Kategoriarkiv: Löpning

Maraton är inte omöjligt

2 svar

Maratonplanen går framåt, den här veckan har varit en riktigt bra träningsvecka. Jag har sprungit både ett längre pass på över tio kilometer och ett långpass på över 16. Det känns i benen, men samtidigt är det en skön känsla. Som att jag är igång nu. Att maraton inte alls är omöjligt.

maraton är inte omöjligt

Det är precis den känslan jag vill ha. Jag vet ju att maraton är både jobbigt och tungt, men samtidigt är inte maraton omöjligt. Eller med träning ska det inte vara det. Jag vill komma in i ett mindset där jag vet att jag kommer att klara det. Därför känns långpassen extra viktiga just nu. Det är där nyckeln ligger. Sen någon gång ifall jag börjar fundera på tidsmål, behöver jag lägga in mer intervaller och fart i träningen, men just nu är mängden viktigast.

Det är klart att steget från 16 kilometer till 42,2 ännu är långt, men jag ska inte springa 42,2 på träning heller. Det längsta jag sprungit innan maraton är 27,5 kilometer. Dit är steget från 16 betydligt kortare. Kan jag bara öka på längden på mina långpass med någon kilometer i veckan är jag snart uppe i över 25 kilometer. Kommer jag bara dit, klarar jag nog ett maraton också.

Nu ska jag fortsätta med mina långpass, öka försiktigt med en eller två kilometer i veckan. 16 kilometer kändes lätt igår, förutom att det var ganska kallt och blåsigt och att jag därför ville sluta. Benen kändes ändå pigga och hade nog kunnat fortsätta. Nästa vecka siktar jag på att springa lite längre igen.

Min plan mot maraton

2 svar

Det är nu 18 veckor tills Tallinn maraton. Med andra ord är det dags att göra upp en plan och börja träna mer strukturerat inför det. I det här inlägget tänkte jag skriva om min plan mot maraton. Hur jag tänker, vad är viktigast och hur jag ska lägga upp träningen.

min plan mot maraton

Min plan mot maraton, Tallinn 2022

Det här kommer nu att bli tredje gången jag springer maraton, men eftersom mitt senaste var 2018 är det nästan som att börja om från början. Eller inte från början förstås, men gamla meriter räknas inte. Det är ändå många år sedan jag senast sprang så långt. Jag har inte sprungit över 20 kilometer sedan Forssa halvmaraton 2019. Det är utgångsläget.

Jag har sprungit långpass regelbundet, just nu är jag uppe i pass kring 15 kilometer. Jag har många mil i benen från 2021, plus en massa cykling. Grundkonditionen är det inget fel på, men jag måste få upp tåligheten i benen.

Det är tungt med maraton, benen kommer att bli trötta, det kommer att vara segt och göra ont. Det är mycket stötar, det är asfalt, det är hårt. Benen måste få in mer kilometer. Öka belastningen, men långsamt så att kroppen inte går sönder, men ändå vänjer sig.

tallinn 10 km

Därför tänker jag att det viktigaste, just nu, är att öka veckototalen. Få upp mängden löpning helt enkelt. För tillfället har jag sprungit tre pass i veckan, och det känns som minimum. Jag vill gärna springa fyra. Men jag vet att jobbet spelar en roll, snart blir det sommar och andra saker lockar, men tre pass ska göras.

Jag har inget kilometermål, men tre pass fördelat på ett långpass, ett längre distanspass och ett valfritt. Jag behöver inte lägga in intervaller ännu, men tänker att det valfria passet kan vara ett snabbare pass. Ifall jag tröttnar på att nöta långt och länge på varje pass. För att få en variation. Långpasset räknar jag från tolv uppåt. Det längre distanspasset ska vara kring tio kilometer. Valfria kan vara fast fem. I en perfekt värld skulle jag springa långpass på över 16 kilometer, 10 kilometer distans, valfri fem kilometer snabbt, plus ett till pass kring sju kilometer. Då blir det en veckototal på 38 kilometer, vilket just nu är bra. Längre fram kommer det att krävas mer. Men vänja kroppen långsamt var det ju.

året var 2019

Jag ska fortsätta med styrketräningen, men det kommer mer att handla om prehab och skadeförebyggande. Hålla igång, upprätthålla, inte så mycket bygga upp. Jag hoppas att all den styrketräning jag gjort under vintern nu ska betala tillbaka. Att jag nu ska se effekten. En gång i veckan är planen, men åtminstone varannan vecka. Det viktigaste är ändå löppassen, tycker jag.

