Författararkiv: hopihopi

Bye bye ont i ryggen

Jag har inte ont i ryggen längre, det känns nästan som normalt. Jag har kunnat träna som jag vill med löpningen och idag blev det ett vanligt styrkepass. Inte med skivstången och tyngre vikter ännu, men med hantlar. Det känns skönt att vara igång igen, även om jag inte känner mig lika stark som jag brukar. Jag vågar kanske inte riktigt ta i ännu och lita på ryggen, men det känns mycket bättre än vad det gjorde för en vecka sedan.

Jag vet inte varför jag fick ont i ryggen, men jag tror det var cyklingen som var orsaken. Kanske kroppen fick en chock eftersom det var första cykelturen för året. Kanske också jobbet var en orsak. Eftersom jag återvände till jobbet efter en sex veckor lång permittering och plötsligt började göra andra rörelser än här hemma, blev det kanske för mycket kroppen. Eller inte för mycket, men ovant. Sex veckor är ändå en ganska lång paus.

ont i ryggen

Dagens styrkepass bestod av mycket övningar för armar och axlar. Jag brukar tycka om att göra benövningar, men idag hade jag lust att träna mer överkropp. Jag gjorde också många övningar för mage och rygg, jag vill inte ha fler ryggproblem. Det är alltid bra med en stark core, men det är samtidigt det absolut tråkigaste att träna. Därför slarvar jag ofta. Dessutom har jag slarvat mycket med stretchen och rörlighetsträningen den senaste tiden. Det är bara så mycket roligare att springa och det är det jag prioriterar högst just nu. Även om jag vet att jag borde göra annat också…

 

2

Bra start på maj

Vilken bra start på maj jag fick idag! Jag har varit sugen på att springa intervaller och lite snabbare pass, men eftersom det varit så länge sedan sist har jag inte riktigt ”vågat”. Jag har varit osäker på formen och om jag skulle orka springa fort. Senast jag testade gick det bra och idag gick det om möjligt ännu bättre. Jag tror nog att jag är redo för att lägga in intervaller i min träningsrutin igen.

vilken bra start på maj

Idag började jag lugnt och värmde upp i ungefär två kilometer. Den tredje kilometern ökade jag tempot, men inte max. Lite snabbare tempo för att vänja kroppen. Hitta rytmen, löpsteget, armpendlingen och inte ha en känsla av att jag snubblar på mina egna fötter. Kilometer fyra var sedan en riktigt snabb kilometer för att vara jag. Så snabb att kilometer fem var tvungen att bli en långsammare kilometer igen. Jag hade öppnat för hårt, jag var för flåsig och tung i benen. Jag behövde återhämta mig en stund innan jag tryckte på igen.

De tre följande kilometerna hittade jag sedan rätt tempo. Ett högt, men ändå kontrollerat tempo. Det var flåsigt och tungt, men jag orkade hålla tempot hela vägen. Det känns skönt att veta att det finns lite fart i mina ben. Jag har varit så bekväm av mig länge nu. Sprungit mysrundor runt kvarteret och sprungit mina långpass genom att varva löpning med lite gång. Det är kul att att variera sig och märka att kroppen svarar när jag försöker höja tempot.

Det är klart att det ännu finns mycket att jobba på och förbättra, men det här passet gav en indikation om att jag är på rätt väg. Att formen är på väg uppåt och att det finns fart gömt i mina ben. Det blev över åtta kilometer löpning idag varav fyra i riktigt bra tempo. Det kallar jag för en bra start på maj!

1

Mitt mål för april är avklarat

Mitt mål för april träningsmässigt var att springa 100 kilometer. Idag kunde jag sätta check för det målet och det känns riktigt riktigt bra att ha klarat av det. Jag har inte sprungit hundra kilometer på en månad på väldigt länge och det känns som om formen är på väg uppåt.

