Författararkiv: hopihopi

Första cykelturen för i år

Jag har längtat efter att göra den första cykelturen, men samtidigt är det också väldigt kul att springa just nu. Plus att jag tycker om att gå med Charlie. Det finns så mycket kul att träna att det är svårt att få tiden att räcka till. Idag var vädret i alla fall alldeles för fint för att kunna avstå och det blev därför den första cykelturen.

första cykelturen för i år

Jag hade planerat att börja lugnt och försiktigt. En helt vanlig runda på ungefär tjugo kilometer. Vänja kroppen vid att cykla igen. Första gången är alltid värst. Benen är inte alls vana vid belastningen. Minsta lilla backe och jag får mjölksyra.

Den här gången tycker jag ändå att premiärturen gick förvånansvärt bra. Kanske all min cykling från förra året hjälpte. Jag tycker nämligen inte att jag blev lika slut som jag brukar. Det fanns ändå lite tryck i benen och farten var inte lika låg som den brukar vara första gången jag cyklar. Visst finns det ännu mycket att förbättra, men det var inte helt katastrof.

Det som däremot var katastrof var min klädsel. Jag hade klätt mig alldeles för varmt. Jag hade liksom laddat upp med både pannband och vantar, långärmad tröja och en tjockare jacka. I plus 17 grader och full sol. Jag var genomsvettig efter tio minuter. Jag plockade bort vantarna och pannbandet nästan genast. Lite mindre kläder hade nog räckt 🙂

cykeliver

Men oj vad jag har saknat att cykla! Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med träningen nu framöver eftersom jag återgår till jobbet imorgon. Nu kommer jag inte att ha tid att träna som jag vill längre, utan nu måste jag planera in träningspassen. Långpass löpning på ledig dag känns givet, men annars vet jag inte hur jag ska göra. För nu är jag ivrig på att cykla igen. Kanske det snart är så varmt att jag kan börja cykla till jobbet igen?

 

3

Hyvilemp runt

När jag skrev om olika favoritrundor att springa i Pargas var en av rutterna jag nämnde Hyvilemp runt. Hyvilemp runt är en av mina standardrundor när jag vill springa långpass. Det är också en av de backigaste rundorna. Men samtidigt en riktigt kul rutt att springa när jag är i form.

hyvilemp runt

Nu är jag äntligen i sådan form att jag kan springa den utan att tvivla på om jag kommer att orka eller inte. När jag väl vikt av på Hyvilempvägen är det bara att fortsätta springa. Det finns ingen kortare väg tillbaka sen mer, utan det är framåt som gäller. Vänder jag om blir det bra ännu längre 🙂

Idag blev det sjutton kilometer av backhelvete i motvind, men också med en riktigt bra känsla i kroppen. Jag vet inte när jag senast skulle ha sprungit 17 kilometer, men det är länge sedan. Jag är så glad över att vara i sådan form nu, att det inte ens känns långt. Eller långt, visst, men jag orkar! Inte övermäktigt och som om jag måste släpa mig hem och jag orkar inte ta ett steg till. Utan som om jag kan fortsätta springa. Det är inte länge mer tills jag springer 20 kilometer i ett svep.

Jag tror att mycket av den goda känslan på långpass kommer från att jag springer i nio minuter och går i en minut. Jag hinner inte bli lika trött, varken i benen eller i huvudet. Det är inte ett lika monotont nötande, utan jag tänker bara i nio minuters block. Idag hade jag säkert sprungit elva kilometer innan jag ens reflekterade över hur långt jag kommit.

Idag fuskade jag också lite, jag var inte lika strikt med tiden. Ibland gick jag lite längre än en minut, eller så gick jag i de brantaste backarna. Idag hade jag också med musik, men den kopplade jag på först när jag hade kanske fyra kilometer kvar. Jag hade så mycket motvind att jag behövde något att distrahera mig. Jag hade dessutom varit osäker hemma ifall jag skulle orka hela vägen. Därför bestämde jag mig för att ta med musik. För säkerhets skull.

Men jag hade inte behövt oroa mig, det gick ju hur bra som helst!

