Författare: hopihopi (sida 2 av 113)

Hello there spånbanan!

Förra sommaren sprang jag nästan uteslutande alla mina långpass på spånbanan. Runt, runt, runt, varv på varv tills jag kom upp i önskad längd. Det var inte alltid den mest inspirerande omgivningen, men på något konstigt sätt gillade jag det. Det var enkelt och kravlöst, bara att mata på. Stanna vid parkeringen vid varje varv för att dricka lite och fylla på med energi. På det sättet få en liten paus och sedan var det bara att fortsätta springa. Spånbanan är kuperad och det var extra bra träning inför mitt maraton. Det gjorde att jag flög fram i Tallinn sedan och var en av mina nyckelfaktorer inför maraton.

motionsslingan

Jag har inte sprungit på spånbanan sedan förra sommaren. Jag vill inte springa där när det är mörkt, vilket i princip är nio månader av året. På vintern om det är snö är där skidspår, och jag tror inte att man får springa där då. Är det inte snö, är det halt eller slask och blött. Så egentligen är det bara under sommaren som det går att springa där 🙂 Idag var första gången sedan typ augusti i fjol som jag sprang där.

Jag hade glömt bort hur jobbigt det var. Hur tusan orkade jag springa 10-15 varv där förra sommaren? Nu orkade jag två. Jag skulle visserligen bara springa en timme idag enligt träningsprogrammet, men jösses vad det var tungt. Backe upp, backe ner och hög puls hela tiden. Något har ändå hänt med formen. Förra sommaren när jag sprang där höll jag snittfart på 7:30 (ish) och nu kunde jag springa i 6:40 (ish). Vilket är helt super på den kuperade banan. Så ja, det var tungt och jag sprang bara två varv, men ändå! Woop woop!

hello there spånbanan

Bra start på veckan och på semestern!

2

Det gick visst att springa fort

Jag har bävat inför dagens pass hela veckan. Jag visste att det skulle bli jobbigt, att jag skulle vara tvungen att kämpa och det inte skulle vara lätt. Med onsdagens långpass med planerat halvmaratontempo i färskt minne var jag nervös. Onsdagens löpning fungerade inte alls och jag var långt ifrån det tempo jag ville springa i. Nu var planen ett liknande pass, men både längre och med snabbare tempo. Jag skulle springa 60 minuter i 5:50 tempo. Plus uppvärmning och nedjogg, totalt nästan en och halv timme. Hur skulle det gå? Kan jag springa fort så länge?

Det gick visst att springa fort

Det är en sak att springa fort under en minuters intervaller. Eller ens under tre-fem minuters intervaller. Då vet jag att vilan kommer snart och det gör att jag orkar springa dem. Det är en helt annan sak att springa fort under en lång tid. Samtidigt förstår jag ju syftet med passet. Ifall jag vill springa ett halvmaraton på en för mig bra tid, och nära mitt pers, måste jag öva på det. Jag kan inte springa ett halvmaraton i intervallform. Springa i en minut och gå i en, utan jag måste springa i ett högre tempo länge. Det är det jag försöker öva upp nu de sista veckorna innan halvmaraton.

Det gick förvånansvärt bra idag. Lite ojämnt tempo, men klart godkänt. Bäst av allt var att det kändes riktigt bra i kroppen. Visst var det tungt och jag fick kämpa, men det kändes ändå överkomligt. Jag tog inte i för allt jag var värd, utan det kändes kontrollerbart. Jag kunde springa på i mitt planerade tempo. När jag tappade tempot, hittade jag tillbaka till rytmen och jag gav inte upp fastän det blev jobbigt mot slutet. Jag orkade hela vägen och hade en bra känsla genom hela passet. En betydligt bättre känsla än på onsdagens långpass.

