I går sprang jag mitt tredje halvmaraton nånsin och jag kom i mål på nytt PB 2.06.38. Är så nöjd över tiden, med tanke på att jag ännu för två veckor sedan funderade på att byta distans. Det kommer en längre race report imorgon, när jag har mer tid att skriva.
Idag hade jag bestämt för att köra ett lite hårdare pass för att testa kroppen lite efter förkylningen. Jag använder mig av runkeeper och har programmerat in intervaller själv där. Idag skulle jag springa 6 x 800 meter med två minuters vila emellan.
De två första intervallerna gick bra och nån gång under den tredje intervallen när den angav kilometertiden så tänkte jag ” hmm, har jag sprungit så långt redan?” Det visade sig ju att jag inte alls hade sprungit så långt utan att telefonen hade tappat satellitkontakten och att den inte hade fungerat korrekt från första början. Så min hastighet visade helt fel och sträckan stämde inte alls.
Då tänkte jag först stänga av telefonen, men så kom jag ju på att det inte spelar någon roll vad runkeeper visar. Kroppen vet ju ingen skillnad. Jag har ju fortfarande sprungit intervallerna även om då kanske sträckan och hastigheten inte stämmer. Tiden stämde ju iaf. Det är en bekant runda för mig så jag vet att den är ungefär tio kilometer och på basen av hur länge jag var ut och sprang så kan jag (om jag ville) räkna ut min hastighet. Jag måste komma bort från tänket att bara en uppmätt runda räknas. Jag menar jag sprang ju i dryga timmen idag och även om då runkeeper visar fel så sprang jag ju iaf. Och det är ju huvudsaken…
In my dreams snabb…
Idag var då dagen jag skulle bestämma mig inför Tallinn halvmaraton. Jag skulle springa min första löprunda på en vecka och på basen av hur det kändes så skulle jag besluta mig för vilken sträcka det blir nästa vecka.
Jag for ut strax efter elva och hade bestämt mig för att bara springa, inte fundera så mycket på hastigheten utan bara fokusera på känsla. Jag sprang min vanliga ”testrunda” som jag brukar springa inför lopp. Det är en rutt som jag sprungit många (många) gånger och kan den utan och innan. Den brukar ge en ganska så bra indikation över min form, jag vet hur länge den brukar ta på ett ungefär.
Som tur så kändes allt bra under hela turen, farten var helt normal för att vara mig. Benen kändes pigga, men det är kanske inte så konstigt när jag inte sprungit på en vecka. Flåset var okej, jag tror t.o.m att jag nog kunnat springa snabbare ifall jag hade pressat mig, men det skulle jag inte göra idag. Idag var det bara meningen att jag kom ut och sprang och allt kändes okej. Och det gjorde det 🙂
Så nu har jag bestämt mig, det blir nog halvmaraton i Tallinn som planerat! Jag måste lita på mig själv att jag klarar av det. Det vet jag ju att jag gör, tiden får vara en bisak den här gången. Vem vet, kanske all den här vilan har gjort mig gott och så blir det pers iaf? Hur som helst är ett halvmaraton alltid ett halvmaraton, oavsett tiden!
Förra året i Tallinn, just efter målgång på mitt första halvmaraton nånsin
Idag har det varit en bra dag, även om det var sista semesterdagen igår och jag idag återvände till jobbet. Jag trivs på mitt jobb och gillar nog att vara tillbaka, även om det förstås alltid är skönt att vara ledig också. Idag hade jag dessutom bara en kort dag, 8:30-13 så det blev en mjukstart.