Mina långpass känns lätta att springa och som om det finns mer att ge. Under april har jag sprungit alla mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en. Jag tror att det har varit en bidragande faktor till den goda känslan. Jag hinner aldrig bli trött, utan jag kan hela tiden fokusera på att bara springa i nio minuter till. Plötsligt har jag sprungit 16 kilometer utan att ens fundera över hur långt det är. Hade jag från början tänkt att idag ska jag springa 16 kilometer, hade jag säkert gett upp mycket tidigare. Det hade känts som en för stor uppgift, för långt att springa, för jobbigt. Men nio minuter orkar jag alltid.

mitt mål för april är avklarat

Eftersom jag klarade av mitt mål för april relativt enkelt är jag nu extra ivrig på träningen. Nu blir jag tvungen att planera in träningen mer, anpassa det enligt hur jag jobbar. Jag var permitterad över halva april och då var det enklare att få till bra träningspass. Jag var alltid pigg och kunde träna vilken tid eller dag som helst. Nu kommer det att krävas mer planering, men kanske det är bara bra. Att jag behöver styra upp träningen mer mot en eventuell maratonsatsning.

1

Vad jag behöver för att känna mig i maratonform

Jag spinner vidare på mina maratonfunderingar och jag ska försöka göra upp en plan för träningen. Vad jag behöver för att komma i maratonform. Eller snarare som rubriken säger, känna mig i maratonform. Vad jag kommer att prioritera i träningen, vad är viktigast för mig.

Jag har sprungit två maraton tidigare och båda gångerna har jag tvivlat på om jag ska klara det. Båda gångerna har det gått bra, andra gången långt över förväntan. Jag har gjort det förut, jag vet att jag kan göra det igen. Jag vet vad som krävs. Hur jobbigt det kommer att kännas längs med vägen, både med träningen inför och under själva loppet, men hur värt allt kommer att vara i mål.

vad jag behöver för att känna mig i maratonform

Vad jag behöver för att känna mig i maratonform

Självförtroende
Det första på listan är självförtroende. Jag vet att jag klarat av att springa maraton tidigare, men det är tre år sedan senast. Då har jag haft bättre träningsmånader bakom mig och en bättre grund. Samtidigt tänker jag att det här är en punkt som kommer att öka med hjälp av följande punkter. Med själva träningen. Självförtroendet kommer att öka för varje bra träningspass.

Långpass
Den viktigaste punkten i träningen är långpassen. För att ha självförtroendet för att springa maraton måste jag ha sprungit långpass. Det går inte att komma ifrån. Jag måste vänja kroppen vid att vara igång länge, upp mot tre timmar i alla fall. Det längsta jag någonsin sprungit inför ett maraton är 27,5 kilometer. Det har räckt, men för självförtroendets skull hade jag gärna sprungit lite längre. Upp mot 30. Det beror också lite på hur många långa långpass jag sprungit. Och när. Om jag ska springa maraton i september, hjälper det mig inte mycket om jag i maj springer ett långpass på 30 kilometer. Men har jag i juli sprungit långpass på 21 kilometer, 23 och 25 kilometer, då räcker det med ett på 27.

veckans löpare

Mer mängd
Nästa punkt på listan mot maratonform är mängdträning. Långpassen är viktigast, men det behövs också annan löpning. Jag kan inte bara springa ett långpass i veckan och sedan vara så sliten av det att jag inte kan träna mer den veckan, utan jag behöver volym. Åtminstone tre löppass i veckan, gärna fyra. Jag ska inte alltid vara pigg på mina löppass, utan jag ska vänja kroppen att prestera på tunga ben. Jag kommer att ha tunga ben i slutet av maraton i alla fall, men jag vill vara förberedd på känslan och veta att jag kan springa ändå. Självförtroende som sagt.

