Författararkiv: hopihopi

Mina favoritrundor i Pargas

För ett tag sedan fick jag en kommentar om jag kunde tipsa om olika långa rundor att springa i Pargas. Jag har redan tipsat om Brorundan, men här är några fler av mina favoritrundor att springa i Pargas. Vissa av dem springer jag ofta för att de är kortare, och vissa är mer tänkta som långpass och dem har jag inte sprungit på ett tag. Helt enkelt för att jag just nu inte är i sådan form. Jag utgår från därifrån jag bor, typ Söderby i Pargas.

mina favoritrundor i Pargas

Mina favoritrundor i Pargas

5-10 kilometer

Tennby spånbana-Muddais
Tennby spånbana och jag har lite av ett lovehate relationship. Ibland kan jag springa många varv, men ibland är det bara för tungt. Eller för lerigt. Då är det enkelt att vika av mot Muddais. Sett från parkeringen, spring till höger (motsols), upp för backen tills du kommer till en lada. Vik av på vägen, mot höger och fortsätt springa. Efter en stund kommer du till en asfalterad väg, vik till höger på Muddaisvägen och du kommer ut till Tennby igen. Första gången jag sprang här, hade jag inte en aning om var jag var, men hem hittade jag 🙂 Lönar sig kanske inte att springa här nu, eftersom det är snö och skidspår, men resten av året går det bra.

Bläsnäs-S-market
En av de vackrare rutterna att springa. Ta valfri rutt till Bläsnäs simstrand, spring ut på udden, förbi parkeringen och vik av till höger. Fortsätt stigen till slut och du kommer ut på S-markets parkeringsplats. Kanske inte den mest genomtänkta rutten, den tar liksom slut lite för tidigt och mitt på parkeringen.

mina favoritrundor i Pargas

Ljusudda-Norrby
Spring mot Åbo längs med Skärgårdsvägen, under tunneln vid Paramet och fortsätt rakt fram mot Ljusuddavägen. Antingen viker du till vänster tidigare och kommer upp vid Vuoritie och Industrigatan i Norrby. Eller så fortsätter du lite längre fram längs med Ljusuddavägen ända till havet, tar den lilla stigen till höger och kommer upp vid Sidovinden i Norrby. Beroende på vilken väg jag kommer upp vid, springer jag antingen tillbaka mot Kalkvägen eller så fortsätter jag i Norrby. Framåt och under tunneln vid Hellbergs eller så fortsätter jag ännu längre fram (till höger om jag kommer upp vid Sidovinden). Genom Norrby och ner längs med Bergbrinken.

15-20 kilometer

Kårlax-Kårkulla
Spring längs med Skärgårdsvägen mot Åbo tills du kommer till Kårlax vägskäl. Upp (upp och ännu mer upp) för backen och fortsätt så långt vägen går. Det är nog en väldigt tydlig korsning. Vik av till höger, Tuvkärrsvägen, och fortsätt framåt tills du är på Kårkullas gård. Jag är inte helt hundra på ifall man får springa här, men varför inte egentligen? De finns i alla fall inte några förbudsskyltar när man kommer från skogen… nå, spring snabbt genom parkeringen och fortsätt längs med Kårkullavägen. Rakt fram hela tiden och plötsligt är du därifrån du kom. Skärgårdsvägen.

Hyvilemp runt
Spring längs med Sydmovägen, vik av till vänster vid Hyvilempvägen. Fortsätt springa, eller gå då ibland. Det är en av de backigaste rundorna. Vid korsningen Hyvilemp Petteby, tar du vänster och fortsätter längs med Hyvilempvägen. Ut kommer du vid Paroc och Skärgårdsvägen. Väljer du höger vid korsningen kommer du till min nästa punkt.

Slussen
Det här är också en av de vackrare rutterna att springa. Eller cykla. En favorit när jag är i form. Spring längs med Pettebyvägen tills du kommer till nästa korsning, Seivisvägen Simonbyvägen. Välj Simonby, mot vänster, annars blir det ännu längre, då blir det upp mot 30 kilometer. Fortsätt spring, stanna och fota, och fortsätt spring igen. Ut kommer du vid Skärgårdsvägen, där det står Skärmola.

Över 25 kilometer

Mustfinn runt
Spring längs med Sydmovägen igen, så långt det går. Sväng till höger vid skylten Mustfinn 4 och fortsätt framåt. Den är lite kringelikrokig, men ut kommer du vid skylten Mustfinn 3.

