Kategoriarkiv: Löpning

Mina löparskor

Jag äger bara fyra par löparskor, varav tre stycken numera används för löpning. De första jag köpte när jag började springa var ett par Adidas-skor. Köpte typ de billigaste som fanns i nån supermarket. Hade knappt nån koll alls på hurudan sko jag behövde, köpte de som satt bra på foten. Köpet visade sig dock vara lyckat och i de skorna sprang jag många mil i och mina första lopp. Numera är de tyvärr så slitna att de inte längre används till löpning, utan mest när jag är i trädgården eller i skogen.

Nästa par skor blev ett par Asics, ds trainer. Den här gången så hade jag gjort min research och ville ha ett par lättare skor. Var många gånger in till olika sportbutiker och provade skor, men beställde sist och slutligen via nätet. Nästa par skor köpte jag bara någon månad senare, även denna gång Asics. Jag är kanske inte helt nöjd med ds trainer-skon, de är kanske lite för lätta för mig och mitt löpsteg. Så denna gång blev det gel-pulse. De känns ibland som ett par riktiga kolosser på fötterna och är inte skor jag helst springer långt i. Men jag har insett att jag behöver ett par dämpade skor, när jag tränar. Ds-trainern är min tävlingssko.

Jag hade egentligen inga planer på att köpa nya skor, men så var jag av misstag in till en sportbutik bara för att kolla på utbudet. Och vips så kom jag ut med ett par skor som var på rea. Det blev ett par Adidas-skor igen, denna gång response boost. För tillfället är de mina favoritskor. De har jag sprungit mina senaste lopp i och planerar även att springa halvmaratonet i dem. De känns väldigt sköna på fötterna, är lätta, men stöder samtidigt foten.

Favoritskorna

Veckan som gick

Lämna ett svar

Måndag igen och dags för en ny vecka. Idag började jag min semester och tyvärr är vädret inte alls vad jag hade hoppats på, bara regn och rusk. Var är sommaren och värmen? Och solen?

Förra veckan blev sist och slutligen en bra träningsvecka. Jag var lite orolig över hur det skulle gå med träningen när jag vara både hund- och husvakt största delen av veckan. Det blev bara tre löppass, men vilka pass sedan! Jag är så nöjd över dem alla. På tisdagen sprang jag intervaller. De var inga strukturerade intervaller, det kan väl mera klassas som fartlek. Totalt blev det strax under 8 km, med snittfart på 5:45. Farten är jag nöjd med, med tanke på hur långsamt det ändå gick mellan spurterna.

På fredagen var det dags för veckans långpass. Tydligen så gjorde mina tisdagsintervaller något för formen, för jag sprang 16 km med snittfart på 6:02 (!!). Hur gick det till liksom? Tidigare har mina långpass gått på 6:10-6:20 och då har jag inte ens sprungit så långt som 16 km. Så nu plötsligt känns inte halvmaraton under två timmar så avlägset sen iaf.

Igår blev det veckans sista pass, lite över 12 km var gårdagens saldo. I början av rundan kändes benen sega, men sen lossnade det. Så mot slutet kändes allt redan betydligt bättre. Jag höll en snittfart igår också på 6:04. Whaat? När blev jag snabb liksom?

Nu är det bara 12 dagar kvar till mitt halvmaraton… IIK! lite nervöst börjar det nog bli, men med tanke på hur bra min träning gick förra veckan så höjde det nog mitt självförtroende lite iaf. Jag ska återkomma med mina tankar och målsättningar inför loppet i ett skilt inlägg.

Bilderna har inget med löpning att göra, jag bara springer förbi dem varje gång. De bor i en hage kanske en kilometer i från oss och är så söta och sällskapliga av sig.

Finally!

Lämna ett svar

Jag har kanske inte skrivit det så tydligt här på bloggen, men den 27.6 ska jag springa halvmaraton igen. Det är mitt andra halvmaraton nånsin. Det första sprang jag ifjol på hösten, då sprang jag på 2.14.08. Planen har ju varit att förbättra tiden i år.

Jag har velat fram och tillbaka ifall jag ska springa halvmaraton redan i juni i Åbo eller ifall det blir först senare i sommar/höst. Men för dryga tre veckor sedan så tog jag mod till mig och anmälde mig till Paavo nurmis halvmaraton i Åbo. Jag har sprungit där de två senaste somrarna, men då tio kilometers loppet.