Just nu tänker jag att jag har den här planen under maj och början av juni. Till midsommar. Då ska jag vara uppe i långpass kring 20 kilometer. Sedan kan jag börja lägga in mer intervaller och fartpass.

Vad tror ni om min plan?

Vad hände med våren?

Lämna ett svar

Vad hände med våren? Vart tog den vägen? Jag sprang ju redan nästan i t-shirt. Jag hade mindre kläder på mig och till och med solkräm. Nu känns det som om våren är långt borta och jag har varit tvungen att springa i både pannband och vantar igen. Vad hände med våren, jag vill ha värme. Sol och sommarkänslor. Inte frysa i maj.

vad hände med våren?

Löpningen känns i alla fall bra. Ish. Lugna, långa pass går bra, men fart finns det inte. Jag har försökt mig på intervaller och jag hade helt glömt bort hur jobbigt det kan vara. Därför är känslan lite sådär. Jag vet att det är bra för mig att utmana mig med tempot, men det är såå jobbigt. Jag drar mig för att springa intervaller. Det är ju självklart att det är mycket trevligare att springa i mystempo än i maxfart. Men jag kämpar vidare.

För tillfället blir det tre löppass per vecka. Ett lite längre pass, ett distanspass och ett försök till snabbare pass. Just nu fungerar det, men jag ska så småningom göra upp en träningsplan inför maraton. Jag kan inte träna planlöst hur länge som helst. Jag behöver en struktur. En plan att följa, eller åtminstone att ha som en grund. Sen är det ju klart att livet kommer emellan ibland.

Fast just nu vill jag ha värme. Brukar våren vara så här sen? Att springa i shorts och t-shirt känns långt borta. Ett lager kläder skulle ens vara okej, men jag har fortfarande både långärmad tröja och jacka när jag springer. I maj!

Fyra löppass på samma vecka

Lämna ett svar

Det börjar kanske bli tjatigt det här, men jag njuter verkligen just nu. Både av vädret och av att springa. Så mycket att det blev fyra löppass den här veckan. Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit fyra löppass på en vecka. Evigheter sedan. Oftast blir det två och ibland kanske tre, men aldrig fyra.

fyra löppass på en vecka

Den här veckan har det blivit ett långpass, ett intervallpass och två helt vanliga lugna distansrundor. Precis som jag vill ha det och vad jag kommer att sträva efter nu kommande månader. Ifall jag vill springa maraton i september vet jag att det kommer att krävas mer löpning än två gånger i veckan. Då kommer jag åtminstone behöva springa tre pass per vecka och gärna fyra. Därför är jag glad över att kroppen har svarat bra på en ökad träningsmängd.

Nu har kanske inte mitt långpass varit såå långt ännu eller mina intervaller superhårda, men fyra pass är ändå fyra pass. Jag antar att kroppen kommer att kännas mer sliten sedan när långpasset blir upp mot 20 kilometer och intervallerna blir längre och tuffare, men sen borde jag istället vara mer tränad också, så det kanske jämnar ut sig.

Jag tycker i alla fall att det är skönt och kul att veta att jag kan. Kroppen håller och motivationen är hög. Jag ser framemot att springa mer intervaller och längre långpass. Nu är grunden gjord och nu kan jag börja öka. Så småningom kanske jag ska göra upp en plan för min maratonträning, men än så länge kan jag träna som jag vill. Men just nu är det så kul att jag snarare behöver bromsa mig än pusha.

Äntligen vår!

Lämna ett svar

Den kom till slut, värmen. Äntligen vår och varma dagar. Idag var första gången som jag sprang i bara ett lager kläder. Utan vantar och pannband, bara vanliga tights och tröja. Visserligen den tjockaste tröjan jag har för att vara på den säkra sidan… Och den var alltför varm. Kanske inte riktigt t-shirt väder ännu, men en tunnare tröja hade nog räckt. Jag var svettig när jag kom hem och jag har saknat känslan. Känslan av att ha gjort något.

äntligen vår

Det är tror jag en delorsak till varför jag inte tycker om styrketräning lika mycket som löpning. Jag vill ha svettfaktor. Endorfiner, glädjerus och lycka. Man kan säkert få det av ett bra styrkepass också, men jag är inte där. Jag får inte samma kick av styrketräning som jag får av löpning. Jag vill ha flås och puls, även om jag förstås vet att styrketräning är bra också. Och av andra orsaker.