Nu blev det nästan lika långt, men med bättre känsla i kroppen och högre tempo överlag. Precis det formbesked jag behövde inför halvmaraton. Kanske jag börjar vara redo att outa mina tidsmål…

2

Sammanfattning av träningen under maj

Äntligen en riktigt bra träningsmånad bakom mig. Jag är där som jag vill vara med träningen, både vad gäller långpass, intervaller och övrig träning. Jag tror att det har hjälpt att ha ett mål att träna mot. Det hjälper mig med motivationen och håller mig fokuserad. April var en sämre månad ur ett träningsperspektiv, men mycket berodde också på vår resa. Under maj har jag tränat mer. Det blev faktiskt det bästa träningsmånaden hittills under året.

Sammanfattning av träningen under maj

Löpning: 132 kilometer
Cykel: 27,8 kilometer
Styrka: 5 pass
Yoga: 2 pass

sammanfattning av träningen maj

Löpningen är det som jag är mest nöjd över. Det har blivit bra långpass, tempot har blivit snabbare och det blev det högsta totalen sedan förra sommaren ungefär. Veckototalen har legat kring 30 kilometer och det är där jag vill vara. Där ska jag vara om jag vill springa halvmaraton och längre. Det är min grund och något som ska kännas lätt för mig när jag är i form. Under maj har jag även börjat springa intervaller igen för att försöka få upp tempot. Vissa pass går bättre, medan andra går sämre.

Under maj blev det en cykeltur. Vad lärde jag mig av det? Att äta mer innan långpass, oberoende om de görs på cykel eller springandes. Annars kraschar jag bara energimässigt och orkar inte genomföra passet till slut. Eller orkar är väl fel ord, men inte lika bra som jag hade kunnat, ifall jag ätit mer och bättre innan.

soppatorsk och cykling

Styrketräningen har igen blivit till en regelbunden rutin. Jag har även kämpat med mina rehabövningar från fysioterapeuten. Jag vet inte ännu om jag märker någon skillnad, jag ska på återbesök under juni. Det är inte de roligaste övningarna direkt, men jag gör dem. Jag vill bli bättre som löpare. Jag har bestämt mig för att jag inte får köpa nya löparskor, innan jag varit på återbesök till fysioterapeuten.

Yogan är det som det blivit minst av under maj. Jag vet inte riktigt vad som hände där. Jag vet hur bra det är för mig. Det tar inte länge mina videon, men ändå har jag svårt att få till det. Det ska det definitivt bli ändring på under juni. En gång i veckan yoga är planen. Det ska jag prioritera. Med start ikväll.

0

Joggvila och intervaller

Jag börjar vara i slutskedet av mitt träningsprogram. Intervallerna blir kortare, långpassen kortare, men istället är det mera intensitet. Mer fokus på fart, än på uthållighet. Tidigare när jag sprungit intervaller har det varit kanske 8 gånger 3 minuter, men en minuts gå eller ståvila mellan varje. Idag var det 30 stycken (!) 30 sekunders intervaller, med 30 sekunder joggvila.

När jag såg upplägget tänkte jag först att det blir lätt. Trettio sekunder är ju ingenting. Det kan jag enkelt springa och orka. Problemet var bara att det var jättemånga intervaller som skulle springas och dessutom joggvila. För joggvila är egentligen ingen vila. Utan pulsen hinner just och just gå ner några slag och på det igen. Och igen. Och igen…I typ maxfart. Eller i alla fall i högre tempo än på 3 minuters intervaller.

Vid den fjärde intervallen höll jag på att dö, vid den tionde ville jag lägga mig i diket och vid intervall nummer tolv var jag helt slut. Jag trodde att jag aldrig skulle orka med fler. Men man orkar alltid mer än man tror. Vid intervall nummer femton var det som om det lossnade. Eller så var det för att jag inte längre sprang i världens motvind och för att jag kunde börja räkna ner.

Plötsligt höll jag bra fart, huvudet var med mig, benen pinnade på och pannbenet var starkt. Jag kunde till och med öka mot slutet. En bra boost för självförtroendet igen, efter ett lite sämre pass häromdagen. Jag vet ju att jag kan, jag behöver bara få det bekräftat för mig.

