På det igen bara. Jag är hyfsat frisk nu, jag har varit på jobbet sedan onsdagen. Jag hostar fortfarande, men det kanske jag gör länge ännu. Det första träningspasset fick bli en rask promenad. Lite för att testa hur det känns och för att det var för fint väder för att motstå. Snö och kallt, men sol. Oj så glad jag blir av solen. Lite irriterande att vara hostig, för det hade varit perfekt väder för långpass. Men jag vågade inte springa ännu, en rask promenad fick duga.

Det kändes ändå helt okej. Som sagt, lite hostig fortfarande, men inte så att jag blev tokslut. Varken när jag var ute, eller efteråt. Det är ett bra tecken tycker jag. Kanske jag nästa vecka kan lägga in lite mer intensitet i träningen. Tyvärr har jag nog gett upp hoppet om mitt årsmål på 1500 kilometer löpning. Jag visste att det skulle bli tight annars också och nu när jag dessutom var sjuk blev det ännu svårare. Missade chanser och sedan att ta det lugnt i början.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska fokusera på. Inte för att jag precis behöver fokusera på något, men jag tycker om att ha mål. Nu känns det mest att året snart är slut, jag kan lika gärna träna som jag vill. Kravlöst. Börja på nytt blad nästa år istället. Jag får se hur jag gör, vad jag känner för. Kanske jag får ett ryck och gör en sista satsning med årsmålet. Troligtvis inte. För jag vet hur mycket som fortfarande krävs för att jag ska nå det och det är snart jul. Jag vet innerst inne att jag inte kommer att hinna springa så mycket som jag vill. Och som behövs. Jag har för mycket kvar för att ens försöka.

Det krävdes bara lite regn för att jag skulle få tryck i benen. Lite regn har aldrig skadat någon. Det är klart att det är roligare att gå/springa i solsken, men det var inte så farligt med regn heller. Jag har inte sprungit ännu, men dagens promenad var i alla fall en indikation på att det finns tryck i benen. Jag kan gå fortare utan att det blir jobbigt eller tungt. Så imorgon planerar jag att springa. Regn eller inte.

Idag gick jag ändå hyfsat fort på min promenad. Inte strosa och njuta av det fina vädret, utan mer powerwalk. Powerwalk, använder man ens det ordet mer? Men ni förstår säkert vad jag menar. En snabbare promenad helt enkelt. Mer som ett träningspass.

Det är skönt att känna att jag fortfarande har krut i benen, trots att det gått fyra veckor sedan jag senast sprang. Det är ju inte ens såå länge sedan. Jag sprang ändå ett maraton, det är klart att jag inte tappat allt på fyra veckor. Efter maraton har jag mest tagit promenader eller yoga/stretchat, men den här veckan har jag lagt in mer träning. Där jag faktiskt har träningskläder på mig och klassar det som träning. Lättare styrketräning och nu då en snabbare promenad.

Jag är ivrig på att träna ordentligt igen. Nästa vecka blir det antagligen comeback i gymmet och simhallen. Det ska bli kul, samtidigt som jag fasar för simningen. Hur dålig kommer jag att vara igen? Hur mycket har jag tappat? Jag har som vanligt inte simmat någonting i sommar. Som om jag någonsin skulle göra det 🙂 Men inte ens i Italien blev det simning. Där borde ändå vattnet ha varit varm(are) än i Finland.

Hur många steg går du om dagen? Rekommendationen är väl 10 000 om dagen, går du så många? För mig varierar det väldigt mycket, beroende på om jag springer eller inte. Om jag är på jobb eller inte och hur bråttom det är på jobbet. Eller om jag bara är hemma och inte gör något. Inte ens är till butiken.

Jag har haft min Garmin på mig som vardagsklocka nu sedan Italien. (Just det ja, ska fortfarande blogga om Italien). Jag har den på dygnet runt, även när jag sover. Den är i princip bara borta från handleden när jag laddar klockan, eller när jag är i duschen. Jag tycker det är kul att följa med sömnen och hur många steg om dagen det blir. Då i Italien blev det varje dag över 20 000 steg när vi gick runt och turistade.

Förra veckan när jag sprang mitt längsta pass inför maraton, och dessutom fixade här hemma och var till butiken, då blev det långt över 40 000 steg. Jättemånga. Jag tror det var rekord. Nej, det kan det ju förresten knappast vara. Maraton måste ju ha varit fler. Många steg på en dag i alla fall.

När jag är på jobb, men inte tränar på samma dag, då blir det kanske 6000 steg. Eller lite fler. Det tycker jag egentligen att inte är såå många. Det är mindre än vad jag skulle ha gissat på. Ifall jag springer samma dag, ett helt vanligt pass på åtta kilometer, då blir det ungefär 15 000 steg. En kvällsprommis på det, och jag landar på över 20 000 steg om dagen.

Och så har vi då botten. När det typ blir 2000 steg om dagen. Om ens det. När jag bara är hemma. Varken tränar, jobbar eller handlar. Men såna dagar finns det inte många av. Det skulle i så fall vara dagen efter ett riktigt långt långpass och jag bara skulle ligga i solstolen hela dagen. När händer det liksom?

Vad är det som går och går, men aldrig kommer fram? Jo, jag när jag är på mina promenader. Precis som förra våren när jag var permitterad har jag helt fastnat för att gå. Både som träningsform och för att komma ut ur huset. Jag behöver något att göra om dagarna och promenader är ett bra tidsfördriv.

Jag brukar lyssna på podd och gå så länge som den varar. Oftast är podden kring en timme och på den tiden hinner jag kanske sex kilometer. Ibland fortsätter jag längre med musik eller nästa podd och ibland går jag hemåt. Jag försöker ändå planera in min runda beroende på hur långt avsnitt jag har att lyssna på. Jag vill inte vara långt hemifrån när avsnittet tar slut, eller tvärtom. Vara hemma och upptäcka att jag har en halvtimme kvar av podden.

Idag var vädret utmärkt för att gå. Soligt, varmt, ingen blåst. Fåglarna kvittrade och det kändes som vår. Jag hade mindre kläder på mig, men jag svettades ändå. Om jag har svårt att veta hur jag ska klä mig när jag springer, tycker jag att det är ännu svårare att veta hur jag ska klä mig när jag går. Jag behöver självklart mer kläder än när jag springer, men jag går ändå ganska hårt. Jag blir svettig och får upp pulsen. Vinterjackan känns för varm, vårjackan alltför kall. Just nu har jag gått i mina vanliga kläder. Vinterjacka, vinterstövlar och jeans. Jag har inte bytt om till träningskläder, för jag ser inte mina promenader som träning. Inte på samma sätt som löpning eller styrketräningen. Men kul är det!