Träningen inför halvmaraton har gått sådär, men idag kändes det som om det äntligen lossnade. Tidigare har mina långpass varit en 12-13 kilometer, kanske 14 och nästan alltid med en jobbig känsla mot slutet. Så där jobbigt jobbigt, jag tappar all teknik och fart och allt bara går åt skogen. Men idag så sprang jag 16 km, med snittfart på 6:12 och allt kändes easy peasy. Det här behövde jag verkligen för självförtroendet, nu känns det inte alls omöjligt att springa halvmaraton om tjugo dagar.

Starten av Tallinn halvmaraton

Veckans långpass

Lämna ett svar

Idag var det då dags för det efterlängtade veckans långpass. Det var ju meningen att jag skulle springa långpass förra söndagen, men det blev inte av. Så idag var det då försök nummer två. Och tja… det gick väl lite bättre den här gången. Siktade på 15 km, det blev 13,5. Det får klassas som godkänt, men inte riktigt vad jag hoppades på. Första nio kilometer gick lätt, jag hade bra fart och allt kändes bra. Sen efter det blev det TUNGT. Jag vet inte vad som hände där egentligen, benen bara dog och det började göra sjukt överallt. Mestadels i benen och höften. Jag vet inte om det var motvinden som gjorde att det blev tungt, hade jag börjat för hårt, värmen, hungrig, törstig?! Eller kanske en kombination av allt, jobbigt var det iaf.

Sen förhandlade jag mig själv hela tiden. Om jag springer en kilometer ännu, sen får jag gå, springer jag till den stolpen, sen får jag gå…. Tillsist hade jag sprungit ytterligare 3 kilometer med att tänka så. Tog en liten fotopaus på en bro, vädret var jättebra igen en gång. Det är lyx att vara ledig mitt på dagen och kunna springa då. Efter fotopausen sprang jag ytterligare lite på en kilometer och sen fick det räcka. Mitt pannben var inte det starkaste idag.

Fint väder iaf

Måndagsintervaller

Lämna ett svar

Idag sprang jag för första gången på länge intervaller. Jag hade inte så mycket tid och dessutom spökade gårdagens dåliga pass ännu i bakhuvudet, så det blev korta intervaller idag. Började med en 10 minuter uppvärmning och sedan blev det 12 x 1 minut. Jag hade 1:30 joggvila mellan intervallerna och avslutade med en knappa 10 minuter nerjogg. Känslan under passet var inte speciellt bra idag heller, min mage är inte riktigt i toppform ännu, men betydligt bättre än i går iaf.

När jag kom hem och kollade på mina tider från telefonen så visade det sig att intervallerna hade gått i hyfsat tempo iaf. Det kändes jobbigt medan jag sprang dem, men tydligen så gick de i bra fart. Den snabbaste gick i 4:20 och det är snabbare än vad jag brukar springa korta intervaller i. Inte så konstigt att det kändes jobbigt då. Imorgon tror jag att det får bli vila och möjligtvis lite stretch och foamroller. På onsdagen ska jag göra ett nytt försök till långpass och förhoppningsvis har min mage återhämtat sig sedan.

Nästa vecka kommer inte att innebära lika mycket träningsmöjligheter som jag är van vid, så jag vill få in mina kvalitetspass den här veckan iaf. Jag ska nämligen vakta mina föräldrars hund och hus nästa vecka medan de är bortresta en vecka. Och jag tycker att jag har enklare att hålla mig till mina rutiner ifall jag är hemma. Nu kommer jag att vara borta en vecka, så vi får se hur det går. Självklart kommer jag ju att packa ner mina träningskläder och jag kommer ju att gå mycket med hunden. Men det är ju det där springandet jag gillar mest, och tyvärr är Romeo inte en springhund. Även om han är hemskt söt.

Denna sötnos får jag mysa med nästa vecka

Graceloppet racereport

5 svar

På lördag kväll sprang jag och Sam Graceloppet. Loppet var en timme och sprangs uppe på Viking Grace däck. Det var andra gången som det ordnades och det talades om att det även skulle ordnas nästa år igen. Vi var lite över 50 personer som sprang, men det var alltså ingen tävling. Distansen registrerades och mättes, men resultaten var bara för en själv. Jag sprang 8,7 kilometer och det är jag nöjd med. Hade roligt hela vägen och stannade och fotade med jämna mellanrum. Personen som sprang längst sprang visst över 13 kilometer och det var rekord.

Vi träffades alla i Åbo hamn och där fick vi våra nummerlappar och t-shirts. Sedan blev det en allmän genomgång av reglerna och hur loppet skulle genomföras. Det poängterades många gånger att det inte är någon tävling och att man inte fick trängas för det var väldigt trångt på sina håll. Det verkar som om den information gick förbi åt vissa för vissa tog nog loppet på största allvar och tyckte sig ha rätt att springa förbi och trängas bara för att de sprang snabbare.

