Kategoriarkiv: Lopp

Testpass med tempo

Lämna ett svar

Nästa vecka kommer jag att inleda mitt maratonprogram. Jag har tänkt följa programmet från Lofsans och Jessica Almenäs bok ”stora löparboken för kvinnor”. Maratonprogrammet i boken är tänkt som ett 42 veckors program, men jag hoppar alltså in med 16 veckor kvar. Smart eller ej, det får tiden visa. Nu tänker jag mig att eftersom jag i alla fall har träningsvana, så är det inte som om jag startar från noll och därför tänker jag att jag kan inleda själva maratonträningen så sent.

Programmet går i stort sett ut på två intervallpass per vecka, ett med korta, snabbare intervaller och ett med långa intervaller och så ett långpass på det. Med kanske fem veckors mellanrum kommer något som heter testlopp. Det är alltså inte en tävling, utan meningen är att man ska springa samma sträcka, ca fem kilometer, varje gång och se om tiden förbättras.
20170310_134157

Det var det jag gjorde idag. Jag sprang en runda på fem kilometer för att ha en tid att utgå ifrån. Oj jösses vad det var jobbigt! Det var evigheter sedan jag sprang snabbt eftersom jag bara lunkat på i mitt lågpuls-tempo. Kroppen förstod inte alls vad som hände, lungorna skrek efter första kilometern. Det var bara att fortsätta kämpa på.

Det finns nog trots ett lunkande hela hösten och vintern  lite krut i benen. Fem kilometer landade på tiden 30:39, vilket ger ett snitt-tempo på 6:07. Med tanke på att mina lågpuls rundor brukar ligga på en 7:30-8:15, så är jag nöjd med det. Den fjärde kilometern gick i 5:57, vilket är snabbare än jag vågade hoppas på. Jag tänkte att jag är nöjd ifall jag kan hålla 6:30 tempo hela rundan, men det gick ju mycket snabbare 🙂

Den här rundan ger hopp om framtiden. Det finns hopp att jag kan bli snabbare om jag tränar för det, eftersom jag kan springa så här snabbt ”otränad”. Nu har jag en tid att utgå ifrån och nästa gång jag springer samma runda hoppas jag springa den under 30 minuter. Det är kul att ha ett mål att jobba mot.

Happy friday!

1

Säsongssammanfattning 2016

5 svar

Förra helgen var det Kaarina syysmaraton och det brukar alltid vara mitt sista lopp för året. I år deltog jag inte där, men jag vet att jag inte kommer att springa fler lopp under 2016. Därför passar jag på att sammanfatta säsongen nu redan, även om det är två månader kvar av 2016.

Den här säsongen har inte riktigt varit min bästa. Det blev inget maraton som jag planerade, det blev personsämsta i halvmaran och det blev bara två lopp. Båda loppen sprangs dessutom i högsommarvärme och min kropp fungerar inte optimalt i värme.

I fjol hade jag en mycket bättre säsong och jag hade hoppats att den här säsongen skulle ha varit lika bra, eller bättre. Jag hade förhoppningar om att springa under 55 minuter på milen, under två timmar på halvmaran och springa ett helt maraton. Nu blev det inget av det.

I början av maj sprang jag 10 km på Masku maraton. Det var varmt, det var svettigt och det var tungt. Jag var så slut när jag kom i mål, värmen påverkade mig helt klart. Jag märker inte ens att jag poserar med medaljen fel väg 🙂 Tiden blev bra med tanke på omständigheterna. Sprang i mål på 59:47. Jag hade hoppats på under 55 minuter, men i den hettan fanns inte en chans till det. Jag gick i uppförsbackar och tänkte bara på att ta mig i mål.

2016-05-07-14-05-52

I början av juli var det dags för Paavo Nurmi maraton. Det är fjärde året jag deltog där. Tanken var att jag skulle springa maraton, men p.g.a. olika orsaker blev det inget. Istället blev det halvmaraton. Även detta lopp sprangs i värmebölja, det 28 grader varmt. Om 10 km i Masku var jobbigt, var det här om möjligt ännu värre. Tyvärr var det inte bara jobbigt för mig, utan även för många andra löpare. Jag minns att många kollapsade av värmen, och ambulansen fick tillkallas flera gånger längs med banan. Jag sprang i mål på personsämsta 2:15:27, över 15 minuter från min målsättning.

