Race report Masku maraton

13 svar

Idag var dagen då jag skulle springa 10 km och tanken och förhoppningen var ett nytt PB. Jag var taggad och redo och inte speciellt nervös egentligen. Jag hade lagt på mitt pulsband och klocka redan hemma och i bilen mot Masku när jag kollade pulsen visade den 49. Inga nerver ännu alltså.

Direkt när vi kom till startplatsen och jag såg alla andra löpare så steg nog pulsen lite och pirret började komma. Jag gick och hämtade ut min nummerlapp och ställde mig i kön till toaletten. Det var ännu kanske 45 minuter till start, men jag ville hinna gå på toa direkt och inte vänta till sista stund.

Jag värmde upp innan starten och allt kändes bra i kroppen. Det var varmt och soligt och härligt väder egentligen. Tyvärr inte det bästa springvädret, inte för mig i alla fall. Värmen skulle sedan komma spela en stor roll under loppet.

Klockan 13 gick starten och alla rusade iväg. Direkt vid starten var det en lång nerförsbacke så det rullade på bra. Det visade sig senare att även målgång skulle gå vid samma backe, denna gång uppför.

Jag tyckte att jag kom in i en bra rytm direkt från start och hade bra mellantider. Första vätskekontrollen kom vid tre kilometer och redan här kände jag hur törstig jag var och hur varmt jag hade. Jag drack några klunkar vatten i farten och sprang vidare. Här såg ännu allting ljust ut med tanke på nytt rekord. Mitt rekord på milen är 57:01 och vid fyra kilometers kontrollen höll jag fart på 5:45.

Helt enligt planen fortfarande, jag hade som plan att springa fem kilometer på 28 minuter ungefär och sedan öka på mot slutet. Vid fem kilometer började jag känna att det kommer att bli svårt att nå mitt guldmål, under 55 minuter, men hoppet om nytt PB fanns fortfarande.

Vi sprang hela tiden längs med riksväg 8 och det var gassande sol hela vägen. Inte ett moln i sikte, eller nån skugga överhuvudtaget. Sakta, men säkert började jag känna att det nog inte skulle bli nytt rekord idag. Nu var det bara en kamp att ta sig i mål.

Jag hade så varmt och det var så kämpigt efter sju kilometer. Jag gick i två uppförsbackar för att lite försöka spara energi. Jag var helt tom och fullständigt urlakad. Det fanns ingen kraft i benen idag. Och när kroppen sviker, så gjorde även pannbenet det. Vid kilometer åtta blev medeltempo 6:35, inte enligt mina planer direkt. Här hade jag tänkt att jag skulle ha sprungit på dryga minuten snabbare tider…

Kilometer nio passerades och här någonstans var det någon som skrek åt mig, kämpa ännu, du kan ta under timmen. Så var det ännu den där uppförsbacken kvar… Jag kämpade för allt jag hade och kom i mål på tiden 59:47. Jag är inte ens besviken över tiden, även om jag inte nådde nåt av mina målsättningar.

Det var så tungt och jobbigt idag. Jag påverkades helt klart av värmen. Det jag främst tar med mig från loppet är att även om det är tungt och kämpigt, så kan jag ändå springa under timmen. Det var ett mål som jag kämpade länge med då när jag började springa, och nu går det trots en dålig dag. Så jag är ju i bättre form än tidigare, även om kanske tiden inte visar det idag.

Let’s go!

Lämna ett svar

Imorgon gäller det, imorgon är det dags för årets första lopp för min del. Jag är inte speciellt nervös ännu, jag känner mig nästan konstigt lugn. Det beror kanske på att det här är ett lopp som jag anmälde mig till ganska sent, när jag fick veta att jag har helgen ledig.

Jag har kanske bara tränat inför loppet i tre veckor. Så klart har jag ju tränat för det längre än så, men jag menar specifikt inför det här loppet med intervaller och så. Nu vill jag ju kunna säga, att det bara är ett lopp, det spelar inte så stor roll med tiden… men jag känner nog mig själv tillräckligt bra och jag är en tävlingsmänniska och går det inte ”bra” (= som jag vill/förväntar mig) imorgon, så är jag nog besviken.

