Författararkiv: hopihopi

Snart drar vi

2 svar

Det är nervöst nu, för snart drar vi. Väskan är packad och allt är klart. Träningsprogrammet gjort och Spotifylista fixad. Nu är det bara att hämta ut nummerlappen idag och imorgon är det maraton som gäller.

snart drar vi

Usch, jag tycker inte om att vara så här nervös. Fast det är väl egentligen bra nerver. Jag vet ju att jag fixar det. Jag har tränat bra och gjort mina pass, jag borde vara förberedd. Tiden blir vad den blir. Jag försöker att inte stressa över det, men jag hoppas självklart på personbästa. Det borde inte vara omöjligt med tanke på hur bra passen känts. Men det trodde jag ifjol också och då sög nog värmen musten ur mig.

I år lovas det lika varmt väder, men i år ska jag springa med min vätskeväst. Då borde jag åtminstone få i mig tillräckligt med vätska under loppet.

Jag kommer antagligen inte att blogga innan vi kommer hem igen, men jag finns ju förstås på Instagram. Följ mig där för uppdateringar.

Sista förberedelser inför maraton

2 svar

Det är nära nu. Bara några dagar kvar till maraton. Det betyder att det är dags att göra mina sista förberedelser inför. Idag sprang jag det sista träningspasset. Tio gånger trettio sekunder med trettio sekunder vila. Det är nästan konstigt att springa så kort. Är det ens värt att byta om? Det är något helt annat än när jag sprang långpass på över tre timmar. Dagens pass tog ju typ trettio minuter.

några sista förberedelser ännu

Passet kändes bra och jag testade samtidigt mina nya hörlurar. De passade och fungerade utmärkt. Det borde de i och för sig göra eftersom det var exakt samma som jag köpte förra året. Nu bara i en annan färg. Nu kunde jag välja färg och då blev det förstås rosa. Förra året tog jag den billigaste och det var blå…

Nu återstår det bara roliga saker som mina sista förberedelser. Lacka naglar, välja kläder, laga Spotifylista. Äta, dricka, ladda mentalt. Packa.

Jag fattar inte vart tiden har tagit vägen och hur nära det är nu. Jag är redo, men samtidigt inte. Ett maraton är så långt att mycket hinner hända under loppet. Jag hoppas på bra springväder. Det har lovats varmt. Precis som förra året. Så jag kommer nog att springa med min vätskeväst. Då har jag lättare att få med mig allt jag behöver. Gels, godis, chips, salta nötter. Jag har lärt mig från tidigare år. Jag vill ha salt längs med banan. Efter ett tag smakar det inte med sött eller godis, hur gott det än är i normala fall.

Okej, det där lät som om jag var en packåsna 🙂 Jag brukar ha kanske en gel med mig och så en påse som jag blandat olika sorter i. Nu tänker jag satsa på liknande, även om det ryms mer i min vätskeväst än i midjebältet.

En vecka till maraton

2 svar

En vecka till maraton idag. Eller okej, vid den här tidpunkten nästa vecka har jag kommit i mål redan. Men ändå, en vecka till maraton nu. Usch! Lite nervöst är det, men samtidigt är jag väldigt redo att springa. Redo och ivrig, men nervös och nojig. Allt på en gång.

en vecka till maraton

Som sig bör inför maraton är det igen dags att skaffa nya hörlurar. Jag orkar på riktigt inte. De har funkat så bra de förra som jag köpte. Tills de inte fungerade längre. Högra vägrar ladda och säger hela tiden low battery, och vänstra hittar inte kontakt med bluetooth. Bortsett från det, fungerar de utmärkt 😉 Jag har i alla fall beställt ett par likadana igen och borde hinna få dem innan maraton. Jag har inte tid att researcha och köpa och testspringa ett par nya som kanske skulle hålla längre än ett år. De kostar bara kring trettio euro. Det är säkert därför de också bara håller ett år… Lite irriterande är det också att de just slutade fungera typ två veckor efter att garantin hade gått ut.

årets bästa köp

Jag funderar på om jag ska springa med min vätskeväst eller inte på loppet. Tidigare maraton har jag bara sprungit med mitt midjebälte och jag tycker att det har skumpat och jag fått ont i ryggen av det. Jag har ändå haft ganska mycket i det. Telefon, hörlurar, gels, godis. Dessutom har jag velat ha mera vatten längs med vägen än vad som erbjuds. Oftare alltså. Så det lutar mot att springa med vätskeväst. Även om jag kanske inte skulle vilja. Jag tycker kanske att det tar bort lite av ”loppkänslan”, att det känns mer som ett träningspass. Plus att jag inte riktigt vet var jag ska fästa nummerlappen om jag har västen på. Jag tror jag måste testa hemma.