Lofsdal- Tervsund
Det här är jag faktiskt inte säker på om jag sprungit, men jag har cyklat den många gånger. Spring längs med Skärgårdsvägen mot Nagu, ända till skylten Våno. (Eller kanske det står Granvik?, men det är inte dit du ska) Strax efter Sattmark, mot vänster. Spring längs med Vånovägen och kom ihåg att vika av till vänster, mot Tervsund. Hälsningar hon som tänkte fara till färjan 🙂 Fortsätt på Tervsundsvägen och du kommer ut i Skräbböle. Det här är också en rutt som inte lönar sig att springa just nu, eftersom bron i Skräbböle ska förnyas. Men i sommar ska det tydligen komma en tillfällig cykelväg här.

Jag inser att jag kanske inte har förklarat så bra, men de flesta rutter är nog väldigt tydliga sen när man springer där. Det är oftast bara en väg att följa, till och med jag hittar.

Ni från Pargas, hur många av mina favoritrundor har ni sprungit? Eller cyklat för den delen?

4

Njutspring i solsken

Det finns intervaller, det finns långpass, distansrundor och så finns det kanske det bästa av allt. Njutspring. Även kallat för mysrundor. När jag inte har en plan om hur långt eller fort jag vill springa, utan bara springer för att det är kul. För att vädret är fint och löpningen känns härlig. Idag var just en sådan dag.

njutspring i solsken

Det är lite varmare igen och jag fryser inte lika mycket. Nu är det mer lagom temperatur för löpning. Och sol. Det känns genast bättre när solen är framme. Jag bara känner hur jag blir gladare och piggare av att få lite sol på näsan. Det är fint med snö och vinter, men jag trivs nog ändå bättre på sommaren 🙂

Dagens njutspring blev prick nio kilometer och jag njöt av varje steg. Jag kanske inte sprang hela vägen, men nästan. Jag stannade och fotade och kunde hämta andan mellan varven. Det känns skönt att ha kommit upp i längd igen på mina löppass. Även om jag för tillfället mest bara springer för att det är kul, och inte har en plan som jag följer, är det ändå skönt att veta att jag fortfarande kan. Så småningom ska jag börja steppa upp löpningen igen. Springa längre pass, börja med intervaller och träna mer strukturerat. Då är det lättare att börja från en grund på tio kilometer än fem.

Just nu tänker jag ändå bara springa på känsla. Springa om vädret är fint, men inte känna att jag måste springa om det är svinkallt ute. Förra veckan sprang jag till exempel bara en gång, för jag tyckte det var för kallt för löpning. Som tur kan jag också träna annat.

1

Nu är det för kallt

Planen var att springa idag efter jobbet, men nu är min smärtgräns nådd. Nu är det för kallt för löpning. Jag fryser konstant just nu. Hemma, när jag går till bussen, på bussen, på jobbet. Det är på den nivån att jag typ skakar och står och värmer händerna på en varm kopp. Så ingen löpning för mig. Inte i alla fall idag.

för kallt för löpning

Jag hoppas på lite varmare väder. Minus tio grader går väl ännu, men blir det kallare än det tycker jag att det är för kallt. Jag vet inte hur jag ska klä mig för att inte frysa. På jobbet har jag inget val, då är det arbetskläderna som gäller. Hemma sover jag i fleecebyxor, dubbla täcken och katt. Men det här med löpning. Jag har fodrade vintertights, jag har underställ, men inget hjälper mot stelheten i framsida lår. Vad ska jag göra för att frysa mindre? Säg nu för tusan inte kallbada 🙂 Jag badar inte ens på sommaren.

Istället för löpning blev det styrketräning. Jag kunde äntligen lägga på mer vikt på skivstången efter att ha varit tvungen att plocka bort. Nu känns det som om jag har blivit starkare och den styrketräning jag gjort har haft effekt. Jag är kanske inte lika svag längre, utan orkar mer igen. Det är kanske inte bara dåligt med kyla. Det betyder att jag har mer tid för annan träning. Jag har redan tränat styrka två gånger den här veckan och det blir antagligen ännu ett pass. Ifall inte vädret gör en helomvändning och jag kan springa igen.

