Jag har inte glömt bort dig, men det gick inte riktigt som planerat med att blogga under semesterresan. Datorn var nog med och wifi:n fungerade väl helt okej på hotellen, men tja, jag var för trött för att blogga helt enkelt. På dagarna var det ofta lång körning för att komma till nästa ställe/hotell. När vi väl var framme, valde jag att istället för att blogga, utforska staden och prioritera sömnen. Även om jag i mitt huvud alltid tror att det går snabbt att slänga upp ett inlägg, gör det ju aldrig det… Därav bloggtystnaden.
Nu är jag i alla fall tillbaka hemma igen och jag kommer att blogga om vår roadtrip i skilda inlägg. Jag ska ta och gå igenom alla bilder och sedan kommer inläggen om resan dyka upp. Ni som följer mig på instagram har sett en del, men det är bara en bråkdel av alla bilder.
Det kommer antagligen bli lite tyst här på bloggen ett par dagar framöver. Jag ska nämligen på resa igen, denna gång en snabbvisit till Tallinn. Återkommer på onsdag igen. Jag finns ju även på instagram och uppdaterar där oftare…
Jag älskar ESC, kan alltför mycket om det och vet typ alla vinnare från år 2000 framåt. I år har intresset dalat lite dock, kanske pga vem som vann ifjol. Jag hittade ett utkast från ifjol då jag skulle tippa vinnaren i förra årets upplaga. Jag publicerade det aldrig för jag kom inte fram till något vettigt. Jag minns att jag skrev, bara inte Ukraina vinner så är jag nöjd. Vem vann? Ukraina.
Idag är första semifinalen där Finland deltar och jag hittade denna lista på Sevendays sida och väljer att fylla i den jag med.
Jag tycker Eurovision song contest är:
Underhållning framför allt. Det är roligt att se på dåliga nummer och underlig musik som jag inte alls förstår mig på och som bara kan förekomma i ESC. Det är inte direkt så att det kommer många hitlåtar därifrån, men det är kul att se på.
Den bästa vinnarlåten genom tiderna:
Loreen-Euphoria helt klart.
Min åsikt om politikens roll i sångtävlingen:
Klart det är politiskt. Som om Conchita hade vunnit t.ex bara på basen av låten…
I år vinner:
Jag brukar vara ganska bra på tippa vinnaren, åtminstone efter att ha sett dem live i semifinalen och finalen. I år vinner Italien.
Så här laddar jag upp inför finalen:
Det blir en klassiker, chips, dip och cola.
Det här kunde förbättras med ESC:
Den är så fruktansvärt lång och utdragen. Jag brukar oftast somna nånstans mitt i poängutdelningen och jag gillar ändå att se på ESC. Lite snabbare tempo skulle inte skada.
Det bästa med ESC är:
Alla dåliga nummer som (inte) tar sig själv på stort allvar. Det här är ju hur kul som helst, de blev t.o.m tvåa tror jag
Mitt bästa Eurovisions minne:
När Finland vann (första och enda gången 2006) och jag bodde i England. Jag skrek och hoppade på mitt rum för mig själv. Jag kanske även grät en smula… Jag var så besviken över att jag inte var hemma i Finland och fick vara där med. Dra ut på gatorna och festa natten lång liksom. Jag visste ju att det inte kommer att hända på nytt på länge och det var större än ishockey VM guldet 1995. Det var stort och jag var inte med. Buhuu! Men ändå, Finland vann. Fatta! Finland vann!
Detta kommer att bli mitt sista inlägg om Australien. Här har jag samlat bilder på diverse saker som inte platsade i en egen kategori.
Vad göra i Australien:
Besök en park
Det finns många parker runt om i Sydney. Vi gick runt i flera av dem. Det var skönt att bara köpa en kaffe och sätta sig ner och titta på folk. Bonga kryssningsbåtar
Varje morgon hade det kommit en ny båt till hamnen. Det blev nästan som en gissningslek att fundera varifrån kommer nästa båt och hur länge kommer den att stanna. Oftast stannade båtarna bara en dag. Det var även kul att se på spektaklet när båtarna skulle backa ur den trånga hamnen med femtioelva andra fartyg i vägen för dem.
Drick kaffe
Vi drack mycket kaffe på resan, men det gör vi hemma också. Här blev det mest cappuccino och diverse caramel ice latte. På hotellrummen fanns bara nescafe pulverkaffe, däremot jättemånga te-sorter.
Besök Darling harbour
Detta var ett ställe som hotellpersonalen på vårt sista hotell tipsade oss om. Vi hade inte hört om stället förut, men det var helt klart värt ett besök. Fota Harbour bridge igen
Det kan aldrig finnas för många foton av bron
Fota Operahuset igen
Se ovanstående kommentar
Lek fågelskådare
Vi såg en massa häftiga fåglar i Australien, som efter många försök fastnade på någorlunda vettiga bilder. Efter lite hjälp av Google, så vet vi nu namnet på dem.