Maten i Italien

2 svar

Jag har ju helt glömt bort att blogga om (nästan) det bästa med vår resa. Maten i Italien. Det förtjänar ett eget inlägg. Något som jag verkligen sett framemot länge, en massa god mat.

maten i italien

Grekland har varit ett bra resmål för att det varit jättefint och vackert och bra stränder och solnedgångar, men maten. Nja… Inte vår favorit precis. Maten i Italien däremot. Nu snackar vi. Pizza, pasta, glass, vin, kaffe, prosecco, aperol spritz, ost, olivolja… What´s not to like?

Jag tror att precis allt jag åt var gott. Jag tror i och för sig också att jag bara åt pizza och pasta. Sam åt biff en dag, och det var klart det sämsta vi åt. Och helt klart också det dyraste. Den kosta 19 euro, medan pizza och pastarätter ofta var kring 10 euro. Aperol spritz kosta ungefär som i Finland, 10 euro var standard, men vin var mycket billigare. Notan gick alltid på under 50 euro, kanske 35-40 per gång. För två pizza eller pastan, två aperol spritz eller en öl och ett glas vin, och en flaska vatten. Billigt ändå tycker jag, med tanke på hur gott det var.

maten i italien

Jag drömmer fortfarande om den första pastan jag åt. Pasta med tomatsås och bacon. Bucatini all’amatriciana. Det var min favoriträtt på hela resan. Sams favorit var pizzan på andra dagen. Efter att vi vandrat runt i Vatikanstaten. Det var den enda pizzan som vi åt som var tunnbottnad, de övriga hade tjocka ”brända” kanter, napolitansk version. Vi föredrog de tunna.

maten i italien

Glassen då? Vi åt glass en gång, främst för att kunna säga att vi gjort det. Jag letade och letade efter ställen som hade glass i metallburkar med lock på, för enligt Youtube var det så den skulle vara. Ifall den var framme i stora pytsar var det för turister. Men jag hittade aldrig, så vi testade från en vanlig kiosk. Helt okej, jag vet inte varför jag ser så sur ut på bilden. Jag tror det var för att den smälte så fort, ta snabbt en bild nu 🙂 Samma dag som vi testat på glass, hittade jag sedan en butik som hade glass i metallburkar. Men då hade vi just precis ätit glass. Nu ångar jag lite att jag inte testade på den versionen. Ifall det skulle ha varit mycket bättre.

Har du varit till Italien? Vad tyckte du om maten?

It´s yogatime

Lämna ett svar

Med två veckor kvar till maraton betyder det att det är yogatime. Ungefär en gång om året gör jag yoga regelbundet. Med regelbundet menar jag flera gånger i veckan under kanske två veckor. Alltid inför och efter maraton.

yogatime

Vem minns tiden då jag gjorde yoga från Youtube? Hade utmaningar och faktiskt blev bättre? Nä, inte jag heller. Det är evigheter sedan yogan var en regelbunden del av min träningsrutin. Jag vet att jag borde göra oftare, för jag märker ju hur stel jag är. Men jag orkar liksom inte. Jag tycker inte att det är såå kul, så jag prioriterar det inte alls. Hinner inte, vill inte, orkar inte.

Ibland kan jag göra lite övningar och rörelser i samband med att jag tränar styrka hemma, men det är nog väldigt sällan. Det har aldrig blivit en rutin, en vana. Jag gör ett ryck, tycker att jag ska träna det oftare, men sedan rinner det ut i sanden igen. Tills det är dags för nästa maraton och jag igen tycker, nu jäklar är det yogatime.

Jag vet inte ens om man kan kalla det för yoga det jag gör. Jag brukar göra det i min pyjamas och gör lite rörelser på måfå. Det är mest skönt att stretcha ut höftböjare och baksida lår. Rumpa och rygg. Yoga eller inte, man kan kalla det för vad man vill.

