Kategoriarkiv: Lopp

Tankar inför lördagen

På lördagen ska jag springa årets sista lopp. Det blir ett millopp i min grannstad St:Karins. Jag sprang där även i fjol och banan var då iaf lätt. Vad jag minns så var den inte kuperad utan platt och mestadels grusväg. Så tanken har ju varit att jag ska förbättra min tid på milen…

I fjol när jag sprang där så gjorde jag mitt dåvarande rekord där även om tidtagningen var lite si och så. Där är alltså manuell tidtagning och tydligen så missade funktionärerna när jag kom i mål, för den tid som står i resultatlistan är den tid min egen tidtagning med runkeeper visat och som jag mejlade åt arrangörerna när jag undrade varför jag inte fanns i resultatlistan. Och då vet jag att den tiden inte är korrekt eftersom jag minns att vi kom i mål många samtidigt och min tid har ett gap på säkert femton sekunder både de som var snabbare och långsammare än mig. Nå ja, jag har kommit över det och nu har jag redan än bättre tid på milen.

Fjolårets medalj

Den tiden skulle jag då nu vilja förbättra, gärna under 55 minuter. Det kan nog tyvärr sitta hårt åt. Ett nytt PB är väl inte omöjligt, men under 55 känns nog långt borta. Samtidigt så vet jag med mig själv att jag alltid springer bättre på tävling, så vem vet?

I onsdags så sprang jag mitt sista pass inför lördagen. Tanken var att jag skulle ha sprungit nån form av tempopass redan på tisdagen, men det blev strul på jobbet och längre arbetsdag för mig, så det blev vilodag i stället. I går när jag sedan var och sprang så var det så tungt. Jag hoppas verkligen att känslan inte håller i sig, för i så fall lär det nog inte bli några rekordtider på lördagen. Kanske det är bara bra att sista träningspasset inför ett lopp går dåligt, så känns det som om jag kommer att flyga fram på lördagen. Jag hoppas på det 🙂

Starten går 10:35 på lördagen, vilken är lite väl tidigt för min smak. En timme eller två senare skulle vara lämpligt. Jag hoppas på pigga ben och bra flyt på lördagen. Och inget regn eller storm tack! Och korrekt tid, skulle det vara så att jag springer rekord.

Håll tummarna för mig va!

Kaarina syysmaraton 10 km?

Lämna ett svar

Jag har ju redan ett tag planerat att mitt sista lopp det här året skulle vara Kaarina syysmaraton och då distansen 10 km. Jag hade inte ännu anmält mig, men idag gjorde jag det. Jag sprang loppet ifjol också, då samma distans, men jag har lite blandade känslor av det.

Å ena sidan så sprang jag mitt dåvarande rekord då, men å andra sidan så tror (vet) jag att tiden inte riktigt stämmer, att jag t.o.m. hade en snabbare tid än vad resultatlistan visar. Så jag upplever kanske att loppet inte är det allra proffsigaste och eftersom resultatet från Masku fortfarande skavar och jag gärna skulle förbättra den tiden så vill jag lita på att resultatet är korrekt.

Foto: Aki Sahlström

Låt mig precisera. Alltså i Kaarina syysmaraton så har man inget tidtagarchip utan tiden mäts manuellt, med tidtagarur och folk vid mållinjen som skriver upp tiden. I fjol när jag sprang i mål så var det flera andra som också sprang i mål samtidigt som mig och tydligen så missade de som skriver upp tiden mig. För när jag kom hem och skulle kolla resultatlistan så fanns jag inte med. Jag hade själv runkeeper på och hade ju en ungefärlig tid, men då hade jag ju stängt av den strax efter målgång när jag kom ihåg det. Iaf så mejlade jag till arrangörerna och undrade över min borttappade tid och nämnde då samtidigt den tid min egen tidtagning med runkeeper gett. Och det är den tiden som nu är min officiella tid i resultatlistan. Fast det inte finns andra i närheten av min tid, varken snabbare eller långsammare, det är ett glapp på nästan 15 sekunder åt båda hållen. Och då kom vi som sagt många i mål samtidigt. Så lite småsur är jag över det…

Nu har jag ju redan en bättre tid än det, men jag skulle vilja avsluta loppsäsongen med ett PB och då lita på att tiden stämmer. Nå ja, det är ju inte sagt att det blir PB, men jag är anmäld nu iaf. Den 24.10 gäller det.

