En löprunda i solsken

Jag har inte sprungit något sedan Tallinn halvmaraton. Jag brukar ta en medveten vilopaus efter lopp för att låta kroppen återhämta sig. Visst hade det lockat att springa på resan, speciellt på nya platser. Jag hade inte med mig några ”extra” löpkläder än de jag valde bland att springa Tallinn halvmaraton i. Valet skulle då antingen ha fallit på svettiga loppkläder eller shorts och linne. Att springa i shorts och linne i plus 10 grader lockade inte, såå gärna ville jag inte springa.

en löprunda i solsken

Nu känner jag att kroppen är redo för spring igen och suget till träning har kommit tillbaka. Idag har jag varit ledig hela dagen och tyckte att det var dags för en första löprunda. Vädret visade sig från sin bästa sida, det var soligt och varmt och perfekt springväder. Planen var att springa en lugn första löprunda, bara känna på kroppen, inte stressa, inte pressa utan lugnt och fint. Benen var pigga och jag fick hålla tillbaka för att inte dra ut för hårt. Det hade verkligen lockat att springa längre idag, för vädret var härligt, men sansade mig och höll mig till planen.

Det blev en löprunda på ganska exakt fem kilometer idag. Det känns som en bra början och allting verkade bra i kroppen. Inga krämpor efter loppet, utan pigga ben och okej flås. Den här veckan tänkte jag ännu få till en löprunda och sedan nästa vecka börja träna som normalt. Jag ska fila lite på min kommande plan, vad jag vill träna i höst och vad mitt kommande mål ska bli.

0

Polen

Etapp två och tre av vår resa spenderades i Polen. Vi startade tidigt på tisdagen från Kaunas och började på samma sätt som tidigare i Estland, med att tanka bilen. Vi hade bokat hotell i huvudstaden till Polen, Warsava och enligt google skulle det vara strax över 400 kilometer dit. Det kör man lätt på en dag tänkte vi och hade räknat med att vara framme tre fyra tiden ungefär. Körningen gick bra, vägarna var hyfsade och det var inte mycket trafik i början.

Vi hade navigatorn på hela tiden, men det var i princip en rak väg att köra längs med, så inte ens jag hade kunnat köra vilse. I något skede kom en korsning/rondell där vi enligt navigatorn skulle svänga till vänster. Skyltarna visade dock att Warsava var till höger och vi valde att följa skyltarna. Jag vet inte om vi gjorde fel val eller inte, men det kändes som om vi körde igenom varje liten polsk by. Här började trafiken stockas och vi började undra ifall vi någonsin skulle komma fram. Tiden för beräknad ankomst blev bara senare och senare på navigatorn och det fanns inte ens chans att vi skulle vara framme i Warsava fyra.

I efterhand har vi konstaterat enligt säkra källor (=google) att vi trots allt nog valde den snabbaste/kortaste vägen till Warsava. Det positiva med rutten var att landskapet var fint och att vi på det här sättet fick se mycket mer än vad vi skulle ha sett längs med motorvägen. Vägen var kantad av en massa storkbon och dem hade jag sett framemot att få se.

Vårt hotell låg utanför centrum av Warsava och vi kom fram sex tiden på kvällen. Då är tidsskillnaden medräknad, så det tog betydligt längre tid att köra än vi tänkt. Här någonstans började vi undra vad fasiken vi gett oss in i, ska varje dag bara bestå av körning och ingen sightseeing överhuvudtaget. På hotellet fanns en restaurang och vi valde att äta middag där. Det fanns ingen ork eller lust att försöka hitta något annat ställe att äta på den kvällen. Samtidigt bestämde vi oss för att skippa Warsava nästa dag och genast bege oss vidare för att förhoppningsvis komma fram tidigare på dagen. Synd att inte se Warsava, men helt rätt beslut i det läget. Det enda vi alltså såg från Warsava var hotellet och infarten till motorvägen, typ.