3

One-pot pasta med kyckling

One-pot pasta, har ni testat? Det måste ju vara det smidigaste sättet att laga pasta på. Som namnet säger lagas allt i en kastrull. Enkelt och supersmidigt. Orignalreceptet är Martha Stewarts tomatpasta, men det går att variera i oändlighet. Det här receptet är med kyckling och dragon. Jag har hittat receptet i tidningen Me Naiset för länge, länge sedan, när det skrevs om tomatpastan och vilken hit det var. Vissa pastan blir virala.

one-pot pasta

One-pot pasta med kyckling

400 g kycklingfile
2 vitlöksklyftor
1 paprika
2 msk olivolja
350 g pasta
1 kycklingbuljongtärning
5 dl vatten
3 dl vittvin eller äppeljuice
2 dl grädde
½ dl kapris
1 msk senap
1½ tsk dragon
salt

Skär kycklingen i mindre bitar. Skala och hacka vitlöken. Skär paprikan i strimlor.

Hetta upp olja i en stor kastrull och bryn kycklingen. Ta åt sidan.

Tillsätt vitlök, paprika, pasta, buljongtärning, kapris, senap och torkad dragon och all vätska i samma kastrull. Koka upp och koka i sju minuter.

one-pot pasta med kyckling

Tillsätt kycklingen och koka i ytterligare 3-5 minuter tills kycklingen är genomstekt.

Smaka av och salta enligt smak.

one-pot pasta med kyckling

Saker att tänka på:

Spagetti är kanske inte den bästa pastan att använda i one-pot pasta. Ifall du inte har en jättestor kastrull. Jag var tvungen att bryta spagettin i mindre bitar för att få den att rymmas i kastrullen.

Jag har inte testat att laga one-pot pasta med glutenfri pasta eller med typ kikärtspasta. Eftersom allt lagas i samma kastrull är det stärkelsen i pastan som gör att såsen tjocknar och jag vet inte hur det skulle fungera med annan typ av pasta. Kanske det skulle fungera med mindre vätska? För att inte få en lika simmig sås, men pastan måste ha något att koka i också.

Krydda ordentligt eftersom du kokar maten och för att det ska bli en god sås. Bara vatten och pasta, nej tack!

 

2

Ett tempopass i snabbskor

Jag har varit sugen på att springa intervaller. Ta fram mina snabbskor och springa ett tempopass. Susa fram på sopade gator, vinden i håret, bra tryck i steget och full fart framåt. Hög puls, flåsig andning, men ändå en bra känsla i kroppen. Det har jag längtat efter.

ett tempopass

Idag var det dags. Jag plockade fram mina lättaste skor, mina New Balance. Där har de stått i skåpet nästan oanvända sedan jag köpte dem. Nu kan jag äntligen springa i dem igen. Det är en helt annan känsla att springa i dem, än i mina Icebugs. Eller ens med mina Nike. De är såå mycket lättare och det känns som om jag flyger fram.

Det var evigheter sedan jag sprang ett tempopass. Jag brukar lägga in lite fartökningar i mina långpass, men nu var planen att försöka springa hela passet i ett snabbare tempo. Jag visste att det skulle bli jobbigt, men jag var förberedd på känslan. Laddad, ivrig och redo att springa fort. Dessutom var det inte ens så farligt.

Visst, det var tungt. Jag flåsade, pulsen var hög och benen hade mjölksyra, men det var ändå hanterbart. Jag gav inte upp, utan kämpade hela rundan. Totalt blev det över åtta kilometer löpning, med nästan 40 sek snabbare snittfart. Om jag brukar springa mina långpass i 7:10 tempo, gick det här i 6:29. Den snabbaste kilometern sprang jag på 5:55, vilket just nu känns supersnabbt. Tydligen finns det lite snabbhet i mina ben.