Jag har fortfarande inlägg om Australien på kommande, men har inte riktigt haft tid att skriva och välja bilder. Den här gången tänkte jag fokusera på Manly, en halvtimmes båttur utanför Sydney. Jag hade aldrig hört om det tidigare, men Sam hade läst att där skulle vara bra snorkelmöjligheter. Dessutom skulle man få bra bilder av Operahuset och Harbour bridge, när man tog färjan dit. Vid hamnen var det bara att välja vilken färja man ville åka med, det fanns en massa olika bolag. Eftersom vi hade opalkortet, vilket är ett laddningsbart kort som fungerar på såväl tåg, buss och båt, så valde vi de gröna färjorna som syns på bilden ovan. Vi var två gånger till Manly, båda gångerna på en söndag och let’s just say. Det var ganska mycket folk på färjan… Vid hamnen på Manly var det igen en stund av yrande. Vi visste inte riktigt vart vi skulle gå och det bara vällde folk från alla håll och kanter. Sam hade läst att Manly skulle vara bra till snorkling och att det skulle vara lugnt där. Nu är det tydligen skillnad på vad som räknas som en lugn strand i Australien mått och vad jag och Sam klassar som en lugn strand. 🙂 Sen hjälper det ju kanske inte saken att vi var där på söndagar, då säkert många var lediga. Det var till sist lätt att hitta till stranden. Det var bara att följa folkströmmen längs med huvudgatan. Gatan var ett riktigt turiststråk, den var kantad med butiker som sålde det mesta som kan tänkas behövas för en dag på stranden. Hattar, solglasögon, bikinin, handdukar, solkräm… Plus en massa souvenirer från Australien. Från Manly beach gick vi sedan längs strandpromenaden till den mindre Shelly beach. Det var den stranden som skulle vara lugn och bra att snorkla vid. Båda gångerna vi var där så var stranden fullsmockad och inte precis vad jag skulle klassa som en lugn strand. Fast om man jämför med Bondi beach, så visst… Längs med strandpromenaden såg vi en massa ödlor. Så många att vi till sist inte ens reagerade på dem längre, vi var helt enkelt vana vid att se dem. Den första gången vi var på Manly gick vi mest runt på ön och stannade en stund på stranden. Då blev det inget snorklande, vi hade inte ens grejerna med. Andra gången vi var där så snorklade Sam en stund. Det blåste för mycket och var för dålig sikt och för mycket folk i vattnet helt enkelt. Lite av en miss. Manly i sig var jättefint och helt klart värt besöken, men snorkling blev det inte mycket av och det var väl därför vi ursprungligen for dit. Men jodå, fina bilder av Operahuset och Harbour bridge blev det.
Alltså, känslan när man inser att man inte är ung längre… Inte kul! Igår blev det en helkväll på stan med några kompisar. Känslan dagen efter *harkel* trött (=bakfull). Nu festar jag väldigt sällan och det märktes minsann av idag. Jag har varit så trött och inte fått mycket gjort. Vi var på en liten promenad på dagen med sambon och det piggnade upp för stunden, men det var ungefär det enda produktiva jag gjort idag.
Men! Jag hade väldigt kul igår, det var längesedan jag har skrattat så mycket. Vi var till stängningsdags (!) på krogen. När hände det senast? Då vi var nyss fyllda 18 och besökte samma ställe?! Krogen såg precis likadan ut som när jag senast var där, det var samma personer som fortfarande jobbade där. Allt var precis som förr och man kände sig ung igen 🙂
Tills idag då, när jag konstaterade att det är tur att jag inte festar så ofta…
Om det var något vi fotade mycket under resan var det Sydney opera house och harbour bridge. Jag skämtar inte när jag säger att det säkert finns 100 bilder på dessa två, av totalt kanske 600 från hela resan. När vi andra dagen på vår resa var på wine tour, körde vi över bron. Jag minns att jag var besviken över att jag inte hann fota operahuset från bilen, att jag knappt såg det. Vad jag inte visste då var att jag nog skulle hinna fota det tillräckligt under resans gång. Sista dagen på resan tog vi tåget över bron och gick över till centrum-sidan. Det fanns även möjlighet att göra en s.k. bridge climb, men det var dyrt. Dessutom hade vi inte tiden på vår sida mer och tja, vi hade sett tillräckligt av bron redan. Ifall man har tur när man bokar hotell, får man så här fin utsikt. Sista hotellet på resan var helt klart bäst (och dyrast). Vi betalade säkert lika mycket för det här hotellet som vi gjort för det två tidigare tillsammans. Men så fick vi också bästa utsikten över hamnen med bron och operahuset. Fotona är tagna från vårt hotellrum, högst uppe i nionde våningen, genom fönstret.
