Dagens löprunda blev en enda lång kamp på att den skulle vara över. Jag hade tänkt mig långa intervaller idag, men eftersom det blåste rejäl storm där ute så ändrade jag mig till korta, snabba ruscher istället. Hades ställt in klockan på en minuters intervaller, tio stycken, med en minuts vila mellan varje.

Det blev inte till något. Benen var väl hyfsat pigga, men flåset var inte alls med mig. Jag andades ytligt idag, det kändes som om pulsen var väldigt hög och jag flåsade på. Sen när jag kollade pulsen så låg den bara kring 165-170. Inte alls där jag trodde att den var. Jag trodde snarare att pulsen var långt över 180, så mycket som jag flåsade. Kanske var det stormen som påverkade?

Hur som helst blev mina intervaller idag en växling mellan ”lite snabbare spring” och ”lite långsammare spring”. Inte alls den stora skillnaden jag var ute efter. Jag hade mer tänkt mig fullt ös och så vila. Nu blev allt pannkaka.

På det igen imorgon bara! Då tänker jag mig långpass och förhoppningsvis en bättre känsla i kroppen.

Det visade sig vara en lyckad kombination, för jösses vilken fart jag hade idag. Det var första gången på evigheter som jag sprang regelrätta intervaller som jag ställt in på pulsklockan. Jag har mest sprungit fartlek-intervaller tidigare, dvs, sprungit snabbt när jag känner för det, långsammare ibland, fullt fart till skräpkorgen osv.

Idag hade jag ställt in klockan på 10 st intervaller a´ 1 minut, med 1 minut vila mellan varje intervall. Jag började med en uppvärmning på 2 kilometer. Jag har alltid svårt att hitta en bra fart från början. Antingen går jag ut alltför hårt eller tvärtom att jag mot slutet av passet känner att jag kunde ha gett mer. Idag tror jag faktiskt att jag lyckades ganska bra med farten redan från början.

Under intervallerna sprang jag på för allt jag var värd, det kändes så i alla fall. Under vilan sedan så gick jag ibland, småjoggade ibland. Mestadels gick jag faktiskt, för jag märkte att jag orkade springa fortare under själva intervallen sedan. Regnet bara vräkte ner, jag var så blöt när jag kom hem. Det regnade inte när jag startade min runda, men det började nästan genast jag kom ut genom dörren.

I mitt huvud hade jag tänkt att jag är nöjd ifall tempot blir under 7:00 för hela rundan. Då när jag senast sprang liknande intervaller har medeltempot varit 6:55. Idag visade klockan 6:35 (!). Då gick jag ju dessutom under vilan. Så jag har nog tydligen pinnat på bra under själva intervallen.

Totalt blev rundan 7,5 kilometer, med uppvärmning och nedjogg medräknat. Så nöjd med tempot! Efter rundan kände jag mig som en dränkt katt, totalt slut och genomblöt.

Idag fick jag känna av både fart under fötterna och värmen mot kroppen. Kan en lördags löptur bli bättre? Jag tror inte det 🙂 Jag for iväg direkt efter jobbet, klockan var strax efter fem. Det var så varmt och skönt ute, det blev riktigt svettigt när jag sprang. Jag borde ha haft shorts på mig, men tänkte inte på det. Det är ju för tusan september, häromdagen sprang jag ju i långärmad tröja för första gången.

Jag bestämde mig att dagens pass får bli vad det blir. Ingen tanke på pulsen, tid, sträcka, fart… bara springa på känsla (men med klockan på) och så kollar jag sen först i efterhand vad den visar. Nu piper ju min klocka till vid varje kilometer, så jag hade lite koll över hur långt jag sprungit i alla fall.

Det blev mest korta ruscher idag. Full fart upp för backen, till lyktstolpen, tills jag möts med människorna på andra sidan vägen… Lite gå/sakta ner mellan varven, full fart igen. Så där höll jag på i lite över sex kilometer visade klockan sedan. Det var riktigt kul att springa så ostrukturerat och såg säkert galet ut för omgivningen. Det kan jag bjuda på en lördagskväll.

Vill med

Alltså, man kan ju tycka att jag skulle ha lärt mig vid det här laget…. Söndagens löprunda blev kortare än planerat på grund av illamående av för mycket kaffe. Vad gör jag idag då innan planerade intervaller? Jo, dricker alltför mycket kaffe.

De två första intervallerna var kämpigast och jag var lite småsur på mig själv över att jag igen än gång gör det jobbigare för mig själv. Sedan lättade det som tur och jag kunde springa mina intervaller som planerat utan att ha kaffet i halsen.

Jag sprang 10 st 2 minuters intervaller idag med 1:30 vila mellan varje. De två första var som sagt jobbiga, men det gick bättre och snabbare för varje intervall som jag sprang. Skönt att känna att det finns lite tryck i benen till nästa veckas lopp. Jag kommer att skriva ett skilt inlägg om mina tankar inför loppet…

Dagens tips till er blir alltså att inte dricka kaffe inför intervaller!

Idag blev det äntligen en löprunda. Vilken löprunda sedan! Kanske det inte är så tokigt det här med vilodagar i alla fall. Känslan idag var klart bättre än vad den varit på ett tag. Jag kände mig stark i benen och kunde hålla bra fart under intervallerna utan att det kändes alltför jobbigt. Det var ju såklart jobbigt så som intervaller ska vara, men känslan var bra genom alla.