20160702_142613

Sedan blev det inga fler lopp för min del. Jag brukar alltid (och med alltid menar jag de två senaste åren) springa halvmaraton i Tallinn på hösten och även 10 km i Kaarina. Tallinn blev det inte i år, eftersom vi nyligen hade varit där i andra ärenden och till Kaarina så kom jobbet emot.

Inför nästa säsong så hoppas jag att min lågpulsträning ger resultat. Jag skulle gärna ta nästa steg i löpningen. Jag vill fortfarande springa maraton och siktar på att göra det nästa år på Paavo Nurmi maraton. Jag skulle även gärna bli lite snabbare. Jag har ju blivit snabbare, men kanske inte i den takt som jag önskar.  Jag vill fortfarande springa milen under 55 minuter och halvmaran under två timmar.

Mot nya tag helt enkelt!

 

 

 

0

Hoppet är det sista som överger en

Lämna ett svar

Det där lät visst lite väl dramatiskt. Jag ska försöka förklara vad jag menar. På lördagen går Kaarina Syysmaraton av stapeln. Jag har de två senaste åren sprungit 10 km där, det har alltid varit mitt sista lopp för säsongen. Jag gillar banan, det är en snabb bana och jag har sprungit bra tider där.

Jag har haft i tankarna att jag även i år skulle springa 10 km där. Samtidigt så har jag ”vetat” att jag antagligen kommer att vara på jobb då enligt vårt rullande schema på jobbet. Vi jobbar i fyra veckors perioder, där det efter fyra veckor börjar om från början igen, med samma arbetsturer. Så jag kan räkna ut längre fram hur mitt schema kommer att se ut. Förstås förekommer det ibland ändringar, så det har jag hoppats på in i det sista.

Förra veckan fick vi vårt arbetsschema och som jag redan gissat så kommer jag att jobba på lördagen. I ett svagt ögonblick tänkte jag att jag kanske skulle hinna springa i alla fall. Starten för 10 km är nämligen redan 10:35 och jag börjar jobba först klockan 12… Springer jag i mitt ungefärliga tävlingsfart på milen på ca. 1 timme så borde jag hinna…

2015-10-24 10.30.59

Sedan insåg jag att det kanske inte är värt det i alla fall. Jag vill inte stressa till jobbet och komma dit genomsvettig med andan i halsen. Samtidigt gör det säkert inte nytta för min prestation att stressa och hela tiden tänka på att jag måste hinna till jobbet. Jag vill kunna njuta av loppet och stämningen och inte vara stressad redan från starten.

Dessutom är jag kanske inte riktigt i sådan form jag vill vara i. Jag har ju sprungit med låg puls sedan början av augusti och det betyder att jag har sprungit i långsammare tempo än normalt. Jag tror nog att konditionen har förbättrats, men knappast snabbheten. Så frågan är om jag ens kan springa kring timmen i dagsläget? Och kan jag inte springa det, så vet jag inte om det är värt besväret. (och nu menar jag absolut inte att man måste springa under timmen på millopp för att det ska ”räknas”, men det är min nivå)

Får jag inte ens njuta av stämningen och loppet för att jag måste stressa till jobbet och dessutom springer på en tid som jag blir besviken över, så är det inte värt det. Jag har sprungit lopp tidigare och kommer att springa många fler, det här skulle i så fall bara bli ett i mängden. Dessutom är det ju inte direkt gratis heller…

Men tja… Liiiite surt är det trots allt! Jag vill ju springa!

 

20151024-111259-7344.jpg

Foto: Tomi Junnila

0

Jag vill också

Lämna ett svar

Imorgon är det dags för Pargasloppet. Det är ett lokalt lopp på 10,35 km. Jag vill också springa! Jag har faktiskt aldrig sprungit det tidigare, det brukar alltid krocka med att jag är på jobb. Jag får istället roa mig med att jobba 9 timmar och sedan springa hem från jobbet i stället. Det är ju nästan samma sak 😉

0

Tallinn maraton 2016

Lämna ett svar

Idag plingade det till i mejlen en påminnelse om att Tallinn maraton närmar sig. Det ordnas i september och jag kommer inte att stå på startlinjen i år. Jag har sprungit halvmaraton där de två senaste åren, men i år blir det inget för min del.