Nu ska jag vara ledig i två dagar och jag hoppas att det fina vädret håller i sig och att jag kan njuta av det. Med löpning och promenader. Min semester blev en liten besvikelse vädermässigt och kanske träningsmässigt också. Just på grund av vädret. Jag hoppas kunna ta igen det nu.

Jag har inte ännu bestämt mig för hur jag ska göra med min stegutmaning. Just nu tycker jag att det är så kul att springa när det äntligen blev vår. När ska jag hinna med en stegutmaning när jag samtidigt vill börja träna inför maraton? Jag får klura vidare.

Intervallträning, snabbskor och promenad

Lämna ett svar

Jag har skrivit om att jag vill komma igång med intervallträning igen. Idag blev första passet. Intervaller är lite av hatkärlek för mig. Det är kul att känna sig snabb, samtidigt som det är jobbigt att pressa sig. Speciellt när jag inte sprungit intervaller på… Ett år? Jag minns inte när jag skulle ha sprungit intervaller senast. Med klockan inställd och allt. Jag kom knappt ihåg hur jag skulle starta klockan för intervallträning. Normalt trycker jag bara på löpning och start och that’s it.

intervallträning

Första intervallpasset fick bli något av en mjukstart. Tio gånger en minut, med en minuts gåvila mellan varje intervall. Upp med pulsen, farten och löpsteget, men inte ta i alltför mycket. Känna på kroppen, hitta rytmen och flåset. Jag hade nog kunnat ta i lite mer, men jag visste inte riktigt hurudan formen är. Tydligen helt okej ändå. Eller så var det skorna.

Igår sprang jag i mina vita, lättare Adidas och idag blev det de lättaste skor jag har. Mina New Balance. Redan på uppvärmningen tyckte jag att benen kändes lätta. Första kilometern gick i 6:36, vilket i dagsläget är snabbt och speciellt på uppvärmning. Det är ändå kul att veta att det finns lite krut i benen.

Vad som också är kul är vädret. Det har varit så fint väder hela helgen. Jag har haft alldeles för mycket kläder på mig när jag sprungit. Det är kanske inte riktigt t-shirt väder ännu, men jag behöver nog inte både långärmad tröja och jacka. Och jag klarar mig bra utan vantar. Idag fick jag ta av mig vantarna nästan genast och öppna upp jackan.

Det har varit så fint väder att vi ännu efter mitt intervallpass var på en promenad. Vi och ungefär hela Pargas. Alla var ute för att njuta av vädret.

Den här tiden för tre år sedan

Lämna ett svar

Den här tiden för tre år sedan sprang jag i t-shirt för första gången. I år har jag kommit så långt att jag springer i en tunnare jacka. Fortfarande vantar, pannband, vintertights och underställ. Det börjar kännas lite för varmt med underställ, men att jag skulle springa i bara t-shirt känns som utopi. Det har visserligen lovats varmare väder till nästa vecka, men jag tror inte att det blir t-shirt ännu. Möjligen att jag sträcker mig till att ha en vanlig, tunnare tröja och jacka. Och kanske inte vantar…

den här tiden för tre år sen

Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska klä mig. Det har varit så kall blåst även om det varit soligt. Först fryser jag, för att efter en stund ha alltför varmt. Vilket är ett tecken på att jag har för mycket kläder på mig. Men sen igen i nästa stund kommer det världens vindpust och jag är bara glad över att ha vantar och mössa. Jag längtar till den tiden då jag inte behöver fundera hur jag ska klä mig. Det är shorts och linne som gäller.

Jag längtar också efter att plocka fram cykeln. Jag vill ha lite varmare väder först. Tvåsiffrigt. Kanske jag kan cykla redan nästa vecka. Jag tycker att det brukar vara ungefär den här tiden på året som jag cyklar för första gången. Snart kommer jag att susa fram längs med vägarna igen. Eller susa och susa. Snarare frusta. Undrar hur mina ben kommer att reagera på att börja cykla igen…

Tillbaka till min träningsrytm

Lämna ett svar

Semestern är över för den här gången och imorgon är det tillbaka till jobbet och till rutinerna. Jag hoppas jag snabbt hittar tillbaka till min träningsrytm. Jag vet inte riktigt vad som hände under semestern. Normalt när jag har semester brukar jag träna mer, men den här gången blev det mindre träning än vanligt. Jag har fortfarande tränat, men det blev varken mer löpning eller långpass. Det blev mest mysjogg och promenader. Idag däremot blev det ett riktigt ordentligt styrkepass.