Snabbhet eller lätthet
Det här vill jag förtydliga att inte handlar om vikt, men jag vill känna mig lätt i kroppen. Snabb. Som om det finns tryck i steget och att jag kommer uppåt, framåt. Inte att jag hasar mig fram på tunga ben. Även om jag ska träna på tunga ben ibland, är förhoppningen att sen när jag lättar på träningen, sen ska jag känna mig snabb. Att träningen ändå haft effekt även om det inte alltid känts så. Inför Tallinn maraton 2018 sprang jag mycket långpass på en väldigt kuperad spånbana, för jag visste att banan i Tallinn är flack och att jag kommer att susa fram sedan.det är nervöst nu

Ifall jag kan få alla dessa punkter att stämma eller åtminstone känna att jag är på rätt väg, till midsommar, då kan jag bestämma mig för att göra en maratonsatsning mot Tallinn. Sen om det går att springa loppet eller inte, det är en annan sak 🙂

3

Ett försiktigt försök till träning

Idag blev det ett första försök till träning igen sedan torsdagen. Eller ett försök till styrketräning ska jag säga, jag sprang ett lugnt pass förra fredagen. Jag vet inte riktigt vad som hände under min cykeltur, men jag har haft ont i ryggen sedan dess. Så ont att jag var tvungen att googla ryggskott. Det tror jag nog inte att jag har, för jag kan ändå röra mig. Att springa går bra, då känns det ingenting. Det är bara i vissa rörelser om jag böjer mig framåt som det gör ont.

Därför har jag haft en paus med styrketräningen, men idag blev det ett försiktigt försök till träning igen. Kroppsviktsövningar, övningar med lätta vikter och mycket stretch. Jag tänker att det ändå är bra att röra på sig, för att få igång ryggen. Det kändes bra att röra på mig igen, det blev åtminstone inte värre.

ett första försök till träning

Nu blir det en vilodag imorgon och så får jag se hur ryggen känns på onsdagen. Jag kan ändå springa och allting fungerar i vardagen och på jobbet. Det är bara vissa rörelser som gör ont. Jag vet inte ens om det var cyklingen som orsakade det hela, men det är det enda jag kan tänka på att jag skulle ha gjort annorlunda. En ny, ovanlig rörelse för kroppen.

Jag är lite irriterad eftersom jag har haft ett så bra träningsflow. Jag brukar liksom inte få ont i ryggen. Träningsvärk visst, trötta, stela ben efter ett långpass, okej då. Men ont i ryggen? Vad är det för skämt?!

1

Dålig återhämtning efter långpass

Tanken var att träna styrka idag, men jag har haft en dålig återhämtning efter mitt långpass igår. Jag tror att det hänger ihop med den dåliga uppladdningen med alltför lite mat som jag hade innan passet. Normalt sett brukar jag känna mig fräsch dagen efter ett långpass, men inte den här gången. I vila känns det som vanligt, men när jag ska anstränga mig, svarar inte kroppen. Det finns inget tryck i musklerna och jag får mjölksyra direkt.

Jag hade först tänkt göra min vanliga styrketräning med vikter idag, men jag ändrade snabbt planen när jag märkte hur kroppen reagerade. Plan nummer två var att bara göra kroppsviktsövningar, men till och med det var för mycket. Jag orkade ingenting. Musklerna fick mjölksyra och darrade vid minsta ansträngning. Plan nummer tre blev lite stretch och en promenad. Och mat! Det är kanske lite för sent att äta nu, men förhoppningsvis hjälper det.

dålig återhämtning efter långpass

Jag tycker inte att jag sprang varken extra långt eller hårt igår, jag borde inte känna mig så här trött. Huvudet är piggt, men kroppen är trött. Det känns som om jag sprungit längre. Mest är jag irriterad på mig själv, att jag aldrig lär mig att äta mer. Det är klart att jag får en dålig återhämtning om jag gör fel från start och sedan dessutom inte fyller på med extra.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra med träningen resten av veckan. Jag hade tänkt springa ett snabbare pass imorgon, men jag får se hur kroppen känns. Det är inte så stor vits att försöka springa ett tempopass om jag inte ens klarar av att göra kroppsviktsövningar. Jag kommer bara att bli besviken när det inte går som jag vill. Kanske vila är bättre och så får jag sikta på att springa snabbt på söndagen.