1

Underbart vinterväder idag igen

Vilket underbart vinterväder det har varit idag. Jag har dessutom varit ledig. Det betyder bara en sak. Långpass löpning. Långpass som i länge ute, inte nödvändigtvis jättemånga kilometer. Jag sprang och gick om vartannat, stannade och fotade. Sprang lite mer. Fotade lite till. Plötsligt hade jag varit ute i över en och halv timme och njutit av varje sekund. När det är så här underbart vinterväder, då trivs till och med jag ute. Även om jag fryser.

underbart vinterväder

Jag vet inte riktigt hur jag ska klä mig. Det är inte direkt att jag fryser, men framsida lår blir så stela. Jag har knähöga ullstrumpor, underställsshorts och fodrade vintertights med extra tyg just vid framsida lår. Ändå blir framsida lår illröda och stela. Jag skulle kunna vara ute längre och springa längre, men det blir nästan obehagligt till sist. När jag ”fryser”. Vad ska jag ha på mig? Ordentliga, fodrade ”utebyxor”? Det blir för bökigt med för mycket tyg, för mycket kläder. Jag kan inte springa om jag är för påbyltad heller.

Jag är i alla fall nöjd över dagens löppass. Trots kylan och stelheten, tycker jag ändå att jag kunde springa på bra. Det kanske hjälpte att jag stannade till så många gånger, att jag kunde hämta andan mellan varven. För när jag väl sprang, hade jag ett okej tempo. Dessutom blev det mitt längsta pass på flera veckor. Skönt att få till ett längre pass igen och veta att jag fortfarande kan. Jag har inte tvivlat egentligen, men omständigheterna har inte varit de bästa. Nu blev det långt, trots kyla, trots snö och trots Icebugs. Nu har jag inte några ursäkter för att inte springa långt.

2

100 000 steg på en dag

Lyssnar ni på Träningspodden? Har ni hört om utmaningen 100 000 steg på en dag? Jag blev inspirerad och funderar nu allvarligt på att anta utmaningen. Redan för något år sedan var jag sugen på att springa ultra och det här tillhör lite samma kategori.

Utmaningen handlar alltså om att gå 100 000 steg på en dag. Enligt Google skulle det bli ungefär 76 kilometer. Det känns överkomligt, jag har ju ändå sprungit två maraton. Visserligen för tre år sedan, men i alla fall. Det var också skrämmande och jobbigt, men såå värt det vid mållinjen. Det här känns mer jobbigt på ett annat sätt. Att det är snarare tiden som kommer att vara ett problem, inte tempot. Inte för att jag precis har sprungit mina maraton fort, men det är en viss skillnad på att vara igång i fem timmar eller i femton.

en långpromenad i solen

Det är en ändå hel dags utmaning. Jag lär få starta tidigt på morgonen för att hinna. Det kommer också att vara jobbigt mentalt. Jag måste självklart ha pauser, för att äta, dricka, kanske byta skor och det är då det jobbiga börjar. Att starta igång igen, när jag redan är trött. För att jag fortfarande har en massa steg kvar att gå.

Det är just kanske det som lockar. Se hur långt jag klarar av att pusha mig själv och kroppen. Hur ont kommer det att göra egentligen? Jag har kollat på videon på Youtube av andra människor som gjort utmaningen och det är inte vackert mot slutet 🙂

100 000 steg

Varför går jag igång på sånt här? Jag har redan funderat på hur jag skulle kunna lägga upp träningen och var jag skulle kunna gå. När det skulle passa tidsmässigt med tanke på återhämtningen efter. Jag tror, tyvärr, också att det inte kommer att bli något maraton för mig i år. Inte i alla fall ”som normalt”. Med publik, folkfest och en massa annat kul omkring. Jag vill ha allt, eller inget. Virtuella lopp lockar inte, men det här däremot. Det lockar.

Så, 100 000 steg på en dag. Vem hänger på?

2

En bra träningsmånad

Januari blev en bra träningsmånad, trots att jag ibland känner att jag inte gör något. Eller något gör jag väl självklart, men nu har det mest blivit korta pass. Snö, kallt och fel skoval har ställt till det för mig. Därför känner jag kanske som om jag inte har tränat, men det har jag ju. När jag kollar på statistiken visar det 64 kilometer löpning för januari. Plus en massa styrketräning. Mina träningsmål för året har med andra ord börjat bra.

