Jag börjar vara trött på vintern nu. Jag längtar efter vår och sommar. Värme, sol, bara vägar, mindre kläder, bättre väder. Allt. Jag är trött på snöslask, halka, is, blåst, mer snö som smälter bort nästa dag och blir till slask. Det är oftast den här tiden på året vi brukar vara på en resa, eller ha en resa inplanerad och något att se framemot. För att komma bort från vintervädret. Nu är det två år sedan vi senast var någonstans och längtan är stor. Hoppas, hoppas, hoppas kunna resa i sommar igen.

Det var egentligen inte resor jag skulle skriva om, utan jag skulle skriva om dagens löpning. Om hur dimmigt och halt det var. Jag har sprungit alla mina löppass under 2022 i mina Icebugs, med undantag för ett pass. På fredagen kunde jag springa i mina trailskor. Även om de inte heller är de lättaste skorna i världen, var det en stor skillnad att springa i dem och att springa i Icebugs. Icebugs är jättebra i halt väder, men de är såå klumpiga. Tunga och styva.

Jag längtar efter vår. Jag vill springa i vanliga skor på bara vägar. I bara ett lager kläder. Jag tycker alltid att jag känner mig så långsam på vintern, men en stor del av känslan beror på klädsel och skoval. Det är klart att jag inte kan känna mig lätt och snabb när jag har fyra lager kläder på mig. Det blir för bökigt. Plus att det tar en evighet att klä på sig. Inte direkt på med skorna och ut genom dörren. Utan det är underställ och byxor, buff och tjockare tröja och jacka och reflexväst och hela köret.

Visst är det vår snart?

Ibland undrar jag hur jag tidigare kunde springa utan dubbskor på vintern. Kanske det inte var snö och halt då? Nu skulle jag inte klara mig utan mina Icebugs. Jösses vad det var isiga gator idag. Nästan för halt, till och med med dubbskor. Jag föll inte, men på vissa ställen var jag tvungen att gå för att jag inte litade på greppet. På andra ställen kunde jag däremot springa på riktigt bra.

Jag längtar så efter vår nu. Idag fick jag vårkänslor när jag var ute. Det var varmt, soligt och fint väder, men halt. Jag hade nästan för mycket kläder på mig. För tjock jacka och för varma vantar. Tyvärr vet jag ju att det kommer att dröja länge ännu innan det är vår. Jag kommer att få kämpa i snön och på isiga gator i flera månader.

Fast just nu ska jag fokusera på styrketräningen, egentligen spelar vädret inte så stor roll. Jag behöver inte springa om det är dåligt underlag eller kallt. Jag kan faktiskt välja att inte springa överhuvudtaget. Istället träna styrka inomhus. Vill jag få upp pulsen och träna flås kan jag nog göra det inne också. Träningsvideon via Youtube, plyometrics, det finns massa saker jag kan göra.

Jag tror att min träningsplan för tillfället får vara att fokusera på styrkan. Träna styrka två till tre gånger i veckan och springa när vädret tillåter. Jag vill inte skada mig nu när jag har så bra flyt i träningen. Även om dubbskor är bra när det är halt, är risken stor att jag trampar snett när det är knöligt underlag. Snubblar på en snöhög eller något som är gömt i snön. Jag vill verkligen inte pausa träningen. Kanske det är bättre att träna inomhus för att vara på den säkra sidan.

Jag hade glömt bort hur mycket träningsvärk jag kan få när jag tränar styrka flera gånger i veckan. Det är kul, men träningsvärken efteråt är inte att leka med. Lägg till snö och löpning och pust ändå. Hur tunga ben kan jag ha egentligen? Just nu har jag dessutom sprungit i mina Icebugs som inte är kända för att vara de lättaste skorna i världen.

Jag försöker att inte bry mig om tempot när jag springer, men det är svårt ibland när det börjar på en åtta. Kombinationen snö och löpning och Icebugs och träningsvärk gör att jag inte direkt är snabb. Samtidigt vet jag ju att jag är snabbare än det här. Just nu påverkar vädret och skorna mycket. Det är klart att jag är snabbare eller åtminstone känner mig snabbare när jag springer i shorts och lätta skor än när jag springer påbyltad med alla kläder jag har och klumpiga skor. Jag vet ju det, men det är svårt att inte känna sig dålig ändå.

