Etikettarkiv: maraton

Det börjar bli nervöst

4 svar

Jag har inte känt mig speciellt nervös inför söndagens lopp. Jag har mest varit ivrig och pepp på att springa lopp igen. Jag har kanske inte riktigt fattat ännu att det är på söndagen jag ska springa. Igår kväll fick jag mejl från organisatören för Tallinn maraton. Där stod om programmet, starten, målgång, startnumret, var expon är… Allt som man kan tänkas behöva veta inför. Jag kände genast hur pulsen gick upp några slag och att det plötsligt blev nervöst. Det var som om det blev verkligt, som om jag fattade att jag ska springa maraton på söndagen. Maraton!

När man anmäler sig till Tallinn maraton ska man ange ungefärlig sluttid. Inte som på Paavo Nurmi där man ställer sig var man vill i startledet, utan här är det startgrupper. Jag är i startgrupp fyra av tio och jag undrar, vad satte jag för tid riktigt. Varför startar jag så långt fram? Inte för att det spelar någon roll egentligen. Det är alltid trångt i starten oberoende och världens tjurrusning innan jag hittar min egen takt. Men det är förstås lättare om alla runtomkring mig springer i ungefär samma tempo.

Nu ska jag ännu jobba i tre dagar, innan vi reser på lördagen. Det är kanske bara bra, så har jag annat att tänka på. Inte gå här hemma, vara nervös och orolig. Fast jag börjar känna pirret. Det börjar kännas verkligt och som om det är väldigt snart jag ska springa.

IIIIIIIIIKK!

Vad tusan ska jag ha på mig?

Lämna ett svar

Rubriken kunde även heta varför finns det bara rosa kläder? Mina klädbekymmer inför maraton fortsätter. Det är främst överdelen jag inte bestämt mig för. Jag har både blåa och svarta shorts eller knälånga tights. Med dem är det inget problem. Strumpor har jag i alla världens färger, inga bekymmer där heller. Men överdelen, jag har rosa, neongult, orange, turkost, grönt… Jag har i typ alla andra färger förutom blått, vitt eller svart. Det är klart att jag inte måste springa i klädkoden för Tallinn maraton, men det hade varit kul. Jag har i min egen idioti skjutit upp problemet över vad jag ska ha på mig. Jag har tänkt det skulle gå enkelt att hitta en t-shirt i rätt färg. Det är det inte.

Igår innan jobbet var jag till de tre sportbutiker som finns i Skanssi, Intersport, Stadium och XXL. Jag hittade en massa fina kläder, men tyvärr i helt fel färg. Allt var rosa, lila eller ännu mera rosa. Jag hittade en (!) blå t-shirt som hade varit perfekt, förutom att den var alltför lång. Hur svårt ska det vara att hitta en vit t-shirt? Eller ens en blå eller svart? Det verkade inte svårt att hitta i den färgen på männens avdelning… Jag gick ut ur butikerna frustrerad och fortfarande med inget att ha på mig.

23 dagar kvar

Jag har visserligen både en vit och en blå t-shirt här hemma, men de är båda t-shirts från andra lopp. På den ena står det Paavo Nurmi maraton över hela bröstet och på den andra Graceloppet. Jag är inte direkt sugen på att springa i dem heller. Jag vill ha en fin. Hellre då att jag springer det jag vill, än i någon halvdålig bara för att matcha klädkoden. Och har jag en neongul t-shirt lär jag ju sticka ut ur mängden i alla fall 🙂

Jag och min boll

2 svar

Den här veckan kommer jag att spendera mycket tid med min boll. Jag kommer att använda min triggerboll till att rulla benen. Jag vill göra allt för att ha så pigga ben som möjligt på söndagen. Jag ska yoga, stretcha, rulla med foamroller, använda bollen till massage. Allt. Kommer det att hjälpa? Vet ej, men försöka duger.

Jag fattar inte att det är på söndagen jag ska springa. Det är som om det inte registrerats ännu. Jag vet ju det, men ändå inte. Samtidigt blir jag nervös bara av att skriva om det. Hur nervös kommer jag inte att vara på söndagen sedan? Jag vet att jag kommer att fixa det. Jag känner mig redo, men det är ju för tusan att maraton. Vet ni hur långt det är?! Det är jättelångt.

