Idag var det tänkt att jag skulle ta en löprunda efter jobbet och testa mina nya fina skor. Det blev inget. Jag missade bussen hem från jobbet och nästa kom först över en halv timme senare och sedan var det för sent för en löprunda. Eller rättare sagt vid det laget var jag redan så sur och trött så jag kände helt enkelt inte för löpning mer. Jag beslöt mig i stället för att tjura på soffan.

Vid närmare eftertanke var det säkert ett klokt beslut. Jag har nämligen jobbat över 10 timmar idag och det var ett enda kaos från början till slut. Jag är trött i både kropp och knopp. Så jag tror inte att jag hade fått ut speciellt mycket av min löprunda. Oftast brukar träning hjälpa, men i det här fallet valde jag att lyssna på kroppens signaler om trötthet och i stället ta en till vilodag.

Jag tänker göra ett nytt försök till löpning imorgon. Då är jag förhoppningsvis piggare och har pigga ben till att springa lite intervaller. Eller springa ett lite snabbare pass än vanligt. Eller bara springa. Det var i alla fall fint väder att vänta på bussen. Alltid något.

Idag var det dags för veckans sista pass, långpass löpning. Jag var lite orolig över hur det skulle gå eftersom jag fortfarande har träningsvärk. Till min förvåning gick det riktigt bra. 🙂 Jag hade samma taktik idag som när jag sist sprang långpass, dvs springa i 22-23 minuter och sedan gå i 2-3 minuter så att ett block totalt blir 25 minuter.

Det var egentligen när jag gick och just efter som det kändes värst. Då kände jag av stelheten och tröttheten i benen. Medans jag sprang så märkte jag knappt av det. Så nu är jag lite kluven till taktiken inför kommande långpass.

Å ena sidan är det skönt mentalt att bara springa ett block i taget och räkna ner till det. Inte tänka på hur mycket jag har kvar att springa ännu totalt sett utan bara ett block åt gången. Å andra sidan tycker jag att jag har svårt att komma igång på nytt efter att jag gått. Dessutom blir det enklare att ”fuska” eftersom jag har bestämt att jag får gå och så förhandlar jag med mig själv att ifall jag springer 20 minuter och så går jag fem. Eller jag kan gå nu för är jag inte lite trött redan och så springer jag nästa block längre… Vilket jag inte gör sedan…

Så kanske det är bättre att bara mata på i ett jämnt tempo hela vägen… Min plan har nämligen varit att jag ska springa lite snabbare än vad jag normalt gör på långpass medan jag springer och sedan återhämta mig under gå-perioden. Fast idag i alla fall så blev det ingen skillnad. Det blev snarare sämre snitt tempo på hela rundan eftersom jag sprang mitt normala tempo och dessutom gick.

Fast som rubriken lyder är jag trots det nöjd över dagens insats. Det blev 19 kilometer idag, totalt över 40 kilometer på hela veckan. Vilket är typ 35 mer än förra veckan… Skönt att veta att min sjukperiod inte förstörde formen utan att jag fortfarande kan springa långt.

Det går inte riktigt som jag vill med träningen för tillfället. Det går, men känslan är inget vidare. Jag får kämpa mycket mer än vad jag skulle vilja. Jag kan inte ens skylla på värmen, för sommaren är borta. Igår var jag t.o.m. tvungen att springa med jacka. I juni!

Gårdagens runda blev tio kilometer. Tio väldigt kämpiga kilometer. Pulsen var hög, farten var låg och känslan var allmänt blä. Okej, jag sprang en kuperad runda och det blåste stormvindar, men jag är mest orolig över känslan. Det känns inte lätt att springa för tillfället. Oftast brukar det lätta efter att jag sprungit en stund, det tar en stund för mig att komma igång, men igår var det mest jobbigt hela tiden.

Samtidigt så vet jag ju att det ibland kommer svackor och så mitt i allt så lättar det. Det är bara jobbigt när jag är mitt i svackan. Jag vill ha lättnaden nu! Nu blir nästa löptur först på söndagen. Då hade jag tänkt mig långpass, springa hem(åt) från jobbet igen. Jag hoppas på bättre känsla då.