Pargasloppet

Lämna ett svar

Den här söndagen går Pargasloppet av stapeln i min hemstad (Pargas). Tanken var att jag skulle delta, men jag tror nog att jag kommer att skippa det den här gången. Loppet är lite över 10 km långt och mer som ett jippo än en allvarlig tävling. Det finns två olika klasser, tävlingsklassen och så motionsklassen. Motionsklassen har ingen tidtagning och det är ju lite synd för tävlingsklassen är nog sedan tävling-tävling, inte så mycket jippo mer.

Bild Piffen

Jag vet att jag inte har den bästa möjliga uppladdningen för att springa i tävlingsklassen just i dagsläget eftersom det har varit väldigt mycket på jobbet den senaste tiden. Jag har jobbat nästan tio timmar varje dag plus sedan 45 pendling till och från jobbet varje dag. (Inför min lediga helg så blir det sju dagar på raken, så jag borde ju egentligen vila under helgen.) Och att springa utan tidtagning är inte riktigt min grej. Jag vill veta exakt hur långt jag sprungit och hur länge det tagit, iaf om det är lopp. Och jag vill ju inte komma sist i tävlingsklassen heller 😉 Inte för att jag väl direkt tror att jag skulle göra det och so what ifall jag skulle komma sist. Jag vann ändå över alla dem som inte ens deltog…

Man kan efteranmäla sig på plats ännu på söndagen så jag har tid att fundera ännu. Kanske jag känner mig i grym form på söndagen och bestämmer mig för att delta iaf. Det är visst 50-års jubileum i år, så bara därför borde jag ju delta. Dessutom har jag aldrig sprungit Pargasloppet tidigare.

Race report Tallinn halvmaraton

Lämna ett svar

Detta kommer med största sannolikhet bli ett väldigt långt inlägg, så jag varnar redan nu för mycket text. På lördagen den 12.9 så startade vi vår resa mot Tallinn, Estland. Båten skulle gå klockan tio från Helsingfors, men man skulle vara på plats senast en timme innan avgång. Så det betydde väckning redan halv sex på lördagsmorgon. Jag var ännu väldigt lugn och hade inte en tanke på att jag skulle springa halvmaraton nästa dag. Jag hade inte så höga förväntningar eftersom min uppladdning inte varit den bästa. Jag var förkyld för någon vecka sedan och hade funderat på att byta distans till tio kilometer och skippa halvmaratondistansen. Så det kanske även bidrog till att jag kände mig lugnare än jag brukar inför lopp.

Vi kom iaf smidigt till Tallinn, hittade enkelt till vårt hotell och kunde checka in. Vi slappade en stund på hotellet och for sedan till expon och startområdet där man kunde hämta ut nummerlappen. Samtidigt ordnades det children’s run och youth run. Så vi kollade på det en stund och hejade. Alla barn var jätteduktiga och kämpade på och verkade ha skoj. Så det sporrade även mig och jag ville bara springa NU.

Lördagskvällen var sedan lugn. Vi stannade mest på hotellrummet och jag försökte att inte bli för nervös. Jag gick och la mig tidigt och sov som en stock. Den tidiga väckningen gjorde förstås sitt, men jag var fortfarande väldigt lugn. Mycket lugnare än jag brukar vara inför lopp.

På söndagen var det sedan dags för mig att springa. Jag brukar inte ha nå problem med att äta frukost inför lopp så jag åt med god aptit från hotellfrukosten. Starten skulle gå klockan tolv och ungefär elva så begav vi oss mot startområdet. Starten för maraton hade gått nio och ungefär samtidigt så vi kom till starten så kom vinnaren av maraton i mål. Jösses så vissa är snabba alltså! Nu minns jag inte tiden exakt, men typ 2:15.

race report tallinn halvmaraton 2015

Jag försökte värma upp lite på området, besökte bajamajan och plötsligt ropar speakern att de som ska springa halvmaraton kan börja bege sig till startfållorna. Nu började jag nog bli lite nervös. Jag skulle starta i grupp två. Jag ställde mig längst bak i gruppen, för jag ville inte dras med i den farten. Den planen fungerade inte alls. Startskottet går och jag pinnar på. Det känns inte alls nå fort, men vid första kilometertiden så påstår runkeeper 5:35. Oops! Inte bra, det är inte alls min öppningsfart, det är överhuvudtaget inte alls min fart. Jag brukar springa i 5:50-6:20. Så jag försöker medvetet sakta ner, vet med mig själv att det aldrig kommer att hålla annars.