Jag är förvånad över hur mycket löpning det ändå har blivit. Jag tycker att jag bara sprungit fem kilometers pass de senaste två veckorna, men de räknas också. Nu hoppas jag på lite bättre löparväder för februari. Liiite varmare, lite mindre snö och is tack. Eller ens sol. Då står jag ut med kylan bättre, ifall vädret är fint. Jag hoppas kunna springa lite längre pass i februari igen. Konditionen är det inget fel på, men mina ben blir så stela av kylan att det nästan är obehagligt att springa långt. Jag tappar tekniken helt och det är inte ett vackert löpsteg.

en bra träningsmånad

Jag är också nöjd över den styrketräning jag gjort. Det har blivit två pass i veckan, ibland till och med tre. Inte alltid tung styrka, men det behöver det inte alltid vara heller. Nu har jag blivit bättre på att också träna core och göra lätta rörelser, men istället många. Nu är jag igång igen efter ett lite sämre december. Jag vet inte om jag ännu märker några framsteg, men jag tycker det är kul med styrketräning igen. Jag har fått en nytändning. Planen är att fortsätta i samma stil i februari. Träna det jag känner för och det jag vill.

Hur var januari för dig, hade du en bra träningsmånad?

1

Sötpotatisgratäng med svarta bönor

Kanske torsdagen kommer att bli dagen jag publicerar recept på bloggen? Tipsar om något gott att laga till helgen. Den här gången tänkte jag tipsa om sötpotatisgratäng med svarta bönor. Ett enkelt recept att laga, allt i en form och in i ugnen. Receptet är härifrån, men jag skriver ut det här också. För fyra rejäla portioner.

sötpotatisgratäng med svarta bönor

Sötpotatisgratäng med svarta bönor

2 (ca 1kg) sötpotatis
1 msk olja
½ tsk spiskummin
salt

1 förpackning svarta bönor
65 g babyspenat

2 lök
2 vitlöksklyftor
1 msk olja
1 burk tomatkross
1 msk grönsaksfond
1 tsk oregano
½ tsk spiskummin
½ tsk svartpeppar
2,5 dl matlagningsgrädde

sötpotatisgratäng ingredienser

Skala sötpotatisen och skär i mindre bitar. Lägg i en ugnsform och blanda med olja, spiskummin och salt. Rosta i 225 grader cirka 15 minuter. Under tiden gör du tomatsåsen.

Hacka lök och vitlök och stek i lite olja utan att de får färg. Häll på tomatkross, fond och kryddor. Jag hade även i kanske en matsked tomatpuré. Sjud i ungefär tio minuter och häll i grädden. Jag hade matlagningsgrädde med smak av lök.

Skölj bönorna och spenaten. Tillsätt i ugnsformen och blanda runt med sötpotatisen. En del av spenaten kan sparas som dekoration. Häll på tomatsåsen.

Grädda i 200 grader i ungefär 45 minuter. Låt gratängen vila i 15 minuter innan servering.

sötpotatisgratäng

Ät och njut!

Ifall du vill ha fler recept med sötpotatis är detta en favorit.

0

Jag skyller på vädret

Min löpning känns inte direkt dålig för tillfället, men inte heller bra. Det känns som om jag har tappat den bra form jag hade i december. Löpningen flyter inte på lika bra nu som det gjorde då. Jag får kämpa mer. Tyngre ben, flåsigare andning och en jobbigare känsla. Det kan åtminstone delvis förklaras av snön och av att jag springer i mina Icebugs. Jag skyller på vädret.

jag skyller på vädret

Jag har inte sprungit långpass under hela januari, utan det har blivit kortare pass. Snabba pass är inte ens att tänka på just nu. Det finns inget tryck i benen. Jag längtar efter vår och bara vägar. Att kunna springa på, flyga fram på lätta ben i mina nya skor. Inte behöva kämpa varje runda och känna sig tung. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas. Icebugs är jättebra mot halka, men de är tunga att springa i.

Jag vägde mina skor för skojs skull. Mina lättaste skor väger 180 gram, Icebugsen 300 gram. Det är nog en stor skillnad i vilka skor jag springer. Känslan är helt annorlunda att springa i lätta skor, eller springa i klossar. Men nu när vädret är som det är, finns det inte så många andra alternativ än att springa i mina Icebugs. Jag vill inte ramla. Jag vill kunna lita på fästet, inte behöva trippa fram och spänna mig hela tiden.

När jag kollar på statistiken har januari ändå varit en bra månad. Jag är nu redan uppe i en högre mängd än jag var förra året under samma tidpunkt. Det har blivit en bra start på året. Just nu är kanske inte känslan i löpningen den bästa, men jag skyller på vädret och skorna. Jag vet att det kommer att vända sedan när jag kan springa på asfalt igen. Eller ens på plogade, sandade vägar.

