Etikettarkiv: intervaller

Solen och kvällsintervaller

Vad glad jag blir när temperaturen plötsligt visar 12 grader och solen skiner. Synd bara att jag jobbat på dagarna. Idag slutade jag jobbet sju, var hemma halv åtta och bytte snabbt om till löparkläder. Jag insåg inte hur varmt det fortfarande var ute och höll på att svettas ihjäl i min jacka. Jag skulle nog ha klarat mig med mindre kläder, men tänkte inte på det eftersom klockan var så mycket.

Passet i sig var varken bu eller bä. Det var ett intervallpass, jag sprang det och sen finns det inte mycket mer att säga om det. Det var inte så att det gick dåligt, men det går knappast till historieböckerna som det bästa passet någonsin. Det är pass som kommer ibland, det är bara att ta sig igenom dem. Det blev i alla fall 8 kilometer in på löpkontot.

20170503_194355

Imorgon är det vilodag som gäller för att ladda upp inför fredagens långpass. Då står det tre timmars löpning i maratonprogrammet. När sprang jag senast tre timmar? Öh… aldrig! Det längsta jag sprungit är 2,5 timme, tror jag. Återkommer med rapport senare om hur det gick.

Fredagsfys före fredagsmys

Lämna ett svar

Jag blir tokig på mina löppass, det är väldigt mycket upp och ner för tillfället. Idag var det i alla fall riktigt mycket upp. Jag fick till ett så bra intervallpass att jag riktigt förvånade mig själv.

Upplägget var att springa 2 minuter i 5:30 tempo och 2 minuter i 7:00 tempo, gånger 15 (!) När jag såg planen tänkte jag genast att det kommer aldrig att gå. 5:30 är snabbt för mig och springer jag så snabbt brukar jag behöva gåvila för att orka springa nästa intervall lika snabbt igen. 7:00 tempo är ju inte direkt gåvila utan även det är ganska snabbt tempo för mig. Upprepa det sedan femton gånger och tja självförtroendet var inte direkt på topp när jag begav mig ut.
20170428_165215_000

Men vet ni vad?! Det gick ju för tusan! Jag sprang alla intervaller i nästan det angivna tempot. Ibland var det kanske 5:40 och 7:10 på vilan, men inte så att det var 6:30 och 9:00 på vilan som på söndagens pass. Utan klart godkänt tycker jag!

Idag fokuserade jag inte på klockan. Ibland brukar jag räkna ner hur många intervaller har jag fortfarande kvar att springa. Det kan vara deprimerande att se att jag fortfarande har 10 kvar. Idag sprang jag bara en efter en och tänkte hela tiden att en till orkar jag nog. Det är den sista. Och plötsligt var det ju den sista och jag bara, va? Är det över redan? Jag som hade orkat fortsätta…

Så bra känsla att ha en fredag! Nu är jag dessutom ledig i tre dagar! Kan det ännu bli bättre?

Första passet i nya skorna

Lämna ett svar

Igår sprang jag första gången i mina nya skor. Första intrycket av dem är okej. Det är inte direkt de lättaste skorna jag sprungit i, men det visste jag från början. Tanken är att de ska vara mina mängdskor och skor jag springer längre distanser i. Då vill jag har ett par lite mer dämpade skor. Skorna är alltså Asics Cumulus 18, det är tredje paret Ascis för min del. Jag beställde skorna från nätet, utan att ha provat dem, bara på basen av recensioner av andra. Inte kanske att rekommendera, men som tur passade skorna.

Igår sprang jag korta intervaller, en salig blandning av dem. Upplägget var 5 x 2 min med 30 sek vila mellan varje intervall. Sedan 5 x 1:30 min, 30 sek vila igen och så till sist 5 x 1 minut med 30 sek vila. Mellan varje ”block” var det 2 minuter vila.

Jag tror inte att jag kommer att välja skorna flera gånger när jag ska springa snabba intervaller. De kändes för klumpiga för det syftet. Orsaken till att jag valde dem igår, var för att jag visste att distansmässigt skulle det bli veckans kortaste pass. Jag ville inte testspringa skorna i 20 kilometer, utan jag ville ha en kort runda första gången.

