Kategoriarkiv: Löpning

Träningsplaner vecka 15

Lämna ett svar

Den här veckan var en planerad vilovecka för min del, men nästa vecka är det ett normalt träningsschema som gäller. Nästa vecka är det påsk, det kommer att innebära lite annorlunda arbetstider för min del, men jag har försökt planera in träningen enligt det arbetsschema jag har. Imorgon är tanken att jag ska springa mitt ”testlopp” igen. Jag ska springa samma runda som jag sprang för ungefär en månad sedan och se om min tid har förbättrats. Självklart hoppas jag på en förbättring, jag hoppas att mina intervaller har gett resultat.

I övrigt ser veckan träningsplan ut som följande:

Måndag: testlopp
Tisdag: vila
Onsdag:  löpning, långpass
Torsdag: styrketräning
Fredag: vila
Lördag: löpning, intervaller
Söndag: vila

Det här är den plan jag tänker utgå ifrån. Beroende på hur kroppen känns efter långpasset kanske jag vilar på torsdagen och styrketränar på fredagen. Och då kanske vilar på lördagen och springer intervaller på söndagen. Det här är ändå det som skulle passa bäst enligt hur jag jobbar i veckan. Jag hoppas att kroppen samarbetar och att jag kan träna som jag planerat.

20170315_144344

0

Fredagsintervaller från helvetet

Lämna ett svar

Idag var det dags för veckans enda träningspass enligt det program jag följer till maraton. Vilket pass sedan! Det var jobbigt och tungt och det underlättade inte alls av att jag känner mig påverkad av pollen. Eller så håller jag på att bli sjuk… Jag har känt mig täppt i näsan och den kliar. Idag på springturen kändes det som om jag inte fick någon luft, det bara rev i lungorna. Inte alls en kul känsla!

Passet jag sprang var korta intervaller,  jättemånga sådana. Redan innan jag for ut visste jag att det skulle bli tufft, intervallerna såg jobbiga ut redan på pappret. När jag försökte räkna ut vilken rutt jag skulle ta, hur länge passet ungefär skulle ta, konstaterade jag att det kommer att bli närmare en och halv timmes löprunda, med uppvärmning och nedjogg. Det är ett långt pass i min värld.

IMG_20170407_140132_753

Vad sprang jag då för pass? 10 gånger 2 minuter med 1 minuts gåvila. Sedan 3 minuters set vila och så allt på nytt igen. Totalt alltså 20 x 2 minuter, 40 minuter snabbt (idag, snarare snabbare). Under den tredje intervallen insåg jag att det kommer att bli kämpigt idag. Jag flåsade och frustade och det fanns inget tryck i benen. Varken andningen eller benen fungerade som jag ville idag. Andningen påverkades säkert av pollen och benen var kanske inte helt pigga efter tisdagens benpass.

Mitt tempo på intervallerna var väldigt blandat idag. Det var inte fråga om något jämnt pass. Ibland var jag nere på 5:30, ibland visade klockan 6:30. Och allt där emellan… Jag kämpade igenom alla intervaller och är glad över att jag inte avbröt. Jag tänker hela tiden på mitt kommande maraton och att det kommer att kännas jobbigt då också. Det är bara att bita ihop och kämpa. Pannbenet ska bli starkt!

0

Konstiga tankar och hets kring tempo

Lämna ett svar

Jag har aldrig ansett mig vara speciellt snabb som löpare, vad som nu sedan är snabbt är väl relativt, men… När jag jämför mig med ”alla andra”, så tycker jag att jag är långsam. Mitt rekord på milen är 57:01, för vissa är det snabbt och för andra säkert en långsam runda. För mig var det då när jag sprang den tiden snabbt och jag var glad och stolt över tiden. Vilket jag ju självklart ska vara.

