Tidsmål Tallinn maraton

2 svar

Ända sedan mars har jag tränat fokuserat inför Tallinn. Ibland mer, ibland mindre, men planen har alltid varit att springa på personbästa. Nu när maraton är så nära, är det dags att skriva om mina tidsmål för Tallinn maraton. Hur tror jag att det kommer att gå? Vad hoppas jag på?

tidsmål tallinn maraton

Tidsmål Tallinn maraton

Det är så svårt det här tycker jag. Å ena sidan tycker jag att jag är i bra form och borde kunna springa rekordtider. Å andra sidan kan vad som helst hända på maraton. Som vanligt oroar jag mig mest för magkatastrofer. Går det som på mitt ena långpass under sommaren, är det inte kul. Fast då kan jag i och för sig besöka en bajamaja i ett tidigare skede, innan det blir katastrof. Plus att jag brukar ta Immodium på morgonen, och ha extra med.

Just nu lovas det i alla fall hyfsat väder. Regn på morgonen, men sedan mulet. Åtminstone inte jättevarmt som det varit de senaste två åren. Så jag kan inte ens skylla på värmen om det går dåligt.

tallinn maraton 2022

Jag vill springa under fem timmar. Det är det stora målet. Det betyder snittfart på 7:07 och det borde jag klara av. Ett maraton är förstås jättelångt och vad som känns som en bra fart i början, kan straffa sig senare. Planen är att öppna i strax över 7:00 tempo. Inte dras med i starten, utan hålla mitt egna tempo. Springa utan musik fram till 25 kilometer och sedan gasa. Eller öka tempot. Jag har känt mig stark på mina långpass, jag har mest känt att det är en massa annat som stör. Magkrasch, vätskebrist, för lite energi. Jag litar på att allt fungerar på loppet sedan.

Ifall jag delar upp mina tidsmål för Tallinn maraton, i guld, silver och brons igen är guldmålet, under fem timmar, silver 5:10 och bronsmål, 5:20. Ifjol vet jag inte riktigt vad som hände, vad som gick fel. Det är kanske det som skrämmer mig lite. Jag tycker att jag var i form då också, och ändå sket det sig. Så egentligen är allt som är bättre än förra året en vinst i sig.

Nu är allt gjort

2 svar

Nu är allt gjort inför Tallinn. Idag sprang jag sista träningspasset inför, nu återstår det bara att jobba lite, äta, vila, packa och lacka naglar. Typ. Jag känner mig redo, men samtidigt också ovanligt nervös. Jag tycker att jag har varit nervös hela veckan. Eller nervös är kanske fel ord, men pirrig. Ivrig, men så där att det känns i magen när jag tänker på det.

nu är allt gjort

Nu finns det inget jag kan göra mer, nu är allt gjort. Nu är det bara att lita på träningen och hoppas på det bästa. Jag tycker att jag har tränat bra. Långa långpass, blandat med snabba intervaller och cykling. I sol och värme och i snålblåst och snöstorm. Tre löppass i veckan, ett styrkepass och på sommaren ett pass cykling. Varierande mängd löpning, men alltid över 30 kilometer.

Kroppen känns stark och snabb och det är kanske därför som jag är extra nervös. För att jag känner mig i form. Inför tidigare maraton har jag kanske tvivlat, men nu känns det bra. Klart att det alltid kan kännas ännu bättre, men nu känner jag mig redo. När jag kollar på tider från tidigare år när jag sprungit samma pass, är jag mycket snabbare nu. Eller mycket och mycket, men snabbare i alla fall.

en vecka till maraton

På lördagen åker vi, och på söndag är loppet. Jag kommer knappast att uppdatera när vi är där, men jag finns ju på Instagram. Imorgon ska jag ännu skriva om mina tidsmål inför Tallinn, men i övrigt är allt klart nu.

Näst sista träningspasset

Lämna ett svar

Det är nästan konstigt att skriva att idag sprang jag näst sista träningspasset inför Tallinn. På torsdagen ska jag ännu springa en sista gång, men idag då alltså näst sista träningspasset. Ynka fem kilometer. Knappt så att jag behöver byta om.

näst sista träningspasset

Jag tycker att jag är betydligt mer nervös nu redan än vad jag brukar vara. Fast jag tror kanske att det beror på att Tallinn maraton är en vecka senare i år. För det brukar nämligen infalla samtidigt som Skanssiaiset på jobbet och de var redan förra veckan. Och därför är jag också mer nervös, för att jag har mer tid att fundera. Förra veckan var det bara jobba, jobba, jobba och hinner inte fundera på annat. Nu när jag har mer tid, och dessutom inte ens ska träna, blir jag mer nervös.

