i de skorna sprang jag många mil i och mina första lopp. Numera är de tyvärr så slitna att de inte längre används till löpning, utan mest när jag är i trädgården eller i skogen.

Featured imageFeatured image

Nästa par skor blev ett par Asics, ds trainer. Den här gången så hade jag gjort min research och ville ha ett par lättare skor. Var många gånger in till olika sportbutiker och provade skor, men beställde sist och slutligen via nätet. Nästa par skor köpte jag bara någon månad senare, även denna gång Asics. Jag är kanske inte helt nöjd med ds trainer-skon, de är kanske lite för lätta för mig och mitt löpsteg. Så denna gång blev det gel-pulse. De känns ibland som ett par riktiga kolosser på fötterna och är inte skor jag helst springer långt i. Men jag har insett att jag behöver ett par dämpade skor, när jag tränar. Ds-trainern är min tävlingssko.

Featured imageFeatured image

Jag hade egentligen inga planer på att köpa nya skor, men så var jag av misstag in till en sportbutik bara för att kolla på utbudet. Och vips så kom jag ut med ett par skor som var på rea. Det blev ett par Adidas-skor igen, denna gång response boost. För tillfället är de mina favoritskor. De har jag sprungit mina senaste lopp i och planerar även att springa halvmaratonet i dem. De känns väldigt sköna på fötterna, är lätta, men stöder samtidigt foten.

Featured image

Favoritskorna

0