Vart vill jag komma med detta inlägg? Jag vet inte… Jag vet att jag bara ska jämföra med mig själv och inte tänka på vad andra springer på för tider och i vilka farter. Men när jag jämför med mig själv och tänker på vad jag har sprungit i för farter tidigare och var jag är i dagsläget, så dyker det upp en del konstiga (och negativa) tankar i huvudet.

hets kring tempo

På söndagen sprang jag långpass på 17,5 kilometer. Det var det längsta jag sprungit på ett bra tag och jag borde vara nöjd och glad över passet. Det enda jag kan tänka på från passet var hur långsamt det gick. Jag hade ett snitt på 8:18 på hela rundan. Då kommer tankarna om att jag för två år sedan sprang halvmaraton på 2:06 vilket ger ett snitt på 5:59 ungefär. Betydligt snabbare än 8:18 i alla fall. Så att jämföra med sig själv ger en ju inte direkt en boost för självförtroendet. Jag vill ju bli bättre!

Innerst inne vet jag att det bara är mina egna hjärnspöken. Jag gick t.ex på söndagens runda ibland, eftersom jag inte sprungit långpass på 17,5 kilometer på ett tag. Så det drar ner snitt tempot. Jag vet också att jag springer fortare på tävling än på träning. Jag vet också att jag inte hade sovit gott under natten till söndagen och druckit vin på lördagen, så det kan påverka tempot…

Men… Jag blir så irriterad på mig själv ibland. Jag vill kunna fokusera på det positiva från passet. Jag sprang för fan 17,5 kilometer! Jag hade inte ont under passet, eller efteråt. Det kändes bra i kroppen och som om jag hade kunnat fortsätta springa längre. Jäkla hets kring tempo! (även om jag inser att det bara är mina egna spöken)

Hur är det med er? Funderar ni kring tempo? Vad är snabbt, vad långsamt, vad ”alla andra” springer i?

0

Ingen återvändo

Lämna ett svar

Jag har ju skrivit om det på bloggen tidigare, om mina planer att springa maraton i sommar på Paavo Nurmi, men jag har inte varit anmäld till själva loppet. På fredagen tog jag mod till mig och klickade i anmälan… IIIK! Det är så skrämmande och spännande på samma gång. Det blev på något sätt mycket mer verkligt nu, även om tanken alltid funnits att det är just det loppet som jag ska göra min maratondebut på.

Men ändå! Maraton alltså! Vet ni hur jäkla långt det är? Det är jättelångt, dubbelt så långt som ett halvmaraton (daah). Och redan ett halvmaraton är ju jättelångt tycker jag och nu har jag alltså anmält mig till dubbla sträckan. Hur tänkte jag där?

Välkomna med att följa min resa dit. Jag antar att det kommer att bli en massa funderingar om det framöver…

20170401_204958

0

Fredagsintervaller

Lämna ett svar

Igår blev det dags för det första riktiga löppasset efter min ofrivilliga vila med ryggont. På onsdagen gjorde jag en testrunda och allting kändes bra då redan, men jag ville inte riskera något. Då blev det en lugn runda för att testa på kroppen. Igår stod det intervaller på schemat.

Planen var att springa 4 minuter i 7:00 tempo och 4 minuter i 5:45 tempo. Totalt sju gånger. Jag ändrade min plan redan innan jag stack ut, för jag visste att jag inte skulle orka med sju varv. Det hade varit en jättestressig dag på jobbet, jag hade jobbat övertid och var allmänt trött och hungrig. Jag hade inte haft tid att äta ordentligt och var trött i benen redan innan jag började springa.

Jag visste att det skulle bli kämpigt, men jag ville inte ställa in passet. Jag tänkte att fem varv är bättre än inga varv och att det får räcka för den gången. På uppvärmningen kändes allting okej, lite segt, men det brukar det oftast vara innan jag kommit igång ordentligt.

På den första sju-minuters intervallen fick jag kämpa för att få upp tempot. Jag tänkte att är det så här svårt att komma upp i 7:00 tempo så kommer det ju att vara omöjligt att hålla 5:45. Mina intervall-tider var lite ditåt. När jag skulle springa 7:00 sprang jag kanske i 7:10 och när det var dags för 5:45 sprang jag ibland i 5:30 och ibland i 5:50. Det kändes trögt genom passet, det fanns inget tryck i benen igår Känslan var att jag sprang långsamt och hur jag än kämpade så verkade det inte gå snabbare.

