Idag var det som jag skrev igår dags för veckans långpass. Strax efter klockan ett idag så begav jag mig ut. Tanken var att springa längre än förra söndagen, då blev det lite över 13 km. Idag blev det hela 14,5. Jag är så glad över att mina långpass äntligen börjar närma sig de längder jag sprang när jag tränade inför halvmaraton.

Känslan idag var hur bra som helst, jag kände mig stark och blev inte trött i något skede. Jag skulle säkert ha kunnat fortsatte längre ifall jag velat, men nöjde mig med det här idag. Nu vet jag att jag har det i mig iaf, det var en verklig boost för självförtroendet.

Nästa vecka tänkte jag försöka öka på längden på mitt långpass ytterligare, kanske till en 15-16 kilometer. Sedan tror jag bestämt att det är dags för en lite lugnare vecka. Jag vill ge kroppen chans att återhämta sig och inte bara öka på längden hela tiden. Det känns som om jag har kommit in i ett bra flow med mina långpass nu och jag vill inte bli för ivrig och skada mig. Då inför halvmaratonen så sprang jag långpass på en 15 kilometer kanske och så har jag sprungit två halvmaraton i år, tre allt som allt. Utöver det så har jag inte sprungit nå mycket långpass, kroppen är inte van vid det helt enkelt.

Idag kändes allt prima i kroppen. Trots att jag tränade ben på torsdagen och hade grym träningsvärk på fredagen så var allt bra idag. Jag hoppas att det håller i sig.

bild: härifrån

Efter löprundan idag väntade kalas. Min mamma fyller nämligen år i morgon och idag samlades vi alla för att fira henne. Det blev möjligen en liten sockerchock för kroppen. Är lite sockerhög på all chokladkaka som jag åt. Gott var det ju, men känslan nu… Inte den bästa…

Hoppas ni alla har haft en bra helg!

Igår så sprang jag faktiskt längre än vad jag gjort på ett bra tag. Jag hade ju siktat in mig på tolv kilometer och det blev det, och lite till. Närmare bestämt nästan 13,5. Så nöjd och glad över det, jag behövde verkligen få till ett långpass för mitt självförtroende. Så idag blir det vilodag, men i övrigt ser veckans träningsplan ut som följande.

Måndag: vila
Tisdag: zumba
Onsdag: löpning, distanspass 8-10 kilometer
Torsdag: styrka
Fredag: löpning, distanspass med fartlek 6-8 kilometer
Lördag: vila
Söndag: löpning, långpass 14-15 kilometer

Det är fortfarande snö ute, det är jag egentligen ganska glad över. Det känns mycket ljusare ute nu, inte så grått och mörkt som det har varit. Och tänk på söndag är det redan 1:a advent. Så det betyder att det snart är jul 🙂 Älskar julen, tycker att den är så mysig.

Hoppas att du får en trevlig vecka!

Idag kom den första snön. Eller snö och snö, det var väl snarare snöblandat regn, så slask alltså. Men det var snöflingor medblandat, så jag räknar det som första snön.

Idag hade vi även julgatans öppning i Pargas, men jag var på jobb så missade det. I köpcentret där jag jobbar, så var det också julöppning. Puh så mycket folk det var! Jag gillar nog när det är folk och kunder på jobbet, men till en viss grad. Nu var vi iaf mycket personal, så dagen gick smidigt.

Efter jobbet hade jag bestämt mig för att ta en kort springrunda. Det snöade fortfarande så var lite osäker över hur det skulle gå. Dessutom kändes det som om jag hade motvind hela vägen. Men det gick ju hur bra som helst. Benen kändes pigga så bestämde mig för att köra lite fartlek.

Jag vill inte köra regelrätta intervaller för tillfället, utan fokuserar mera på längd, men lite fartlek är ju alltid skoj. Då blir det inte sån press, utan jag springer fort(are) när jag vill och så saktar jag ner när jag känner för det. Inte så spring i x-fart i x-minuter.

Imorgon hade jag tänkt springa veckans långpass, eller längre pass som jag väljer att kalla det. Siktar in mig på tolv kilometer, allt över det är bonus. Då borde veckans totala löpmängd landa på strax under 30 kilometer plus ett pass zumba som jag gjorde på torsdagen och tisdagens styrketräning.