Det positiva med att starta så långt fram är iaf att det inte är speciellt trångt vid starten. Jag kommer enkelt in i min egen rytm och behöver inte sicksacka mig fram. Efter ca 3 kilometer har jag kommit till en snittfart på 6:00. Det känns behagligt och den farten tänkte jag försöka hålla och sedan öka mot slutet. Överallt längs med rutten är det mycket folk som hejar och olika sportföreningar har ställt upp med hejarklackar, musik, icepower stationer. Det delas ut geler förutom då vanligt vatten och sportdryck vid stationerna. Jag vågar inte ta nån, min mage brukar inte vara så förtjust vid gel. Jag dricker en klunk sportdryck och en klunk vatten och häller resten av vattnet över huvudet. Det var nämligen varmt.

Vändpunkten kommer strax efter tio kilometer och allting känns fortfarande väldigt lätt. Innan loppet var jag lite osäker över hur jag skulle orka genom hela loppet, ifall jag skulle orka springa hela vägen. Jag hade inte sprungit ett ordentligt långpass på flera veckor och med förkylning nära innan loppet så var jag osäker på min form. Så jag väntar hela tiden på att det ska bli tungt. Strax efter vändpunkten börjar även min telefon att strula (igen). Den har svårt att hitta satelliter så den tycker plötsligt att jag har sprungit elva kilometer fast jag just passerade tio. Det då med den följden att min snittfart blir åt skogen. Plötsligt ligger jag på medelfarter kring 5:00. Så nu blir det svårt för mig att räkna ut vad jag borde springa på ifall jag vill ha en viss sluttid. Och jag är dålig på att springa på känsla. Eller alltså veta hur snabbt jag faktiskt springer, som i starten då…

Vid 14 kilometer vet jag att jag kommer att klara av det. Jag känner mig fortfarande väldigt pigg i benen och bestämmer mig för att försöka öka. Jag börjar springa om folk och det är alltid skoj. Säkert springer lika många om mig, men det märker jag inte ens. Jag har bara skoj och tänker bara på hur kul det är att springa. Varför funderade jag ens på att byta till tio kilometer?! Öka farten nu bara, snart i mål. Bara fem kilometer kvar, det klarar du!

Vid 18 (?) kilometer viker rutten in i gamla stan. Gamla stan betyder kullersten och det tyckte min ben inte alls om. Nu var det inte så pigga längre. Dessutom så är det konstigt hur hjärnan fungerar när man är trött. Jag kunde inte räkna ut hur många kilometer jag hade kvar. Om skylten visar 18, betyder det då att jag har 3 kilometer kvar? Och ifall jag har tre kilometer kvar, så det tar kanske 17 minuter för mig att springa och nu har jag sprungit i 1 timme och 50 minuter så vad blir min sluttid då… Äh, spring bara, du ser sluttiden i mål sedan!

I fjol när jag sprang halvmaraton i Tallinn kommer jag ihåg att jag var väldigt pigg på slutet och kunde dra en lång slutspurt och blev irriterad på folk som var i vägen. I år blev det ingen slutspurt att tala om. Jag var så trött i benen, jag vet inte riktigt vad som hände de sista kilometrarna. Jag ville bara lägga mig raklång ner, men tänkte det är mindre än två kilometer kvar. INTE GÅ NU! Orka det sista ännu! Med kanske hundra meter kvar till mål så försökte jag öka takten lite. Jag har kollat på målkameran från loppet och jag ser nog bättre ut än vad jag kände mig. Spurtar t.o.m förbi nån på slutet. Så såå dåligt var det ju inte, men där och då kändes det nog väldigt jobbigt.

