Jag är i mål! Det blev inte sub55, det blev inte PB, men jag är väl hyfsat nöjd ändå. Tiden blev 57.03, så nästan PB. Jag ska lite smälta det här och så lovar jag skriva en längre rapport imorgon.
Så nära, men ändå inte
Lämna ett svar
Kategoriarkiv: Löpning
Dessa arma tusingar
Idag var det då dags för mig att springa tusingar. Jag har inte sprungit såna intervaller på evigheter utan brukar istället springa 6 x 800 m. Idag var tanken 5 x 1000 m. Jag började med att värma upp ungefär 1,5 km och efter det blev fullt ös. Nå ja, nästan iaf… Den första intervallen visade sig vara den snabbaste som jag sprang, medan intervall 2, 3 och 4 gick på exakt samma medelfart. Hmm… Jag undrar just om det kan stämma, runkeeper är kanske inte känd för att vara så pålitlig.
Den sista intervallen blev sedan den näst snabbaste och det får jag vara nöjd med. Det märktes nog att jag inte sprungit långa intervaller på ett bra tag, det var svårt att välja en lämplig fart. Den första var den snabbaste som sagt, men kanske jag brände allt mitt krut för tidigt. För sedan gick de övriga intervallerna inte närapå lika fort. Dessutom börjar jag bli mer och mer övertygad om att jag måste skaffa mig en ordentlig pulsklocka (med gps alltså), en sådan som jag kan hålla reda på farten medan jag springer och inte bara få veta den efter ett avslutat pass. Kanske jag då skulle ha lite jämnare fart… Det kanske kan bli som en tidig julklapp åt mig själv…
Det var hur som helst jättevackert väder ute. Perfekt höst- och springväder. Jag älskar hösten när det är så här fint ute. Och nu har det äntligen blivit lite varmare ute igen, så jag behöver inte frysa för tillfället. Jag är inte redo för vinter ännu…
0Veckosummering
Idag var det tänkt att jag skulle springa hem(åt) efter jobbet och så blev det. Jag har ca 18 km hem från jobbet så i princip så kan jag springa det, men inte med min nuvarande dagsform. Så jag hade bestämt träff med sambon på ett lämpligt ställe dit jag gissade att det var ungefär 12 km. Tydligen var det ganska bra gissat, runkeeper visade 12,8. Det är det längsta jag sprungit sedan Tallinn halvmaraton. Jag försöker ju vänja mig att springa utan musik och idag sprang jag hela vägen utan. Så sakta med säkert lär jag mig att springa utan.
På väg mot mitt jobb, påbyltad och klar
Med dagens löppass så slutade veckans träningssaldo på 19,5 km löpning, 26 km cykling, ett pass zumba och ett pass styrka. Totalt fem pass. Helt klart godkänt! Nästa vecka fortsätter säkert i samma stil, ska försöka lägga in lite löpintervaller för att se om jag kan toppa formen till milloppet den 24.10. Det skulle vara skoj att avsluta loppsäsongen med ett nytt pers på milen. Det borde inte vara omöjligt… Sub55 på milen är ju målet (för tillfället), mitt nuvarande pers är 57.01. Banan är platt, eller det var den i fjol när jag sprang samma lopp och jag antar att arrangörerna inte har ändrat på banan alltför mycket iaf. Så ett nytt pers ska nog vara möjligt, förutsatt att jag hålls frisk tills dess och kan träna som jag vill.
0Kaarina syysmaraton 10 km?
Jag har ju redan ett tag planerat att mitt sista lopp det här året skulle vara Kaarina syysmaraton och då distansen 10 km. Jag hade inte ännu anmält mig, men idag gjorde jag det. Jag sprang loppet ifjol också, då samma distans, men jag har lite blandade känslor av det.
Å ena sidan så sprang jag mitt dåvarande rekord då, men å andra sidan så tror (vet) jag att tiden inte riktigt stämmer, att jag t.o.m. hade en snabbare tid än vad resultatlistan visar. Så jag upplever kanske att loppet inte är det allra proffsigaste och eftersom resultatet från Masku fortfarande skavar och jag gärna skulle förbättra den tiden så vill jag lita på att resultatet är korrekt.
