Det känns som om jag just funderade ifall jag skulle gå på zumba i år eller inte, och idag var det redan årets sista zumba. Vart tog de här månaderna vägen? Idag meddelade instruktören att det blir en fortsättning till våren och jag tänker fortsätta gå då.

Jag har trivts bra på zumban. Det är kul, kravlöst, men jag får ändå upp pulsen och får svettas. Det är dessutom bra för mig att ha något inbokat i veckan. Just nu är min träningsmotivation på topp, men det kan svänga fort, och då är det bra med ett inplanerat pass. Det är svårare att skippa det, ifall jag skriver in det i kalendern och dessutom betalar terminsavgift för kursen.

Eftersom zumban tog slut och börjar först i mitten på januari nästa år, har jag nu tid att fokusera på annan träning. Det frigör en dag i veckan. Jag vet inte riktigt vad jag ska satsa på. Kanske jag bara fortsätter som jag gjort nu. Styrka blandat med yoga och löpning. Det har fungerat bra. Jag är lite sugen på en ny yogautmaning, men vet inte hur det blir med den saken. Kanske jag ska vänta till nästa år?

Min handled känns fortfarande av och att lägga till ännu mer yoga är kanske inte det smartaste. I fjol gjorde jag min yogautmaning i december och det var inte en bra tidpunkt att starta. Mitt i värsta julstressen på jobbet och med annat som tar uppmärksamhet. Jag vill inte ha något ”projekt” som jag bara blir stressad av och känner att jag måste göra. Jag vill yoga för att jag har tid och kunna njuta av det.

Jag är glad över att jag bestämde mig för att anmäla mig till zumban. Det är kul och fungerar i alla fall, även om den övriga träningen går sämre för tillfället. Det är kul att dansa, att svettas i grupp, musiken är bra och jag gillar fortfarande instruktören. Dessutom är det bara bra för mig att ha något inbokat i kalendern. På det sättet får jag i alla fall till ett bra pass i veckan.

Jag har inte sprungit sedan måndagen. Jag har varken haft lust eller tid. Det är ett tecken på att löpningen inte har ett flyt just nu. Att jag ”inte har tid”. Då när det rullar på tar jag mig tid, jag prioriterar det. Nu är det mest löpning, tja, vill inte. Det är kallt, det är mörkt, mina pass har inte gått så bra. Därför har lusten minskat. Jag vet att ivern kommer att komma tillbaka i något skede, jag är egentligen inte orolig. Det är bara irriterande när jag är mitt i svackan.

Den här veckan kommer att bli en lugnare träningsvecka. Idag var jag på zumban, men jag tror faktiskt inte att det blir mer träning den här veckan. På lördagen ska vi ha fest med jobbet, och på söndagen kommer jag antagligen att vara ”lite trött” efter festen. Jag tänker ta nya tag nästa vecka. Kanske strukturera upp en träningsplan. Kanske det är lösningen på min svacka?

Knappt hann jag komma in i rutinen att gå på zumba på torsdagar, när det blir inställt på grund av att det är höstlov. Vad fan! Jag som hade kunnat gå imorgon för att jag är ledig. Nästa vecka passar inte, för då jobbar jag på torsdagen. Det betyder alltså att jag missar en gång helt i onödan. Fast nu kan jag i och för sig träna annat om jag vill. När det blev en extra dag utan inplanerad träning.

Min träningsmotivation är upp och ner för tillfället. Ena dagen vill jag träna massor, springa, yoga, träna styrka. Ivern är total. För att nästa dag mest bara vilja äta choklad. Därför är jag inte riktigt glad över oväntade avbrott. Det är kul när jag väl tränar, men jag har svårt att motivera mig till att börja. Jag drar mig, skjuter upp det till sent på kvällen eller nästa dag. Jag vet ju att när jag är igång, njuter jag och tycker att det är roligt. Men jag har svårt att komma igång. Det är också en orsak till att jag gillat att gå på zumba. För att jag har det inplanerat i kalendern, en viss dag, en viss tidpunkt. Det är svårare att skippa det då. Plus att jag betalar för det.