Waiheke island är en ö strax utanför Auckland, ungefär en 45 minuters färjtur bort. Färjorna kör i skytteltrafik från hamnen varje halvtimme. På ön finns många vingårdar, men eftersom vi redan hade besökt många i Australien valde vi att skippa det. På ön finns även vandringsleder och flera av passagerarna på färjan verkade vara på väg att vandra på basen av klädsel. Vi var främst ute efter att besöka stranden.
Färjturen var extremt blåsig. Det gungade och guppade och var inte precis en behaglig upplevelse. Det var dock otroligt fint och en varierande natur. Det gällde att hålla hårt i hatten ifall man ville fotografera.
Vid hamnen möttes vi av en mängd segelbåtar som låg och guppade. Vi hade inte gjort upp någon plan vart vi skulle gå på ön.Vi visste att vi ville till stranden, men i övrigt var planen öppen. Ön är så stor att det inte går att gå runt den på en dag och dessutom är den väldigt kuperad. Vad som ser nära ut på kartan visade sig ta mycket längre tid att gå än räknat eftersom det är väldigt mycket upp och ner.
Planen nere vid hamnen var att gå runt en udde eftersom det på kartan såg ut att vara en ganska kort väg. Vägen skulle så småningom leda till den strand vi ville till. Vi hade inte räknat med hur kuperat det skulle vara och hur många gånger vi skulle stanna längs vägen för att fotografera.
Två timmar senare var vi inte ens nära stranden, vi hade knappt gått en fjärdedel. Dessutom började vi bli osäkra ifall vi gick rätt. Vandringsleden var inte skyltad på alla håll, vi började gå förbi folks privata hus och gårdar och dessutom så hade vi inte sett till någon annan turist/vandrare. Ska vi faktiskt gå här?
Vi bestämde oss för att avbryta vandringen och istället försöka ta oss till den stora vägen. Vi började vara ganska trötta i benen och både hungriga och törstiga eftersom vandringen tagit betydligt längre än beräknat. Vi hade inte tillräckligt med vatten med oss och hoppet om att nånsin komma fram den här vägen hade försvunnit för länge sedan.
Till sist hittade vi äntligen till stranden. Den var lika folktom som hela ön i övrigt. Vi såg inte många vandrare eller övriga turister på ön. Det var bara på färjan som man märkte av turisterna.
Waiheke island var klart det bästa med vår vistelse i Nya Zeeland. Så fint och vackert. Fotona gör inte alls rättvisa till hur fint där var. Det var också ett ställe som man hade behövt betydligt mer tid på sig än en dag. Nu såg vi bara en bråkdel av ön och när vi väl kom fram till stranden var vi så trötta av vår vandring att vi inte orkade vara där speciellt länge. Nästa gång väljer vi den lättare vägen dit…
Efter några dagar i Australien var det dags för nästa etapp av vår resa. Vi skulle vidare till Auckland, Nya Zealand. Tiden på flygfältet blev lite längre än väntat eftersom planet var försenat. När vi väl kom iväg kändes det som en stor lättnad.
Det finns stora plan och så finns det STORA plan. Det här var definitivt modell extra large. Så stort att hela planet inte rymdes på fotot 🙂 Servicen var ypperlig på planet, mat och dryck, allt ingick.
Vårt hotell låg på huvudgatan i centrum av Auckland, Queen street. Den gatan gick vi uppför och nedför många gånger. Vårt hotell låg nästan högst upp på gatan och nästan alla butiker, caféer, restauranger osv låg längst ner vid hamnen. (Det var alltså en lång backe.) Så det blev en hel del promenerande. Det här hotellet var helt klart det sämsta på resan. Det var som en liten skrubb, fast av nån anledning hade vi tre sängar. En dubbelsäng och så en extra enkelsäng som bara tog upp utrymme…
Vädret i Nya Zealand skilde sig markant från Australien. Det var inte alls lika varmt. I Australien kunde det som bäst (mest?) vara över 40 grader, medan det i Nya Zealand var 20-25. Det var mera som en finsk sommar. Går solen i moln, blir det kallt. På kvällarna behövde jag en långärmad tröja på mig (hälsningar hon som fryser), men på dagen gick det bra i kortärmat och kjol.
Obligatorisk hoppbild från resan
I Auckland besökte vi även Skytower. Det är ett över 300 meter högt torn som ses nästan var man än är i centrum av Auckland. Från tornet ser man bra över staden och hamnen och havet. När vi var där var det knappt några andra människor där, så vi fick gå och fotografera i lugn och ro. En mycket annorlunda upplevelse mot t.ex Eiffeltornet där det var en jäkla trängsel.
Högt var det i alla fall och inte för den höjdrädda. För riktigt vågade personer finns det även möjlighet att göra ett skyjump ner från tornet. Inte en chans att jag skulle ha vågat göra det… Jag vågade knappt stå på glaset.
Imorgon berättar jag om besöket till Waiheke island. Titta in då igen!