Snart är maratonträningen över

Lämna ett svar

Semestern är över och snart är även maratonträningen över. Två veckor kvar till maraton. Den här veckan har det ännu blivit ganska mycket träning. Ungefär som vanligt, men kortare pass. Fyra gånger löpning och ett cykelpass. Plus att jag lagt in mer rörlighetsträning och stretch. Nästa vecka drar jag ytterligare ner på träningsmängden för att sedan sista veckan inför maraton knappt träna något.

snart är maratonträningen över

Det känns nästan konstigt att maratonträningen snart är över. Är jag redo nu? Jag tror väl det. Jag hoppas på det i alla fall. De senaste träningspassen jag gjort har känts bra och som om formen finns där. Grunden är gjord, uthålligheten borde finnas och farten har varit helt okej. So far so good. Men ett maraton är alltid ett maraton och mycket kan hända.

Jag är nästan mest orolig för energiupptaget och hur magen ska bete sig. Jag vet att jag behöver trycka i mig sportdryck och gels och vad som nu erbjuds längs med banan, men jag är alltid orolig över hur magen ska tåla allt. Ibland bråkar den. Plus att jag förstås kommer att vara nervös också och det hjälper ju inte heller till.

Nu ska jag i alla fall lita på att träningen är gjord. Endast positiva tankar. Jag kommer kanske att springa fyra gånger ännu innan maraton. Några kortare fartpass och ett längre. Med längre menar jag i det här skedet ungefär tio kilometer. Mest för att testa mina nya skor och planerat maratontempo. Formcheck. Fast jag vet ju att formen finns där. Jag har tränat bra hela året. Jag är i form och redo för maraton.

Nike Pegasus 40

2 svar

Hur många löparskor får man ha? Hur många behöver man? Man behöver alltid ett par till. De slits ut ganska fort, eller så gör man ett dåligt köp som man inte vill springa i. Vad gör man då? Går in på Zalando, klicketiklick och beställer hem skor. Jag valde mellan Asics Novablast 4 och Nike Pegasus 40. Det blev Nike. Samma skor som jag har sedan tidigare och sprang mitt förra maraton i, nu bara i en ny version.

nike pegasus 40

Jag hade ju tänkt att de senaste skor jag köpte skulle bli mina maratonskor och mina mängdskor, men nej. Absolut inte. Jag har aldrig riktigt blivit kompis med dem. Tisdagens långpass visade också att jag inte kommer att springa maraton i dem. De är för små. Det känns som om jag har en blå tånagel, och då sprang jag ”bara” 17 kilometer. Hur kommer det inte att kännas efter maraton då? De har mycket dämpning, men de har nästan för mycket dämpning enligt mig. Det är som att springa med/i/på svamp, spongy. Det var också orsaken till varför jag inte valde Asics Novablast, för de kändes exakt likadana. Svampiga.

Så Nike Pegasus 40 ser ut att bli mina maratonskor. Idag sprang jag första gången i dem och de känns bra på fötterna. Nu har jag gått upp en halv storlek dessutom, för jag fick nämligen en blå tånagel från den förra modellen efter maraton. Exakt samma tå som nu spökar. Kanske man lättare får blå tånagel på samma ställe om man redan haft det tidigare?

Nu vill jag ännu springa något pass i mina nya Niken för att vara säker på att de funkar på mina fötter. Annars tar jag mina gamla. De vet jag i alla fall att funkar, blå tånagel till trots. Sedan får de nog tyvärr kasseras.

Långpass i önskat maratontempo

Lämna ett svar

Vilket bra pass det blev igår. Sista längre passet inför maraton där planen var att springa hela vägen i önskat maratontempo. Till min förvåning gick det ju! Tanken var att springa kring tjugo kilometer. Fem kilometer uppvärmning, tio kilometer önskat maratontempo och fem kilometer nedvarvning. Ganska snabbt reviderade jag min plan till fem plus fem plus fem, för jag insåg att det inte skulle bli tjugo kilometer av den runda jag valt att springa.

långpass i önskat maratontempo

Fem kilometer uppvärmning, fem kilometer lite fortare och fem kilometer ännu fortare. Och de resterande kilometerna av min runda i valfritt tempo. Jag är nästan förvånad över hur bra tempo jag kunde hålla. Jag orkade ju liksom springa hela vägen och jag kunde till och med öka mot slutet.

Det var just precis ett sånt här pass och en sån här känsla jag ville ha och behövde med bara tre veckor kvar till maraton. Ett pass där det känns lätt. Som om jag orkar springa och har krafter kvar. Visserligen sprang jag bara 17 kilometer igår, men det var ändå med en riktigt bra känsla. Det gav mersmak. Det var aldrig en fråga om att jag skulle ge upp eller inte orka, utan jag kände mig stark hela vägen.