0

Extra energi på långpass

Med tanke på hur många långpass jag sprungit under min tid som löpare, tycker jag att jag borde ha lärt mig. Men nej! Jag måste ladda upp bättre. Äta mer mat inför långpass, inte bara två skivor bröd och två koppar kaffe till frukost. Två tårtbitar igår och lite sötpotatis pommes till middag. Ju längre långpassen blir desto viktigare är uppladdningen. Jag tror också att jag är tvungen att börja ta med mig extra energi. Smoothie, dextrolsol, torkad frukt, nötter, godis. Något. Jag kan inte springa på luft och tom mage.

extra energi på långpass

Mina långpass börjar vara av den längden att det kommer att krävas extra energi snart. Det går ännu just och just att genomföra passet, men det hade säkert gått bättre om jag fått något i mig under passet. Eller laddat upp bättre, så att jag inte blir hungrig mitt i passet. Då är det redan för sent, men en colasmakande dextrosol hade i alla fall gett mig en liten boost.

Idag sprang jag 16,5 kilometer, hungerkänslorna kom vid kanske 13 kilometer. Då kunde jag ännu ”kämpa” mig hem eftersom jag visste att passet snart är klart. Tanken är ändå att börja springa långpass på 20 kilometer och längre och då är det för långt kvar för att vara hungrig. Det är klart att det går att springa hungrig också, men det är jobbigare mentalt.

Långpass på över 20 kilometer är jobbiga som de är redan, utan något extra att fundera på. Då vill jag vara utvilad, ha laddat upp bra och ivrig på att springa. Bara koncentrera mig på löpningen. Plus att risken är större att jag kortar av passet ifall det är något som stjäl uppmärksamhet från löpningen. 

Nej skärpning Heidi!

2

Första cykelturen för i år

Jag har längtat efter att göra den första cykelturen, men samtidigt är det också väldigt kul att springa just nu. Plus att jag tycker om att gå med Charlie. Det finns så mycket kul att träna att det är svårt att få tiden att räcka till. Idag var vädret i alla fall alldeles för fint för att kunna avstå och det blev därför den första cykelturen.

första cykelturen för i år

Jag hade planerat att börja lugnt och försiktigt. En helt vanlig runda på ungefär tjugo kilometer. Vänja kroppen vid att cykla igen. Första gången är alltid värst. Benen är inte alls vana vid belastningen. Minsta lilla backe och jag får mjölksyra.

Den här gången tycker jag ändå att premiärturen gick förvånansvärt bra. Kanske all min cykling från förra året hjälpte. Jag tycker nämligen inte att jag blev lika slut som jag brukar. Det fanns ändå lite tryck i benen och farten var inte lika låg som den brukar vara första gången jag cyklar. Visst finns det ännu mycket att förbättra, men det var inte helt katastrof.

Det som däremot var katastrof var min klädsel. Jag hade klätt mig alldeles för varmt. Jag hade liksom laddat upp med både pannband och vantar, långärmad tröja och en tjockare jacka. I plus 17 grader och full sol. Jag var genomsvettig efter tio minuter. Jag plockade bort vantarna och pannbandet nästan genast. Lite mindre kläder hade nog räckt 🙂

cykeliver

Men oj vad jag har saknat att cykla! Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med träningen nu framöver eftersom jag återgår till jobbet imorgon. Nu kommer jag inte att ha tid att träna som jag vill längre, utan nu måste jag planera in träningspassen. Långpass löpning på ledig dag känns givet, men annars vet jag inte hur jag ska göra. För nu är jag ivrig på att cykla igen. Kanske det snart är så varmt att jag kan börja cykla till jobbet igen?