Jag är förvånad över att klockan visade att jag faktiskt kom ner (upp?) i 5:30 tempo. Det var trötta ben som sprang igår. Idag har det blivit en vilodag i form av en massa shopping och besök till diverse köpcentrum. Imorgon är planen långpass och då får jag säkert användning för en del av grejerna jag köpt idag.

20170401_183032

0

Snart där och nya glasögon

Lämna ett svar

Ryggen är helt klart på bättringsvägen, men jag tar det säkra före det osäkra och avstår från träningen ännu idag. Imorgon hoppas jag att den känns som normal igen. Jag känner fortfarande av ryggen när jag göra vissa rörelser. Det gör inte ont konstant, som det gjorde på söndagen då när jag knappt kunde röra mig, men smärtan kan komma ibland när jag gör något oväntat. Däremot har jag klarat mig helt utan smärtstillande medicin redan och det bådar gott inför imorgon.

Jag har inte bestämt mig hurudant löppass jag ska köra imorgon, om jag överhuvudtaget ska träna. Enligt schemat så är det intervaller som gäller. Jag tror att min ryggsmärta kan ha kommit från att jag blev lite för ivrig i min löpträning med det nya träningsprogrammet. Kroppen var inte van vid belastningen och farterna jag sprungit i. Jag har inte sprungit intervaller eller i högre tempon sedan förra hösten, utan mest lufsat runt och nu blev det en för stor chock för kroppen. Även om distansen eller tiden inte varit något problem, så blev tempot det.

Kanske… Det är bara mina egna spekuleringar. Jag tänker kanske därför att intervaller inte är det bästa sättet att komma igång igen med träningen. Kanske en lugn, mysig runda är bättre… Bara känna på kroppen och ta det lugnt. Känns allting bra imorgon under och efter rundan, kan jag sedan fortsätta med träningsprogrammet som normalt.

Idag köpte jag ett par nya solglasögon åt mig. Jag har länge velat ha ett par brillor att använda när jag springer på sommaren. Jag hatar att ha solen i ögonen och att vara tvungen att kisa hela tiden. Nu är det problemet förhoppningsvis löst. Sen att jag ser ut som ett fån är en bisak 🙂

IMG_20170328_165243_999

0

Norska intervaller

Lämna ett svar

Idag stod det intervaller på schemat, 4 x 4 minuter, även kallat för norska intervaller. Jag har sprungit dem tidigare, och det är alltid lika jobbigt. Det verkar så enkelt i teorin, hur jobbigt kan fyra gånger fyra minuter vara liksom? Jo då, riktigt jäkla jobbigt.

Jag hade dessutom alldeles för mycket kläder på mig. Jag stack iväg direkt efter jobbet, klockan var kanske halv fem och solen var framme. Det var ändå ganska blåsigt så jag hade både pannband och vantar. Efter kanske tio minuters löpning insåg jag att det här kommer att bli svettigt. Då hade jag inte ens börjat på själva intervall delen av passet, utan höll fortfarande på att värma upp. Varm var jag alltid 🙂

20170323_164243

Det är härligt att inte längre behöva bylta på mig alla kläder jag har. Idag hade jag inte ens mina vintertights på, utan bara vanliga. Inget underställ, utan vanlig tröja (och jacka förstås, så varmt var det inte). Snart snart är det vår och sommar och jag kan springa i t-shirt igen.

Passet då? Det gick riktigt bra. Jag tror jag startade för långsamt, för mina två sista intervaller gick i snabbare tempo än de första. Tempot för intervallerna blev 5:43-5:35-5:08-5:08. Inte direkt ett jämt tempo, men bra känsla i kroppen genom passet. Det kändes som om det fanns mer att ge, vilket bådar gott för framtida intervallpass.

1

Springa med musik

4 svar

Tidigare sprang jag alltid med musik och då menar jag alltid. Det gick inte en runda utan att jag lyssnade på spotify medan jag sprang. I något skede började jag bli irriterad på att ha musiken på, främst för att det alltid var ett evigt fixande och trixande. Hörlurarna föll ur öronen, sladden var i vägen, musiken hackade… Det var alltid något som störde. Efterhand började jag lämna bort musiken. Jag hade det kanske bara på långpass eller när jag sprang intervaller och behövde något peppande. Nu har jag inte sprungit med musik på flera år. Eller flera är väl att ta i, men kanske två.