Jag försöker intala mig själv om att det kommer att gå bra. Jag är förberedd och redo att springa. Träningen har gått bra, uthålligheten finns och farten likaså. Hotell är bokat, spotifylista fixat, nötter inhandlade. Nu återstår mest mental träning. Positiva tankar.

Dagens träningspass kändes åtminstone bra. Det finns tryck i benen, även om förra veckans testlopp kanske inte gav den tid jag hoppats på. På torsdagen ska jag ännu springa korta, snabba intervaller för att få en sista boost i steget. Förhoppningsvis kommer sedan mitt planerade maratontempo kännas lätt. Jag hoppas kunna springa i ett tempo kring 7:00. Jag ska skriva ett skilt inlägg om mina tidsmål, men tja. 7:00 tempo är målet.

Testlopp del fyra

Lämna ett svar

Jag har varit så fokuserad på att springa mina sista långpass att jag helt glömt bort att jag även skulle springa testlopp del fyra. Ibland följer jag träningsprogrammet för maraton ur Stora Löparboken för kvinnor och ibland inte. Ett fjärde testlopp så här sent in i maratonträningen ingår inte, däremot ingår ett 40 minuters pass i 6:00 tempo. Same same tänker jag. På fredagen efter jobbet sprang jag testlopp del fyra. Hur gick det då?

testlopp del fyra

Så där. Eller bra väl, men ingen tidsförbättring som jag hoppats på. Jag har känt mig stark och snabb på mina senaste pass, så farten finns nog där. Tror jag. Men man ska kanske inte maxa dagen efter att man sprungit ett längre snabbare pass. Dessutom efter en tuff vecka på jobbet. Så tiden hade väl kunnat bli bättre, om jag sprungit på piggare ben, mer utvilad. Men ibland har jag inget annat val.

Den officiella tiden är 30:26. Min näst snabbaste tid. Jag har ju blivit snabbare sedan mitt allra första testlopp då i mars. Nu kan jag ändå hålla 6:00 tempo trots tunga ben. Nu har mitt grundtempo blivit snabbare. Då i mars när jag tyckte att jag tog i allt jag hade, sprang jag på 33 minuter. Nu är jag tre minuter snabbare, trots en sämre dag. Så något har väl hänt.

Men samtidigt… Åh, jag skulle vilja vara lite lite snabbare ännu. Kunna springa fem kilometer på 28 minuter. Men sen igen. Jag har hela tiden fokuserat på att vara snabb på maraton, om jag är snabb på fem kilometer spelar egentligen ingen roll.

Tolv kilometer planerat maratontempo

Lämna ett svar

Nu har jag sprungit mitt allra sista ”långpass”. Nu har jag ynka två pass kvar att springa och sedan bara själva loppet. Bara och bara, men ni fattar. Träningen är gjord nu. Mitt sista långpass var tolv kilometer i planerat maratontempo. Önsketempot. Eller önsketempot är väl en annan sak, men vi säger det realistiska tempot. Bra känsla, bra fart och med en känsla att jag orkar springa trettio kilometer till i samma tempo. Hur gick det då?

tolv kilometer planerat maratontempo

Helt okej faktiskt. Lite seg start, men mot slutet kunde jag öka tempot och fortfarande känna mig stark och pigg. Nu är det förstås en sak att springa tolv kilometer och en annan att sedan springa 42,2, men bra känsla ändå under passet.

Mitt sista långpass var samtidigt ett test av utrustning. Jag har fått mina nya hörlurar och jag ville testa dem. Hålls de i öronen och kan jag få dem på i farten? Alltså att jag börjar springa utan musik och sedan ska jag få dem att fungera under rundan. Utan alltför mycket fipplande. Jo då, bra köp hittills. De hålls i öronen, jag fick dem att fungera och kunde använda funktionerna. Under maraton är planen att springa utan musik fram till 25 kilometer och sedan får jag lägga på musiken om jag vill.

Jag ska skriva ett skilt inlägg om mina tidsmål för maraton, men gårdagens långpass i planerat maratontempo gav i alla fall en indikation om att jag är i form. Sedan kan ju allt hända under loppet förstås, men träningen är gjord och utrustningen fungerar. So far so good. Lite på en vecka kvar ännu…

Checklista inför maraton

Lämna ett svar

Det är två veckor kvar tills jag ska springa maraton i Tallinn igen. Jag är både nervös och redo. Allt på en gång. Träningen är gjord, nu är det bara några korta pass kvar mer. Nu känns det mest som om jag har en massa annat som ska fixas inför. Så för att inte glömma något, är det bäst att skriva upp. Checklista inför maraton.