Jag försöker att inte tänka på det. Jag ska bara ta en dag i taget den här veckan. Se det som vilken vecka som helst. Rulla med bollen idag. Ett lätt styrketräningspass imorgon. Ett kort och lugnt löppass på torsdagen. Vila, äta, sova. Äta lite mer. Stretcha lite mer. Som vilken vanlig vecka.

Fast vem försöker jag lura egentligen? Det är inte en vanlig vecka. Det är maratonveckan…

En vecka kvar

4 svar

Om en vecka vid den här tidpunkten har jag redan sprungit i dryga timmen. Det är bara en vecka kvar till Tallinn maraton. Ju mer jag tänker på det, desto nervösare blir jag. Samtidigt är jag väldigt ivrig på att få springa lopp igen. Jag kommer att hinna ångra mig många gånger innan ännu och önska att jag inte anmält mig. Önska att jag anmält mig till halvmaraton istället för maraton. Fast dubbla sträckan måste väl betyda dubbel glädje vid målgång?

Formen finns där och jag tycker att mina senaste löppass gått bra. Kroppen har känts pigg och fräsch och jag hoppas det håller i sig. Jag vill springa i mål med en bra känsla. Jag inser att det kommer att göra ont, men jag vill att pannbenet ska vara starkt. Inga mentala dippar under loppet, utan positiva tankar hela tiden. Jag kommer att fixa det. Jag kommer att fixa det. Jag kommer att fixa det. Jag upprepar det för mig själv hela tiden och läser min race report från i fjol för att komma i stämning.

Jag har inte kollat speciellt mycket på banan i Tallinn. Jag vet att det är ett varv vi springer. Jag vet var start och målgång är. Jag vet den ungefärliga rutten, men inte mycket mer än det. Jag har inte kollat var vätskestationerna är. Jag vet inte vad som serveras vid dem. Borde kanske kolla upp det, ifall jag vill ha med egen energi. Fast det lär jag nog göra oberoende. Jag vill inte riskera löparmage under loppet.

En vecka kvar alltså. Nämnde jag förresten att jag är nervös? Ivrig och nervös på en och samma gång 🙂

Test av hörlurar inför maraton

7 svar

Jag har funderat ifall jag ska springa med musik i Tallinn eller inte. Tidigare sprang jag alltid med musik. Oberoende om det var lopp, långpass, intervaller, mysrunda runt kvarteret… Jag hade alltid telefonen med mig i en sån där ficka man hade på armen. I något skede slutade jag för det var alltid något som störde. Musiken hackade, hörlurarna hölls inte på plats, sladden var i vägen, telefonen skumpade. Jag vet inte hur många hörlurar jag har förstört. Det är ett antal. Det visar sig att de visst inte tycker om när man (jag) rycker i dem hela tiden, eller springer i regn, eller svettas mycket. Jag har alltid bara haft billiga versioner, för tja, förstör saker…

test av hörlurar

Under mina långpass på motionsslingan sprang jag ibland lyssnandes på podd, ibland musik och ibland utan. Jag tyckte att jag fick en boost i löpningen när jag satte på musik. Det hjälpte mig att fokusera på annat när jag blev trött och jag fick energi av det. Därför tänkte jag att jag kunde ha med hörlurar under maraton också, och sedan välja ifall jag vill lyssna eller inte. De hörlurar jag använt mig av har fungerat hyfsat, men de har varit med sladd och jag tycker den är i vägen. Dessutom vill jag inte under loppet börjat fippla med en sladd och försöka få den instoppad i blusen och kämpa med det.

Vad gör man då? Jo, man beger sig till Clas Olsson, köper de billigaste bluetooth hörlurar (utan sladd) det finns och hoppas på det bästa. Jag har testat dem en gång tidigare, men då började det ösregna mitt i passet. Då hölls de inte på plats alls, men jag skyllde på regnet. Jag skulle springa med dem när jag sprang hem från jobbet förra veckan, men då fick jag dem inte att fungera. Jag har inte tänkt springa med musik hela vägen i Tallinn, utan bara plocka fram vid behov. Därför gjorde jag likadant förra söndagen. Jag hade sprungit kanske fem kilometer, när jag bestämde mig för att lägga på musiken. En kilometer senare hade jag fortfarande inte heller fått bluetooth att fungera, så jag gav upp.