1

Tillbaka till Adidas

Jag har testat ett antal olika löpskor, olika märken och modeller. Adidas, Asics, New Balance, Nike, Mizuno… Mina absoluta favoritskor har varit Adidas Boston. Jag har sprungit många lopp i dem och många, många träningspass. Snabba intervaller, distanspass och längre pass. Som längst har jag sprungit halvmaraton i dem, tror jag. De har vid det här laget blivit så slitna att de verkligen behöver kasseras, men eftersom de varit mina favoritskor så länge, har jag dragit mig för att slänga dem. Det har varit jag och dom, vi har varit bästisar.

När jag köpte mina senaste skor, hade jag egentligen tänkt köpa ett par Boston, men de passade inte längre 🙁 Jag skulle köpa skor på Black Friday, men köpte inte då heller. Sedan var planen att beställa från Tyskland, men de hade lång leveranstid. Som av en slump var jag in på Zalando för att kolla deras utbud. Döm min förvåning när typ alla skor jag ville ha var på superrea. Jag tyckte det var billigt att beställa från Tyskland, men det här var ännu billigare. Så jag köpte två…

Ett par Adidas SL20 och ett par Adidas Supernova. 35 (!!) euro för ena paret, 65 euro för det andra. Jag beställde på söndagen, fick paket på onsdagen. Snabbt, enkelt, billigt. Och kolla nu så fina skor!

adidas

Jag vet att man inte ska gå enligt utseendet på skon, men Adidas känns som mitt märke. De passar min fot, förutom den senaste modellen av Boston då. Genast jag satte på skorna kände jag att ja. Passar. Behåller dem. Inte kanske de blir bra om jag springer in dem lite. Om jag knyter dem så här istället. Om jag vänjer mig vid dem. Utan genast bara, passar.

Visserligen har jag inte sprungit i dem ännu, så kan kanske inte riktigt uttala mig om skorna ännu, men första intrycket bådar gott. Jag vill inget annat än testspringa dem nu genast. SL20, som står för superlight, är tänkta att bli mina intervallskor och för snabbare pass. De är inte riktigt lika lätta som mina New Balance, men nästan. Supernova ska bli mina mängdskor. SL20, de till vänster, är säkert de snyggaste skor jag någonsin haft, dem kan jag tänka mig att gå med till vardags också.

adidas

Och vad har jag då inte lärt mig från mitt senaste skoköp? Nu har jag inte köpt ett par, utan två par vita skor. När det är som allra slaskigaste väder. Bra där Heidi!

1

Mindre löpning, mer stretch

De senaste tre (fyra?) gånger jag sprungit, har jag sprungit i mina Icebugs. De är klumpiga och inte de lättaste skorna att springa i, men de är superbra i halkan. Idag däremot tyckte jag att jag skulle springa i vanliga skor. Fail! Det var så halt så halt, jag trippade fram och det slutade med att jag mest gick. På vissa håll var det isgata, på andra ställen snömodd. Ibland var det sandat, men oftast inte. Varför sprang jag inte i mina Icebugs?! Jag sprang prick fem kilometer, men jag hade energi för mycket mer. När jag kom hem hade jag fortfarande lust att träna och beslöt mig för att stretcha kroppen ordentligt. Nu när jag för en gångs skull var uppvärmd och hade ”tid”. Inte som efter ett långpass när jag vill i duschen direkt. Mer stretch behöver jag dessutom alltid.

mer stretch

Jag har blivit bättre på att stretcha efter löppass, eller annars också, men jag kan alltid stretcha mer. Jag har blivit ivrigare på yoga/stretch sedan jag fick yogablock av tomten. Herregud vilken skillnad det har gjort. Jag tycker att de hjälper massor. Nu kan jag göra övningar rätt, med rätt vinklar för att jag har händerna på blocken. Rak rygg och stolt hållning, och inte kämpa för att få händerna i golvet och således böja mig fel. Eller fel och fel, men nu är det enklare. Ta det som ett tips, köp yogablock!

Jag är glad över att jag var och njutsprang förra helgen, även om det var kallt. Då var det åtminstone sol (och jag hade rätt skor på mig). Nu är det mer typiskt vinterväder. Slask, halt, grått och plus tre grader. Så här kommer säkert vädret att vara nu tills det blir vår. För exakt ett år sedan var vädret annorlunda…

springer om folk

3