När jag kom hem från jobbet så bytte jag snabbt om till träningskläder och for ut till motionsspåret som finns nära där jag bor. Slingan är ungefär 2,5 kilometer lång lite beroende på hur man springer, idag blev det fem varv. Sprang först tre åt ena hållet och sedan så vände jag och sprang två varv åt andra. Alltid när jag springer där så tycker jag att nästan alla andra springer den åt andra hållet än mig. Så jag började fundera att vet de om nåt som jag inte vet… Så idag testa jag på att springa åt båda hållen. Jag tycker oftast att det är jobbigt att springa där eftersom den är så kuperad och idag märkte jag att ifall jag springer åt andra hållet än jag brukar så är det lättare. För då är det mest nerförsbacke, eller inte lika brant uppför iaf. Men jag tror nog att jag i fortsättningen också springer som jag brukar, jag VILL ju springa uppför. Eller vill och vill, jag snarare VET att det är bra för mig att springa uppför.
Idag gick det iaf bra. Jag sprang intervaller på måndagen och tränade styrka på tisdagen och det verkar som om det redan har gett resultat. Eller så är det bara önsketänkande… Idag hade jag iaf bra tryck i benen och det kändes inte alls så där jättejobbigt som det oftast gör där. Så totalt blev det nästan 13 kilometer och bra känsla genom hela passet.
Mina bra dag var inte slut ännu efter träningen. Efter träningen väntade nämligen träff med några goda vänner och lite god mat och skvaller. Det är så här jag helst spenderar mina dagar. Först lite jobb, sedan träning och sedan lite kompishäng på det. Perfekt helt enkelt!
Så här glad blir man när man har en bra dag
Jag hoppas att även ni har en bra dag! Snart är det ju helg och på lördagen blir det villaavslutning eller som vi kallar det i södra Finland, Forneldarnas natt. Vill inte tänka på att sommaren är slut…
Örk, med min träning för tillfället alltså! Det är som om jag skulle ha tappat allt, jag har inget flyt för tillfället. På tisdagen sprang jag ju och då var allt bra, sen krånglade magen lite och så blev onsdagens pass till nada. Igår hade jag vilodag i hopp om att allt skulle reda upp sig och så gjorde jag nytt försök idag på morgonen.
Jag hade klockan på väckning nio-tiden och så for jag iväg strax efter. Planen var ett lite längre pass, men näe. Det var bara tungt och jobbigt. Jag kom ungefär tre kilometer och så gav jag upp. Jag grät en skvätt av frustration och så gick jag hem. Jag försökte mig ännu på lite ruscher och med riktigt bra fantasi så kan man kalla dagens pass för fartlek, jag väljer att kalla det för skräp.
Jag vet ju att träning ska vara kul, lyssna på kroppen och allt det där… Men när jag har ett inplanerat halvmaraton om fyra veckor, så har jag inte riktigt tid för vila. jag känner mig smått stressad över att veta att jag om fyra veckor ska springa 21,1 km och i dagsläget kommer jag ungefär tre…
Så jag hoppas hoppas hoppas (håller tummar och tår) att det vänder. Att det här bara är en tillfällig svacka. Jag tänkte göra ett nytt försök på söndagen till långpass. Jag skulle verkligen behöva ett bra pass nu för självförtroendets skull, veta att jag klarar av det. ( Nå egentligen VET jag ju att jag nog klarar av det, men för tillfället känns det inte alls så…) Så third time lucky eller hur det heter…
Så, nu har jag fått avreagera mig lite här på bloggen. Det känns redan lite bättre 🙂
Inte riktigt så här glad för tillfället
Idag var det då tänkt att jag skulle springa veckans sista pass och även veckans längsta. Det blev det också, men med minsta möjliga marginal. Jag hade siktat in mig på en femton kilometer, men så långt kom jag inte idag. Det var tungt från början till slut idag.
Det var varmt även idag, men eftersom det gick så lätt att springa igår, så kände jag mig inte speciellt orolig när jag for ut. Men idag stämde nog inte mycket, det var bara tungt. Skulle jag ha haft en pulsmätare så skulle den säkert ha visat väldigt hög puls, det kändes så iaf. Jag gick i uppförsbackarna för att inte ta ut mig helt, men det hjälpte föga. Jag kände mig slut och som om jag hade för varmt. Huvudet bara dunkade och benen var trötta. Inte en behaglig känsla alls. 