Glad lördag på er!

…kommer hem efter att ha sprungit nästan nio kilometer i ösregn och får ta en lång, varm dusch. Tända lite ljus och mysa framför brasan. Ah, den känslan. *pure bliss*

Och som grädde på moset upptäcka att passet gick snabbare än det gjort på ett bra tag.

Idag sprang jag veckans ”långpass”. Det blev tio kilometer idag, så jag är inte riktigt uppe i de längder jag vill för tillfället, men så småningom… Vi kan kalla det för ett längre pass. Med dagens löpning inräknat så slutade saldot på 24 kilometer löpning, ett pass styrka och ett pass zumba.

Jag vill som sagt börja öka på mängden på mina löpturer. Då när jag tränade inför halvmaratonet så sprang jag långpass på en 15 kilometer en gång i veckan ungefär och det är det jag siktar på i nuläget. Ifall det känns bra i kroppen vill jag så småningom börja öka längden på långpassen till närmare 20 kilometer. Jag har ju ett mål inför nästa år som jag har hintat om här i bloggen lite, men det är öppet ännu…

Jag vet inte om jag riktigt vågar skriva om det ännu. För skriver jag om det så blir det mer konkret, nu finns tanken bara i mitt huvud. Och det är inte lika skrämmande… Så beroende på hur min träning framskrider så kanske jag vågar berätta om mina planer.

Idag så sprang jag på motionsslingan som finns nära där jag bor. Den är kuperad och så finns där i mitten av slingan en megabacke. Just när man tror att man är uppe, så är det bara en platå och så fortsätter backen. Det är bra träning iaf. Nå ja hur som helst så hade nån haft lite roligt och lämnat lappar på träden. Just där vid platån så fanns en lapp. Jag tänkte jess, hejarop och pepp, men nej! Fast ganska roligt egentligen.

Nu blir det farsdagsfirande för min del. Nästa vecka borde träningen fortsätta i samma stil som den här veckan. Ett pass zumba, ett pass styrka och antagligen tre löppass, med förhoppningen om att öka på mängden lite.

Idag jobbade jag en lång dag på jobbet och jag hade inte så höga förväntningar på dagens löprunda. Benen kändes tunga och huvudet var trött efter jobbdagen, men tydligen kan löprundan gå bra iaf. Jag var helt förvånad när jag kom hem och kollade på klockan över hur snabbt det hade gått. Snabbt för att vara mig alltså. Allting är väl relativt, för nån annan är säkert mitt tempo jogg-fart, men för mig är det snabbt.

Jag är ännu också så glad över kommentaren som en jobbkollega sa åt mig i lördags, att jag har inspirerat henne till att börja springa. För hon tyckte att alltid att det lät så kul när jag berättade om mina lopp jag deltagit i och att hon också skulle vilja våga. Och nu gör hon det, hon är anmäld till ett 10 kilometers lopp nästa sommar.

De som känner mig och vad jag skrivit via bloggen vet att jag verkligen inte var en sån som tyckte om att springa förut, löpningen har bara funnits i mitt liv de tre senaste åren ungefär. Så att jag kan få nån annan att också gilla att springa är hur kul som helst. Så där satt vi på jobbfesten och diskuterade löpskor, intervaller, bra rundor i stan att springa, kläder och allt annat roligt att prata om när man har samma intressen. Så kul!

Idag var planen att jag efter jobbet skulle bege mig ut på en löptur. Jag har inte sprungit sen i lördags och tänkte att jag skulle testa på hur kroppen känns efter tävlingen. Jag fick skrota mina planer ganska tidigt för jag vet även utan att springa att kroppen inte känns bra… Jag vet inte om jag håller på att bli förkyld eller om jag bara pressade mig så (för?) hårt på lördagens millopp, eller om jag påverkas av att vi ställde om klockan, men kroppen känns bara blä.

Så det får bli en till vilodag och så hoppas jag att det reder ut sig. Jag känner mig mest trött och hängig och helt enkelt orkeslös. Inte så där det känns bättre efter att jag tränat utan snarare att det skulle förvärra situationen. Ifall det känns bättre imorgon, så blir det kanske ett träningspass då istället.

Det är hur som helst fint väder ute, perfekt springväder. Men jag kan ju njuta av vädret genom fönstret också. Ha ha 🙂