Nu gäller det bara att vänja kroppen att springa fort igen. Ibland kändes det som om jag snubblade på mina egna fötter när jag sprang. Snabbheten fanns, men kanske inte koordinationen 🙂

2

Maratonfunderingar

Ett av mina träningsmål för året är att springa maraton i september i Tallinn. Det känns ju fortfarande väldigt osäkert om det kommer att bli något lopp. Kan man resa, får man resa, vill man resa då? I det här inlägget tänkte jag skriva om mina maratonfunderingar, som det ser ut just nu. Ifall jag leker med tanken att allt är ”som normalt” i september och att jag bara behöver oroa mig för att orka springa.

maratonfunderingar

Maratonfunderingar del ett

Mina träningspass just nu går bra. Jag har kunnat steppa upp löpningen och kroppen håller. Det längsta jag har sprungit är 15 kilometer. För tillfället springer jag två gånger i veckan. Ett kortare pass och ett långpass. Totalt lite över 20 kilometer på en vecka. Inget fel i det, men jag vet att jag i något skede måste steppa upp träningen ännu mer. Ifall jag vill springa maraton i september.

Det kommer att krävas mer löpning. Längre pass, fler pass, intervaller. Mer mängd och mer volym. Tid att bygga upp. Ifall jag inleder maratonträningen nu har jag exakt fem månader på mig. Blir det inte Tallinn maraton, utan Paavo Nurmi i Åbo, har jag ännu mindre tid på mig. Det loppet går i augusti.

Tiden eller snarare brist på tid är nästan det som skrämmer mig mest. Jag sprang mitt senaste maraton år 2018 och då hade jag en bättre grund. Ifall jag jämför april 2018 med april 2021. Det är inte det att jag inte har tränat, men jag har kanske inte tränat sådant som hjälper i en maratonsatsning. Löpning med andra ord. Förra året blev det ”bara” 640 kilometer löpning på hela året. Det hade jag sprungit totalt redan i juni år 2018.

Cykling är bra, promenader är bra, fuldansa i vardagsrummet till Youtube videon är jättebra, men de hjälper inte mycket i ett maraton. För att springa maraton behöver (jag) nöta asfalt. Långpass, tid ute länge. Stötar mot knän och fötter. Vänja kroppen. Mata på i lugnt tempo. Där är jag inte just nu, även om jag självklart har tränat annat och inte är i dålig form per se.

maratonfunderingar

Jag har inte bestämt mig ännu för hur jag ska göra. Jag trodde att jag skulle bli klokare av att skriva ner mina maratonfunderingar, men kanske blev jag bara snurrigare. Just nu får planen vara att steppa upp löpningen. Jag behöver inte ännu springa pass över 20 kilometer, utan nu kan jag bygga upp grunden. Träna som om jag skulle springa maraton i september och sedan finjustera träningen närmare sommaren.

 

1

Tre löppass på en vecka

Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit tre löppass på en vecka. Förra året? Det var inte meningen att jag skulle springa tre gånger den här veckan, men vädret ställde till det. Tanken var att springa långpass igår. Det skulle ha varit mitt andra pass för veckan.

tre löppass på en vecka

Det regnade lite när jag startade hemifrån, men väderprognosen visade ändå mest mulet för hela dagen. Lite regn brukar inte störa mig. Två hundra meter in i passet börjar det snöa. Det blåser storm och det känns som om att få spik i ansiktet. Jag blev blöt, jag var kall, det gjorde ont av all snö och blåst. Varför plåga mig själv med att springa långpass i sådant väder. Speciellt när det lovats sol och värme till nästa dag. Jag sprang fyra kilometer innan jag gav upp. Tio minuter senare slutade det snöa och solen kom fram. Jag hade lyckats välja den absolut sämsta tidpunkten för löpning.

Så, med veckans planerade långpass fortfarande ogjort, blev det nytt försök idag. Och därför blev det tre löppass på en vecka. Kroppen känns bra och orkade springa två dagar i rad. Visserligen sprang jag bara fyra kilometer igår, men ändå. Jag är glad över att kroppen håller. Det är skönt att veta att jag kan öka träningsmängden om jag vill. Jag kan springa tre gånger på en vecka och jag kan springa två dagar i rad.

Jag fortsätter att springa mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en. Det fungerar bra för mig just nu. Jag har hela tiden något att se framemot, vilan, och jag blir inte lika trött på det här sättet. Jag orkar därför också springa längre än vad jag hade gjort om jag sprungit hela vägen. Tror jag. Snart ska jag nog testa att springa hela vägen, men just nu tycker jag om det här upplägget. Idag blev det över tolv kilometer, med en känsla av att det funnits mer att ge.