Det var iaf väldigt fint där jag sprang, jag har aldrig sprungit där tidigare. Jag hade igen bestämt träff med sambon vid hans föräldrars hus, men idag tog jag en annan rutt dit. De bor på landet, så jag fick springa för mig själv längs åkrar. Där bor en massa trevligt folk längs med vägen som hälsar på flåsande löpare som kommer förbi (alltså jag). Hej hej liksom! Jag känner inte dig, men vad kul att du hälsar. Det händer ju aldrig när jag springer i ”stan”. Jag bor alltså i en lite stad med 12.000 invånare och jag bor då i centrum, medan då mina svärföräldrar bor på landet.
Veckan som gick bjöd på tre pass löpning och två cykelturer. Imorgon tänkte jag ännu göra ett styrketräningspass, jag har inte glömt bort det. Jag har bara prioriterat annat den här veckan. Den här veckan skulle fokusera på mängdträning och bortsett från dagens pass är jag nog nöjd över hur veckan gick. Jag vet ju att det ibland känns tungt, men sedan så vänder det igen. Så jag hoppas att så även är fallet denna gång.
0Idag börjar jag äntligen del två av min semester. Jag har lite över två och halv vecka ledigt nu, det ska bli så skönt. På måndagen far vi med sambon på semesterresa till Grekland. Jag längtar så efter sol och värme även om det lite verkar som om sommaren har hittat tillbaka hit också.
Jag jobbade till klockan tre idag, var snabbt via butiken innan jag kom hem och sedan parkerade jag mig i solstolen. Satt och dåsade där ett par timmar, när sambon tänkte att han skulle köra till hans föräldrar för att hämta nån grej. Så jag tänker, jag kan hänga med, jag kan springa dit. Det är elva kilometer dit och även om delar av vägen går längs samma rutt som jag ofta springer så känns det helt annorlunda att springa den sträckan när man har ett slutmål. Love transportlöpning!
Direkt efter att jag sagt att jag kan springa dit kom jag på att det kanske inte var den smartaste iden iaf. Där har jag legat i solstolen och knappast druckit tillräckligt och det var ännu ganska varmt ute. Men skam den som ger sig, jag tänkte att i värsta fall får jag väl gå. Vi hade bestämt att jag skulle start före och sen när han mötte mig så sku vi kolla läget, ifall jag vill springa hela vägen eller inte.
Men det gick ju hur bra som helst! Jag brukar inte springa så bra i värme, min fart brukar sänkas och så kan jag lätt få huvudvärk. Nu var ju klockan visserligen närmare sex innan jag kom iväg, jag sprang ju inte mitt på dagen, men iaf. Jag höll en snittfart på 6:04 och det är okej för att vara jag. Eller det är rättare sagt utmärkt. Det är ungefär var jag håller för fart på mina distanspass i dagsläget. I mitt huvud hade jag tänkt mig att allt under 6:30 är bra. 
Imorgon eller på söndag blir det veckans sista pass, beroende på hur kroppen känns. Jag vill få in ett långpass på 15 kilometer innan resan. Jag har på känn att jag knappast kommer att springa långt under resan. Fast i.o.f.s. så gick det ju bra i värmen idag, så man vet aldrig.
Trevlig helg!
0Jag vill bara tipsa om ett intervallpass som jag gjorde idag. Ifall man tycker att tusingar känns övermäktigt så kan man som jag ”fuska” lite och springa 800 meter istället. Det gjorde jag idag, det blev sex stycken såna. Jag tycker iaf att det mentalt känns lättare att ”bara” springa 800 meter än tusingar, även om det egentligen inte är en så stor skillnad.