Jag sprang 4 x 4 minuters intervaller idag, även så kallade norska intervaller. Under den första intervallen så fegade jag kanske lite med farten, men de övriga gick i bra fart. Det började nämligen regna halvvägs in i rundan och det fick mig att springa snabbare. På något underligt sätt tänkte jag nämligen att ifall jag springer fortare så är det fortare över.

Bra där Heidi! För 4 minuter går snabbare ifall jag springer snabbare…

Dubbel regnbåge

Idag gjorde jag något jag inte gjort på ett bra tag, jag sprang nämligen korta, snabba intervaller. Jag ville få en boost för självförtroendet och bevisat för mig själv att jag visst kan springa snabbt, om än bara för en kort stund.

Jag ställde in klockan på 10 st 1 minuters intervaller, med 1 minut vila mellan varje intervall. Vilan bestod av gåvila ibland och joggvila ibland, lite beroende på känsla. Totalt blev passet lite över 45 minuter, med uppvärmning och nedjogg medräknat.

Det var varmt, det var svettigt, det var flåsigt, men på någon vänster tog jag mig igenom allt. Jag var röd som en tomat efteråt och svetten bara rann. Men samtidigt hög på endorfiner och riktigt nöjd med tempot under intervallerna. Jag fick ut det jag ville av passet, en känsla av snabbhet och att det finns tryck i benen.

Imorgon kommer det antagligen att bli en vilodag, i alla fall vila från löpningen. Jag börjar jobba imorgon igen efter semestern och får se hur det kommer att påverka mig. Hur trött jag kommer att vara första dagen på jobbet. Kanske en liten promenad på kvällen för att piggna till?

Förra veckan skrev jag att nästa gång jag springer intervaller, så ska jag testa på tusingar igen för att testa farten och pressa kroppen lite. Idag var dagen kommen. Jag värmde först upp i två kilometer, för att sedan börja själva intervallerna.

Jag hade ställt in klockan på 6 st tusingar, med två minuter gåvila mellan intervallerna. Fy sjutton vad det var jobbigt! Benen var hyfsat pigga, men flåset var inte med mig idag. Jag har ett underligt tryck över bakre delen av ryggen, mellan skulderbladen. Jag kände av det redan på söndagens långpass och det har inte blivit bättre trots en vilodag igår.

Det känns som om jag inte kan andas djupt och som om jag inte får någon luft. Så det är obehagligt att springa. Eller inte obehagligt direkt, men det är svårt att pressa farten, när det känns i brösten. Jag vet inte om jag är spänd, eller vad…

Imorgon blir det vilodag från löpningen, istället blir det styrka. Kanske även lite rörlighetsträning för att försöka lösa upp ryggen. Jag hoppas att det ger med sig snart. Det gör inte direkt ont, men jag känner av det och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken…

Dagens mellis

Jag fick en sådan boost för självförtroendet med löpningen idag. Jag hade planerat att springa nån form av intervaller eller ett snabbare pass. Jag ville inte ha det alltför strukturerat, men ville ändå försöka pressa mig lite och springa lite snabbare. Först tänkte jag mig fartlek, men bestämde mig sist och slutligen för… öh, progressivt pass, kanske det heter. Där varje intervall är snabbare än den förra.

Jag värmde upp först i två kilometer och hade sedan planerat att springa fem kilometer i snabbare tempo för att sedan varva ner. Tanken var att kilometer tre, alltså den första snabbare skulle gå i 6:00 tempo, sedan 5:50, 5:40, 5:30 och sedan den sista i 5:20. Ingen vila, utan hela tiden höja tempot för varje kilometer.

Först lät allting bra och enkelt, men sen när jag började tänka på det mer så lät det jobbigt. 5:20 tempo är inte något jag vanligtvis springer långa intervaller i, speciellt inte efter att först ha sprungit sex kilometer i ok tempo.

Men vet ni? Det gick!! Jag lyckades nästan hålla alla tempon, det blev 5:58, 6:15, 5:37, 5:27 och 5:22. Vet inte exakt vad som hände under den andra snabba kilometern, men i övrigt, klart godkänt! Jag kan ju!

Lite över 1,5 kilometer nedjogg på det, så var jag hemma igen. Självförtroendet på topp och härlig känsla i hela kroppen. Bra start på helgen!

Dagens runda satt dock väldigt långt inne. Jag är ledig idag och på nåt konstigt sätt har jag svårare att komma till skott med träningen då än när jag tränar direkt efter jobbet (eller före). Här hemma går jag bara och drar mig och så mitt i allt har det gått tre timmar och jag sitter fortfarande i pyjamas och har inte tränat. Dessutom så vill jag gärna träna innan sambon kommer hem från jobbet, eftersom jag är ledig och vi kan hitta på något på kvällen sedan.

Korta intervaller stod på schemat idag. Jag sprang 10 st intervaller a´ 1 minut, med 1 minut gå/jogg vila mellan varje intervall. Det var flåsigt, men benen kändes pigga. Det är svårt med korta intervaller att komma in i ett bra tempo direkt tycker jag. Jag har svårt att accelerera och när jag väl kommit upp i farten, så är minuten över. Det är inte liksom pang på för min del. Jag måste bli bättre på hitta ett högre tempo direkt.

Jag är glad att jag tog mig ut, trots regnet och trots att jag bara sköt upp det hela tiden. Man ångrar som sagt aldrig ett löppass.