Nästa dag käkade vi frukost på hotellet och startade mot nästa ställe. Poznan i västra Polen. Jag visste inget om staden sedan tidigare, men det verkade som en bra mellanetapp på väg mot Tyskland. Efter Warsava börjar motorvägen där vissa sträckor är avgiftsbelagda. Vi hade först tänkt köra på vägarna som är gratis (och längre), men efter två dagars konstanta körning valde vi att ta den kortaste möjliga rutten. Nu ville vi bara fram så snabbt som möjligt och turista. Det var ju det som var poängen med vår resa, att se olika städer och länder, inte bara köra.

Poznan visade sig vara ett riktigt lyckokast. Det var helt klart en av höjdpunkterna på resan. Det kanske även beror på att vi kom fram redan tvåtiden på dagen och hade tid att göra något och att vädret var vackert. Hotellet var det bästa vi hade på resan, vi hade en rund säng! Sängen var finare bäddad än vad den är på bilden, men jag kanske hade hunnit ligga i den innan jag kom på att jag ska fota den 🙂

Eftersom vi inte visste något om Poznan sedan tidigare, hade vi egentligen ingen plan för dagen. Vi fick en karta från receptionen på hotellet och begav oss ut för att utforska stan. Nästan genast gick vi vilse 🙂 Eller inte vilse, men tja, vi tog en liten omväg… Planen var att gå till gamla stan och torget och se vad vi hittade helt enkelt.

I centrum av Poznan fanns ett stort torg med en massa färgglada hus. Mycket uteserveringar, restauranger och cafén även här och  turister. Små gränder och bakgator och hur mysigt som helst. Här hade vi verkligen kunnat vara en längre tid, eftersom solen sken och det var ganska varmt ute.

Vi käkade på en uteservering och fortsatte vandringen genom stan. Jag hade kollat in ett köpcentrum som skulle ligga i närheten av centrum. Vädret började bli sämre och vi ville inte gå tillbaka till hotellet när vi för en gångs skull hade tid att spendera i en stad. Vi hittade enkelt till köpcentret och fick lätt några timmar att gå där. Det var hur stort som helst, betydligt större än vad jag är van med i Finland.

Efter mycket shopping var vi klara för dagen och tog en taxi tillbaka till hotellet. Nästa dag skulle vi igen byta land, lämna Polen och resa vidare mot Tyskland och Berlin.

0

Tallinn-Riga-Kaunas

Första etappen av vår roadtrip startade tidigt måndag morgon från Tallinn, Estland. Vi åt frukost på vårt hotell, checkade ut och körde till närmaste bensinstation för att tanka bilen. Vi visste att det här skulle vara den längsta etappen på vår resa och ville komma iväg så tidigt som möjligt. Enligt våra efterforskningar (=google) skulle det vara ca 580 kilometer till Kaunas i Litauen där vi skulle övernatta på nästa hotell. Vi hade först tänkt stanna i Pärnu i Estland, men insåg snabbt att tiden inte kommer att räcka till det. Vi ville nämligen även pausa i Riga i Lettland, eftersom vi aldrig varit där tidigare. Vägen var rak och fin och absolut inga problem med körningen. Full fart framåt bara… Någonstans längs med vägen började havet skymta bakom träden och vi tog vår första paus vid en strand i Lettland.

Riga

Till Riga anlände vi ungefär tvåtiden på dagen. Vi letade efter parkering en bra stund, innan vi till slut fann Stockmann och Europark. Kosta vad det kosta vill, vi skulle ändå inte stanna så länge inne i stan. Vi ville mest se gamla stan och bocka av Riga från listan. Riga visade sig vara hur mysigt och fint som helst och det var synd att vi inte hade mer tid på oss där. Samtidigt tänkte vi att det är så nära, att dit kan vi fara när som helst igen.

