Det händer varje gång. Jag hinner knappt uttala mig om att jag är sugen på träning, så boom. Förkyld. Jag är inte förvånad, det är nästan så att jag räknade med att bli förkyld efter maraton. Ett maraton är en stor påfrestning för kroppen och sliter mycket. Både på kropp, knopp och immunförsvar. Innan loppet kände jag mig lite krasslig, men valde att inte skriva om det här på bloggen. Jag gissade att jag inte egentligen höll på att bli sjuk, utan att det bara var tävlingsnerver. Vilket jag nog också i efterhand tror att det var. För på loppdagen vaknade jag pigg och kry, och själva loppet gick ju super.

Måste börja dricka av denna igen

Lika irriterande är det att vara förkyld i alla fall. Hittills är det ”bara” snuva. Men är det någon gång jag har tid att vara sjuk, eller att det passar, är det nu. Jag har inget lopp på kommande. Jag har inte inlett min träning. Jag har inget mål med min träning. Jag tränar inte överhuvudtaget för tillfället. Jag behöver inte känna stress över att jag missar något. Jag får helt enkelt några extra vilodagar under filten på soffan. Sen är det ju klart att jag inte vill vara sjuk, klart att jag helst skulle vara frisk redan imorgon. Att det här bara var en liten snorig dag, som gick över lika fort som den kom.

Jag tänker kurera mig med genom att slappa på soffan. Kolla på film, äta glass, klappa katter och ta det lugnt. Zumban får vänta, obviously, den går nästa vecka också. Den övriga träningen får också vänta tills jag känner mig frisk igen. Det positiva är att jag säkert hinna bygga upp lusten och suget efter träning igen. Komma tillbaka starkare och med mer motivation till att börja träna.

Jag förstår mig inte alls på de som längtar efter hösten. Överallt ser jag folk som skriver om hur mysigt det ska bli. Tända ljus, se på  film under en filt, dricka varm choklad, tjocka tröjor hit och nya höstkläder dit. Jag bara nej! Nej nej nej! Jag är inte redo för hösten. Jag fryser nu redan och augusti är inte ens över.

Jag vet att sommaren var bra och att jag inte behövde frysa. Det är kanske därför som det känns extra jobbigt i år. Kontrasten blev så stor och jag var inte beredd. Ena dagen gick jag i kjol och t-shirt för att nästa dag vara tvungen att ha jeans och jacka. Vad hände?! Dessutom tänker jag på allt som jag ville göra den här sommaren och som inte blev av. (Okej läste just igenom listan igen och gjorde väl alla punkter…) Men jag vill ha mer. Mer grillmat, mer glass, fler besök till gästhamnen, mera solstol, mer springa i shorts. Mer värme.

Bara tanken på att det är ett helt år tills jag för göra allt igen gör mig deprimerad. Jag är inte där ännu att jag kan blicka tillbaka och minnas hur bra sommaren var. Vi hade en jättebra semester båda gångerna. I juni var vi till Kroatien och njöt av värmen där. I juli var det värmebölja i Finland och då njöt vi av värmen här. Inte ens löpningen påverkades speciellt mycket nu när jag tänker tillbaka. Jag sprang mina pass, om än väldigt tidigt på morgonen, eller runt runt runt på motionsslingan.

Men ändå! Höst! Usch!

Längtar du efter hösten?

Idag inleddes andra delen av min semester. Det har varit mycket på jobbet nu innan jag går på semester, det ska bli väldigt skönt med lite ledigt. Den här gången har vi inget speciellt inplanerat, ingen resa. Fast som vädret varit de senaste dagarna (veckorna?) behövs det ingen resa till sydligare breddgrader för att få sol och värme. Det ska fortsätta vara varmt och jag tackar och tar emot. Träningen flyter på bra, trots värmebölja, och då får det gärna vara soligt för min del.

Under semestern ska jag hålla igång träningen. Öka på mängden och på längden på passen. Springa mina långpass och intervaller. Det är inte många veckor kvar till maraton och nu gäller det att behålla fokus. Jag har som plan att träna tidigt på morgonen, för att sedan ha hela dagen på mig för annat kul. Som solstol, strand, uteserveringar och promenader.

Trevlig helg!

Idag inledde jag min semester. Jag har knappt fattat att jag kommer att vara ledig i över två veckor nu. Jag ska inte tillbaka till jobbet förrän i slutet av juni. Det känns inte som semester ännu. Idag hade jag tidig väckning, för jag skulle till frisören. Klockan åtta på morgonen var jag där, det var den enda tid hon hade. Jag är så fin i håret nu igen. Lite kortare frisyr, lite ljusare färg och fräsch och fin till sommaren.