För det första är jag kanske inte riktigt i form för att springa halvmaraton för tillfället, för det andra så vet jag inte om jag kan få en helg ledigt från jobbet i september (eftersom jag även önskat andra helger ledigt för annat skoj). Och för det tredje så var vi just där för att *öhm* handla ”måltidsdryck” till bröllopet.

De senaste åren som jag sprungit där så har vi kombinerat det med en minisemester. Vi har varit där i tre dagar, bott på hotell, shoppat, ätit gott och så har jag sprungit då. Så det känns lite onödigt långt att fara dit bara för att springa lopp. Det är ju inte direkt gratis heller… Jag som inte hade ägnat loppet en tanke, eftersom jag visste att vi inte ska dit, och så blir jag påmind om saken. Och sugen på att springa…

2016-07-13 16.33.47

Här vill jag springa igen

0

Tomheten

Lämna ett svar

Oftast när jag har sprungit ett lopp som jag tränat länge inför så infaller tomheten efteråt. Vad ska jag göra nu liksom? Det här var mitt mål för året/sommaren och nu är det avklarat och sen då? Jag vet inte riktigt vad jag vill. För egentligen var det ju inte mitt mål för året, men det var ju årets tävling, det var där jag skulle springa.

De två senaste åren har jag sprungit i Tallinn i september, båda gångerna halvmaraton. Det springs även maraton där då samma dag, så det skulle förstås vara en möjlighet. ”Problemet” är bara vi nästa vecka ska till Tallinn i annat syfte och jag vet inte riktigt ifall ekonomin håller för att fara dit igen så tätt inpå.

Så kanske jag ska satsa på att bli snabbare och springa ett millopp i höst? Eller kanske ett till halvmaraton? Eller kanske springa ett maraton nånstans i närheten? Jag menar, jag behöver ju inte åka utomlands för att springa maraton…

2016-07-02 11.33.59

0

Race report Paavo Nurmi halvmaraton

11 svar

Igår sprang jag mitt fjärde halvmaraton någonsin och det blev ingen trevlig upplevelse. Förutsättningarna var inte på min sida och det var helt enkelt inte min dag. Jag plus värme är inte en bra kombination nämligen. Det hade lovats 25 grader, det var 28 och det kändes minsann. Jag hade så varmt och var överhettad och led av vätskebrist. Jag försökte trycka i mig så mycket vatten och sportdryck som det bara gick, men det hjälpte föga.

Starten gick klockan tolv och i år hade rutten ändrats lite, så att vi skulle springa längre i stan. Det var nämligen 25 års jubileum för Paavo Nurmi maraton och tanken var att det skulle finnas mer publik och hejarklack längs med vägen nu när vi sprang i centrum av Åbo.

20160702_115818

Första tre-fyra kilometern njöt jag av stämningen och hejaropen och allt kändes roligt. Det var massor av publik och det var kul att springa. Vid fem kilometer så viker rutten av mot Runsala och här minskar publiken markant. Det är fortfarande kul att springa och jag känner mig stark. Jag håller en snittfart på 6:20 ungefär. Ingen fara på taket, jag brukar starta långsamt och sedan öka mot slutet och kunna springa förbi många.

Vid tio kilometer ungefär så vänder vi och springer samma väg tillbaka. Eller inte exakt samma väg, men tillbaka mot centrum i alla fall. Vätskekontrollerna kommer med kanske två-tre kilometers mellanrum och vid varje kontroll tar jag en mugg sportdryck och en mugg vatten. Jag dricker lite sportdryck och lite vatten och häller resterande mängden vatten över huvudet. Det är så förbaskat varmt och det känns som om jag kokar. Jag märker att jag har saltbrist eftersom jag börjar frysa (!) så fort jag stannar och går lite vid vätskestationen. Frysa vid 28 grader!