Idag var det dags för sista långpasset, en timmes löpning. Det var nu eller aldrig. Nu skulle jag testa hörlurarna en sista gång. Jag fixade med allt här hemma innan jag for ut. På med bluetooth, på med musiken, telefonen i midjeväskan och iväg. Jag kom inte ens två kilometer innan jag var beredd att slänga lurarna i diket. De hölls INTE på plats. Jag fipplade, jag justerade, jag fixade. Nej! Jag kommer så inte att springa med dem i Tallinn. Jag tar mina gamla. Sladden får väl hänga utanför blusen då, de hålls i alla fall i öronen.

Springer du med musik? Vilka hörlurar använder du? Jag inser att det inte är det smartaste att köpa de billigaste som finns, men jag har på riktigt testat och förstört säkert 10-15 stycken. Jag är rädd för att den dyrare version inte alls är bättre…

Starkt pannben och starka ben

Lämna ett svar

På träningsschemat idag stod det tuffaste passet innan maraton. Kanske det tuffaste passet i hela schemat? Åtminstone för såna som mig som helt klart hellre springer långt än snabbt… Passet är jobbigt både för kroppen, men kanske ännu jobbigare mentalt. En chans för mig att öva upp mitt pannben inför maraton. Planen var att springa 40 minuter i 5:50 tempo. Plus en uppvärmning på ungefär tio minuter och en lika lång nedvarvning. En timme totalt.

Jag tycker att den här typens pass är de jobbigaste för det blir aldrig någon vila. Intervaller är jobbiga på sitt sätt, för då är tempot ännu högre, men då får jag i alla fall vila mellan varven. Nu är det jobbigt efter tio minuter och då är det fortfarande långt kvar. Pulsen blir högre och högre, kroppen blir trött och jag vill inget annat än stanna. Tempot var ungefär det samma som på mitt tio kilometers lopp, men utan publikstöd och tävlingspepp. Bara jag, mitt flås och mitt pannben. Inte sänka tempot, inte stanna, utan fortsätta. Du orkar nog! Kämpa!

starkt pannben

All den träning jag lagt ner på maraton, har haft effekt. Idag var mitt pannben starkt och jag saktade inte ner fast det var tungt. Kroppen svarade och benen pinnade på. Det var inte speciellt vackert, men jag tycker att mitt löpsteg ser bra ut fast jag är trött. Sam råkade just komma hem för lunch när jag var ute och sprang och fotade mig. Dessa är tagna när jag har ca fem minuter kvar av 40 minuter. Ansiktet och grimaserna är något annat än snyggt, men jag sprang.

Nu ska jag mysa med känslan en stund. Veta att jag kan, att farten finns där och att jag är stark. Jag kommer att fixa det. Jag kanske inte ler igenom hela loppet, men jag kommer att komma i mål. Jag lär grimasera, frusta och pusta sen också. Men på målrakan ska jag minsann le. Armarna i skyn och veta att jag fixat ännu ett maraton. Jag blir nästan lite tårögd nu när jag tänker på det och skriver om det…

Funderingar kring maratontempo

Lämna ett svar

Jag kan väl inte direkt påstå att jag blev klokare av att springa hem från jobbet. Mitt maratontempo är ännu ett mysterium. Jag fick inte till den jämna runda jag var ute efter, även om tempot var snabbare än jag brukar springa distanspass i. Medeltempot blev bra, men ibland gick det betydligt fortare och ibland, långsammare. Jag är rädd att det kommer att gå likadant på maraton. Att jag öppnar för fort för att krokna mot slutet.

