Åh, känslan av att springa i normala löparskor igen. Som jag har längtat. Swosch sa det bara. Jag flög fram. Det var en helt annan känsla än att springa i klumpiga dubbskor. Lite fick jag trippa fram på vissa ställen, och lite var jag tvungen att gå, men för det mesta kunde jag springa på riktigt bra. Tempot blev genast högre när jag sprang i normala löparskor.

Nu sprang jag inte ens i snabba skor, utan i mina Nike trail. Tänk så snabb jag kommer att känna mig när jag kan springa i lätta skor. De som jag mest springer intervaller och tempopass i. När vägarna är isfria och allt grus är bortsopat. Med solen i ansiktet och bara ett lager kläder på. Snart, snart…

Jag längtar så efter våren nu. Det känns som om det är nära, att det snart vänder. Det har varit många fina och soliga dagar nu. Isen smälter, fåglarna kvittrar och det känns som vår i luften. Varmt. Sen är det plötsligt minus sju på natten och jag påminns om att det inte alls var vår ännu. Men på dagarna är det fint i alla fall.

Jag tror att planen nu kommer att vara att springa i mina vanliga löparskor. Jag är trött på Icebugs. Såå halt är det inte mer, bara på vissa ställen. Där får jag väl gå då och hoppas på att jag inte faller 🙂 På det sättet får jag dessutom in naturliga pauser i löpningen. Gå där det är halt och springa resten. Låter som en bra plan tycker jag.

Springa med dubbskor eller inte, det är den stora frågan nu inför varje löppass. Jag har sprungit alla löppass förutom ett i mina Icebugs det här året. Alla. Vet ni hur många gånger det är? Jag börjar vara trött på att springa i dem nu.

De är klumpiga och tunga och mina fötter tycker inte riktigt om att springa i dem mer. Jag vill ha ett par lättare skor som bättre passar mina fötter. Icebugs är jättebra i halka, men de är så klumpiga. Åtminstone de jag har. Jag har aldrig provat ut/valt dem och köpt dem, jag vet inte ens vilken modell jag har, utan jag fick dem av mamma. (Tack mamma!). Eftersom de varit så bra i halkan har jag aldrig orkat köpa nya och därför heller aldrig hittat ett par som kanske bättre skulle passa mig.

Nu tycker jag att jag nästan skulle klara mig utan dubbskor. Visst det är ännu halt på vissa ställen, men det är också riktigt fina bara vägar på många ställen. Jag längtar efter snabbskor och intervaller, men där är vi inte ännu. Men jag borde väl kunna springa i mina trailskor. Det var ju därför jag köpte dem. För att ha en mellanvariant. Inte metalldubbar, men ändå en grövre sula.

Jag tror att jag imorgon ska våga springa i andra skor än Icebugsen. I värsta fall får jag gå hem och sedan konstatera att det inte var läge att springa i andra skor ännu. Då vet jag i alla fall. Hur hade du gjort? Dubbskor eller inte?

Planen är ju att fokusera på styrketräningen ännu under februari och mars, men när det är så här utmärkt väder för löpning finns det bara en sak som gäller. Långpass. Hur ofta har jag liksom möjlighet att springa långpass i solsken på en ledig dag? I strålande sol, plusgrader och bra känsla i kroppen. Visserligen på isiga gator, men jag har dubbskor.

Det är sällan som det är såna här dagar. Då allt stämmer. Att det är utmärkt väder för löpning, att jag dessutom är ledig och har tid och att kroppen samarbetar. Igår tränade jag igen mitt femhundra pass och jag hade trott att jag skulle ha haft träningsvärk. Men benen var pigga och jag kunde springa på. Jag har inte sprungit långpass på länge och det är kul att märka att jag fortfarande kan. Trots att jag mest tränat styrka den senaste tiden.

Det bådar gott inför framtiden. Det finns tryck i benen och konditionen är det inget fel på. Idag blev det 13 kilometer, vilket jag är jättenöjd över. Det är det längsta jag sprungit på flera månader. Jag skulle ha kunnat springa längre, men jag var hungrig. En sak som jag märkt med den ökade mängden styrketräning är att jag är hungrig hela tiden. Idag hade jag inte med mig någon extra energi, för jag hade inte ens tänkt tanken. Ifall jag fortsätter att springa långpass och träna mycket styrka, tror jag nog att jag måste börja planera bättre. Ha med mig något. Smoothie, bars eller dextrosol. Idag gick det bra för jag njöt att vädret, men det är inte alltid så här fint väder på långpass. Då kommer jag att behöva något som piggar upp mig. Som ger mig en boost. Inte bara springa på vilja och pannben.

Jag börjar vara trött på vintern nu. Jag längtar efter vår och sommar. Värme, sol, bara vägar, mindre kläder, bättre väder. Allt. Jag är trött på snöslask, halka, is, blåst, mer snö som smälter bort nästa dag och blir till slask. Det är oftast den här tiden på året vi brukar vara på en resa, eller ha en resa inplanerad och något att se framemot. För att komma bort från vintervädret. Nu är det två år sedan vi senast var någonstans och längtan är stor. Hoppas, hoppas, hoppas kunna resa i sommar igen.

Det var egentligen inte resor jag skulle skriva om, utan jag skulle skriva om dagens löpning. Om hur dimmigt och halt det var. Jag har sprungit alla mina löppass under 2022 i mina Icebugs, med undantag för ett pass. På fredagen kunde jag springa i mina trailskor. Även om de inte heller är de lättaste skorna i världen, var det en stor skillnad att springa i dem och att springa i Icebugs. Icebugs är jättebra i halt väder, men de är såå klumpiga. Tunga och styva.

Jag längtar efter vår. Jag vill springa i vanliga skor på bara vägar. I bara ett lager kläder. Jag tycker alltid att jag känner mig så långsam på vintern, men en stor del av känslan beror på klädsel och skoval. Det är klart att jag inte kan känna mig lätt och snabb när jag har fyra lager kläder på mig. Det blir för bökigt. Plus att det tar en evighet att klä på sig. Inte direkt på med skorna och ut genom dörren. Utan det är underställ och byxor, buff och tjockare tröja och jacka och reflexväst och hela köret.

Visst är det vår snart?