För att lite minska på kraven på mig själv, så har jag satt upp tre olika mål för mig. Guld-silver-brons. Mitt guldmål är under 55 min, silver under 57 och brons under 59. Mitt rekord på milen är 57:01 och det vill jag slå.

Det har lovats + 18 grader imorgon och sol. Mitt stora dilemma är klädseln. Ska jag springa i shorts eller knälånga tights. Jag har inte sprungit speciellt mycket i mina shorts och aldrig lopp och jag vill minnas att de skaver. Så antagligen inte shorts… Jag får helt enkelt bestämma mig imorgon först.

Varför jag springer

Lämna ett svar

Rund är också en form Malin skrev ett inlägg som hette när kommer ni på mig? Det handlade om att undervärdera sin egen förmåga och jag kände att jag vill ge min syn på saken i ett eget inlägg.

Nu handlar väl mitt inlägg inte direkt om samma sak, men det tangerar ämnet. Jag har i en period i mitt liv vägt mer än vad jag gör i dagsläget. Jag trivdes inte bra på mitt dåvarande jobb, det var allmänt stressigt och jobbigt i livet och jag var väl nu i eftertanke i en ganska låg period i livet. Summa summarum, så trivdes jag inte med mig själv och hade inte den bästa självkänslan.

År 2011 ändrades mycket, vi flyttade, jag bytte jobb och jag började så smått träna. Våren 2012 började jag springa. Med springa menar jag gå, med några stapplande springsteg där emellan. I början handlade det kanske om viktnedgång, men det tog inte länge innan det blev så mycket mer.

Jag kan fortfarande få frågor om när jag ska sluta springa? Om det inte räcker nu? Jag har ju gått ner mina trivselkilon för länge sedan… För mig handlar inte mitt springande om vikten. Det tog länge för mig att inse att jag faktiskt är en sån som springer. Frågade nån mig vad jag sprungit/hur länge/hur långt… Så sa jag ” äsch det var väl ingenting” ”det var bara x-kilometer”

Nä fan! Bara x-kilometer är inte så bara! Löpning handlar för mig om självkänsla. Jag vet att jag klarar av vad som helst eftersom jag springer. Jag vet att jag orkar även om det är tungt (tack intervaller), jag vet att jag kan sätta upp ett mål och fullfölja det (tack halvmaraton), jag vet att jag kan träna långsiktigt (tack regniga dagar i november), jag vet att jag inte ger upp i första taget (tack halvmaraton/maraton). Löpningen har även gett mig en mer förlåtande syn på min egen kropp.

I perioden som jag vägde mer än vad jag gör idag, så gillade jag inte min kropp speciellt mycket. Det gör jag idag. Det har inte att göra med att jag väger mindre idag, utan för att jag vet vad min kropp kan och klarar av! Därav spelar vikten ingen roll, för jag kan. Jag kan ta mig fram springandes, jag ska för tusan springa maraton i sommar! Skulle jag ha sagt det till mig själv anno 2010, så skulle jag ha skrattat åt mig själv.

Sista träningspasset gjort

Lämna ett svar

Idag sprang jag sista gången innan lördagens lopp. Jag sprang min vanliga testrunda som jag brukar springa innan lopp. Jag har sprungit den många många gånger och vet hur länge den tar ungefär beroende på i vilken form jag är.

Det var den första rutten jag sprang, då när jag började springa. Jag nötte den om och om igen, tills jag orkade springa hela vägen. Då när jag sprang hela vägen för första gången, tog det ungefär 46 minuter och jag var så glad och stolt då när jag orkade springa hela vägen. Nu kan jag i mina bästa dagar springa samma runda på kanske 36 minuter, så en viss förbättring har ju skett 🙂

Det är alltid kul att se tillbaka på resultatet och märka att jag visst har blivit snabbare. Speciellt när det ibland känns som om jag inte alls gör framsteg. Idag tog rundan lite över 37 minuter, så i hyfsad form är jag nog. Jag tog inte i för allt jag har idag, men det är skönt att känna att jag har fart i benen. Det kändes som om det fanns mer att ge idag och det är en bra känsla att ha innan lopp.