Foto: Aki Sahlström
Låt mig precisera. Alltså i Kaarina syysmaraton så har man inget tidtagarchip utan tiden mäts manuellt, med tidtagarur och folk vid mållinjen som skriver upp tiden. I fjol när jag sprang i mål så var det flera andra som också sprang i mål samtidigt som mig och tydligen så missade de som skriver upp tiden mig. För när jag kom hem och skulle kolla resultatlistan så fanns jag inte med. Jag hade själv runkeeper på och hade ju en ungefärlig tid, men då hade jag ju stängt av den strax efter målgång när jag kom ihåg det. Iaf så mejlade jag till arrangörerna och undrade över min borttappade tid och nämnde då samtidigt den tid min egen tidtagning med runkeeper gett. Och det är den tiden som nu är min officiella tid i resultatlistan. Fast det inte finns andra i närheten av min tid, varken snabbare eller långsammare, det är ett glapp på nästan 15 sekunder åt båda hållen. Och då kom vi som sagt många i mål samtidigt. Så lite småsur är jag över det…
Nu har jag ju redan en bättre tid än det, men jag skulle vilja avsluta loppsäsongen med ett PB och då lita på att tiden stämmer. Nå ja, det är ju inte sagt att det blir PB, men jag är anmäld nu iaf. Den 24.10 gäller det.
0Vintern är här (nå okej, hösten då)
Idag när jag vakande var det minusgrader ute. Bara två, men det kändes så kallt så kallt. Det kanske beror på att jag inte är van vid kylan, jag menar sen när det faktiskt är vinter så skulle jag ju vara glad ifall det bara var minus två. Och inte 12 eller ännu värre minus 22. Som tur så brukar det sällan (typ aldrig) vara så kallt i den delen av Finland där jag bor och det passar mig utmärkt. Jag är väldigt frusen av mig, gillar inte kyla. Det var iaf väldigt fint ute när jag gick till jobbet, det var frost i gräset och så sken solen så allting bara glänste. Så det blev EN snabb bild, snabbt av med vantarna för att stanna och fota och sen raskt vidare igen för att inte börja frysa alltför mycket. Vad gör man inte för bloggens skull så säg? 🙂
Det verkar iaf som om söndagens löppass bara var sämre dagsform och inte en begynnande förkylning. *peppar peppar* Jag hade vilodag igår för säkerhets skull och idag efter jobbet när allting fortfarande kändes bra så blev det ett löppass. Idag blev det ett försök till ett lite snabbare pass, jag körde mina trogna pyramidintervaller. 1min-2-3-4-3-2-1. Det var ganska kallt ute, så det tog en stund innan kroppen blev varm. Idag var första gången jag både hade en långärmad tröja och jacka på mig och pannband. Jag märkte att benen frös lite, eller inte frös direkt kanske, men låren hade lite kallt. Jag måste väl gräva fram mina vintertights och underställ ur garderoben snart då. Nu på kvällen när jag for ut, så var det typ nollgradigt så den första kilometern var småkall, men sen blev kroppen varmare. Usch, sa jag redan att jag inte gillar kyla?
Förkylning på gång?
Idag gick Pargasloppet av stapeln, men jag hade redan tidigare bestämt mig för att inte delta. Fast det var säkert bara bra, med den dagsform jag hade idag. Idag var planen ett lite längre pass, men idag var det så tungt. Jag är ju inte precis snabb i normala fall heller, men håller ändå en snittfart på under 6:20. Idag så gick allting på 6:50. Så det blev inte ett längre pass, eller allting är väl relativt, men jag hade siktat in mig på över 12 kilometer, det blev åtta.
De första kilometrarna gick ännu i någorlunda hyfsad fart, men sen gick det bara långsammare och långsammare och benen blev bara tyngre och tyngre. Jag gjorde ju mitt styrkepass på fredagen så det kanske delvis förklarar känslan i benen. Fast så här tungt brukar det inte vara, så jag hoppas att jag inte håller på att bli förkyld eller sjuk överlag. Jag hoppas att det bara är en tillfälligt svacka och att det snabbt vänder mot det bättre. Jag vet ju att jag ibland har dåliga dagar och sen kan nästa pass gå hur bra som helst igen, så jag litar på att det är så den här gången också.
Annars har den här helgen varit bra. Det har varit skönt med en ledig helg, vi har fått mycket gjort. Igår var vi och hälsade på min sambos föräldrar. När vi körde hem därifrån så såg vi tre hjortar på åkern. Kisar man riktigt mycket så ser man dem på fotot 🙂 Vi var också och hälsade på fåren som finns nära där vi bor. Jag vågade t.o.m klappa dem den här gången…
Pargasloppet
Den här söndagen går Pargasloppet av stapeln i min hemstad (Pargas). Tanken var att jag skulle delta, men jag tror nog att jag kommer att skippa det den här gången. Loppet är lite över 10 km långt och mer som ett jippo än en allvarlig tävling. Det finns två olika klasser, tävlingsklassen och så motionsklassen. Motionsklassen har ingen tidtagning och det är ju lite synd för tävlingsklassen är nog sedan tävling-tävling, inte så mycket jippo mer.