Inför resan hade jag varit till biblioteket och lånat en massa guideböcker. I Riga hade jag sett att det skulle finnas något som heter ”katthuset”. Det skulle vara ett hus med två statyer av svarta katter. Dit ville jag. Jag tänkte att det skulle vara bli en fin bild att posera vid, vi har ju en svart katt själv. Vi hade karta med och katthuset fanns utmärkt och skulle finnas mitt i gamla stan. Vi gick gata upp, gata ner och letade. Inga svarta katter i sikte. Jag hade tänkt att det skulle vara stora katter, jag fattade aldrig att titta uppåt. Vi hade nog aldrig hittat dem ifall vi inte sett att en massa andra människor fotar något på taken. Jag kan väl säga att jag blev lite besviken när jag såg dem 🙂

Kaunas

Efter en sen lunch inne i Riga, körde vi vidare mot Kaunas i Litauen. Där skulle vi pausa för natten, innan vår roadtrip skulle fortsätta nästa dag. Vi hade små bekymmer med att hitta vårt hotell. Tydligen är hotel Kaunas och Kaunas hotel inte samma sak. Det kan tänkas att vi först for till fel hotell… Det är inte direkt den roligaste känslan när du först kört i åtta timmar och sedan befinner dig på fel hotell med alla väskor i handen och bara vill lägga dig ner och sova efter en lång dag. Som tur var låg hotellen nära varandra,  ungefär mittemot varandra faktiskt. Vårt hotell låg mitt i centrum, precis vid gågatan. På kvällen blev det en kort vandring på stan, lite käk och sedan natti natti.
Nästa dag kände vi oss redo för att utforska staden mer innan roadtripen skulle fortsätta. Eftersom vårt hotell var så bra beläget vid gågatan var det bara att välja mellan caféerna för frukost. Frukosten bestod av nån slags pizza eller paj och kaffe.

Kaunas centrum består av gamla stan och den nya(re) delen. Vårt hotell fanns i den nya delen, men det var endast en kort promenad till gamla stan. I gamla stan fanns mysiga gränder, mycket kyrkor och en massa uteserveringar och cafén. En fördel med att stiga upp klockan åtta på morgonen är att du får gå ensam på gatorna och behöver inte trängas. En nackdel är att tyvärr var inte mycket öppet så tidigt på morgonen…

Genom Kaunas rinner två floder, Neris och Nemunas. Att fota dem var inte det lättaste, eftersom trafiken var väldigt livlig på morgonen. Det är samma flod på båda bilderna, bara fotat från olika vinklar. På den sista bilden avslöjas det vem som tagit bilderna 🙂 Nån kanske väntade på andra sidan gatan.

Nästa etapp blir Polen

 

 

1

Hemma från vår roadtrip

Hallå bloggen!

Jag har inte glömt bort dig, men det gick inte riktigt som planerat med att blogga under semesterresan. Datorn var nog med och wifi:n fungerade väl helt okej på hotellen, men tja, jag var för trött för att blogga helt enkelt. På dagarna var det ofta lång körning för att komma till nästa ställe/hotell.  När vi väl var framme, valde jag att istället för att blogga, utforska staden och prioritera sömnen.  Även om jag i mitt huvud alltid tror att det går snabbt att slänga upp ett inlägg, gör det ju aldrig det… Därav bloggtystnaden.

Vid kusten till Lettland

Nu är jag i alla fall tillbaka hemma igen och jag kommer att blogga om vår roadtrip i skilda inlägg. Jag ska ta och gå igenom alla bilder och sedan kommer inläggen om resan dyka upp. Ni som följer mig på instagram har sett en del, men det är bara en bråkdel av alla bilder.