Sen tågade vi alla i gemensam trupp ombord på båten till conference avdelningen där vi lämnade våra väskor och hade möjligheten att byta kläder. Därefter for vi alla upp på däck till starten. Och jösses som det blåste! Så halva loppet hade man en rejäl motvind och så på andra sidan båten en rejäl medvind.

Lite fotopaus under loppet

Själva loppet gick bra, jag hade mest skoj och tog det inte på allvar. Jag bara sprang och njöt av stämningen. Fotade lite emellanåt, det var verkligen vackert att springa i skärgården. Jag hade inte min pulsklocka, ingen runkeeper utan bara sprang. Det var roligt att för en gångs skulle inte behöva tänka på tid eller tempo utan bara njuta. Jag inser ju på basen av hur långt jag sprang på en timme att jag inte har hållit mitt ”normala” tempo utan har sprungit långsammare, men det spelar ingen roll. Det är bra för mig att inte pressa och stressa över tiden, utan att bara njuta av att springa.

Det var verkligen vackra vyer och vi hade vädret på vår sida, med en vacker solnedgång. Nästa dag sedan fick vi alla våra diplom. Så här glad var jag över att ha sprungit Graceloppet.

Det tar sig…

Lämna ett svar

Det var ett tag sedan jag bloggade sist, men jag är nog fortfarande här. Jag har tränat på som vanligt och so far so good. Jag börjar känna mig som vanligt igen och kan träna som jag vill. Det är skönt att veta att jag inte har tappat formen efter min förkylning och att förra veckans dåliga pass bara var en engångshändelse. Nu har löprundorna efter det gått bra igen.

Förra söndagen beslöt jag mig för att springa hem efter jobbet. Eller hemåt iaf, det är nästan 18 km hem, så det är väl lite att ta i. Men jag hade tänkt mig ca. 12 km och så kom sambon och hämtade mig med bil. Det var mitt första längre pass på ett tag och det märktes nog i benen. Första åtta nio kilometerna gick bra, men sen började benen bli trötta och jag började tappa fart och tekniken. Vädret var iaf helt underbart att springa i, äntligen lite sol och värme. Dessutom är det alltid roligt att springa på nya vägar. 12,5 kilometer blev det till sist och det längsta jag sprungit på ett tag.

Det går inte att klaga på utsikten iaf

På onsdagen så tränade jag styrka (igen!). Nu hade jag mycket mindre träningsvärk än sist. Jag ska försöka få in ett styrketräningspass i veckan. Märker nog att jag behöver det. Ska ha starka ben nu så att jag orkar springa långt.

Igår blev det igen ett långpass. Denna gång blev det 13 km och det kändes redan lättare att springa långt. Jag ska försöka få in ett långpass i veckan och försöka öka längden varje vecka. Mitt mål är springa mina långpass på en 15-18 km. Igår var det igen jättefint väder att springa i. Soligt och varmt. Dock märkte jag hur törstig jag blir när det är varmt. Jag måste väl börja springa med mitt vätskebälte igen. Annars blir det lätt att jag kortar av passet för att jag är så törstig och bara vill hem. Fastän benen är pigga så är inte huvudet med…

Härligt springväder

Nu kom den då…

Lämna ett svar

Den dåliga rundan alltså. Jag hade planerat att springa långpass idag, men ändrade mig. Tänkte springa långpass på söndagen istället och idag var det meningen för ett vanligt distanspass.

Min träning har flytit på bra efter förkylningen, men idag kom bakslaget. Det var så tungt och jobbigt hela vägen. Och det var inte bara inbillning, utan farten var långsammare än på ett tag. Första två kilometrarna gick bra ännu och i normal fart på 6:05 ungefär. Sen så började jag tappa fart för varje kilometer, så sista gick i 6:30. Jag fick iaf 8 kilometer ihopskrapat och det ska jag väl vara nöjd över. 8 kilometer är ju bättre än ingenting och medelhastigheten var iaf 6:18. Så såå dåligt var det ju inte, bara frustrerande när det gått så bra på senaste tiden.

Jag misstänker att onsdagens styrketräning (och träningsvärk) sitter i ännu. Plus att jag drack lite vin igår för att fira valborg. På söndagen blir det nya tag som gäller, förhoppningsvis går det bättre då. 8 veckor kvar nu…

Jag har sprungit igen!

Lämna ett svar

Idag sprang jag för första gången sedan Masku-loppet. Vilan blev längre än planerad, men inte frivilligt. Jag blev nämligen förkyld efter loppet. Det var nästan väntat, så blöt och nedkyld som jag var… Jag har inte varit förkyld på nästan tre år och har glömt bort hur jobbigt det är. Jag får dessutom aldrig feber när jag är förkyld, men destu värre snuva och hosta.