Nu vill jag ännu springa några bra pass med en bra känsla. Några intervallpass och några snabbare pass. Lite få en känsla av maratontempo. Som det kändes igår vill jag att det ska kännas på maratondagen också. Jag har ännu några träningspass på mig att klura på maratontempo. Jag vet ju förstås vad jag vill springa på, men det är en sak att springa 17 kilometer och en helt annan sak att springa 42,2.

Tre veckor kvar

Lämna ett svar

Okej, vart tog tiden vägen? Det kan på riktigt inte bara vara tre veckor kvar till Tallinn maraton. Lite panik, men samtidigt är jag redo. Tror jag. Det känns åtminstone så. Det är som det alltid brukar vara inför lopp. Jag önskar att jag gjort si eller så, men med bara tre veckor kvar finns det inte så mycket att göra mer. Det är bara några pass kvar att träna och sedan är det go time.

tre veckor kvar

Jag ska ännu den här veckan springa ett sista längre pass. Ungefär tjugo kilometer. Fokus ska vara på att hitta ett bra flyt och test av maratontempo. Springa hela vägen i ett jämnt tempo. Inte rusa för att sedan vara tvungen att gå och sedan springa igen. Utan jämnt och fint. Jag tror det är viktigare för mig att jag springer, än att jag varvar snabbare löpning med gång. För jag vet att börjar jag gå, är det lätt att jag blir för bekväm i det och går för mycket. Tillåter mig själv att gå, för har jag inte lite ont i ena foten? Nej, du har inte ont i foten. Spring nu.

Utöver det sista längre passet, ska jag också springa några längre intervallpass. Ett den här veckan och ett nästa vecka. Jag har inte bestämt mig för hurudant ännu. Det beror lite på hur långpasset känns. Ifall jag kan hålla det tempot jag vill kunna hålla på maraton, kanske jag lägger in lite kortare men snabbare intervaller. Men ifall jag inte kan hålla tempot, då blir det säkert lite längre intervaller men just i det planerade maratontempot. Sen ännu några kortare intervallpass, snabbare pass. Mest bara för att det planerade maratontempot ska kännas lätt sedan. Få lite tryck i benen och komma upp i steget.

Styrketräningen har jag skippat. Istället har jag lagt in stretch och kroppsvård. Baksida lår, rumpa och höftböjare. Massagepistol och boll. Foamroller. Alla knep är tillåtna nu. Jag vill få bort stelheten från benen och få en känsla av lätthet. Pigga, glada ben redo att springa maraton.

Usch, nu blev jag nervös när jag tänker på det.

Näst sista långa långpasset

Lämna ett svar

Igår blev det cykling och idag sprang jag det näst sista långa långpasset inför maraton. Eller kanske snarare det näst sista långpasset. Nu börjar jag vara på en sådan längd igen att det kanske inte räknas som ett långt långpass längre. Strax över tjugo kilometer sprang jag idag.

det näst sista långa långpasset

Planen var att försöka springa hela vägen och hålla ett jämnt tempo. Se hur det känns i kroppen när jag springer. Strunta i pulsen och om den rusar, istället bara springa på. Jag ska skriva ett inlägg om pulsträning och vad jag tänker kring det, promise, men just nu är jag så fokuserad på maraton. Det känns som om jag behöver tid för att skriva om det. Just nu spyr jag bara ut mina tankar och funderingar som de kommer.

Hur kändes då det näst sista långpasset? Kunde jag springa hela vägen? Det kändes helt okej faktiskt. Hyfsat tempo och nästan bara löpning. Lite gång mellan varven för att äta och dricka, men mest löpning. Äta och dricka förresten, jag måste fortfarande också skärpa mig.

Jag hade gels med, eller jag hade en, plus en godis. Alldeles för lite. Mot slutet var jag ganska tom på energi och farten dippade lite. Men det tänker jag att löser sig på maraton sedan. Då får jag energi längs med banan. Då har jag också förhoppningsvis laddat upp bättre. Jag måste verkligen trycka i mig energi. Jag kan inte springa på vilja och luft.

Idag hade jag ändå ett okej tempo. De flesta kilometerna gick i trakterna där jag vill springa på maraton också. Jag kunde öka mot slutet och hade krafter kvar. Med lite mera energi i kroppen hade jag säkert haft ännu mer krafter och kunnat öka ännu mer.

Nästa vecka ska jag springa ett sista längre pass där jag vill fokusera på att springa i planerat maratontempo. Sedan ännu några intervallpass på det och därefter är maratonträningen över. Sedan är det bara att springa loppet. Easy peasy.