I och med att vädret har blivit svalare, eller svalare, det är svinkallt ute, känns det nästan som om sommaren är över. Jag blev så van med sommarvärmen, att jag inte tänkte på att det bara var maj. Jag har ju allt det härliga framför mig ännu. Nästa vecka ska vi till Kroatien och efter det har jag fortfarande semester kvar. Plus att jag har två veckor till i juli-augusti.

Nu ska jag bara njuta. Äta och träna och träna och äta. Sola, bada och pina colada.

Som sagt, jag älskar sol och värme, förutom när jag ska springa. Idag skulle jag inte det och då passade jag på att njuta. Idag har det varit en varm och solig dag, jag har visserligen jobbat halva dagen, men som det var skönt att sitta ute på terrassen och äta ikväll. Jag frös inte ens. Det händer i princip aldrig. Vår terrass har sol på dagen, men mot kvällen ligger den i skugga. Ifall vi vill äta ute på kvällen måste jag ta på mig en tröja. Åtminstone. Nu kunde jag sitta i bara t-shirt och njuta av livet. Dricka lite rosévin, grilla och bara mysa. Love it!

Vilodagar är inte så pjåkigt det heller. Åtminstone behövs det för det mentala. Att inte hela tiden mata på, tänka på nästa träningspass och vad som ”måste” göras. Utan att ibland bara pausa allt och strunta fullständigt i träningen. Med det sagt kommer jag nog att träna imorgon igen. Det är lätt hänt att en träningsblogg bara fokuserar på en sak, träningen, men jag vill påpeka att jag även gör annat. Som dricker vin och äter 🙂  Ifall ni trodde att jag inte gör det. Det är kanske inte lika intressant att skriva om bara… Därför blir det mest inlägg om träning här.

Önskar er alla en härlig lördag!

Jag har alltid älskat eurovision song contest och kan säkert nämna alla vinnare från år 2000 framåt. Jag kollar alltid på förhandstitten av låtarna, både via youtube och via yles program. Jag vet vem som är förhandstippad till att vinna. Jag har mina egna favoriter och brukar kunna tippa vinnaren. Och förloraren. I år är första gången som jag inte har någon aning. Jag har inte hört nån av låtarna, förutom Finlands. Jag vet i.o.f.s vem som vann Sveriges melodifestival, men that’s it.

Jag vet inte vad som hänt. Jag är inte intresserad längre. Det började för två år sedan när Jamala vann för Ukraina. Jag har inte ännu heller kommit över chocken. Jag hade ett utkast i bloggen, men publicerade det aldrig. Det hette något i stil med min tippning eurovision 2016. Bara inte Ukraina vinner är jag nöjd skrev jag. Vem vann? Ukraina. Det blev inte bättre ifjol när Portugal vann. Gillade inte alls det bidraget heller.

Nu känns det mest som om eurovision song contest. Jaha. Vem bryr sig? Finland gick visst vidare igår. Wohoo! Kanske detta är året det går bra för Finland? När jag inte bryr mig mer 🙂

Det är tur att jag hade planerat in vilodag idag, för träning hade inte kommit på fråga. Igår var jag och tog sista sprutan till TBE vaccinet. Jag kände inget av armen igår, jag gjorde min yoga som planerat och tänkte inte mer på det. På morgonen när jag vaknade kände jag direkt av armen. Jag hade i.o.f.s sovit mot/på armen och det förvärrade säkert saken, men jösses vad jag känner av armen idag. Det gör inte ont ont, men det känns. Obehagligt. Som om det inte finns någon kraft, jag orkar knappt lyfta armen.

Imorgon hoppas jag att det har lättat och att jag kan träna som planerat. Jag har nämligen planerat in styrketräningen till imorgon. Som det känns nu, kan jag i alla fall inte göra övningar för överkroppen. Klart att jag kan springa imorgon och träna styrka på fredagen, men. Jag har planerat att springa långpass på söndagen och det är egentligen mitt viktigaste pass den här veckan och då vill jag ha pigga ben. Styrketräning för ben brukar resultera i träningsvärk, medans en vanlig distansrunda löpning inte sliter lika mycket.

Får se imorgon hur jag gör. Jag tror nog att det har gått över tills imorgon, eller åtminstone lättat så att jag kan träna. Jag kan ju förstås träna ben utan vikter, typ plyometrics som jag planerade att göra förra veckan. Då blev det inte av, utan blev istället jägarvila och vanlig styrketräning. Som sagt, bestämmer imorgon.