Dagens löpning var en riktig kämparunda. Jag hade tunga ben från start och mot slutet gick jag mest. Det var som om jag inte orkade lyfta på fötterna, utan jag fick kämpa för varje steg. Det var inte vackert, men jag sprang ändå över tio kilometer och det är jag nöjd över idag.

Just nu är planen att fokusera lite mer på styrketräning än på löpning och då behöver inte löpningen gå bra. För tillfället är det viktigare att jag får till bra styrkepass och så kan löpningen bli vad det blir. Jag kan springa snabba pass med lättare känsla sen i vår när vädret är bättre. Nu gäller det mer att hålla igång, upprätthålla än att utvecklas och bli bättre.

Det går tydligen att springa fast det är kallare än minus 15 grader. Inte speciellt fort och det känns stelt och kallt, men det går ändå. Jag tror att jag får hålla mig till kortare rundor nu när det är så kallt. Springer jag längre blir jag för kall och stel, men rundor kring sju kilometer fungerar. Idag var det i alla fall riktigt härligt vinterväder.

Sol, klarblå himmel och frost. Inte halt, ingen blåst, utan bara härligt vinterväder. Lite för kallt för att vara perfekt, men close enough. Det är åtminstone mycket roligare att springa i dagsljus på en ledig dag, än att springa på kvällen i mörker efter en stressig jobbdag. Nu kunde jag ändå njuta av löpningen fast det var kallt, för det var så fint ute.

Just nu bryr jag mig inte om tempot, eller hur långa enskilda rundor blir. Just nu fokuserar jag bara på helheten och på mitt decembermål. Alla pass räknas, även de kortare. Ifall inget oväntat händer tror jag nog att jag kommer att klara av målet. För tillfället ligger jag bra till. Jag har redan sprungit 29 kilometer av 84. Jag behöver egentligen inte ens springa långpass för att klara av målet. Det räcker med kortare rundor.

I något skede hade jag en förhoppning om att springa halvmaraton, men jag har skippat det. Jag vet att jag har distansen i kroppen, men just nu är det för kallt för det. Nu har det i och för sig lovats varmare väder till nästa vecka, så kanske jag återupptar tanken. Det skulle verkligen bli ett bra avslut på december och året. Jag har inte sprungit över 20 kilometer sedan Forssa Halvmaraton i juni 2019.

Okej, det här är nu sista gången jag klagar på kylan, promise, men fasiken vad det är kallt ute. Idag bestämde jag mig för att springa efter jobbet, trots att mätaren visade minus 16. Jag har mitt mål för december som jag vill nå och jag tänkte att det är bättre att springa fast bara fyra kilometer idag, än att sedan den sista december springa 20. Fyra här, fem där. Plötsligt har jag klarat av målet.

Idag kändes det förvånansvärt bra att springa. Jag hade byltat på mig ännu mer kläder, och kanske jag nu har knäckt koden för hur jag ska klä mig. Idag hade jag t-shirt, tjock tröja och vinterjacka. Tights, knähöga ullstrumpor och vintertights. Buff, mössa och tjocka vantar. Och jag frös bara lite om armarna. Jag tror att ifall jag tar en långärmad tröja istället för t-shirt så är det problemet löst. 

Idag blev det ändå över sex kilometer löpning och jag är igen ett steg närmare mitt mål för december. Det finns ännu en chans att klara av det. Jag vet att jag måste försöka få en bra start på månaden. För det kommer bli svårare att nå målet ju längre in i december vi kommer. Det kommer att bli längre dagar på jobbet och mycket att göra inför jul. Dessutom är det en roligare känsla att ha i slutet av månaden att veta att jag bara har 25 kilometer kvar. Än att ha 50 kilometer kvar. Mindre stress.

Jag tror att jag måste tänka så, att allt räknas. Att det är bättre att springa många korta pass i kyligt väder, än att vänta på varmare väder och sedan bara springa ett långpass. Som det ser ut nu, tyvärr, verkar det som om det kyliga vädret kommer att fortsätta. Lika bra att springa då.

