Just do it! Idag var en typisk sådan dag där jag inte hade lust att springa. Eller lust och lust, jag kände mig lite trött och tyckte att jag hade annat som jag borde göra istället. Så jag sköt upp det och sköt upp det och tänkte tills sist att jag far på en kort runda i alla fall.

Jag har varit ledig hela dagen idag och hade ursprungligen tänkt fara och springa redan tidigt på dagen, men… Jag tänkte att jag måste tvätta först, dammsuga, fixa det här, göra det där… Mitt i allt var klockan tre på eftermiddagen och jag hade inte gjort något vettigt egentligen, bara gått runt och plockat. ( och slösurfat…)

Jag bestämde mig till sist för att ta mig i kragen och fara ut på en kort runda, det har trots allt varit jättefint väder. Jag hade tänkt mig en runda runt kvarteret typ, bara ta mig ut och lufta på benen lite. Och vad händer när jag kommer ut genom dörren?!

Plötsligt var jag inte trött längre och hade världens springlust så hela passet slutade på elva kilometer. Så ibland går det bäst för mig när jag inte funderar för mycket, utan bara springer. På med kläderna bara och ut genom dörren, så brukar det mesta lösa sig sedan.

Happy friday! Nu väntar sju dagar jobb på raken och sedan en välförtjänt semester!

Jag kände ju av min vänstra höft lite under måndagens löppass och beslöt mig således för att korta av min planerade runda och komma hem istället. Nu har det gått några dagar och jag tror jag vågar påstå att det var snön och oplogade vägar som påverkade. Nu känns allt bra igen. Det gjorde det i.o.f.s igår redan, men jag tog en vilodag för säkerhets skull.

Idag har jag tänkt göra ett lättare styrketräningspass efter jobbet för att känna på höften och imorgon sedan testa på löpning igen. Det har igen (!) snöat massor, men nu är det mera pudersnö och inte snösörja. Så förhoppningsvis känns allting bra imorgon så kan jag springa som planerat.

Den här veckan hade jag tänkt få in fyra löppass. Normalt springer jag tre gånger i veckan, men i och med att zumban har sportlovspaus, kan jag springa fyra gånger den här veckan. Längre fram i vår sedan när jag trappar upp min träning inför maraton blir det nog att springa fyra gånger i veckan. Fast då har zumban slutat för säsongen, så då borde det fungera. Dessutom är det ljust på kvällarna sedan också. Längtar dit! Det är så skönt att det inte är beckmörkt när jag slutar jobbet nu heller…

Jag lämnade er visst med ett deppigt inlägg sist, men nu är jag tillbaka igen. Idag efter jobbet var jag nämligen på en efterlängtad löptur och idag kändes allt bra. Ingen krånglande mage mer, utan pigga ben och bra flyt.

Jag är väldigt nöjd över dagens pass. Det blev en perfekt inledning på helgen. Jag är nämligen ledig i tre dagar nu, hur lyxigt är inte det?! Jag är väldigt sällan ledig lördag och söndag kombinerat, bara var fjärde helg,  och nu är jag dessutom ledig måndag också. Det ska bli så skönt och för en gångs skull har vi inget inplanerat.

Möjligtvis att vi far till min sambos föräldrar på söndagen, men i övrigt inga stora planer. Eftersom dagens löppass gick så bra, så tänkte jag göra ett försök till långpass imorgon. Jag siktar in mig på 15 kilometer, men ingen tidspress. Långt och långsamt ska vara ledorden. Bara mata på och tänka positiva tankar.

Ah, so excited! Dagens pass alltså! Nu är jag så pepp på att springa igen. Det firar vi och ledig helg med en gammal hoppbild från Grekland i fjol. Ungefär så här glad känner jag mig nu också!

Som att köpa nya träningskläder till exempel. Idag kom jag hem med nya tights, pannband och strumpor. Min mage och jag är inte riktigt kompisar ännu heller, så jag håller mig borta från löpningen en stund. Jag sprang en kort runda i går, för att testa hur det känns, men tja… Näe! Inget vidare ännu!