Jag gissar att jag inte kommer att orka springa exakt hela vägen. Men jag vill inte heller vara tvungen att gå största delen av andra halvan av loppet. För att jag (som vanligt) startat för snabbt. Därför skulle jag vilja hitta ett bra maratontempo. Ett som nästan känns löjligt långsamt i början, för att orka springa hela vägen. Eller kanske till och med öka mot slutet. Få avsluta på topp och springa om folk. Känna mig stark i slutet och inte önska att det hela vore över redan vid 25 kilometer. Jag vet att det kommer att vara jobbigt, jag vet att det kommer att göra ont. Jag är förberedd på det, men jag vill ändå ha en positiv upplevelse. Om det nu är möjligt 🙂

Dagens löprunda blev 14 kilometer med ett medeltempo på 7:04. Känslan i kroppen var bra. Det känns nästan bättre när jag springer fortare. Jag tycker att min teknik blir bättre. Jag kommer upp mer i steget, jag blir inte lika sittande och andningen fungerar bättre. Förstås är det flåsigare, men det känns bättre när jag inte är lika hoptryckt i kroppen. Jag har ståtligare hållning och får mer luft i lungorna.

Jag har ännu några pass att klura på mitt maratontempo. Jag ska springa ett vanligt distanspass på en timme och ett 40 minuters tempopass. Plus två intervallpass/fartlek. Jag hoppas att jag blir klokare av passen. Få en boost i självförtroendet, lita på att jag orkar och kan springa i låga 7:00 tempo. Dagens pass gav i alla fall en indikation om det.

Tidsmål för Tallinn maraton

2 svar

Det blir långt och det blir flummigt om tidsmål inför maraton…

Jag har hintat om att jag har tidsmål inför Tallinn maraton, men jag har inte skrivit ut dem här. Nu är det bara 15 dagar kvar (hjälp!) och jag ska försöka formulera ner mina tankar om ämnet. Jag brukar har tre olika tidsmål, guld silver och brons, men maraton känns annorlunda. Det här är bara mitt andra maraton och själva genomförandet är en seger. Maraton är så långt och mycket kan hända under loppet. Även om formen finns där, kanske magen kraschar eller något annat oförutsägbart händer.

tidsmål inför maraton

Den här gången känner jag mig mer förberedd. Jag vet vad som krävs, jag vet hur ont det kommer att göra mot slutet, men jag vet också hur värt det kommer att vara att korsa mållinjen. Oberoende av tiden. Jag känner mig starkare mentalt och jag vet att jag kommer att fixa det. Jag gjorde det förra året och då tvivlade jag också. Klart att jag kan göra det igen. Era hejarop och pepp hjälpte att öka självförtroendet. PUSS!

Mina senaste träningspass har gått bra, loppet gick bra och allting känns bra i kroppen. Jag känner mig redo, farten finns där, uthålligheten finns där och jag har flera bra träningsmånader bakom mig. Jag har kanske inte sprungit så långa långpass som jag önskade, det längsta blev 26 kilometer. I fjol hade jag sprungit 27,5 som längst, det är inte såå mycket längre. Den här gången har jag istället sprungit fler långa långpass. Förra året sprang jag 23 kilometer och 27,5 och några kring 18-20 kilometer. Nu har jag sprungit 21, 23, 25 och 26. Plus cykel och de under 18 kilometer förstås. Jag har mer mängd och kilometer i kroppen.

Men vad har jag då för tidsmål?

Som jag redan skrev är själva genomförandet av loppet en seger. Vi kan kalla det för mitt bronsmål. Mitt silvermål är snabbare än förra året. Då sprang jag på strax under 5:30 (5:29:43 för att vara exakt). Jag är jättedålig på att räkna ut snittfart, men det betyder ungefär 7:50 i tempo. Jag har använt mig av den här kalkylatorn. Jag trodde att det var 7:30 tempo och blev nu positivt överraskad när det visade sig vara 7:50. Då har jag ännu bättre förutsättningar än jag först trodde.

På en riktigt bra dag kan jag nå mitt guldmål på under fem timmar. Det betyder en snittfart på 7:07 enligt samma kalkylator och det ska inte vara omöjligt. Under mina långpass på den kuperade motionsslingan har tempot varit kring 7:40. Nu ska jag visserligen springa längre, men inte alls lika kuperat och tävlingssituationen borde göra att jag springer fortare än på träning.