Jag började mitt pass med 1,5 kilometer uppvärmning. Jag har knåpat ihop passet själv med hjälp av runkeeper. Så den piper till varje gång intervallen börjar och slutar, men den säger ju inget tempo medan man springer. Så det får jag veta först i efterhand, när jag har avslutat passet. Så jag springer på känsla och hoppas på det bästa. Jag hade siktat in mig på att springa mina intervaller i 5:20 ungefär, det skulle jag vara nöjd med. Och tja, det gick ju nästan som jag tänkt mig…
Sprang mina intervaller i 5:17-5:22-5:43-5:16-5:01-5:08. Inte direkt det mest jämna tempo och under den tredje intervallen vet jag inte riktigt vad som hände, men all in all är jag nöjd. Jag har inte sprungit längre intervaller på ett tag, jag brukar mest köra korta och snabba. Kanske jag nästa gång vågar mig tusingar. 800 meter var ju inte så jobbigt som jag hade befarat och känslan efter ett hårt intervallpass är ju obeskrivlig. Även om allt känns jobbigt medan jag springer så är allt efteråt skönt och så är jag så nöjd över mig själv.
Avslutade passet med 1,5 kilometer nerjogg, totalt landade kilometer mängden på strax över nio kilometer. En utmärkt start på veckan! Den här veckan tänkte jag träna som normalt, med mycket mängdträning. Nästa vecka åker vi till Grekland för en vecka så det kommer per automatik bli en återhämtningsvecka. Även om jag självklart kommer att ta med träningskläder dit, så vet jag att jag knappast kommer att köra hårda intervaller i 35 graders hetta. Det kommer säkert att bli lugna turer på fem kilometer och mycket promenader förstås. Men så får det vara ibland…
Detta inlägg var väldigt klokt. Så jag satsar på det. Idag sprang jag veckans sista pass och det fick avrunda en fantastisk springvecka. Idag blev det långpass och det hela slutade på 15,5 km med en medelfart på 6:00. Så nöjd så glad. Hela veckan bjöd på totalt 45 (!) km löpning. Det började med måndagens pass på kuperad spånbana. Tisdagen blev snabbintervaller och onsdagen sedan vilodag. På torsdagen skulle jag testa formen lite och sprang på kilometertider som jag inte sprungit på på evigheter. OMG liksom, vad har hänt?
Så nu ska jag nog banne mig anmäla mig till Tallinn halvmaraton den 13 september. Känner mig helt euforisk efter en så här bra vecka. Jag hoppas att det håller i sig. Jag hade ju en liten svacka för någon vecka sedan, men hoppas att det har vänt nu. Just nu känns det iaf väldigt bra 🙂 Perfekt start på helgen. Och efter nästa vecka börjar jag semester igen och då ska vi till Grekland. Längtar så efter sol och värme.
1Idag kom det äntligen en sådan runda då allting stämde. Jag är ledig idag och tänkte att jag kan springa nu på dagen så har jag hela kvällen på mig att göra annat skoj sedan. Jag begav mig till motionsspåret nära där jag bor, för att idag köra mina planerade backintervaller. Förra veckan blev det ju inget av det… Jag tänkte att ifall jag springer mitt på dagen, så KAN där ju bara inte vara nån annan.
Spåret är ganska kuperat, med då en jättebacke i mitten ungefär. Alltid när jag springer där så brukar min medelfart ligga på en 6:30-6:40. Men idag var den 6:15! Banan är strax under 2,5 km, totalt sprang jag fem varv. Plus sedan transportsträckan dit och tillbaka hem, så totalt nästan 13 kilometer.
Så nöjd! Så glad! Det brukar aldrig gå bra när jag springer där. Jag brukar traggla mig igenom max fyra varv och min fart brukar vara långsammare än normalt för jag brukar typ gå upp för alla backar. Men idag, BOOM! Det här behövde jag för självförtroendet.
Jag har bestämt mig för att springa lite fler lopp i höst ännu, nästa torde bli halvmaraton i Tallinn den 13.9. Så det är skönt att veta att 13 kilometer kändes lätt idag och på en kuperad bana dessutom. Så nu kan jag börja fokusera min träning inför det. Kanske kanske under två timmar är möjligt?
Annars så har jag visst namnsdag idag. Grattis till mig! För att fira så har jag bakat blåbärspaj av bären vi plockade i lördags. Mums!
