Det här ska inte förvandlas till  kattbloggen, men eftersom jag vet att ni är många som läser och undrar över katten , kommer det igen en liten uppdatering. Milli repar sig och äter redan själv. Små portioner fortfarande, men han visar intresse för maten och kommer till skålen. Jamar och vill ha mat. Hans personlighet börjar komma fram igen och han börjar vara sitt vanliga busiga self. Skönt att det verkar som om det har vänt nu och att det inte krävdes fler besök till veterinären.

Over and out från kattbloggen!

Vi har två kissor, Manda och Milli. Eller Wilma och Milton som vissa envisas med att kalla dem… 😉 Jag har inte tänkt på det tidigare, hur mycket man alltid oroar sig för sina husdjur. Milli är igen sjuk. Det är tredje gången nu som har vägar att äta. Andra gången vi var tvungna att ta honom till veterinären för att det gått så långt. En håglös och ynklig svart katt har vi hemma för tillfället. Han som alltid är full av energi, busar och äter allt som kommer i hans väg. Nu ligger han mest och ser inte glad ut. Ryggar tillbaka när man försöker röra honom och vill inget överhuvudtaget.

Idag tog vi honom till veterinären och det visade sig att han hade nån form av infektion. Feber och höga infektionsvärden. Han fick bli inlagd där en stund medan de gav vätska och energi åt honom. Han var piggare när vi hämtade hem honom och hade ätit själv hos veterinären. Nu är vi tvungna att tvångsmata honom igen för att överhuvudtaget få honom att äta. Manda förstår ingenting och undrar vart hennes lekkompis tagit vägen. Hon tvättar och slickar honom och han är inte intresserad.

Stackars Milli! Jag blir så orolig för honom. Det är svårt att se honom så klen och hjälplös och inte alls roligt att tvinga i honom mat när han helt klart inte vill ha. Och piller dessutom. De som har/har haft katt vet hur svårt det är att få piller i en katt. Även om det är en sjuk katt, finns det alltid energi till att motstå piller och tvångsmatning. Håll tummarna för att Milli snart tillfrisknar och att han snart är sig själv igen.

Imorgon startar min yogautmaning och jag är taggad. Det känns som om det är länge sedan jag följde något program och hade en plan med min träning. Jag brukar sällan ha det annars, bara om jag ska springa lopp. Då brukar jag strukturera upp träningen och fokusera mer. Nu har jag mest tränat kravlöst och det jag känt för. Vilket är skönt och välbehövligt det också, men det ska ändå bli kul att följa ett specifikt program och se vad det ger mig.

Idag blev det ett styrketräningspass för att ha det gjort innan utmaningen börjar. Det blev ett kort pass på knappa 30 minuter. Idag körde jag med kroppsvikt och med många repetitioner. Mycket övningar för ben, knäböj, utfall, höftlyft osv. Jag hoppas att jag inte får alltför mycket träningsvärk lagom till min yogautmaning. Fast benövningar tenderar alltid att ge träningsvärk oberoende om jag gör med vikter eller utan. Även om jag gjort min styrketräning regelbundet nu, tycker jag att jag fortfarande alltid får träningsvärk.

Imorgon är det också första december. Årets tråkigaste månad är därmed slut och jag jag kan börjar fixa inför julen. Jag har handlat några julklappar redan, även åt mig själv. Jag har länge spanat efter underställsshorts och jag hittade ett par på Sportamore. Det kan tänkas att jag även  samtidigt köpte lite andra grejer. Jag köpte nya löparvantar åt mig och ett till pannband. Det behövs alltid. Speciellt vantarna hoppas jag att skall vara bra. Jag fryser alltid om händerna och har inte ännu lyckats hitta ett par som jag är nöjd med. Jag tycker alla mina vantar är för kalla. Dessa vantar blev jag tipsad om att skall vara bra för såna som fryser. 

Spännande tider vi lever i 🙂

Igår besökte vi Tall ships races i Åbo. Vi var inte ensamma om det… Det var så mycket folk och det var så trångt på sina håll. Hela stan var smockad med folk kändes det som. Vi brukar lämna bilen en bit utanför centrum eftersom vi lärt oss att det inte finns (gratis eller långtids) parkering inne i stan. Där vi brukar lämnar bilen och där det alltid (!) finns plats, fanns inte en ledig ruta i sikte. Det blev att lämna bilen ännu längre bort den här gången.

Jag var lite osäker på var båtarna fanns. Eller jag visste ju förstås att det var i Aura å, men jag var osäker på var det började och vilket som skulle vara den smidigaste vägen att gå från parkeringen. Inget att oroa sig för, det var bara att följa folkmassan. Det verkade som om alla var på väg till samma ställe.

Det var häftigt att se alla dessa stora segelbåtar. Jag har sett dem förut, vissa i alla fall, eftersom Tall ships races brukar komma till Åbo var fjärde år ungefär. Vi har alltid varit där och tittat. Det är något speciellt med det. Även om det är mycket folk och trångt på sina håll, så är det i alla fall värt det.

Vill du se mera bilder tycker jag att du ska kolla in Marias blogg.

Idag har det varit en sån där härlig sommardag, jag har varit ledig och verkligen passat på och njutit av solen. I helgen väntar jobb igen så det gäller att ta vara på soltimmarna. Det har inte direkt varit många soltimmar i sommar… Jag har tillbringat hela dagen i solstolen, gått in för att dricka och lägga på mer solkräm ibland, men i stort sätt har jag inte rört mig ur fläcken idag. Bara legat i solstolen och slappat.

Nu på kvällen har vi varit in till stan med mannen. Suttit på en uteservering, sett på folk och haft det allmänt trevligt. Cyklat runt lite i byn och bara njutit av vädret. Som sagt har sommaren inte precis varit den bästa, det gäller att passa på när solen skiner. Vem vet hur vädret är imorgon?

Hoppas ni alla får en trevlig helg!