Sluttiden blev 2:06:38. Så nytt PB, med nästan exakt en minut och nästan åtta minuter snabbare än i fjol på samma bana. Så jag är väldigt nöjd, även om det inte blev under två timmar. När jag ännu för två veckor sedan fundera på ställa in och nu blev det rekord trots förkylning. Så man klarar av mycket mer än vad man tror. Det fick jag igen en gång bevisat för mig. <3 kroppen!

Nu känns kroppen nästan som vanligt igen, lite stela lår men i övrigt pigg och kry. Den här veckan blir nog en lugnare vecka, nästa vecka blir säkert normal träningsvecka. Jag har ännu två millopp här på hösten inplanerade. Ett i början av oktober och sedan ett i slutet av oktober.

I did it!

2 svar

I går sprang jag mitt tredje halvmaraton nånsin och jag kom i mål på nytt PB 2.06.38. Är så nöjd över tiden, med tanke på att jag ännu för två veckor sedan funderade på att byta distans. Det kommer en längre race report imorgon, när jag har mer tid att skriva.

Packat och klart

Lämna ett svar

Imorgon reser vi till Tallinn med morgonbåten från Helsingfors. Vi har bilen med oss och resan borde bara ta två timmar. Förhoppningsvis går allting smidigt och vi kan checka in på hotellet snabbt. Vi har varit i Tallinn många gånger förut, dock bara en gång med bil tidigare.

Planen är att ungefär direkt efter vi checkat in gå och hämta ut min nummerlapp och kolla in området. Så att jag inte behöver vara nervös för det utan att jag har allt klart inför söndagen och vet vart jag ska och sånt. Det är ju nog på samma ställe som i fjol, men jag gillar att ha koll. Så behöver jag inte stressa på söndagen sedan utan kan bege mig till starten i lugn och ro. Lördagskvällen blir sedan att ladda på hotellrummet och ta det lugnt.

Starten går på söndagen klockan tolv. Alla som springer halvmaraton startar samtidigt, men här finns det olika startfållor. Jag ska tydligen starta i grupp två (av åtta). Då när jag anmälde mig så skulle man ange en beräknad sluttid och jag satte under två timmar och tydligen får man starta i grupp två då. Planen är ändå att inte starta i den takten, jag ska inte förivra mig i början. I.o.f.s. så vet jag ju inte hur snabbt de andra springer heller. Ifjol när jag anmälde mig så hade jag beräknad sluttid på 2:20 och då startade jag i grupp fem. Oberoende var jag brukar stå i starten så står jag alltid ”fel”. Folk springer om mig till höger och vänster, jag försöker springa om folk. Det brukar bara vara ett enda kaos… Så det spelar väl inte så stor roll var jag står egentligen, det brukar jämna ut sig sen efter ett tag.

Jag tänkte visa lite vad jag ska ha med mig på resan. Detta är bara det som är enkom för loppet. Det har lovats ca 15 grader och mulet väder så troligtvis springer jag i korta tights och t-shirt. Men för säkerhets skull har jag även med mig långa tights. Plus överdragsbyxor och jacka, strumpor, sport-bh, kompressionsstrumpor att ha på efter loppet… Och diverse krämer och piller, handduk, mobilhållare, lurar för musik… Plus sedan då allt annat som jag ju också har med inför resan. Vi kommer hem först på måndagen så vill ju ha vanliga kläder med mig också.

Håll tummarna för mig på söndagen! Tack!

Sista passet gjort inför Tallinn

Lämna ett svar

Igår sprang jag mitt sista pass inför söndagens halvmaraton. Det blev ett lite snabbare pass på min vanliga testrunda på lite över sex kilometer. Allt kändes bra i kroppen så nu är det bara att invänta söndagen. Mitt hopp och mod pendlar mellan att det här kommer att gå hur bra som helst och hur tusan ska jag klara av det… Inners inne vet jag ju att jag kommer att klara av det, men jag blir alltid fundersam innan lopp.

Kanske jag borde ha tränat mer, tränat mer intervaller, gjort si gjort så… På söndagen kommer det ju att visa sig sedan. Min uppladdning har inte varit det allra bästa. Jag var på en veckas semesterresa till Grekland i mitten av augusti och då blev det inte direkt nå långpass. Samtidigt så var det en planerad och välbehövlig lugnare vecka. Däremot blev jag ju förkyld för två veckor sedan och då var det ju inte planerat att jag skulle ta det lugnt… Jag får helt enkelt lita på mig och på att min form är där den ska vara.