Gårdagens runda blev knappa tre kilometer, ett varv runt kvarteret ungefär. Det positiva med passet var att benen kändes pigga och att farten var bra, men magen… Not so much! Sen tror jag nog också att mitt huvud spökar lite och att jag låter de negativa tankarna och funderingarna ta över. Det blir som en sån där, självuppfyllande profetia, typ. Jag är så rädd över att något kommer att hända, att det gör det bara för att jag går och tänker på det och oroar mig för det…

Nå ja, idag blev det istället zumba och det funkade bra. Imorgon blir det en planerad vilodag och sedan veckans styrketräningspass på torsdagen. Till helgen ska jag ge löpningen en ny chans. Då litar jag på att magen är i skick igen och att det går bra att springa.

Igår var tanken att jag skulle ha sprungit veckans långpass och således avsluta träningsveckan på topp. Nu blev det inte riktigt så…

Jag vet inte om jag har nämnt det tidigare här på bloggen, men jag drabbas ibland av sk. löparmage. Igår var det dags igen. Jag hade planerat att springa ca 15 kilometer, jag skulle springa längs med Skärgårsvägen in mot Åbo och sedan i något skede vända om och springa exakt samma väg tillbaka.

Ca 2 kilometer in i löpturen börjar jag känna att min mage knorrar lite, men tänker inte så mycket på det ännu. Benen känns bra och flåset är med mig, så jag springer vidare. En stund senare börjar magen bråka ännu mer och här nånstans kommer de negativa tankarna. Borde jag kanske vända om, jag ska ju ännu springa tillbaka också, borde jag gå en stund och se om det känns bättre…

Jag bestämmer mig att försöka springa vidare ännu, vill inte ge mig. Efter sex kilometer vänder jag om och tänker att jag får nöja med med 12 kilometers långpass idag, det går helt enkelt inte med magen mer. Nu vill jag bara hem! Börjar varva springa-gå för att försöka lugna ner magen. Varje gång jag springer så märker jag att magen trilskas.

Vid 8,5 kilometer går det helt enkelt inte mer. Jag får ringa (!) till min sambo och be honom kommer hämta mig. Så denna gång blev det ett sånt pass. Idag känns det redan betydligt bättre, men samtidigt kommer tankarna på framtida lopp. Okej, där finns ju bajamajor längs vägen…

Det brukar oftast vara mitt största orosmoment inför lopp. Hur magen ska bete sig. Inte om jag kommer att orka springa hela vägen och genomföra loppet, utan magen. Jag vågar aldrig ta sportdryck längs banan för jag vet att det är en trigger för min mage. Samtidigt så kan min mage i bland triggas igång av vad som helst, jag har inte kommit på nåt mönster i hur den beter sig.

Har du drabbats nångång? Tips?

Alltså det här låter ju som den sämsta ursäkten någonsin, men idag blev det ingen planerad löptur och jag skyller helt enkelt på vädret. Jag blir tokig på vädret! Jag vill ha vår nu!

Nu har det igen kommit en massa snö, men det mesta ha hunnit smälta och blivit till sörja och slask. Jag vill antingen ha vinter, med typ några minusgrader och lite snö eller så vår och bara vägar. Det här mellantinget är det värsta. För imorgon kommer det antagligen att vara glashalt igen när det har hunnit frysa på under natten.

Så nu blev mina träningsplaner lite annorlunda. Jag får helt enkelt hoppas på bättre löpväder imorgon istället. Jag hade tänkt springa nån form av intervaller idag och vilat imorgon och sedan sprungit veckans långpass på söndagen. Långpass har jag fortfarande tänkt springa på söndagen, men nu vet jag inte riktigt vad jag ska köra för typ av pass imorgon. Normalt när jag springer intervaller, iaf om det är hårda all in intervaller, så brukar jag ha vilodag efteråt.

Nu hade jag visserligen inte tänkt springa såna idag, utan mera fartlek-intervaller, så ifall jag springer så imorgon så ”behöver” jag nödvändigtvis inte vilodag efter. Och kan således fortfarande springa mitt planerade långpass på söndagen… Eller så springer jag helt enkelt ett vanligt lite kortare pass imorgon och skippar intervaller den här veckan. För långpasset vill jag inte tumma på. Det är det viktigaste i min träning för tillfället. Intervaller hinner jag springa senare närmare loppet.

Trevlig helg åt er!