0

Nya cykelkläder

Jag är redo att inleda cykelsäsongen nu. Mina nya cykelkläder som jag beställt kom i posten idag och de är så fina. Jag vill cykla nu. Tyvärr tror jag att jag är tvungen att vänta i några månader ännu innan jag kan använda mina nya cykelkläder. Det är nämligen shorts och t-shirt jag beställt.

nya cykelkläder

Jag skulle egentligen bara beställa nya delar till min cykel. Eller jag och jag, som om jag kan fixa min cykel. Sam skulle beställa nya delar. Han frågar om jag vill ha något annat också. Vadå annat? Ja, det finns ju cykelkläder. Klicketi klick och vips hade summan på beställningen ökat något.

Varför är cykelkläder så dyra? Jag tog de billigaste shortsen jag hittade. De är inte lika viktiga att de är fina och de behöver inte bytas/tvättas lika ofta som tröjan. T-shirts fanns det hur många fina som helst. Och dyra. Det fanns ju förstås billigare versioner också, men de var inte lika fina. Eller så fanns det inte rätt storlek. Jag beställde från Bikester och det fanns såå mycket mer att välja bland än i butik. Förra sommaren när jag köpte från Stadium fanns det typ två att välja bland. Och det var den enda butiken jag hittade ens lite cykelkläder i.

Nu fattas det bara den där cykeln då. Om jag tycker att cykelkläder är dyra är det inget emot vad cyklar kostar. Men som jag har pratat om den där cykeln. Hur många år har jag inte skrivit om att jag vill ha en landsvägscykel? Fem? Jag tror nog att förra sommarens över 1500 kilometer cykling bevisade att jag tycker om att cykla och att en landsvägscykel skulle användas.

0

Heidi tipsar igen

Det var evigheter sedan jag skrev ett allmänt tips-inlägg, men nu har jag plötsligt en massa tips att komma med. Heidi tipsar del två.

Heidi tipsar igen

Boken Vad hjärtat aldrig glömmer
Ska ni läsa en bok i år, ska ni läsa den här. Vad hjärtat aldrig glömmer av Kelly Rimmer. Jag sträckläste den här på några dagar, snyftade och grät om vartannat. Om du tyckte om the Notebook, lär du tycka om den här boken.

heidi tipsar

Trzebinia, Polen, 1939. Alina Dziak har vetat att hon kommer att gifta sig med sin bästa vän Tomasz sedan hon var 9 år gammal. Som förlovad 15-åring oroas hon inte av ryktena om att nazisoldater närmar sig den polska gränsen. Hon litar på sin familjs lugnande ord och drömmer i stället om dagen då Tomasz återvänder från universitetet i Warszawa. Sakta men säkert kryper ockupationen framåt. Snart slits Alinas lilla by sönder av rädsla och hat. Och just då, när hela deras liv är på väg att falla samman, försvinner hennes älskade Tomasz.

Florida, USA, 2019. När Alices älskade mormor läggs in på sjukhus hittar hennes familj en låda innehållande en liten lädersko, ett brev och ett foto på en ung man. Stroken som drabbat Alices mormor har påverkat hennes språkcentrum, men med hjälp av bilder och enstaka ord vädjar hon till sitt barnbarn att uppfylla hennes sista önskan: att resa till hennes barndoms Polen och hitta sanningen.

Nagellacken Flormar och Essence
Hur många nagellack har jag? 100? Trots att jag hade en adventskalender från Essie förra julen, är ändå mina favoritnagellack från Flormar och Essence. Finns i en massa färger, de täcker utmärkt och kostar ett par euro. Jag köper mina från Tokmanni, det finns alltid nya färger och de äldre läggs i rea-lådan. Jag borde ha köpstopp. Fast sen igen så saknar jag för tillfället ett ljusblått och ett mintgrönt nagellack. Och kanske ett ljuslila…

Mocktails från Nokian Panimo
Det här brukar jag dricka när jag vill ha något extra gott, inte bara vanlig läsk. I ett fint glas med mycket is känns det festligt och jag saknar inte alkoholen. Jag har testat alla smaker, Pina Colada, Italian Spritz, Cosmopolitan, Moscow Mule och Mojito. Dessa två är mina favoriter.