Bild Piffen
Jag vet att jag inte har den bästa möjliga uppladdningen för att springa i tävlingsklassen just i dagsläget eftersom det har varit väldigt mycket på jobbet den senaste tiden. Jag har jobbat nästan tio timmar varje dag plus sedan 45 pendling till och från jobbet varje dag. (Inför min lediga helg så blir det sju dagar på raken, så jag borde ju egentligen vila under helgen.) Och att springa utan tidtagning är inte riktigt min grej. Jag vill veta exakt hur långt jag sprungit och hur länge det tagit, iaf om det är lopp. Och jag vill ju inte komma sist i tävlingsklassen heller 😉 Inte för att jag väl direkt tror att jag skulle göra det och so what ifall jag skulle komma sist. Jag vann ändå över alla dem som inte ens deltog…
Man kan efteranmäla sig på plats ännu på söndagen så jag har tid att fundera ännu. Kanske jag känner mig i grym form på söndagen och bestämmer mig för att delta iaf. Det är visst 50-års jubileum i år, så bara därför borde jag ju delta. Dessutom har jag aldrig sprungit Pargasloppet tidigare.
0Veckosummering och månsken
Idag hade jag en lång och stressig dag på jobbet. Det var inte en lugn stund så när jag kom hem efter jobbet var jag så trött. Tänkte bara lägga mig ner i soffan och slötitta på tv hela kvällen, men tänkte att en liten joggingtur brukar piggna upp. Jag hade inga krav på dagens pass, planen var bara att ta mig ut en sväng.
Som jag gissade så blev jag piggare av att springa så passet slutade sist och slutligen på strax under tio kilometer. Det är underligt egentligen vad löpningen gör för kroppen. Hade jag lagt mig i soffan så hade jag garanterat somnat, men efter löpningen så kände jag mig mycket piggare.
Med dagens pass inräknat så blev veckans saldo tre löppass, ett pass zumba och ett pass styrketräning. Det är riktigt bra (för att vara mig iaf), så det är jag nöjd med. Så småningom ska jag börja lägga in mera mängdträning i min löpning igen, hittills har passen varit ganska korta. Och den där styrkan ja, den ska jag fortsätta med. Måndagens träningspass resulterade ju i en brutal träningsvärk, så det är väl ett tecken på att jag måste träna det lite oftare.
Nästa vecka hoppas jag att kunna träna som normalt. Jag vet att det kommer att vara stressigt på jobbet och att jag ska jobba långa dagar. Men imorgon och på onsdagen borde jag kunna träna som normalt. Och fredag, lördag, söndag också. Och då blir det fem pass i veckan, så samma som den här veckan. Nästa vecka blir det dock ingen zumba, för det går bara på tisdagar och torsdagar och då är jag på jobb på kvällen.
Idag annars när jag var och sprang på kvällen så var det ett sånt fantastiskt månsken. Det är fullmåne och den var väldigt lågt nere. Tyvärr så har jag bara min kamera på telefonen med mig på löpturen så bilderna blev inte alls bra. De gör ingen rättvisa alls hur stor och fin månen var. Men tja, ni får helt enkelt föreställa er… 😉
Pyramidintervaller
Idag har jag varit ledig från jobbet. Det är skönt att kunna vara ledig en fredag, men sen samtidigt kommer jag att jobba hela helgen i stället. Jag jobbar på ett café i ett köpcenter och nästa vecka börjar köpcentrets egna readagar. Det är en vecka långt spektakel och kommer att innebära långa och bråda dagar för mig. Jag hoppas på att kunna träna någorlunda normalt iaf.