Jag tror att skorna kommer att passa bättre till längre rundor och att de kommer mer till sin rätt då. Nu kändes de kanske lite klumpiga och tunga när jag sprang intervaller. Fast som sagt så har jag inte köpt dem för det syftet. Jag har andra skor jag springer intervaller i, som är lättare och har mindre dämpning.

20170425_181254

Upp och ner

Lämna ett svar

Om det förra passet jag sprang kändes bra och som om jag hittat tillbaka till snabbare tempo, var dagens pass… inte lika bra för att uttrycka det milt. Det var rent ut sagt skräp. Det fanns ingen fart eller tryck i benen idag. Hur jag än kämpade och försökte springa fortare, så gick det inte snabbare. Jag bara flåsade, lungorna skrek efter luft och det var inte min dag.

Planen var att jag skulle springa långa intervaller. 6 minuter i 5:45 tempo och 2 minuter i 7:00 tempo, gånger åtta. Under själva intervallen var tempot kring 6:15 och under vilan i 7:00 så gick jag. Då var tempot snarare kring 9:00. Idag var det tungt att springa och allt kändes bara blä.

20170423_152143_004

Det positiva med dagens pass var att jag i alla fall sprang 13 kilometer. Det är ju som ett långpass. Igen en gång reflekterade jag inte ens över distansen, jag sprang mina intervaller en efter en och vips hade jag sprungit 13 kilometer. Hur gick det till?! Med dagens löprunda inräknat landade veckomängden löpning på 38 kilometer fördelat på tre pass.

Nästa vecka hoppas jag att kunna öka mängden ytterligare. Jag ska fortsättningsvis springa tre pass i veckan, men jag vill gärna springa över 40 kilometer totalt. Det ska inte vara omöjligt. Jag menar om jag ska springa 42,2 kilometer på en och samma gång, måste jag väl klara av att springa det fördelat på en vecka…

Korta, snabba intervaller

Lämna ett svar

Mitt träningsprogram för maraton rullar på bra, jag gör mina pass enligt programmet. Jag litar på att de ska ge effekt och att jag i slutet av programmet ska kunna genomföra ett helt maraton. Även om det känns jättelångt och skrämmande i dagsläget… Jag hade en konversation med några närstående och de funderade över hur långt ett maraton är och tyckte det verkade jättelångt och hur ska jag orka springa hela. Hur länge tar det osv… Saken är ju den att jag inte själv heller riktigt vet det, men på någon vänster ska det väl gå. Jag menar det finns ju massvis med andra som också springer maraton, varför skulle jag inte klara det?!

Igår var träningsplanen korta intervaller. 10 x 1 min med 30 sek gåvila mellan varje intervall. Sedan 3 minuter vila och så allt på nytt igen. Den här varianten hör till mina favoriter. Det är snabbt över och plötsligt hade jag sprungit 8 kilometer utan att ens reflektera över sträckan. Jag var så fokuserad på varje intervall att jag inte tänkte på hur långt jag sprang. Ska jag springa ett vanligt distanspass känns det som om 8 kilometer tar evigheter att springa, men inte när jag springer intervaller.

Igår regnade det under rundan och det gillade jag. Det betydde nämligen inget pollen i luften och jag kunde andas normalt. Farten blev därför högre än den varit på ett tag och det blev ett bra intervallpass. Några av intervallerna gick i 4:40 tempo och det är jag nöjd med. Det känns som om farten så småningom börjar komma tillbaka efter att ha varit gömd under hösten och vintern med allt lågpulsande och låg fart.

Men nu! I´m back baby!

20170420_180207

Fredagsintervaller från helvetet

Lämna ett svar

Idag var det dags för veckans enda träningspass enligt det program jag följer till maraton. Vilket pass sedan! Det var jobbigt och tungt och det underlättade inte alls av att jag känner mig påverkad av pollen. Eller så håller jag på att bli sjuk… Jag har känt mig täppt i näsan och den kliar. Idag på springturen kändes det som om jag inte fick någon luft, det bara rev i lungorna. Inte alls en kul känsla!