3

Planerat halvmaratontempo

Planen var att springa ett kortare, men snabbare långpass. Gärna i närheten av mitt planerade halvmaratontempo. Det gick så inte. Det gick inte alls. Jag fick kämpa för att få upp farten och jag var ändå inte i närheten av vad jag i min drömvärld har som halvmaratontempo. Jag var inte ens ditåt, utan det skiljde typ 40 sekunder per kilometer. Andningen fungerade inte, benen var tunga och som grädde på moset fick jag löparmage när jag kom hem. Success!

Jag vet inte vad som är felet. Jag tycker att det har känts bra på mina senaste löppass och jag trodde verkligen att jag hade det i mig. Visst anade jag att jag skulle få kämpa, men jag var inte ens i närheten. Jag tyckte att jag sprang på bra, det var flåsigt och tungt och det kändes som om jag sprang i ett högt tempo. Jag kollade på klockan ibland och fick nästan en chock när jag såg tempot. Inte ens nära vad jag vill springa halvmaraton i, utan snarare ungefär samma tempo som jag sprungit alla mina andra långpass i. Som jag dessutom sprungit längre och med en betydligt bättre känsla.

Fast det är kanske så här det ska kännas ett par veckor innan halvmaraton? När jag tränat på bra. Att kroppen är nedtränad och på gränsen. Att det känns bättre sedan när jag lättar på träningen. Formtoppning och sådant. Att jag på loppet kommer att flyga fram, även om det på träning känns tungt. Jag hoppas på det.

1

Träningsplaner för vecka 22

Ny vecka, nya tag och mot halvmaraton. Jag följer mitt träningsschema och jag har som vanligt tre löppass inplanerade. Tre löppass som på pappret verkar tuffa och som att jag kommer att få kämpa för att klara av dem. Den här veckan är en annorlunda vecka med mycket program. Samtidigt börjar jag min semester på fredagen och efter det kan jag träna mer. Jobbet kommer inte att vara en begränsning.

Träningsplaner vecka 22

Måndag: vila
Tisdag: vila
Onsdag: löpning, långpass
Torsdag: styrka
Fredag: korta intervaller
Lördag: yoga
Söndag: löpning, distanspass

träningsplaner vecka 22

Förra veckan blev det ingen yoga och jag känner det direkt i kroppen. Hur stel jag blir och hur mycket jag behöver det. Jag har gjort mina rehabövningar och mina stretchövningar, men jag behöver mer. Dessutom behöver jag lugnet och fokuset som yogan ger mig.

Styrketräningen har gått bättre igen, jag har gjort mina pass. April var en riktigt dålig månad med lite styrketräning, men nu har jag hittat tillbaka till mina rutiner. Jag blir inte nödvändigtvis starkare, men det är ett bra komplement till min löpning. Det blir mycket fokus på ben och bål och jag kommer att fortsätta med det även den här veckan. Jag har dammat av mina TRX band igen. Det har gett mig en nytändning i styrketräningen. Det är roligt med nya övningar och något att jobba på.

Den här veckan vill jag fokusera mer på att springa snabbt än långt. Jag har fått till bra långpass i flera veckor nu. Halvmaratondistansen är inget problem. Nu gäller det bara att försöka få upp snabbheten. Jag tänker springa kortare långpass, men istället fortare. Istället för att springa 16-17 kilometer, blir det kanske 12-14. Fortfarande ett bra långpass, men med högre tempo.

Ett annat löppass som återkommer den här veckan i träningsplanen är 60 minuter i 5:50 tempo. Jag fasar för det nu redan. Jag sprang ett liknande pass för någon vecka sedan, då bara 50 minuter. Det var jobbigt då också och nu ska jag alltså springa 10 minuter längre.

Wish me luck!
1

Vadå träningsprogram?