Nu ska jag bara fundera på packningen, vad sjutton ska jag ha på mig. Långa tights, shorts nåt där emellan? Jag har inte så stor koll på vad det lovats för väder till söndagen. Det är väl bäst att ta med sig hela garderoben och bestämma sig på plats sedan.

Race week är här

Lämna ett svar

På söndagen gäller det då alltså, då springer jag mitt andra halvmaraton för i år (och det tredje nånsin). Planen var/är ju att gå under två timmar, men i dagsläget tror jag inte att det känns realistiskt. Uppladdningen har inte varit den bästa med en förkylning nära inpå. Men kanske jag är i toppform på söndagen, jag brukar alltid springa bättre i tävlingssituationer…

Samtidigt så har jag ju börjat tänka på det här med tidsmål. Jag vet att ett halvmaraton är en stor prestation (för mig iaf), så att jag egentligen borde vara nöjd med ett genomfört lopp. Jag är inte van vid att springa så långt och det är faktiskt bara mitt tredje halvmaraton så bara målgång är framgång. Jag tänker som så att jag delar upp min målsättning i tre delar. Eller fyra då beroende på hur man räknar.

Målgång är det jag stävar efter och utöver det är allt bara bonus. Guld är under två timmar, silver är PB (2.07.35) och brons är Tallinn PB (2.14.08). Så om jag tänker så är jag nöjd oberoende vad som sker. Och skulle något hända längs banan att jag inte kommer i mål, så ja då händer det. Jag vet ju att jag kommer att fortsätta springa och att det kommer fler möjligheter.

Träningsplaner inför Tallinn halvmaraton

Lämna ett svar

Nu är det bara lite över en vecka kvar till Tallinn halvmaraton. Jag hade tänkte att jag skulle få in några träningspass ännu inför loppet och sedan vila mig i form och hoppas på det bästa.

Lördag (idag): Vila
Söndag: sista lite längre passet/långpass 14-15 km
Måndag: vila
Tisdag: zumba
Onsdag: sista passet inför, nån form av intervall/tempo pass
Torsdag: vila
Fredag: vila
Lördag: reser till Tallinn
Söndag: race day, 21,1 km

Förhoppningsvis har jag tränat tillräckligt och att min förkylning inte har ställt till med alltför mycket. Drömmen är ju fortfarande att gå under två timmar. Tyvärr känns det inte så realistiskt för tillfället, men vem vet vad en vecka kan göra för formen. Jag har bestämt mig för att vara nöjd oberoende, ett halvmaraton är ändå ett halvmaraton och en bra prestation. Så det så!

Första löprundan på en vecka

Lämna ett svar

Idag var då dagen jag skulle bestämma mig inför Tallinn halvmaraton. Jag skulle springa min första löprunda på en vecka och på basen av hur det kändes så skulle jag besluta mig för vilken sträcka det blir nästa vecka.

Jag for ut strax efter elva och hade bestämt mig för att bara springa, inte fundera så mycket på hastigheten utan bara fokusera på känsla. Jag sprang min vanliga ”testrunda” som jag brukar springa inför lopp. Det är en rutt som jag sprungit många (många) gånger och kan den utan och innan. Den brukar ge en ganska så bra indikation över min form, jag vet hur länge den brukar ta på ett ungefär.

Som tur så kändes allt bra under hela turen, farten var helt normal för att vara mig. Benen kändes pigga, men det är kanske inte så konstigt när jag inte sprungit på en vecka. Flåset var okej, jag tror t.o.m att jag nog kunnat springa snabbare ifall jag hade pressat mig, men det skulle jag inte göra idag. Idag var det bara meningen att jag kom ut och sprang och allt kändes okej. Och det gjorde det 🙂

Så nu har jag bestämt mig, det blir nog halvmaraton i Tallinn som planerat! Jag måste lita på mig själv att jag klarar av det. Det vet jag ju att jag gör, tiden får vara en bisak den här gången. Vem vet, kanske all den här vilan har gjort mig gott och så blir det pers iaf? Hur som helst är ett halvmaraton alltid ett halvmaraton, oavsett tiden!

Förra året i Tallinn, just efter målgång på mitt första halvmaraton nånsin