Jag fortsätter att springa på isen, det var nu tredje gången jag var där. Det gäller att passa på nu när vädret är så fint. För det är verkligen härligt väder ute. Lite för kallt kanske, men solen värmer förvånansvärt mycket. Det känns nästan som vår i luften. Fåglarna kvittrar, solen skiner och det är inte ett moln på himlen. Sen att det är minus tio grader och typ en meter snö är en annan sak.

Jag tycker att det går riktigt bra att springa på isen. Självklart har jag mina Icebugs på, jag har sprungit i dem hela januari och februari tror jag. Isen är plogad och jag springer mest där som det är plogat. Rakt ut, runda Tjuven och hem igen. Själva löpningen på isen är kanske två till tre kilometer, men totalt blir det ungefär sju kilometer löpning. Det är lagom nu när det är så kallt. Springer jag längre börjar jag frysa för mycket. Benen blir för stela och jag tappar tekniken.

Jag tror att jag kommer springa även kommande pass på isen. Åtminstone nu när jag kan springa i dagsljus och när vädret är fint. Det är ändå en så kort period som jag kan springa där. Det händer inte ens varje år. Jag kan springa mina vanliga rundor när som helst. Nu är det kul med något annorlunda.

Jag har semester den här veckan och för första gången på många år har jag inga planer för semestern. Normalt sett när jag har vintersemester är vi på resa. Kuba, Thailand, Australien, Indien. Tydligen har vi varit på många resor kring den här tiden på året, eftersom Google eller Facebook dagligen påminner mig om det. För två år sedan, för fyra år sedan, för tio år sedan. Tack för det… Det är inte alls så att jag saknar att resa. Inte alls.

Vädret ska fortsättningsvis vara fint, så jag tänker utnyttja det till max. Mina planer för semestern tror jag får bli en massa träning och utevistelse. Promenader och löpning på isen, bus med Charlie och kanske låna mammas skidor. Jag vet inte när jag skulle ha skidat senast, på lågstadiet? Undrar om jag kan ännu. Ifall jag far på isen och skidar är det i alla fall platt, men inte mycket till spår och alldeles för mycket folk som ser mig 🙂

Jag var på isen idag igen och det är så fint ute. Sol, klarblå himmel och betydligt varmare idag än igår. Nu var det riktigt skönt att vara ute och gå. Jag lyssnade på bra musik och var ute i över en timme. Kanske jag kan ta med mig kaffe och en filt nästa gång, ha en paus på Tjuven. Ifall det blir en nästa gång. Jag vill ändå passa på nu, vem vet när det nästa gång blir så här fint vinterväder.

Det finns intervaller, det finns långpass, distansrundor och så finns det kanske det bästa av allt. Njutspring. Även kallat för mysrundor. När jag inte har en plan om hur långt eller fort jag vill springa, utan bara springer för att det är kul. För att vädret är fint och löpningen känns härlig. Idag var just en sådan dag.

Det är lite varmare igen och jag fryser inte lika mycket. Nu är det mer lagom temperatur för löpning. Och sol. Det känns genast bättre när solen är framme. Jag bara känner hur jag blir gladare och piggare av att få lite sol på näsan. Det är fint med snö och vinter, men jag trivs nog ändå bättre på sommaren 🙂

Dagens njutspring blev prick nio kilometer och jag njöt av varje steg. Jag kanske inte sprang hela vägen, men nästan. Jag stannade och fotade och kunde hämta andan mellan varven. Det känns skönt att ha kommit upp i längd igen på mina löppass. Även om jag för tillfället mest bara springer för att det är kul, och inte har en plan som jag följer, är det ändå skönt att veta att jag fortfarande kan. Så småningom ska jag börja steppa upp löpningen igen. Springa längre pass, börja med intervaller och träna mer strukturerat. Då är det lättare att börja från en grund på tio kilometer än fem.

Just nu tänker jag ändå bara springa på känsla. Springa om vädret är fint, men inte känna att jag måste springa om det är svinkallt ute. Förra veckan sprang jag till exempel bara en gång, för jag tyckte det var för kallt för löpning. Som tur kan jag också träna annat.

Planen var att springa idag efter jobbet, men nu är min smärtgräns nådd. Nu är det för kallt för löpning. Jag fryser konstant just nu. Hemma, när jag går till bussen, på bussen, på jobbet. Det är på den nivån att jag typ skakar och står och värmer händerna på en varm kopp. Så ingen löpning för mig. Inte i alla fall idag.

Jag hoppas på lite varmare väder. Minus tio grader går väl ännu, men blir det kallare än det tycker jag att det är för kallt. Jag vet inte hur jag ska klä mig för att inte frysa. På jobbet har jag inget val, då är det arbetskläderna som gäller. Hemma sover jag i fleecebyxor, dubbla täcken och katt. Men det här med löpning. Jag har fodrade vintertights, jag har underställ, men inget hjälper mot stelheten i framsida lår. Vad ska jag göra för att frysa mindre? Säg nu för tusan inte kallbada 🙂 Jag badar inte ens på sommaren.

Istället för löpning blev det styrketräning. Jag kunde äntligen lägga på mer vikt på skivstången efter att ha varit tvungen att plocka bort. Nu känns det som om jag har blivit starkare och den styrketräning jag gjort har haft effekt. Jag är kanske inte lika svag längre, utan orkar mer igen. Det är kanske inte bara dåligt med kyla. Det betyder att jag har mer tid för annan träning. Jag har redan tränat styrka två gånger den här veckan och det blir antagligen ännu ett pass. Ifall inte vädret gör en helomvändning och jag kan springa igen.

Vilket underbart vinterväder det har varit idag. Jag har dessutom varit ledig. Det betyder bara en sak. Långpass löpning. Långpass som i länge ute, inte nödvändigtvis jättemånga kilometer. Jag sprang och gick om vartannat, stannade och fotade. Sprang lite mer. Fotade lite till. Plötsligt hade jag varit ute i över en och halv timme och njutit av varje sekund. När det är så här underbart vinterväder, då trivs till och med jag ute. Även om jag fryser.

Jag vet inte riktigt hur jag ska klä mig. Det är inte direkt att jag fryser, men framsida lår blir så stela. Jag har knähöga ullstrumpor, underställsshorts och fodrade vintertights med extra tyg just vid framsida lår. Ändå blir framsida lår illröda och stela. Jag skulle kunna vara ute längre och springa längre, men det blir nästan obehagligt till sist. När jag ”fryser”. Vad ska jag ha på mig? Ordentliga, fodrade ”utebyxor”? Det blir för bökigt med för mycket tyg, för mycket kläder. Jag kan inte springa om jag är för påbyltad heller.

Jag är i alla fall nöjd över dagens löppass. Trots kylan och stelheten, tycker jag ändå att jag kunde springa på bra. Det kanske hjälpte att jag stannade till så många gånger, att jag kunde hämta andan mellan varven. För när jag väl sprang, hade jag ett okej tempo. Dessutom blev det mitt längsta pass på flera veckor. Skönt att få till ett längre pass igen och veta att jag fortfarande kan. Jag har inte tvivlat egentligen, men omständigheterna har inte varit de bästa. Nu blev det långt, trots kyla, trots snö och trots Icebugs. Nu har jag inte några ursäkter för att inte springa långt.