Den skarpsynta har kanske uppfattat att jag ibland använt ord som träningsprogram när jag beskrivit min träning. Vadå träningsprogram? Vilket då? Ska jag springa något lopp? Jag har inte skrivit ut det på bloggen, för det krävs en viss övertalan här hemma ännu… Men jag tränar alltså för att springa halvmaraton den 15.6. I Forssa, därav övertalandet. Sam, ifall du läser detta. Vi ska till Forssa den 15 juni.

träningsprogram halvmaraton

Jag har haft svårt att bestämma mig för vad och vilka lopp jag vill springa i sommar. Jag har inte kunnat bestämma mig för distansen och för vilket lopp. Nu har jag väl i alla fall kommit ett steg på vägen och bestämt mig för halvmaraton. Och för att inte springa maraton i år… Halvmaraton i Forssa är ett lopp som jag tipsades om via bloggen. Det är bra med blogg, man lär sig alltid nytt och får en massa bra tips.

Nu följer jag ett träningsprogram för halvmaraton. Jag är inte riktigt redo att outa mina tidsmål ännu, men tids nog. Distansen skrämmer mig inte, jag vet att jag skulle fixa att springa ett halvmaraton fast imorgon. Det handlar mer om att finjustera träningen för att förhoppningsvis kunna prestera bra, tidsmässigt. Det känns som evigheter sedan jag tränade inför ett halvmaraton. Jag har varit så fokuserad på maraton de två senaste åren, alla andra lopp jag sprungit har bara varit en bonus. Därför är jag nästan nervös. Hur springer man halvmaraton? Vad bör jag träna på?

Det är också en delorsak till varför jag valt att följa ett träningsprogram. Jag har ett mål med min träning, och jag behöver något som sporrar mig. När jag inte har inspiration till att hitta på egna intervallpass, eller när motivationen tryter. Då är det bara att följa programmet. Lita på processen och att jag tränar rätt. På loppet kommer det sedan att visa sig om jag tränat rätt eller fel.

Mitt mål med träningen är att få upp snabbheten. Distansen är inget problem, men snabbheten för längre sträckor finns inte ännu. Jag har sprungit mycket intervaller den senaste tiden och försökt lägga in fart i mina långpass. Inte alltid bara mata på, utan ha inslag av högre tempo mitt i långpasset för att lära kroppen hur olika tempon känns.

0

The sunshine blogger award

Jag har blivit nominerad till the Sunshine blogger award. Nomineringen kom just innan vi for på resa, och jag har inte hunnit svara på frågorna förrän nu. Men bättre sent än aldrig eller hur?! Tack till Mums för nomineringen. The Sunshine blogger award ges till bloggare som är kreativa, positiva, inspirerande och som sprider solsken omkring sig. Här har jag översatt fritt, men tack för att du tycker att jag är det. Det är precis det jag strävar till med min blogg. I nomineringen fick jag elva frågor att svara på. Jag har översatt frågorna till svenska och väljer att svara på svenska, men originalfrågorna kan ni läsa här.

sunshine blogger award

Vad är din favoritingrediens?
En sak?! Hur ska jag kunna välja en sak? Jag har listat 15 livsmedel jag tycker om och inte tycker om, men ifall jag är tvungen att välja bara en sak så säger jag lime. Eller ost. Nej choklad. Eller ägg. Lime. Jag säger lime.

Finns det en maträtt du tyckte om som barn och fortfarande är sugen på, eller något som du inte förstår hur du kunde tycka om som barn?
Tydligen har jag ätit leversås som barn, påstår mamma. Nuförtiden kan jag inte ens äta leverpastej.

Vem lärde dig att laga mat?
Jag har lärt mig själv, men jag är utbildad till restonom, så lite har jag väl lärt mig i skolan också.