På måndagen så tränade jag ju styrka och träningsvärken har äntligen gett med sig. På onsdagen sprang jag ett kort pass efter jobbet för att försöka mjuka upp benen lite. Igår stod det zumba på schemat. Jag gillar zumba, jag tycker om musiken. Dessutom är min instruktör jätteduktig. Hon poängterar hela tiden att det inte är så viktigt att man gör ”rätt”, utan det viktigaste är att man gör nåt och njuter av musiken. Ibland går jag på zumba på tisdag och ibland på torsdagar, lite beroende på hur det passar med mitt jobb. Som tur är kurserna billiga, så det spelar inte så stor roll ifall jag missar några gånger. Jag går på medborgarinstitutets (”arbis”) kurser, så det kostar bara 35 per kurs. 70 euro för två kurser är ju nog mycket mindre än vad ett gymkort kostar. Sen att man ju förstås får mycket mer med ett gymmedlemskap är ju en annan sak…
Bild härifrån
Nå ja, det var ju inte egentligen det jag skulle skriva om utan dagens pass, nämligen pyramidintervaller. Jag brukar köra 1-2-3-4-3-2-1 minuters intervaller, det passar mig. Jag tycker nästan att treminutarna är värst. Det är kanske för att jag vet att det efter tre kommer fyra minuter och sedan efter att man just sprungit fyra minuter igen måste springa tre. Under två minuters intervallerna brukar jag komma upp i snabbast fart. Den första en minutaren brukar vara så att jag håller igen (kanske omedvetet) och sen den sista en minuters intervallen så är jag redan trött. Idag gick faktiskt den första intervallen snabbast av alla. Idag kändes allt bra, det var flåsigt, men benen sprang på iaf. Kanske det nångång blir en snabb(are) löpare av mig. I dagsläget springer jag i en 5:50-6:20 fart och på en riktigt bra dag 5:30-5:40. Drömmen för i år är ju sub55 på milen. Jag har en tävling inplanerad den 24.10. Än så länge så känns det som om jag kan nå mitt mål. Jag hoppas att träningen går som jag vill och att jag framförallt för hållas frisk och kunna springa.
Bild lånad härifrån
Race report Tallinn halvmaraton
Detta kommer med största sannolikhet bli ett väldigt långt inlägg, så jag varnar redan nu för mycket text. På lördagen den 12.9 så startade vi vår resa mot Tallinn, Estland. Båten skulle gå klockan tio från Helsingfors, men man skulle vara på plats senast en timme innan avgång. Så det betydde väckning redan halv sex på lördagsmorgon. Jag var ännu väldigt lugn och hade inte en tanke på att jag skulle springa halvmaraton nästa dag. Jag hade inte så höga förväntningar eftersom min uppladdning inte varit den bästa. Jag var förkyld för någon vecka sedan och hade funderat på att byta distans till tio kilometer och skippa halvmaratondistansen. Så det kanske även bidrog till att jag kände mig lugnare än jag brukar inför lopp.
Vi kom iaf smidigt till Tallinn, hittade enkelt till vårt hotell och kunde checka in. Vi slappade en stund på hotellet och for sedan till expon och startområdet där man kunde hämta ut nummerlappen. Samtidigt ordnades det children’s run och youth run. Så vi kollade på det en stund och hejade. Alla barn var jätteduktiga och kämpade på och verkade ha skoj. Så det sporrade även mig och jag ville bara springa NU.
Lördagskvällen var sedan lugn. Vi stannade mest på hotellrummet och jag försökte att inte bli för nervös. Jag gick och la mig tidigt och sov som en stock. Den tidiga väckningen gjorde förstås sitt, men jag var fortfarande väldigt lugn. Mycket lugnare än jag brukar vara inför lopp.
På söndagen var det sedan dags för mig att springa. Jag brukar inte ha nå problem med att äta frukost inför lopp så jag åt med god aptit från hotellfrukosten. Starten skulle gå klockan tolv och ungefär elva så begav vi oss mot startområdet. Starten för maraton hade gått nio och ungefär samtidigt så vi kom till starten så kom vinnaren av maraton i mål. Jösses så vissa är snabba alltså! Nu minns jag inte tiden exakt, men typ 2:15.
Jag försökte värma upp lite på området, besökte bajamajan och plötsligt ropar speakern att de som ska springa halvmaraton kan börja bege sig till startfållorna. Nu började jag nog bli lite nervös. Jag skulle starta i grupp två. Jag ställde mig längst bak i gruppen, för jag ville inte dras med i den farten. Den planen fungerade inte alls. Startskottet går och jag pinnar på. Det känns inte alls nå fort, men vid första kilometertiden så påstår runkeeper 5:35. Oops! Inte bra, det är inte alls min öppningsfart, det är överhuvudtaget inte alls min fart. Jag brukar springa i 5:50-6:20. Så jag försöker medvetet sakta ner, vet med mig själv att det aldrig kommer att hålla annars.