Jag trodde jag hade koll på hur jag ska klä mig när jag springer på vintern, men tydligen inte. Igår var det bara minus fem grader, men jag hade såå kallt. Jäkla blåst! Då hade jag ändå på mig underställ, tjockare jacka, knähöga ullstrumpor, vintertights och tjocka vantar och pannband. Jag var en stelfrusen istapp när jag kom hem, jag fick knappt av mig skorna för att händerna var så kalla.

Skorna ja, de var i alla fall utmärkta. Hittills har de visat sig vara ett bra köp. Det var just för såna här tillfällen jag ville ha dem. När jag inte behöver Icebugs, men det ändå är lite halt på vägen. Igår fungerade det bra att springa i skor med lite grövre sula, jag klarade mig bra med dem och hade inte behövt isdubbar. Jag litade på greppet och behövde inte trippa fram, eller spänna mig. Men jäkla blåst, den påverkade mig mest.

Planen var att springa långpass, men jag var främst orolig över om jag skulle halka med mina skor. Jag var inte sugen på att springa långpass i Icebugs, de är alldeles för klumpiga för det. Jag hade inte tänkt att kylan skulle påverka mig, det var ju bara minus fem. Minus femton brukar vara min smärtgräns för löpning.

I början var det inte kallt, men jag tror jag hade medvind då. För när jag vände, då kände jag hur kallt det var. Sån kyla och blåst som går rakt in i märgen. Där inga kläder hjälper. Mot slutet av passet när jag försökte öka tempot, hände inget. Framsida lår var alltför kalla för att reagera. Jag var inte trött, inte flåsig och jag hade inte mjölksyra i benen, jag var bara för kall och stel. Men det blev över femton kilometer totalt, och det är jag jättenöjd över.

Jag fortsätter att springa på isen, det var nu tredje gången jag var där. Det gäller att passa på nu när vädret är så fint. För det är verkligen härligt väder ute. Lite för kallt kanske, men solen värmer förvånansvärt mycket. Det känns nästan som vår i luften. Fåglarna kvittrar, solen skiner och det är inte ett moln på himlen. Sen att det är minus tio grader och typ en meter snö är en annan sak.

Jag tycker att det går riktigt bra att springa på isen. Självklart har jag mina Icebugs på, jag har sprungit i dem hela januari och februari tror jag. Isen är plogad och jag springer mest där som det är plogat. Rakt ut, runda Tjuven och hem igen. Själva löpningen på isen är kanske två till tre kilometer, men totalt blir det ungefär sju kilometer löpning. Det är lagom nu när det är så kallt. Springer jag längre börjar jag frysa för mycket. Benen blir för stela och jag tappar tekniken.

Jag tror att jag kommer springa även kommande pass på isen. Åtminstone nu när jag kan springa i dagsljus och när vädret är fint. Det är ändå en så kort period som jag kan springa där. Det händer inte ens varje år. Jag kan springa mina vanliga rundor när som helst. Nu är det kul med något annorlunda.

Jag har semester den här veckan och för första gången på många år har jag inga planer för semestern. Normalt sett när jag har vintersemester är vi på resa. Kuba, Thailand, Australien, Indien. Tydligen har vi varit på många resor kring den här tiden på året, eftersom Google eller Facebook dagligen påminner mig om det. För två år sedan, för fyra år sedan, för tio år sedan. Tack för det… Det är inte alls så att jag saknar att resa. Inte alls.

Vädret ska fortsättningsvis vara fint, så jag tänker utnyttja det till max. Mina planer för semestern tror jag får bli en massa träning och utevistelse. Promenader och löpning på isen, bus med Charlie och kanske låna mammas skidor. Jag vet inte när jag skulle ha skidat senast, på lågstadiet? Undrar om jag kan ännu. Ifall jag far på isen och skidar är det i alla fall platt, men inte mycket till spår och alldeles för mycket folk som ser mig 🙂

Jag var på isen idag igen och det är så fint ute. Sol, klarblå himmel och betydligt varmare idag än igår. Nu var det riktigt skönt att vara ute och gå. Jag lyssnade på bra musik och var ute i över en timme. Kanske jag kan ta med mig kaffe och en filt nästa gång, ha en paus på Tjuven. Ifall det blir en nästa gång. Jag vill ändå passa på nu, vem vet när det nästa gång blir så här fint vinterväder.