tallinn maraton 2024

Checklista inför maraton

Boka hotell och resa
Viktigt. Förstås. Ett hotell som har en tidig frukost och ligger hyfsat nära starten. Helst skulle vi bo på Swisshotel, men det är liiite för långt borta. Åtminstone för supportcrew, som måste gå till start och målområdet flera gånger. Så antagligen Nordic Forum igen.

checklista inför maraton

Boka restaurang till söndagen
Kanske. Åtminstone kolla upp alternativ. Jag räknar kallt med att jag kommer att persa, och jag vill fira. God mat och dryck. Saknar fortfarande Ribe. Det var så lätt när den fanns. Som tur finns det många andra bra restauranger i Tallinn.

Testa mina nya hörlurar
Okej, måste få dem först. Jag har beställt nya för min hyvityssumma från verkkokauppa. Ett par dyrare den här gången. Hoppas de fungerar bättre och håller längre och hålls i mina öron. Annars tar jag mina gamla som bara har ljud på högra.

Uppdatera spotifylista
Det här är jag på god väg. Kanske några låtar till, så att den är över tre timmar.

Välja kläder och skor
Kläderna hänger på vädret, antagligen shorts och t-shirt och korta strumpor. Eller shorts och långärmad tunn tröja. Eller vadlånga tights och tunn tröja.

Skorna är svårare. Jag har inte köpt nya, för hinner så inte springa in dem. Antingen ett par väldigt utslitna Adidas som sedan ska kasseras, men som funkat bra. Eller Nike, samma som förra året, som funkar lite sämre, men är nyare.

tallinn maraton 2023

Köpa energichews och övrigt
Päron, kola och hallonlakrits chews. Nötter, torkad frukt och bär. Godis. Chips och vichy till hotellet.

Köpa hårspray i reseförpackning
Mitt hår kommer ändå att se ut som ett skatbo till sist, men vill se fin ut i starten i alla fall. Alla babyfjun ska plattas till och till det krävs det hårspray.

checklista inför maraton

Jag tror det var det. Har jag glömt något?

Sista långpasset inför maraton

Lämna ett svar

På tisdagen sprang jag det sista långpasset inför maraton. 16 kilometer. Nästa vecka ska jag ännu springa ett kortare långpass i planerat maratontempo, men det här var det sista längre långpasset inför maraton. Nästa vecka ungefär 12 kilometer och sedan bara korta pass. Vila, stretch, uppladdning och mental förberedelse.

sista långpasset inför maraton

Jag är redo. Tror jag. Det är alltid svårt att veta tycker jag. Träningen inför kan ha känts bra, men så har jag en dålig dag. Eller tvärtom. De senaste pass jag sprungit har känts bra, men innan hade jag både magkatastrof och vätskebrist. Nu tycker jag i alla fall att det känns bra i kroppen.

Tisdagens långpass gick enligt planen. Tio kilometer i valfritt tempo, fyra kilometer lite fortare och sedan två kilometer valfritt. Jag sprang den sista kilometern fort. Jag ville försöka få till känslan av att gå i mål. Kämpa på till slut, även om det är tungt och jag är trött. Jag kan inte gå sen heller.

Det är nästan konstigt nu när jag ska träna så lite mer. Vad gör man med all ledig tid? Okej, nästa vecka ska jag jobba mycket, så hade inte haft tid att träna så mycket oberoende, men annars. Ska jag faktiskt bara springa tolv kilometer? Sex ynka intervaller på 45 sekunder. Jag behöver ju knappt ens byta om. Passet tar bara trettio minuter. För inte så länge sedan sprang jag långpass på långt över tre timmar, och nu bara trettio minuter.

Sista veckan inför kommer jag att studsa på väggarna här hemma av att inte kunna/få springa. Fast det är meningen förstås. Jag ska vara utvilad och pigg på maraton. Det är klart att jag ska vila inför.

Slutcyklat för året

Lämna ett svar

Det är inte sommar längre och börjar vara ganska kallt. Jag som ännu brukar springa Tallinn maraton i shorts och t-shirt och typ svettats ihjäl. Nu har det varit tio plusgrader. Tio plusgrader betyder nästan att det är slutcyklat för det här året. Idag blev det kanske årets sista cykling.

slutcyklat för året

Jag tyckte redan förra vecka fredag när jag cyklade att det var ganska kallt. Idag var det ännu kallare. Tio grader är nog inte cykelväder. Idag hade jag långa tights, långärmad tröja och jacka på mig. Jag hade nästan behövt vantar, men då kan jag bara sluta cykla istället.