Det positiva med att starta så långt fram är iaf att det inte är speciellt trångt vid starten. Jag kommer enkelt in i min egen rytm och behöver inte sicksacka mig fram. Efter ca 3 kilometer har jag kommit till en snittfart på 6:00. Det känns behagligt och den farten tänkte jag försöka hålla och sedan öka mot slutet. Överallt längs med rutten är det mycket folk som hejar och olika sportföreningar har ställt upp med hejarklackar, musik, icepower stationer. Det delas ut geler förutom då vanligt vatten och sportdryck vid stationerna. Jag vågar inte ta nån, min mage brukar inte vara så förtjust vid gel. Jag dricker en klunk sportdryck och en klunk vatten och häller resten av vattnet över huvudet. Det var nämligen varmt.
Vändpunkten kommer strax efter tio kilometer och allting känns fortfarande väldigt lätt. Innan loppet var jag lite osäker över hur jag skulle orka genom hela loppet, ifall jag skulle orka springa hela vägen. Jag hade inte sprungit ett ordentligt långpass på flera veckor och med förkylning nära innan loppet så var jag osäker på min form. Så jag väntar hela tiden på att det ska bli tungt. Strax efter vändpunkten börjar även min telefon att strula (igen). Den har svårt att hitta satelliter så den tycker plötsligt att jag har sprungit elva kilometer fast jag just passerade tio. Det då med den följden att min snittfart blir åt skogen. Plötsligt ligger jag på medelfarter kring 5:00. Så nu blir det svårt för mig att räkna ut vad jag borde springa på ifall jag vill ha en viss sluttid. Och jag är dålig på att springa på känsla. Eller alltså veta hur snabbt jag faktiskt springer, som i starten då…
Vid 14 kilometer vet jag att jag kommer att klara av det. Jag känner mig fortfarande väldigt pigg i benen och bestämmer mig för att försöka öka. Jag börjar springa om folk och det är alltid skoj. Säkert springer lika många om mig, men det märker jag inte ens. Jag har bara skoj och tänker bara på hur kul det är att springa. Varför funderade jag ens på att byta till tio kilometer?! Öka farten nu bara, snart i mål. Bara fem kilometer kvar, det klarar du!
Vid 18 (?) kilometer viker rutten in i gamla stan. Gamla stan betyder kullersten och det tyckte min ben inte alls om. Nu var det inte så pigga längre. Dessutom så är det konstigt hur hjärnan fungerar när man är trött. Jag kunde inte räkna ut hur många kilometer jag hade kvar. Om skylten visar 18, betyder det då att jag har 3 kilometer kvar? Och ifall jag har tre kilometer kvar, så det tar kanske 17 minuter för mig att springa och nu har jag sprungit i 1 timme och 50 minuter så vad blir min sluttid då… Äh, spring bara, du ser sluttiden i mål sedan!
I fjol när jag sprang halvmaraton i Tallinn kommer jag ihåg att jag var väldigt pigg på slutet och kunde dra en lång slutspurt och blev irriterad på folk som var i vägen. I år blev det ingen slutspurt att tala om. Jag var så trött i benen, jag vet inte riktigt vad som hände de sista kilometrarna. Jag ville bara lägga mig raklång ner, men tänkte det är mindre än två kilometer kvar. INTE GÅ NU! Orka det sista ännu! Med kanske hundra meter kvar till mål så försökte jag öka takten lite. Jag har kollat på målkameran från loppet och jag ser nog bättre ut än vad jag kände mig. Spurtar t.o.m förbi nån på slutet. Så såå dåligt var det ju inte, men där och då kändes det nog väldigt jobbigt.
Sluttiden blev 2:06:38. Så nytt PB, med nästan exakt en minut och nästan åtta minuter snabbare än i fjol på samma bana. Så jag är väldigt nöjd, även om det inte blev under två timmar. När jag ännu för två veckor sedan fundera på ställa in och nu blev det rekord trots förkylning. Så man klarar av mycket mer än vad man tror. Det fick jag igen en gång bevisat för mig. <3 kroppen!
Nu känns kroppen nästan som vanligt igen, lite stela lår men i övrigt pigg och kry. Den här veckan blir nog en lugnare vecka, nästa vecka blir säkert normal träningsvecka. Jag har ännu två millopp här på hösten inplanerade. Ett i början av oktober och sedan ett i slutet av oktober.
0