Jösses vad det brände i musklerna och jag märker träningsvärken komma smygande. Kanske jag tog i extra mycket när jag inte har simningen som väntar efteråt. Jag behövde inte spara krafterna, utan kunde ta i mer. Jag tycker nämligen inte att det brukar vara så här tungt ens på gymmet. Eller det är klart att det är tungt på gymmet också, men mer att känslan efteråt är annorlunda. Jag tycker att jag fortfarande skakar i benen och då har det gått flera timmar sedan jag tränade.

tillbaka till min träningsrytm

Den här veckan kommer det inte att bli någon simning, vilket betyder att jag har en dag till för löpning. I vanliga fall har jag sprungit två gånger i veckan, men jag vill börja utöka det till tre pass i veckan. Jag vill så småningom börja springa intervaller och snabbare pass igen. Få till en träningsrytm där jag springer tre gånger i veckan, fördelat på ett långpass, ett intervallpass och ett distanspass. Kommande maratonsatsning kommer att kräva mer löpning än vad jag springer i dagsläget. Jag vill ändå börja öka försiktigt för att kroppen ska hålla. Men jag vet att jag måste börja nu och inte först i juli.

Nu känns det i alla fall skönt att vara igång igen. Inte för att jag ens hade en paus, det bara inte blev som planerat.

Hur har min semesterträning gått?

Lämna ett svar

Mina träningsplaner för semestern var att träna mycket. Springa och göra ett litet test inför kommande 100 000 stegs utmaning. Jag skulle gå 30 000 steg på en dag fördelat på flera promenader för att se hur kroppen reagerar. Hur har det gått med min semesterträning? Inte alls. Jag hade inte räknat med snökaos och storm.

Orsaken till varför jag ville göra en liten stegutmaning nu, var för att jag trodde att vädret skulle vara bra. Jag hade liksom sett framemot långpromenader i solsken. Lyssna på podd och bra musik. Njuta. Att det skulle vara kul också, inte bara kämpa. Så jag har struntat i det. På tisdagen var jag på en kort promenad på kvällen efter att ha suttit inne hela dagen och pusslat och väntat på bättre väder. Jag höll på att frysa ihjäl. Det var kallt, det var halt, det var oplogat och det var så inte värt att försöka sig på en stegutmaning. Även om jag vill det, vill jag nog mer hålla mig skadefri.

min semesterträning

Nu har det mesta av snön försvunnit och därför blev det en löptur idag. Det var inte riktigt så här jag hade föreställt mig att min semesterträning skulle gå. Att jag skulle träna mindre än vad jag gör på en vecka där jag inte är ledig. Igår var vi visserligen på resa, men det var min planerade vilodag.

Semestern är i och för sig inte slut ännu, jag har ännu möjligheter till träning. Och ja, jag vet att det är bra att vila också. Både från jobb och träning, men jag hade ändå sett framemot en vecka med högre träningsmängd. Och sol och vår. Kanske jag egentligen är mest besviken över vädret.

Två löppass i rad

6 svar

Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit två löppass i rad. Oftast har jag åtminstone en vilodag emellan. Jag sprang en helt vanlig distansrunda igår efter jobbet och idag blev det ett långpass. Jag är nästan förvånad över hur pigg kroppen kändes, eftersom det bara var 18 timmar mellan passen. Det bådar gott inför framtiden och kommande maratonsatsning. Då kommer jag vara tvungen att steppa upp löpningen. Springa fler gånger i veckan, vilket betyder att jag säkert kommer att behöva springa två löppass i rad oftare om jag vill få till all träning som krävs. Inte bara springa på lediga dagar från jobbet.

två löppass i rad

Det känns skönt att veta att kroppen håller. Kanske det är nu jag börjar se effekten av all styrketräning jag kämpat med. Även om jag inte alltid känner mig starkare, har det kanske ändå gjort mig till en bättre löpare. Vilket hela tiden har varit syftet. Jag vill ju kunna springa både långt och mycket. Både snabbare intervallpass och lugna långpass. Jag vill inte heller behöva vila i flera dagar efter ett hårdare pass, utan kroppen ska återhämta sig snabbt. Eller kanske snarare känna att jag behöver vila för att jag känner mig så sliten. Jag lär ju ändå vila, för är inte dum heller, men kroppen ska kännas pigg.

Jag hade inte egentligen ens tänkt springa idag, men vädret var för fint för att kunna motstå. Sol, blå himmel och äntligen lite varmare igen. Jag har dessutom semester nu och det är alltid det bästa sättet att inleda semestern på tycker jag. Med löpning. Jag tror att det kommer att bli mycket löpning under semestern. Det brukar bli det när jag tid för det.