Jag är inte den enda som påverkas av värmen tyvärr. Jag vet inte hur många gånger jag såg löpare som kollapsat vid banan, hur många gånger jag såg ambulansen eller hur många gånger det behövdes första hjälpen. Usch 🙁

Femton kilometer passeras och nu är det ”bara” att springa genom stan igen och sedan mot målet. Målet är längs med Aura å, vid finska teatern. Så vid kanske 18 kilometer så ser man målet, problemet är bara att jag fortfarande är på fel sida om ån. Det är mentalt jobbigt att se målet och höra speakern, men veta att jag fortfarande har en bit kvar att springa längs med ån, så över bron och sedan först upploppet.

En löpare frågar mig om det är Aura bron vi ska över. Jag bara ööhh… jag vet inte. Eller rättare sagt jag minns inte, min hjärna är mos. Visst var det Aura bro vi sprang över, nu var det bara målrakan kvar. Jag fick till en yttepytte spurt mot slutet och sprang förbi några löpare.

race report paavo nurmi halvmaraton 2016

Tiden då? Personsämsta för min del, 2:15:27. Inte riktigt vad jag hade hoppats på… Jag hittar min sambo och vi går mot matutdelningen. Jag gnäller för honom hur tungt det var och trycker i mig några gurkor. Så frågar jag sambon ifall vi ska gå på medeltidsmarknaden då. Han bara? Just var du ju helt död och nu ska vi gå på marknad? Det är konstigt hur snabbt jag glömmer hur jobbigt det var… Och jo då, vi gick på marknad… 🙂

 

0

Laddar inför morgondagen

Lämna ett svar

Nummerlappen är hämtad och nervositeten börjar så småningom komma. Inte direkt så att jag är nervös, men pirrig och förväntansfull. Jag var och hämtade min nummerlapp redan idag för att minska stressen imorgon och genast när jag kom till startområdet och expon så steg pulsen. Det är något med lopp alltså!

2016-07-01 15.42.26

 

Jag försöker tänka positiva tankar och förbereda mig mentalt för loppet. Jag vet ju att jag kommer att klara av det. Det är inget fel på min uthållighet eller kondition, jag är snarare orolig över värmen. Det har lovats närmare 25 grader imorgon och sol… Jag har bestämt mig för att springa i shorts och t-shirt, men antagligen kompressionsstrumpor. Jag hoppas att värmen inte kommer att påverka mig lika mycket som det gjorde i Masku tidigare i år.

I övrigt har jag spenderat dagen med att äta och dricka. Någon kan kanske ha synpunkter på vad jag ätit, men själv väljer jag att ladda med vitchokladmunk och kaffe. Och pizza senare i kväll ännu.

2016-07-01 12.40.33

Imorgon klockan 12 går starten och två timmar senare hoppas jag att jag är i mål. Wish me luck!

0

Guld-silver-brons

Lämna ett svar

Som jag skrev igår, så kommer jag att springa halvmaraton nu i lördag. Jag har vetat om det ett tag, men inte skrivit om det tidigare på bloggen. Det här kommer att bli mitt fjärde halvmaraton, andra gången i Åbo. Banan har ändrats lite från tidigare år, det är visst ett jubileumsår i år, så vad jag har förstått kommer vi att springa mer i centrum i år.

Kul är i alla fall att jag kommer att springa förbi mitt jobb. Eller inte direkt mitt jobb, men vi hör till samma kedja. Så mina kollegor är kanske ett bättre ord. Jag har jobbat där också, nu jobbar jag bara på ett annat cafe som hör till samma grupp. Jag har sagt åt alla att jag ska springa förbi på lördagen, så jag förväntar mig en stor hejarklack. 🙂

Mina målsättningar då? Tja, jag vet inte riktigt… Jag har inte direkt tränat så mycket snabbhet och intervaller eftersom jag varit så fokuserad på pulsen och att springa långt och långsamt. Jag har liksom inte brytt mig om farten. Okej nu ljuger jag… Klart att jag alltid önskar att det gick snabbare, jag har försökt att inte bry mig så mycket.

Jag tänker som så att jag har tre olika mål, guld-silver-brons. Mitt rekord på halvmaraton är 2:06:38, det är från förra året och det sprang jag då när träningen inte riktigt gått som jag velat. Då minns jag att jag funderade länge ifall jag ens skulle starta, och så blev det PB.

Guld – under två timmar
Silver – PB
Brons – under 2:10

Håll tummarna för mig på lördag!

 

 

0