Hur mycket tid tillbringar du i köket?
När jag är ledig och har tid och inspiration till att laga mat, flera timmar. Då är det roligt att planera, hålla på eller laga något mer komplicerat. På vardagar eller när det är bråttom, kanske en timme. Det beror ju också på vad jag lagar för typ av mat, om det är många faser, eller om det bara ska röras ihop snabbt.

the sunshine blogger award

Finns det några prylar du inte klarar dig utan i köket?
Jag är inte så mycket för prylar, jag behöver bara en bra kniv och ett bra skärbräde. Jag har en massa prylar som ska göra det lättare att till exempel hacka vitlök eller skiva saker, men oftast orkar jag inte ta fram dem. Det går alltid smidigare att bara hacka för hand i alla fall.

Vad är din mest minnesvärda måltid?
Första gången jag åt en lite dyrare avsmakningsmeny med tillhörande vinpaket. Det var på Smör i Åbo. Jag vet inte om det var sällskapet som gjorde det, vi firade nämligen en arbetskompis födelsedag. Eller om maten bara var så god som jag kommer ihåg. Vad jag minns var allting bara såå gott. Vad åt vi ens? Det minns jag inte, men det var en fem rätters avsmakningsmeny som kockarna komponerade ihop enligt råvaror och lust. Inget massproducerat som man beställer från menyn, utan bara för oss just där och då. Gazpacho, smörstekta svampar, rabarberpaj. Allt i en finare version förstås.

Finns det en matkultur som är helt främmande för dig?
Karibien. Jag har ungefär hört talas om jerk chicken, men vet inte vad det innehåller för kryddor.

Vad inspirerar dig i din matlagning? Vem är din musa?
Masterchef Australia måste ju vara världens bästa matlagningsprogram. Jösses vad bra deltagarna är där! Både deltagarna och domarna verkar så trevliga, samtidigt som de är riktigt, riktigt bra. För att bara vara hemmakockar som tycker om mat och att laga mat. Jag blir alltid inspirerad när jag ser på det programmet. Jag får alltid nya idéer till min egen matlagning och tänker alltid hur skulle jag själv klara mig. Vad skulle jag göra av ingredienserna eller i uppgiften.

Har du några no-gos i din matlagning?
Jag blandar hejvilt allting och har inga regler. Kan inte följa ett recept, kan knappt läsa det rätt,  och ändrar alltid. Mitt motto är snarare att testa sig fram, inte vara så noga och att inte följa några regler.

Med vem skulle du vilja laga mat?
Med någon av de stora tv-kockarna, i deras program. Nigella, Rachael Ray, Jamie Oliver. Eller Masterchef Australia. Heston.

Ifall du skulle publicera en kokbok, vad skulle titeln vara?
Den här frågan har jag haft svårast att svara på. Jag kommer inte på något bra. Det finns ju såå många kokböcker och jag vill inte ha något tråkigt som ”Heidis recept” eller ”Heidis favoriter” eller liknande. Men jag vet inte heller vad boken skulle handla om. Skulle den fokusera på en sak, ingrediens som choklad/bakning/vegetariskt/lättlagat eller skulle den vara en blandning av allt.

The Sunshine blogger award ges av bloggare till bloggare som inspirerar till positivitet och kreativitet i bloggvärlden. Reglerna var följande:

  • Tacka bloggaren du fick nomineringen av och länka tillbaka till dennes blogg
  • Svara på de 11 frågorna du fick
  • Nominera upp till 11 nya bloggare för utmärkelsen och skriv dem 11 nya frågor
  • Visa reglerna och the Sunshine blogger award logon i ditt inlägg/eller på bloggen

Jag vet att jag borde nominera nya bloggare till utmärkelsen, men med tanke på att jag är typ två månader för sent ute att svara själv. I’m sorry!