På lördag gäller det, håll tummarna för mig!

Samlingsplatsen ifjol, mitt inne i möbelvaruhuset Maskun Kalustetalo

Race week är här!

Lämna ett svar

På lördagen klockan 13 går starten för årets första lopp för min del. Jag ska springa ett millopp i Masku. Jag som inte tycker att jag har varit så nervös inför, men idag fick jag infopaketet om loppet och direkt kom pirret. När jag läser om banan, var dryckesstationerna finns, var omklädningsrummen är…. IIK!

Fast det är ju kul! Inte så att jag är nervös över om jag kommer att klara av det eller inte, det vet jag ju att jag gör, mer… Pepp helt enkelt. Det ska bli kul att pressa kroppen och se vad jag har i mig. Jag tycker att jag har sprungit så mycket efter pulsen sedan jag köpte min nya klocka. När pulsen ska hållas nere så har även tempot blivit lägre än mitt normala tempo, vilket har varit frustrerande tidvis. Nu på loppet ska jag inte ta pulsen i beaktande utan bara gasa på så mycket jag har att ge. Förhoppningsvis finns det lite fart i benen.

Ett nytt PB skulle vara kul, sub55 drömmen. Imorgon ska jag springa ett sista pass inför loppet och sen blir det vila för min del. Jag kommer köra lite rörlighetsträning och använda min foam roller och så hoppas jag att jag är i mitt livs form på lördag.

Långpass och njuter-av-att springa-pass

Lämna ett svar

Det verkar som om många hade samma idé som jag idag. Det har sprungits långpass både till höger och vänster åtminstone vad jag läst i olika bloggar och forum. Och visst mötte jag en massa löpare idag när jag var ute. Fast med tanke på hur härligt väder det var idag, så är det inte så konstigt.

Idag blev det t-shirt premiär för mig. Jag hade egentligen tänkt ta en långärmad tröja, men den var i tvätten. Jag velade länge mellan att ha t-shirt och jacka eller bara t-shirt. Valet föll på bara t-shirt och tur var väl det. Det var ett utmärkt val, jag tror nog eller vet snarare att det skulle ha varit alldeles för varmt med jacka också. Däremot mötte jag en som även sprang med mössa… Okej för att jag är frusen av mig, men inte ens jag har mössa nu mer.

Tanken var idag att springa upp mot 20 kilometer. Klockan stannade på prick 17 km idag, jag sprang en ny rutt och hade beräknat lite fel hur lång den var. När jag närmade mig hem så tänkte jag att det får räcka. Orkar inte springa en massa kringelikrokar bara för att jaga nån extra kilometer.

Känslan i kroppen var så bra idag att jag nog skulle ha orkat springa längre, men nöjde mig med 17 idag. Sprang hela vägen idag, hade inga gå- eller drickapauser. Hade ingen smoothie med mig den här gången och klarade mig bra utan. Jag tycker att jag har ätit bra under veckan så det behövdes inte extra energi idag. Däremot skulle jag ha behövt ha vatten med mig pga värmen. Det blir något som jag måste fundera över under kommande långpass. Jag har ett vätskebälte, ett sådant med fyra små flaskor, men jag har inte använt det så mycket eftersom jag tycker det skumpar och inte hålls på plats.

Nästa vecka kommer att bli en lugnare vecka för min del, eftersom jag ska springa lopp på lördagen. Jag kommer antagligen bara göra en löpträning innan lördagen, sedan tänker jag vila mig i form helt enkelt.

Aj aj aj

Lämna ett svar

Träningsvärk i hela kroppen idag! Jag tränade styrka för hela kroppen igår, och det känns minsann av idag. Jag tycker inte att jag gjorde nå annorlunda upplägg än vad jag normalt gör, men tydligen är kroppen av en annan åsikt. Benen krampar när jag ska böja mig ner, armarna gör ont, magmusklerna känns ömma… men samtidigt är det ju en skön känsla, det känns som om det har tagit på de rätta ställena.