0

Tallinn halvmaraton racereport

Idag var det dags för Tallinn halvmaraton. Jag har inte sprungit halvmaraton sedan förra sommaren (2016)på Paavo Nurmi och då gick det rent ut sagt åt skogen. Då blev det personsämsta för min del och jag har varit nervös för att springa halvmaraton sedan dess. Jag har inte skrivit ut om mina målsättningar för årets halvmaraton här på bloggen, främst för att jag har varit nervös för att inte uppnå dem. Tänk om jag springer ännu sämre a.k.a långsammare än i fjol. Jag vill ju liksom bli bättre…

Förutsättningarna för årets halvmaraton var inte direkt de bästa. Jag har varit så fokuserad på att klara av årets stora mål, mitt maraton tidigare i sommar, att jag inte tänkt på fart. Fokus har legat på grundträning och på mängd. Bygga upp kroppen för att klara av att springa långt och inte springa snabbt. När det sedan var dags att lägga om träningen för halvmaraton insåg jag ganska snabbt att det inte kommer att bli några rekordtider i år. Jag var inte tillräckligt snabb och frågan blev snarare ifall jag ens skulle klara av att slå förra årets tid?

startområdet

Vi anlände till Tallinn redan igår och hämtade ut min nummerlapp i god tid Samtidigt pågick 10 kilometers loppet och jag som tyckte att jag inte var nervös, kände genast av pirret när vi kom till startområdet. Imorgon skulle det vara min tur att springa och peppen var så där. Egentligen var jag inte speciellt sugen på att springa… Jag undrade mest varför jag utsätter mig för sånt här 🙂

nummerlapp hämtad

Starten för halvmaraton skulle gå klockan tolv. Klockan elva låg jag ännu i sängen på hotellrummet och var inte det minsta sugen på att springa. Jag ville bara ställa in och sova och typ fara och shoppa i stället. Jag var inte direkt nervös mer, utan mest bara väldigt o-sugen på att springa. Bestämde mig i alla fall för att springa (förstås) och begav mig till startområdet. Nästan genast utanför hotellet stod första hejarklacken och hejade på de som startat i maraton tre timmar tidigare och redan då ändrade min åsikt. Klart att jag skulle springa. Lopp är kul ju!

Vid startområdet värmde jag upp en stund, besökte bajamajan, tog lite bilder och ställde mig sedan i startfållan. Pirret och suget på att springa började infinna sig och mitt i allt, pang! Där gick starten! Jag hade ställt mig bra i ledet och kom snabbt in i min egen rytm. Utan att ens inse det, hade jag ställt mig bredvid 2:15 ballongen i starten Bra, dem hänger jag på tänkte jag. Det höll i kanske en kilometer och sedan var de långt förbi mig. Fan, tänkte jag, där rök den tiden.

Jag gillar att springa i Tallinn. Det är alltid bra stämning, det är mycket publik och mycket folk som hejar. Jag bestämde mig för att njuta och för att strunta i tiden. Ta in stämningen, omgivningen och se det som en sightseeing tour. Känns det bra, kan jag försöka öka och få en bättre tid, men inte stressa något.

Kroppen kändes bra och slutar aldrig att förvåna mig. Med tanke på hur osugen jag var på att springa innan, så svarade kroppen bra. Vid 10 kilometer var jag fatt 2:15 ballongen och benen var lätta. Jag tänkte att jag springer med dem en stund, men kände att benen ville springa fortare. Jag bestämde mig för att springa förbi och springa i egen takt. Jag hade som mål att komma under 2:10, men allt under 2:15 var bra.

Publiken i Tallinn är verkligen fantastiskt. Det är musik, det är hejarop, det är party. Det är sån stämning alltså! Varje gång jag sprang förbi någon punkt med underhållning blev benen extra lätta. Jag fick gåshud över hela kroppen. Gillar speciellt när namnet och landet står på nummerlappen och folk skriker ditt namn. Inte kan man sakta ner nu, öka! Orka ända in i mål.