Passet jag sprang var korta intervaller, jättemånga sådana. Redan innan jag for ut visste jag att det skulle bli tufft, intervallerna såg jobbiga ut redan på pappret. När jag försökte räkna ut vilken rutt jag skulle ta, hur länge passet ungefär skulle ta, konstaterade jag att det kommer att bli närmare en och halv timmes löprunda, med uppvärmning och nedjogg. Det är ett långt pass i min värld.

IMG_20170407_140132_753

Vad sprang jag då för pass? 10 gånger 2 minuter med 1 minuts gåvila. Sedan 3 minuters set vila och så allt på nytt igen. Totalt alltså 20 x 2 minuter, 40 minuter snabbt (idag, snarare snabbare). Under den tredje intervallen insåg jag att det kommer att bli kämpigt idag. Jag flåsade och frustade och det fanns inget tryck i benen. Varken andningen eller benen fungerade som jag ville idag. Andningen påverkades säkert av pollen och benen var kanske inte helt pigga efter tisdagens benpass.

Mitt tempo på intervallerna var väldigt blandat idag. Det var inte fråga om något jämnt pass. Ibland var jag nere på 5:30, ibland visade klockan 6:30. Och allt där emellan… Jag kämpade igenom alla intervaller och är glad över att jag inte avbröt. Jag tänker hela tiden på mitt kommande maraton och att det kommer att kännas jobbigt då också. Det är bara att bita ihop och kämpa. Pannbenet ska bli starkt!

Fredagsintervaller

Lämna ett svar

Igår blev det dags för det första riktiga löppasset efter min ofrivilliga vila med ryggont. På onsdagen gjorde jag en testrunda och allting kändes bra då redan, men jag ville inte riskera något. Då blev det en lugn runda för att testa på kroppen. Igår stod det intervaller på schemat.

Planen var att springa 4 minuter i 7:00 tempo och 4 minuter i 5:45 tempo. Totalt sju gånger. Jag ändrade min plan redan innan jag stack ut, för jag visste att jag inte skulle orka med sju varv. Det hade varit en jättestressig dag på jobbet, jag hade jobbat övertid och var allmänt trött och hungrig. Jag hade inte haft tid att äta ordentligt och var trött i benen redan innan jag började springa.

Jag visste att det skulle bli kämpigt, men jag ville inte ställa in passet. Jag tänkte att fem varv är bättre än inga varv och att det får räcka för den gången. På uppvärmningen kändes allting okej, lite segt, men det brukar det oftast vara innan jag kommit igång ordentligt.

På den första sju-minuters intervallen fick jag kämpa för att få upp tempot. Jag tänkte att är det så här svårt att komma upp i 7:00 tempo så kommer det ju att vara omöjligt att hålla 5:45. Mina intervall-tider var lite ditåt. När jag skulle springa 7:00 sprang jag kanske i 7:10 och när det var dags för 5:45 sprang jag ibland i 5:30 och ibland i 5:50. Det kändes trögt genom passet, det fanns inget tryck i benen igår Känslan var att jag sprang långsamt och hur jag än kämpade så verkade det inte gå snabbare.

Jag är förvånad över att klockan visade att jag faktiskt kom ner (upp?) i 5:30 tempo. Det var trötta ben som sprang igår. Idag har det blivit en vilodag i form av en massa shopping och besök till diverse köpcentrum. Imorgon är planen långpass och då får jag säkert användning för en del av grejerna jag köpt idag.

20170401_183032

Norska intervaller

Lämna ett svar

Idag stod det intervaller på schemat, 4 x 4 minuter, även kallat för norska intervaller. Jag har sprungit dem tidigare, och det är alltid lika jobbigt. Det verkar så enkelt i teorin, hur jobbigt kan fyra gånger fyra minuter vara liksom? Jo då, riktigt jäkla jobbigt.

Jag hade dessutom alldeles för mycket kläder på mig. Jag stack iväg direkt efter jobbet, klockan var kanske halv fem och solen var framme. Det var ändå ganska blåsigt så jag hade både pannband och vantar. Efter kanske tio minuters löpning insåg jag att det här kommer att bli svettigt. Då hade jag inte ens börjat på själva intervall delen av passet, utan höll fortfarande på att värma upp. Varm var jag alltid 🙂

20170323_164243

Det är härligt att inte längre behöva bylta på mig alla kläder jag har. Idag hade jag inte ens mina vintertights på, utan bara vanliga. Inget underställ, utan vanlig tröja (och jacka förstås, så varmt var det inte). Snart snart är det vår och sommar och jag kan springa i t-shirt igen.