Redan på måndagen dagen efter loppet hade jag lite känningar i halsen. Då hade jag annars också tänkt vila, men så fortsatte bara mitt halsont. Och jag fortsatte vila… Först på lördagen så bröt min förkylning ut ordentligt med hosta och snuva.

Igår var jag ute och gick en stund för att testa hur det kändes. Och idag var jag ute och sprang för första gången på över en och halv vecka. Planen var att bara ta en kort liten runda, lugnt och försiktigt. Så det blev tre kilometer. Det är roligt att se att en lugn runda ändå gick så snabbt som 6:10 fart. För det kändes lugnt när jag sprang. Dessutom hade jag motvind från helvetet på sina håll och det kändes som om jag inte alls kom framåt. Nu sprang jag ju visserligen ”bara” tre kilometer, så vi får se hur min fart håller på lite längre rundor.

Nästa springtur är planerad till söndagen. Då tänkte jag mig en vanlig distans på 6-8 kilometer ungefär. Känns allt bra då också, så börjar jag träna normalt nästa vecka. Då börjar jag säkert mitt nästa träningsprogram inför mitt nästa mål…

Mer om det i ett senare inlägg. Stay tuned..

Race report

Lämna ett svar

Jag är i mål på tiden 57.01. Så det blev PB med över två minuter, men inte riktigt vad jag hade hoppats på. (sub55). Fast placeringen är jag nöjd med. Jag var 28 av 73 deltagare i damklassen.

Vi tar väl hela historien från början…

När jag vaknade på söndagen så sken solen för fullt och jag tänkte att det här blir en bra dag. Vadå regn liksom som det hade lovats… En timme senare ungefär så ösregnade det. Och sen slutade det aldrig. När vi kom till platsen där starten skulle gå så stod alla deltagare inne och tryckte i det lilla utrymmet där man hämtade sina nummerlappar.

Starten för maraton och halvmaraton gick klockan tolv och 10 km gick tjugo minuter senare. Vid det laget hade jag redan tagit av mig mina överdragskläder och var lite småblöt och kall. Jag väntade bara på att starten skulle gå så att jag äntligen fick börja springa. Det var ju det här jag hade tränat för hela vintern. Jag skulle ju göra rekord.

Just innan starten, inte det bästa vädret

Starten gick och jag började springa. Som vanligt har jag ställt mig helt fel i ledet och blir både omsprungen av andra och irriterad på såna som är långsammare än mig som springer framför mig. Så den första kilometern är ett ända sicksackande bland andra löpare. Första kilometern gick 5:46 fart och allt kändes lätt. Jag tänkte att det här går ju bra och helt enligt planen. Jag hade planerat att springa första fem kilometer på ca. 28 minuter och sen öka mot slutet.

Under hela loppet så regnade det. Ibland så vräkte det ner. Jag tänkte inte så mycket på det medan jag sprang. Allting kändes bra under loppet och jag höll mina mellantider bra och tänkte att det nog blir rekord och att sub55 inte känns omöjligt alls. Efter åtta kilometers märket så började jag märka att min nummerlapp hade tagit ganska mycket skada av regnet. Den satt inte riktigt fast så bra mer, den hade lossat vid ena hörnet av regnet. Vid ca. 8,5 kilometer så hänger den bara kvar i ett hörn mer. Panik över att bli diskad så försöker jag fästa den bättre i farten. Jag märker att det inte funkar så jag stannar för att fästa den. Jag fäster hastigt två säkerhetsnålar på nytt, tänker att det bara är lite på en kilometer kvar till mål, nog håller det.

Men nej… Just efter nio kilometer när jag ska dra min slutspurt så har det lossnat igen. Jag stannar igen (!) och försöker fästa det. ÅÅÅH! Så störande… Nej nej nej, tänker jag. Där rök min tid. Springer in i mål på tiden 57.01. Så det blev ju personbästa, men bättre skulle tiden ha kunnat vara. Jag var pigg och hade nog kunnat ta sub55. Förbaskade regn!

Här spurtar jag i mål, nummerlappen har lossnat igen

Efter loppet märker jag hur blöt jag är. Jag är genomblöt och fryser ganska mycket. Som tur så delar de ut soppa så det hjälper lite. I bilen sen på väg hem är det kallt. Det var så skönt med en lång och varm dusch hemma sedan.

Nu ett par dagar senare så är jag väl nöjd med tiden. Det var det bästa jag kunde prestera under de förhållande som rådde då. Det kommer flera lopp att pressa tiden i. Mot nya tag helt enkelt.