Nu vet jag inte vad jag ska träna imorgon. Ska jag träna överhuvudtaget? Vad gör man när det är höstlov? Fast för mig är det som vilken vanlig ledig dag som helst. Jag har inte höstlov, jag bara råkar ha ledigt samma dagar. Kanske jag ska testa att springa imorgon igen. Förhoppningsvis är känslan i kroppen bättre än den var på söndagens löprunda. Att vila plus yoga gjort gott för kroppen. Jag vill verkligen inte ha ett till sämre löppass när träningsmotivationen är som den är  just nu. Då är jag rädd att motivationen sjunker ytterligare.

Äntligen fick jag testat på zumban via arbis. Jag har varit kluven ifall jag ska gå eller inte, och igår fick jag äntligen chansen att gå på ett pass. Jag har planerat att gå i tre veckor, men det har hela tiden kommit något emellan. Först var jag dunderförkyld, sedan lite småförkyld, men nu kunde jag testa. Vad är min dom då? Ska jag fortsätta med zumban eller inte?

Först kändes det ju lite fånigt. Kursen har pågått i säkert fem veckor och jag hoppade rakt in i programmet. Jag har dansat mycket tidigare, jag har lätt för koreografi, det är inget problem för mig att hänga med. Problemet är snarare att när jag inte kan eller är säker på koreografin, kan jag inte ta ut mig. Därför känns det fånigt och för lätt för mig. När jag gör allt lite halvdant, får jag inte tillräckligt mycket ut av passet. Jag blir knappt svettig, jag blir knappt andfådd, jag står mest och flänger runt. Viftar med armarna och låtsas som om jag vet vad jag sysslar med 🙂

Ju längre timmen fortsatte, desto roligare blev det. Jag kom mer in i det. Kroppen minns rörelserna, även om det var flera år sedan jag senast gick på zumba. Pulsen blev högre, svetten började rinna och endorfinerna steg. Musiken var hög, instruktören peppig och dansen rolig. Så ja, jag tänker fortsätta. Jag har saknat att ha en kravlös träningsform. Där det inte finns någon prestation eller en stävan om att bli ”bättre”. Det är bara roligt.

Roligt för musikens skull. Roligt för att jag får dansa igen. Roligt att träffa andra människor och gå på gruppträning. En timme fylld av glädje och lust. Klart att jag ska fortsätta då.

För kanske tre år sedan gick jag mycket på zumba via medborgarinstitutets kurser (arbis). Det var bara kul, ingen prestation i det. Bara lagom fåniga dansmoves till musik. Svettigt, roligt och något annat att tänka på under en timme. Sedan slutade instruktören och flyttade över till det lokala gymet. Jag försökte några gånger med den nya instruktören och konstaterade att det inte var något för mig mer. Det kändes bara fånigt och jag slutade gå på zumba.

Förra veckan kom broschyrerna till höstens kurser till arbis. Jag har inte gått på någon kurs på flera år och bläddrade bara snabbt igenom broschyren. Till min glädje upptäckte jag att min favoritinstruktör kommit tillbaka och ska hålla flera kurser. Både zumba, yoga och någon form av styrketräning som beskrevs som tung och för vana motionärer. Kanske det vore nåt för mig? För går man på zumba mer? Det känns lite… 2010?  Jag provade på våren via youtube och det om någonting kändes ju fånigt. Kanske det fungerar bättre i grupp? Men att stå ensam på vardagsrumsgolvet och ”dansa” kändes bara fjantigt.

Jag funderar om jag ska anmäla mig till något. Kurserna kommer att starta lämpligt där efter mitt maraton. Kanske jag efter maraton vill träna just kravlöst? Bara träna något kul och fjanta mig. Jag gillar dans, jag gillar den typens musik, jag gillar instruktören. Visar det sig att jag inte gillar det, kan jag hoppa av. Det kostar knappt något, ungefär hälften vad en månad kostar på gym.

Jag ska fundera vidare på saken, jag tror inte att jag behöver anmäla mig direkt.

För ett tag sedan skrev jag om att jag skulle testa på zumba igen. Eftersom det var ny instruktör för i år, så hade jag inte anmält mig till kursen utan jag skulle testa ifall jag gillade den nya. Och sedan först bestämma mig och i så fall anmäla mig i efterhand.