Benen kändes lätta ända till 18 kilometer, men sedan fick jag världens håll och var tvungen att gå några meter. När jag gick märkte jag att jag kanske inte var så pigg som jag trodde. Det började göra ont än här än där… Kom igen nu, orka hela vägen. Jag kollade på klockan och insåg att tiden skulle bli bra ifall ja höll hela vägen. Jag sprang förbi några och fick ny energi av det. Bara tre kilometer kvar, kom igen nu!

målgång

Vid målgång var det en seg liten backe, sista svängen in mot målrakan och så slutspurten kvar. Spurtade förbi några typer på målrakan och sprang i mål på 2:12:17. Väldigt nöjd med tiden och en bra känsla genom hela loppet. Helt annorlunda än i fjol då jag kom i mål på 2:15 nånting och hade mest ont överallt. Nu var jag glad och nöjd och visste samtidigt att det var det bästa jag kunnat åstadkomma idag. Det fanns inte rum för förbättring någonstans, utan det här var en maxprestation med de förutsättningar jag hade.

 

 

 

0

Tallinn halvmaraton nästa

Imorgon startar vi vår resa till Tallinn och mot Tallinn halvmaraton. På söndagen är det dags för lopp igen och på måndagen fortsätter vi vidare mot Europa. Jag har varit så fokuserad på vad jag ska ha med mig till själva loppet och vad jag behöver där att jag på något sätt ”glömt bort” att jag ska på en vecka lång roadtrip efter det. Jag behöver ju kanske lite annat med mig än löparskor och springkläder…

Det är så svårt att packa tycker jag. Speciellt nu när jag inte vet vad vädret kommer att vara. Jag menar, ifall jag ska på en solsemester är det bara att ta med sig bikinis, kjolar, t-shirt och nåt att ha på stranden. Men nu… Kommer det att vara varmt? Behöver jag sommarkläder? Eller ska jag bara ha samma sak som jag haft på mig här, dvs, tröja, jeans och höstjacka. Fast vi har ju bil förstås, jag tror att jag tar med mig lite av varje 🙂

En vill med i alla fall

Vi kommer alltså att resa vidare från Tallinn, genom Lettland och Litauen mot Polen och Tyskland. Upp via Danmark och Sverige och så hem igen. Jag ska försöka uppdatera bloggen längs med resan och efter loppet med en race report. Det hänger förstås på hur hotellens wifi fungerar. Jag kommer säkert att vara aktivare på instagram, så följ mig där ifall du vi se bilder. Efter resan blir det garanterat en bildbomb, speciellt nu när jag har en massa utrymme på min nya blogg.

Önska mig lycka till på söndag!

0

Ny blogg

Same same, but different!

Nu torde det mesta vara fixat och klart och jag kommer fr.o.m nu blogga från den nya adressen. Innehållet kommer att vara samma, men förhoppningsvis kommer jag att få mer blogginspiration och skriva mer och mer genomtänkt.

Fortsätt gärna att följa mig även här!

0

Tröskelintervaller

Det börjar dra ihop sig till Tallinn halvmaraton och jag har ännu tänkt springa några pass inför. Idag var det dags för det sista lite tuffare passet. Nästa vecka kommer antagligen bli två träningspass, ett kortare intervallpass och ett ”vanligt” pass för att känna på kroppen, om allting känns okej.

Dagens träning var tänkt som tröskelintervaller. Det låter fint och jag tycker att Erika beskriver det så bra. Jag tycker precis som hon att jag kan springa intervaller i ett relativt högt tempo, men att det inte ger så mycket åt mig. Och det är ju inte intervaller jag ska bli bra på, utan jag vill just kunna hålla ett högre tempo under en längre tid.

Jag har nånstans inne i mig ännu en förhoppning om att springa på en bra tid i Tallinn. Jag har insett att jag inte kommer att komma under två timmar, det lär knappast inte ens bli personbästa, men tja, jag vill ju göra så väl ifrån mig som möjligt. Toppa formen så gott det går helt enkelt.

Idag bestämde jag mig för att springa 3 x 10 minuter i snabbare tempo. 5 minuter joggvila mellan varje intervall och så tio minuter uppvärmning och nedjogg på det. Totalt en timme. Tanken var att springa varje 10 minuters block i 6:00 tempo. Det är ett tempo som ger en sluttid kring mitt personbästa på halvmaraton.