Imorgon är det tänkt för veckans sista pass, långpass löpning. Det har lovats soligt och varmt. Jag siktar på ett löppass upp mot 20 kilometer. Långt och långsamt är mitt mantra. Jag ska inte fundera så mycket på fart, utan bara njuta. Njuta av våren och värmen! Och löpningen!

Med det vill jag önska er alla trevlig första maj!

Happy friday

Lämna ett svar

Mycket roligt på gång för tillfället, det är en härlig känsla när det stämmer och livet rullar på. Dessutom känns det ännu bättre när jag skrivit ner mina tankar och känslor och kan läsa svart på vitt att jag faktiskt har det ganska bra.

på söndag är det första maj och då är det åtminstone vår
maj är värsta kalas/festsäsong med morsdag, födelsedagar, studentkaffe…
nästa vecka är det lopp-premiär för mig
jag har haft riktigt bra tempoträningar inför och känner att ett PB är möjligt
det tar sig inför sommarens bröllop, har fått lite fixat igen i veckan
”vår” talgoxe har sju ägg i sitt bo och jag väntar med spänning på fågelungar –> www.holk.nu (videon fungerar inte i mobilen)
mina s:t paulia blommor blommar snart igen
nämnde jag ens att det är fredag?

Hoppas du får en bra helg! Glada vappen!

(som vi säger i Finland)

Vardagsmotion och cykelpremiär

Lämna ett svar

Idag var dagen då cykeln skulle testas för första gången i år. Nu tror ni säkert att jag har en proffsig racer, men så är inte riktigt fallet. Jag har en helt vanlig cykel/terrängcykel/mountain bike. Vad det nu kallas… En sån där med 21 växlar och cykelkorg och allt.

Jag ser alltså lagom klok ut, som om jag liksom inte kan bestämma mig om jag ska se sportig ut, med träningskläder, pulsklocka och hela baletten, eller ifall jag ska vara tant på söndagstur med cykelkorg. Nå, den rullar i alla fall och fungerar utmärkt att cykla med.

Nu cyklar jag ju inte direkt i träningssyfte, det är mera ett transportmedel för mig. Sen att jag förstås får träning på köpet är ju bara positivt. Idag skulle jag träffa några kompisar hemma hos en som bor lite längre bort och jag tänkte att jag slår två flugor i en smäll och cyklar dit och tillbaka. Kan jag transportspringa så kan jag nog även transportcykla.

13 kilometer dit och så samma väg tillbaka så totalt lite över 26 kilometer. Riktigt bra för första längre cykelturen i år. Nu återstår bara att se hur ont jag kommer att ha imorgon. Jag märkte nog att benen inte alls vara vana att cykla, minsta lilla uppförsbacke och farten sjönk direkt. Inga starka cykelben här inte…

Man ångrar aldrig ett löppass

Lämna ett svar

Dagens runda satt dock väldigt långt inne. Jag är ledig idag och på nåt konstigt sätt har jag svårare att komma till skott med träningen då än när jag tränar direkt efter jobbet (eller före). Här hemma går jag bara och drar mig och så mitt i allt har det gått tre timmar och jag sitter fortfarande i pyjamas och har inte tränat. Dessutom så vill jag gärna träna innan sambon kommer hem från jobbet, eftersom jag är ledig och vi kan hitta på något på kvällen sedan.

Korta intervaller stod på schemat idag. Jag sprang 10 st intervaller a´ 1 minut, med 1 minut gå/jogg vila mellan varje intervall. Det var flåsigt, men benen kändes pigga. Det är svårt med korta intervaller att komma in i ett bra tempo direkt tycker jag. Jag har svårt att accelerera och när jag väl kommit upp i farten, så är minuten över. Det är inte liksom pang på för min del. Jag måste bli bättre på hitta ett högre tempo direkt.

Jag är glad att jag tog mig ut, trots regnet och trots att jag bara sköt upp det hela tiden. Man ångrar som sagt aldrig ett löppass.