Men kan jag springa i 7:30 tempo, vilket jag trodde att jag hade sprungit i förra året, ger det en sluttid på 5:16. En förbättring med nästan 15 minuter och något jag skulle vara väldigt nöjd över.

Fast sen igen, ett maraton är ett maraton och kommer jag bara i mål är det bra. Det är jättebra!

Bekymmer med kläder och skor

2 svar

Det är långt till maraton ännu. Vem försöker jag lura, det är inte alls långt kvar… Jag försöker redan nu klura ut vilka kläder och skor jag ska springa i. Förstås spelar vädret en roll på själva loppdagen, men jag vill veta vad jag ska packa ner. För att sedan kunna bestämma mig. Ska jag springa i långa tights, i knälånga tights eller i shorts. Vilken t-shirt passar till vilken nederdel. Ska jag springa i korta strumpor eller vill jag ha kompressionsstrumpor. Har jag det, kan jag inte springa i knälånga tights, för tja, ser fånigt ut. Dessutom är klädkoden samma färger som Estlands flagga, blå, vit och svart. Det är klart att man inte måste springa i de färgerna, men det hade ju varit kul. När det är 100 års jubileum för Estland och allt.

Jag tror att jag får en t-shirt i de färgerna och jag kan förstås springa i den. Då behöver jag inte fundera på vad jag har för egna kläder som passar/matchar. Fast då går jag emot mina principer att ha testat utrustningen innan. Tänk om den skaver. Tänk om den är för liten eller för stor och jag tvingas justera den hela tiden. Det är kanske ett bra tecken om det största bekymret jag har innan maraton är vilka kläder jag ska springa i 🙂

Ett annat problem är vilka skor jag ska ha. De som jag sprang maraton i senast har visat sig skava. Kortare sträckor går bra, men vid längre får jag blåsor. Jag vågar inte springa i dem. Det lutar mot att jag kommer att springa i mitt senaste skoköp. Jag köpte dem med syftet att springa längre sträckor. Jag har inte riktigt några andra skor som är lämpade för maraton och det är för sent att köpa nya och springa in dem. Efter maraton tror jag däremot att jag ska köpa ett par nya skor igen. Kassera skor som ger blåsor och samtidigt belöna mig själv. Men det hjälper inte mig nu.

Har du speciella skor för lopp? Vilken är favoriten?

Full fokus på maraton nu

2 svar

Från och med nu gäller full fokus på maraton. Det är inte många veckor kvar, det är knappt ens många dagar kvar. Jag blir nervös av bara tanken. Loppet på lördagen gav mig en boost i självförtroendet. Farten finns där, känslan i kroppen var bra och det känns som om jag tränat rätt. Jag hade inte ont någonstans, benen var pigga och det var roligt att springa lopp. Efter loppet var det inte lika kul, men idag känns allting redan som normalt.

Jag hade först tänkt springa idag, men ändrade mig och gjorde veckans styrketräningspass i stället. Jag vill inte utmana ödet och utsätta magen för påfrestning ännu. Även om den känns bra idag, kan det snabbt ändras. Passen i träningsprogrammet börjar bli kortare, fortfarande lika många pass, men mindre intensitet. Färre intervaller och kortare långpass. Det gör att jag inte är tvungen att planera in träningen lika mycket. Jag kan springa före eller efter jobbet om jag vill, för passet tar bara 45-60 minuter. Inte tre timmars långpass längre.

fokus på maraton

Lördagens lopp bevisade att den styrketräning jag gjort, har haft effekt. Tidigare har jag haft ont i benen efteråt och jag har behövt vila flera dagar. Nu var benen pigga redan igår och det kändes knappt som om jag sprungit lopp. Jag ska hålla i styrketräningen även om jag just nu har mitt fokus på maraton. Det är inte alltid kul med styrketräning, men det är såå viktigt för löpningen. Få starka ben som håller att springa långt.

Inför maraton vill jag ännu få till ett långpass. Inte ett jättelångt långpass, men 15 kilometer. Gärna i lite snabbare tempo för att få ett hum om mitt maratontempo. Några intervallpass på det, lite yoga och styrketräning och that’s it. Sedan är det ”bara” att springa maraton…