2

Tankar kring triathlon

Jag får alltid nu och då tankar om att delta i triathlon. Det hänger oftast ihop med längre cykelpass. Jag tycker om att cykla, jag blir ivrig på det och vill göra det mer. Löpningen är det inget problem med, men den där simningen. Jag har alltid trott att det är det som stoppar mig. Att jag inte kan simma. Och ja, jag kan simma, men inte tillräckligt bra teknikmässigt för att det skulle vara behagligt att delta i triathlon. Plus att öppet vatten skrämmer mig, med alla fiskar som kommer att attackera mig. Sjögräs som jag tror är ormar. Alla andra simmare  jag måste trängas med och få kallsup hela tiden. Och så är det kallt i vattnet.

triathlon tankar

På något sätt har jag ändå tänkt att jag kan komma över det. För jag vill, och på vilja kommer man långt. Jag kan lära mig att simma bra, lära mig att tycka om öppet vatten. Att det bara är mina egna hjärnspöken, att det inte är farligt. Egentligen. Det var innan jag skrev om misstaget på Helsinki city run. Jag som trott att simningen är problemet. Lär jag mig bara att simma, kommer det inte vara något problem med triathlon. Tills Jessica kommenterade om byte av gren. Hur man ofta byter kläder/utrustning på samma plats, men sedan ska åt olika håll beroende på om man skall cykla eller springa.

Jag hade inte ens tänkt på det. Måste jag tänka på det också? Då kan man inte bara följa klungan, utan man ska ha koll på vart man ska till näst. Jag skulle så börja cykla på springbanan eller börja springa fastän jag ska cykla… Eller typ ta någon annans cykel för att alla ser likadana ut i raden av cyklar. Jag vet att de är numrerade enligt ens tävlingsnummer, och att det nog säkert finns pilar och skyltar till vart du ska näst. Funktionärer som visar vägen och liknande. Men ändå. Triathlon känns som ett mycket större projekt. Mer prylar att komma ihåg, och packa allt i rätt påsar. Det här ska jag ha till cyklingen, det här behöver jag till löpningen.

Det är inte bara att välja kläder och skor till löpningen, vilket brukar vara ett tillräckligt stort bekymmer bara det. Komma till starten i tid och sedan följa med klungan. I triathlon är det mycket mer att fundera på. Och jag som trodde att simningen var ett problem. Det verkar ju vara det minsta av mina bekymmer…

0

Soppatorsk, cykelglädje och sol

Jag måste äta. Jag måste ha mer energi (och vatten) med mig. Påminn mig om det nästa gång jag tycker att det är en bra idé att cykla nästan 30 kilometer på två mackor. Det är precis som med långpass löpning och för lite kolhydrater. Det går inte. Det blev total soppatorsk. Stumma ben, ingen ork och farten saktades ner fullständigt. Fram tills väggen kom emot, var det riktigt kul att cykla. Definitivt något jag vill göra mer av. Måste bara komma ihåg att äta mer.

soppatorsk och cykling

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser tillbaka på mina gamla inlägg. Det är exakt samma sak jag skriver om. Jag åt lite grillmat och sallad dagen innan. Jag åt två mackor till frukost och hade med mig dextrosol som extra energi. Riktigt två stycken bitar (!) och jag undrar varför jag kraschar?! Jag måste ta och skärpa mig!

Den här värmen påverkar min aptit. Jag är inte alls sugen på mat. Jag vill mest ha chips och vichy. Eller typ iskaffe. Bara tanken på att äta pasta i den här värmen… Nej tack! Sallad fungerar, grillmat går bra, men på det varken springer eller cyklar jag långt.

Gårdagens cykeltur slutade i nästan 28 kilometer. I normala fall hade jag cyklat lite mer för att få en jämn och fin siffra på 30, men det fanns ingen ork kvar. Jag tyckte det gick bra att cykla fram till 20 kilometer. Jag höll bra tempo, kände mig stark fastän det kom backar. Benen orkade trampa, det fanns tryck och inga problem. Sedan var det som om all kraft och energi tog slut på en gång. Poff och allt var borta. Minsta lilla motlut och mjölksyran var ett faktum i benen. Jag kom inte framåt. Jag fick kämpa för att orka cykla hem.

Men det var fint i alla fall. På det här sättet kunde jag njuta av utsikten 😉

4
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