heidi tipsar

Youtube matvideo
Mitt stora guilty pleasure just nu är att kolla på Epicurious på Youtube. Femtio personer ska göra matrelaterade saker med olika svårighetsgrad. Hacka lök, filéra fisk, öppna en kokosnöt, skiva mango, öppna vinflaska… Som jag skrattar. Kanske jag är miljöskadad eftersom jag jobbar i restaurangbranschen, men vem kan liksom inte poppa popcorn eller vispa grädde? I slutet av videon är det alltid en kock som visar hur man ska göra. Till och med jag lär mig något 🙂

Filmen Freedom writers
En film från 2007 med Hilary Swank i huvudrollen. Gängbråk, rivaliteter, drama och en inspirerande engelskalärare som får hela klassen att skriva dagbok. Kan det vara en bra film? Jaaa! Baserade på en sann historia och boken the Freedom Writers Diary.

0

Jag vill springa intervaller

Jag börjar äntligen vara i sådan form att jag är redo att springa intervaller igen. Konditionen är det inget fel på, uthålligheten och grunden finns där. Jag orkar springa långt och länge och jag kan mata på. Kroppen orkar och huvudet är med mig. Jag har sprungit långpass i tre veckor nu och jag tänker fortsätta med det.

jag vill springa intervaller

Planen är nu att också börja lägga till lite mera fartpass. Jag brukar ha några tempoökningar i slutet av mina långpass, men nu vill jag lägga till fler. Jag vill så småningom börja springa intervaller igen. Eller vill och vill, jag lär väl ångra mig sedan när jag är mitt inne i dem. Svetten sprutar, pulsen är hög, mjölksyra i benen och en jobbig känsla. Men samtidigt längtar jag nog efter känslan av att ta ut mig. Långpass är jobbiga på ett sätt, medan intervaller är jobbiga på ett annat.

Just nu springer jag två gånger i veckan, ett långpass och ett vanligt. Tanken är att fortsätta springa långpasset enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en. Det andra löppasset kan sedan ha mer fokus på tempo. Jag kan lägga in fartökningar, springa fartlek eller fria intervaller. Jag vill inte programmera in pulsklockan för intervaller ännu, men den tiden kommer nog.

Varje år när vädret blir varmare vill jag springa mer. Långpass, intervaller, mysrundor. Motivationen till löpning är hög för tillfället. Det är kul när det känns bra och att jag orkar springa långt igen. Jag tycker också att alla mina promenader har förbättrat min kondition. Nästa steg blir att försöka förbättra farten. Det är där intervallerna kommer in.

 

1

Jag trodde det var vår redan

Snö?! Vad är nu det här för skämt? Jag trodde det var vår redan. För bara någon dag sedan satt jag på terrassen i solen och njöt och nu snöar det. Jag som hade planerat att gå långa promenader och att springa i mina snabbskor den här veckan. Jag vill inte ha mer snö nu. Som tur verkar allt smälta bort, men ändå. Jag trodde det var vår redan.

jag trodde det var vår redan

Det är klart att jag ändå tänker träna den här veckan, men det är mycket roligare att göra det när det är fint väder. Jag längtar till att springa i mina snabbskor på sopade gator. Att kunna springa i t-shirt för första gången. Eller ännu bättre, att kunna springa i shorts och linne. Jag vill cykla. Både som träningsform och göra utflykter. Jag har redan funderat på olika ställen jag vill cykla till i sommar. Några favoriter från i fjol och några nya ställen att upptäcka. Bara det skulle sluta snöa först!

Idag har det varken blivit promenad eller löpning. Istället gjorde jag veckans styrkepass. Jag är uppe på maxvikt på stången i benövningar igen och det känns kul.  Jag orkar inte lika många repetitioner som med lättare vikter, förstås, men det är kul att veta att något har hänt. Att jag kan lyfta tyngre igen. Det känns som om det var länge sedan jag var uppe på maxvikt. Kanske det blir fler tunga styrkepass den här veckan ännu. Jag tror att vädret får bestämma träningen.

Vad tränar du i veckan?

1