Det kändes lätt och kontrollerat att springa i 6:00 tempo, som om det finns en fart gömd i benen. Jag vågar inte hoppas på några rekordtider i Tallinn, men det känns i alla fall som om formen finns där. Jag känner mig redo för lopp igen och känslan inför är bra. Det är allt jag kan önska, sedan kan dagsformen variera.

Nu känns det som om jag gjort allt jag kan och tiden blir vad det blir.

0

Varför inget händer

För ett tag sedan skrev jag om att det skulle ske förändringar på bloggen. Vad har hänt? Inget… Det var svårare än jag trodde. Tanken var alltså att jag skulle byta domännamn, gå från en wordpress.com till en .com. Orsaken till det var att mitt utrymme är nästan fullt och att jag vill ha mer kontroll över hur inläggen ser ut. Då är jag då antingen tvungen till att köpa mer utrymme via wordpress eller byta domän helt och hållet.

Mannen i huset (jag vet mamma att det inte heter sambo mer när man är gift 🙂 ), föreslog då att jag kan köpa ett webhotell och ha min blogg via det. Jag bara ??? webhotell? vad är det? Nå ja, det skulle jag då alltså göra och då behöver jag ett namn på min sida.

Jag tänkte då att hopihopi.com blir bra. Okej, egentligen är jag väl inte speciellt nöjd med det heller, men det var det enda alternativet jag kom på. Jag vill fortfarande inte heller heta Heidis blogg eller Heidis träningsblogg eller liknande. Det visade sig att hopihopi.com var taget. Nån har registrerat sidan, men använder den inte…

Tillbaka till ruta ett då alltså. Vad ska jag nu då heta? Hopihopi.se? hopihopi.fi? Inte alls hopihopi? heidihenriksson.fi…

Och här är vi nu. Varken nytt namn bestämt eller ny domän. Och fortfarande fullt utrymme…

0

Höstlistan

Det har varit lite skralt med uppdateringar här på sista tiden, men nu ska jag ta och skärpa mig. För att mjukstarta börjar jag med en lista. Jag gillar listor, den här gången Sevendays veckolista om hösten.

Man vet att det är höst när:
Det börjar bli kallt på morgonen och kvällen. På dagen kan det ännu vara varmt, men inte mer än några timmar om dagen. Det är mörkt på kvällarna och det är dags att gräva fram reflexen när jag ska hem från jobbet.

Låt som ger mig höstkänslor:
Ingen aning faktiskt. Förknippar inte hösten med någon låt.

I höst vill jag klä mig så här:
Vinröda jeans, senapsgul eller orange tröja. Svarta boots, stor halsduk och en ny jacka.

20161019_172536

Hösten doftar:
Skog. Jag förknippar hösten med svampplockning och blåbär. Mossa, halvruttna löv och barrskog.

Det bästa med hösten:
Hösten är helt klart den bästa tiden att springa på. Det är fortfarande hyfsat varmt och jag behöver inte alla kläder jag äger och har på mig. Luften är krispig och det finns inget pollen som på våren. Det är även fint i naturen med alla färger och solen som lyser och fortfarande värmer.

På hösten kan jag även med gott samvete tända en massa ljus, lägga mig i soffan under filten och dricka kakao.

Det sämsta med hösten:
Hur ofta är det sen egentligen fint väder? Oftast regnar det bara och är grått, tråkigt och kallt. Plötsligt har alla löv blåst ner och du hann aldrig njuta av dem. Och nu måste det krattas…

Mat som jag förknippar med hösten:
Hösten är skördetid. Jag hoppas på en skörd från det egna landet med bl.a tomater, morot, gurka, chili och basilika. Ibland känns det som om det är det enda vi äter 🙂

2013-09-04 14.54.16

En höstkväll spenderas:
Där de flesta kvällar spenderas, i löparspåret. Även om den där filten kan locka…

En sak jag ser framemot i höst:
Tända ljus, eld i brasan och mys. Äta mustiga grytor och dricka rödvin.

0