Passet då? Det gick riktigt bra. Jag tror jag startade för långsamt, för mina två sista intervaller gick i snabbare tempo än de första. Tempot för intervallerna blev 5:43-5:35-5:08-5:08. Inte direkt ett jämt tempo, men bra känsla i kroppen genom passet. Det kändes som om det fanns mer att ge, vilket bådar gott för framtida intervallpass.

Maratonträningen inledd

Lämna ett svar

Idag var det dags för första passet ur mitt träningsprogram för maraton. På schemat stod långa intervaller. Jag kan inte minnas när jag senast skulle ha sprungit intervaller, förra hösten kanske? Needless to say, det var jobbigt. Jobbigt på ett sådant sätt som intervaller ska vara, men ändå överkomligt. Jag flåsade på och kämpade och klarade av att hålla okej tempo genom intervallerna.
20160702_115818

Planen var att värma upp först i kanske tio minuter, innan själva intervall delen började. Tanken var att jag skulle springa 6 minuter i 7:00 tempo och 2 minuter i 5:30 tempo, totalt sju gånger. Problemet med att när jag inte sprungit intervaller eller överhuvudtaget snabbare på evigheter, var att jag hade svårt att veta vad som är rätt tempo. Jag fick hela tiden kolla på klockan. Efter tredje varvet började jag lära mig och hittade snabbare rätt tempo.

De första 7:00 intervallerna gick lite för snabbt, kanske i 6:45-6:55 tempo, medan de första 5:30 intervallerna gick i 5:50-6:00. Men sedan lossnade det och jag hittade rytmen. Pulsen var hög genom passet och garmins återhämtningsrådgivare tyckte att jag behöver 72 timmars återhämtning. En bra sak som mina lågpulsrundor haft är att jag knappt behövt någon återhämtning efter dem. Enligt klockan då i alla fall. Klockan har som mest visat kanske 22 timmars återhämtning.

Jag får se hur kroppen känner sig imorgon. Jag sprang trots allt 11 kilometer idag och i ganska högt tempo. Tänk att jag för två veckor sedan tyckte att det var ett långpass. Idag reflekterade jag inte ens på distansen, jag bara sprang mina intervaller och fick en positiv överraskning hemma över hur långt jag sprungit.

Paavo Nurmi 2017, nu kör vi!

Ett annorlunda intervallpass

Lämna ett svar

Idag var planen att springa ett lite snabbare pass. Eftersom jag inte ville springa vanliga intervaller, så bestämde jag mig istället för att springa progressiva intervaller, även kallad ”kenyanen”. Idén går ut på att starta långsamt och sedan för varje kilometer höja tempot lite.

De här intervallerna är bra på det sättet att de går utmärkt att variera efter dagsform. Känns det bra så höjer man tempot mer och fortsätter längre, känns det inte bra, så höjer man kanske inte så mycket och springer ett kortare pass. Jag tycker jag blir så låst av att springa intervaller med ett strikt schema. Spring x-intervaller i y-fart z många gånger. Min hjärna har liksom gett upp redan innan jag ens börjat. Nu så höjer jag bara tempot efterhand och känns det bra så fortsätter jag. Och vips har jag sprungit 9 kilometer varav fem i riktigt bra tempo.

Dagens plan var att starta i typ 7:20 tempo och sedan höja med 10-15 sekunder per kilometer. Det gick hyfsat enligt planen. Jag startade kanske lite väl hårt, för första kilometer gick redan i 7:05 tempo. De övriga gick i 6:56-6:38-6:35-6:18-5:51-5:36. Sedan blev det ännu två kilometer nedjogg på det.

Kilometer fyra vet jag inte riktigt vad som hände. Kanske jag tappade fokus, kanske var det motvind eller tja, shit happens. Men i övrigt riktigt bra pass! Det finns visst lite fart gömt i mina ben trots allt. Jag menar 5:36? När sprang jag på såna tider senast?!