Nå, hur blev det? Tyvärr blev det ingen fortsättning på zumban för min del. Det var inte alls lika kul med den nya instruktören, det var nästan tråkigt. Det var ganska monotona rörelser, jag gillade inte musiken, jag blev knappt svettig… Inte min grej helt enkelt, vilket är så tråkigt för jag har verkligen gillat zumba.

Jag vet med mig själv att jag kanske inte har gett det en ärlig chans, eftersom jag verkligen tyckte om den förra instruktören. Så jag kanske jämför för mycket med henne. Det skulle säkert ha blivit bättre efter ett par gånger, när jag kommit in i det hela mer. Men då måste jag ju anmäla mig till kursen. Och efter första gången så hade jag helt enkelt ingen lust. Då tränar jag hellre annat.

Back in the day, jag är den med rosa top

Imorgon startar höstens zumbakurs. Jag har gått de två senaste åren och verkligen tyckt om det, men i år är det ny instruktör. Jag har varit lite tveksam ifall jag skall gå i år igen, men har nu till slut bestämt mig för att testa. Det finns prova-på-pass som man får gå gratis och det tänkte jag utnyttja imorgon. Gillar jag inte den nya instruktören så kostar det mig inget och gillar jag henne så anmäler jag mig till kursen i efterhand. Smart va?

Jag hoppas så att jag även gillar den nya instruktören, för jag gillar zumba. För mig så hänger mycket på instruktören ifall jag gillar en gruppträning eller inte. Vad det är för musik, hur ”stämningen” är osv, ifall vi klickar helt enkelt.

Jag är i alla fall jätteivrig på att börja. Gissningsvis kommer det att vara proppfullt i salen, så som det alltid är när hösten kommer (och i januari). Sen i november när regnet vräker ner och det är mörkt ute, är det bara sju kvar…

Idag var det den näst sista gången som jag kunde gå på zumba. Det är ännu tre gånger kvar, men jag kan bara gå nästa vecka torsdag och då är det den allra sista gången. Kanske någonsin…

Min nuvarande instruktör ska nämligen sluta och det är ännu oklart ifall det kommer någon ersättare. Dessutom vet jag inte om jag vill träna med någon annan än henne. Hon är bäst helt enkelt.

I om med att zumban tar slut nästa vecka, så kan jag fokusera helt och fullt på löpningen (och styrketräningen). I dagsläget har jag sprungit tre gånger i veckan, tränat ett pass styrka och en zumbatimme. Nu när zumban tar slut, så ersätts den av löpning, så då blir det fyra löppass i veckan. Med tanke på kommande maraton är det säkert en bra plan att lägga in mera löpning.

Fast zumban alltså… Jag kommer nog att sakna det. Det är helt enkelt så kul, och inget jag gör för att prestera. Det är bara roligt och kravlöst. Självklart är ju löpningen kul också (of course), men där har jag oftast något inplanerat lopp eller målsättning och då kan jag inte träna lika kravlöst ifall jag vill prestera (bra enligt mig själv och mina mål). Men zumban är bara kul 🙂

Så ivrig på zumba, att kameran inte hänger med

Nu känns det som om min kropp är sig själv igen, i alla fall på bättringsvägen. Jag har inte ännu varit på en löprunda, men planerar det till imorgon och då senast får jag bekräftat om jag är mig själv igen.

Idag var det zumba och idag gick passet redan som det brukar. Inte som förra veckan då jag mest kände mig klumpig och i vägen för andra. Idag hade jag bra känsla hela passet igenom och var så glad när passet var slut. Endorfinhög! Nu är det bara tre gånger kvar av zumban för vårterminen och det är oklart ifall det blir någon fortsättning på hösten. Hon som vi har som instruktör nu ska nämligen sluta, så ingen vet ännu ifall det kommer någon ersättare.

Imorgon planerar jag som sagt att ta en springtur. Tanken är att springa ett lite längre pass, jag siktar på 12 kilometer. Jag vill öka på mängden och längden på mina löppass. Det är inte många månader kvar nu tills maraton, och det börjar kännas pirrigt… Nästa vecka börjar jag följa ett träningsprogram inför maraton, men mer om det i ett senare inlägg.

Hoppas att ni har haft en fin tisdag!

Snart…