Jag tycker om att cykla och i år har jag gjort det betydligt mer än förra året. Det är synd om det är slutcyklat för det här året. Jag som inte ens uppnått mitt cykelmål för sommaren ännu. Men med tre veckor kvar till Tallinn är det dags att dra ner på träningen. Och efter Tallinn lär jag knappast cykla mer. För då är det ju ännu kallare, plus att jag förstås brukar träna mindre sedan. Återhämtning och vila och sånt.

Lite irriterande är det att avsluta cykelsäsongen med dagens pass. Klockan stannade på 29 kilometer. Jag såg inte klockan eftersom det var så kallt, så jag hade den innanför jackan. Hade jag vetat att den skulle stanna på bara 29 kilometer och att det dessutom var min sista cykeltur för året, skulle jag nog ha cyklat till 30.

nytt cykelmål för sommaren

Så kanske jag måste cykla en gång till ännu. För att snygga till siffrorna och för att få ett bättre avslut. Veta att nu är det sista gången jag cyklar.

Tre veckor kvar till maraton

Lämna ett svar

Det är nu tre veckor kvar till maraton. Jag vet inte om jag är nervös eller redo. Det känns som om det är långt dit ännu, men samtidigt vet jag ju att jag inte hinner träna så mycket mer. Några ynka pass till och sedan är det ”bara” att springa loppet. Idag sprang jag mitt näst sista längre pass. Nästa vecka ännu ett långpass, men sedan bara kortare pass.

Nästa vecka är planen att springa det pass som jag hade tänkt springa den här veckan, innan magen fucka ur. Tio till tolv kilometer valfritt tempo, sedan kanske fem kilometer fortare, och sedan ännu hem i valfritt tempo. Si så där 18 kilometer, lite beroende på vilken runda jag väljer. Veckan efter det är planen att springa ett kortare långpass, tolv till femton kilometer, i planerat maratontempo.

tre veckor kvar till maraton

Det är konstigt hur snabbt gränsen ändrar. Nu räknar jag tydligen 15 kilometer som ett kort pass 🙂 Alla andra tider på året, då när jag inte är i hårdträning inför maraton, är ju det ett långpass. Men när jag sprungit rundor på långt över 20 kilometer, är det skönt att bara behöva springa 15.

Dagens pass gav i alla fall en indikation om att det finns fart i benen. Jag sprang mina hatfavoriter. Sex minuter i 7:00 tempo och två minuter i 6:00 tempo. Gånger tio. Jag kände mig stark och kunde pressa tempot under 6:00, men ändå orka springa i 7:00 tempo. Jag vet egentligen att jag kan, det har bara varit en massa störande yttre faktorer de senaste gångerna jag sprungit långpass och längre. Sen när inget stör, går det hur bra som helst.

Det var precis ett sånt här pass jag behövde för självförtroendet med tre veckor kvar till maraton.

Dagen efter kollapsen

Lämna ett svar

Magen känns okej idag, dagen efter kollapsen. Idag har jag främst varit hungrig för att jag inte klarade av att äta mycket igår. Inte för att magen protesterade nåt mer igår, den var helt nöjd efter mitt raketbesök till toaletten när jag kom hem. Det är mest att det sitter i huvudet. Jag vill inte äta, ifall magen skulle bli sur igen.

dagen efter kollapsen

Jag vet att jag skrev att jag skulle cykla idag, men det var för fint väder för att låta bli att springa. Och eftersom magen ändå kändes bra, tyckte jag att intervaller var rimligt 🙂 Inget börja lugnt och försiktigt här inte. Cyklingen är nu istället uppskjuten till fredagen och så hoppas jag på lika fint väder då.

Jag vet att jag knappast kommer att cykla många gånger mer i ”sommar”. För det var sju grader varmt på morgonen. Men jag vet också att det är nummer två på priolistan. Jag behöver löpningen mer. Kanske inte så mycket för formen, utan mer för självförtroendet. Det är bara fyra veckor kvar till maraton och nu vill jag känna mig stark. Att jag kan, att det går lätt och snabbt. Kapabel. Ifall jag cyklar, hjälper det mig inte att få den känslan, även om det förstås ger annat.

Intervallerna kändes bra, trots att jag sprang dagen efter kollapsen och också sprang två dagar i rad. Kollaps eller inte. 20 gånger 30 sekunder med 30 sekunder joggvila den här gången. Knappt så att jag hinner hämta andan och på det igen. Tempot blir förstås inte lika fort som när jag har gåvila mellan intervallerna, men nu blir det istället mer löpning.

Och hej, jag ska förresten få pengarna tillbaka på mina hörlurar. Det är ju bra, men skulle nästan hellre bara ta ett par nya. För nu måste jag ju köpa igen…