 

3

Hyvilemp runt

När jag skrev om olika favoritrundor att springa i Pargas var en av rutterna jag nämnde Hyvilemp runt. Hyvilemp runt är en av mina standardrundor när jag vill springa långpass. Det är också en av de backigaste rundorna. Men samtidigt en riktigt kul rutt att springa när jag är i form.

hyvilemp runt

Nu är jag äntligen i sådan form att jag kan springa den utan att tvivla på om jag kommer att orka eller inte. När jag väl vikt av på Hyvilempvägen är det bara att fortsätta springa. Det finns ingen kortare väg tillbaka sen mer, utan det är framåt som gäller. Vänder jag om blir det bra ännu längre 🙂

Idag blev det sjutton kilometer av backhelvete i motvind, men också med en riktigt bra känsla i kroppen. Jag vet inte när jag senast skulle ha sprungit 17 kilometer, men det är länge sedan. Jag är så glad över att vara i sådan form nu, att det inte ens känns långt. Eller långt, visst, men jag orkar! Inte övermäktigt och som om jag måste släpa mig hem och jag orkar inte ta ett steg till. Utan som om jag kan fortsätta springa. Det är inte länge mer tills jag springer 20 kilometer i ett svep.

Jag tror att mycket av den goda känslan på långpass kommer från att jag springer i nio minuter och går i en minut. Jag hinner inte bli lika trött, varken i benen eller i huvudet. Det är inte ett lika monotont nötande, utan jag tänker bara i nio minuters block. Idag hade jag säkert sprungit elva kilometer innan jag ens reflekterade över hur långt jag kommit.

Idag fuskade jag också lite, jag var inte lika strikt med tiden. Ibland gick jag lite längre än en minut, eller så gick jag i de brantaste backarna. Idag hade jag också med musik, men den kopplade jag på först när jag hade kanske fyra kilometer kvar. Jag hade så mycket motvind att jag behövde något att distrahera mig. Jag hade dessutom varit osäker hemma ifall jag skulle orka hela vägen. Därför bestämde jag mig för att ta med musik. För säkerhets skull.

Men jag hade inte behövt oroa mig, det gick ju hur bra som helst!

3

One-pot pasta med kyckling

One-pot pasta, har ni testat? Det måste ju vara det smidigaste sättet att laga pasta på. Som namnet säger lagas allt i en kastrull. Enkelt och supersmidigt. Orignalreceptet är Martha Stewarts tomatpasta, men det går att variera i oändlighet. Det här receptet är med kyckling och dragon. Jag har hittat receptet i tidningen Me Naiset för länge, länge sedan, när det skrevs om tomatpastan och vilken hit det var. Vissa pastan blir virala.

one-pot pasta

One-pot pasta med kyckling

400 g kycklingfile
2 vitlöksklyftor
1 paprika
2 msk olivolja
350 g pasta
1 kycklingbuljongtärning
5 dl vatten
3 dl vittvin eller äppeljuice
2 dl grädde
½ dl kapris
1 msk senap
1½ tsk dragon
salt

Skär kycklingen i mindre bitar. Skala och hacka vitlöken. Skär paprikan i strimlor.

Hetta upp olja i en stor kastrull och bryn kycklingen. Ta åt sidan.

Tillsätt vitlök, paprika, pasta, buljongtärning, kapris, senap och torkad dragon och all vätska i samma kastrull. Koka upp och koka i sju minuter.

one-pot pasta med kyckling

Tillsätt kycklingen och koka i ytterligare 3-5 minuter tills kycklingen är genomstekt.

Smaka av och salta enligt smak.

one-pot pasta med kyckling

Saker att tänka på:

Spagetti är kanske inte den bästa pastan att använda i one-pot pasta. Ifall du inte har en jättestor kastrull. Jag var tvungen att bryta spagettin i mindre bitar för att få den att rymmas i kastrullen.

Jag har inte testat att laga one-pot pasta med glutenfri pasta eller med typ kikärtspasta. Eftersom allt lagas i samma kastrull är det stärkelsen i pastan som gör att såsen tjocknar och jag vet inte hur det skulle fungera med annan typ av pasta. Kanske det skulle fungera med mindre vätska? För att inte få en lika simmig sås, men pastan måste ha något att koka i också.

Krydda ordentligt eftersom du kokar maten och för att det ska bli en god sås. Bara vatten och pasta, nej tack!

 

2