Förrän idag. Idag fick jag för mig att jag skulle springa med musik igen. Första halvan av rundan hade jag i och för sig en podd på, men när den tog slut lade jag på spotify. Att lyssna på podd gick riktigt bra, jag hittade ett bra tempo och kunde bara springa på utan att fundera så mycket. Däremot när jag bytte till spotify så kände jag bara nej. Hur kunde jag springa med musik tidigare?

Det var en konstig känsla. Idag var planen att bara springa en lugn mysig runda, långsamt och med låg puls. Så plötsligt kommer det värsta ösiga låten på spotify som inte alls stämde överens med mitt tempo. Det blev helt fel, jag kom av mig och tappade rytmen. Sedan tappade jag rytmen ännu mer när jag försökte ändra låt och det blev igen ett fixande och trixande.

Jag påmindes om varför jag inte tycker om att springa med musik mer. Att lyssna på podd gick bra, så det kan jag tänka mig att ha i framtiden på lugna pass.

20170320_130728

1

Första träningsveckan avklarad

Lämna ett svar

Jag är på gång nu mot min satsning att springa maraton i sommar. Jag har följt träningsprogrammet till punkt och pricka den här veckan. Varje vecka är det tre pass löpning fördelat på två intervallpass och ett långpass. Utöver det har jag även gjort ett pass styrketräning den här veckan. Jag vill inte tumma på den, eftersom jag vet att jag även behöver träna upp benen och bålen inför maraton.

Idag stod det korta intervaller på schemat. Tanken var att man skulle springa 4 min så 3:30-3:00-2:30-2:00-1:30-1:00-0:30 med 30 sekunders vila mellan varje intervall. Det stod ingen anvisning om tempo i programmet så jag knatade på enligt bästa förmåga. Det var jobbigt med så kort vila, men det ska det väl vara också. Jag tycker ändå att jag klarade av att hålla ett bra tempo och orkade alla intervaller. Jag tycker att det är lättare mentalt att det hela tiden blir kortare intervaller, även om då tanken är att tempot ska bli högre.

Det känns skönt att vara igång nu och att jag framförallt har en plan att följa. Den här veckans pass gick alla lätt att följa, så det ger mig hopp och självförtroende att jag ska klara av det här. Jag måste lita på mig själv och att jag med hjälp av träningsprogrammet kommer att fixa att springa ett maraton.

20170319_192916

0

Maratonträningen inledd

Lämna ett svar

Idag var det dags för första passet ur mitt träningsprogram för maraton. På schemat stod långa intervaller. Jag kan inte minnas när jag senast skulle ha sprungit intervaller, förra hösten kanske? Needless to say, det var jobbigt. Jobbigt på ett sådant sätt som intervaller ska vara, men ändå överkomligt. Jag flåsade på och kämpade och klarade av att hålla okej tempo genom intervallerna.
20160702_115818

Planen var att värma upp först i kanske tio minuter, innan själva intervall delen började. Tanken var att jag skulle springa 6 minuter i 7:00 tempo och 2 minuter i 5:30 tempo, totalt sju gånger. Problemet med att när jag inte sprungit intervaller eller överhuvudtaget snabbare på evigheter, var att jag hade svårt att veta vad som är rätt tempo. Jag fick hela tiden kolla på klockan. Efter tredje varvet började jag lära mig och hittade snabbare rätt tempo.

De första 7:00 intervallerna gick lite för snabbt, kanske i 6:45-6:55 tempo, medan de första 5:30 intervallerna gick i 5:50-6:00. Men sedan lossnade det och jag hittade rytmen. Pulsen var hög genom passet och garmins återhämtningsrådgivare tyckte att jag behöver 72 timmars återhämtning. En bra sak som mina lågpulsrundor haft är att jag knappt behövt någon återhämtning efter dem. Enligt klockan då i alla fall. Klockan har som mest visat kanske 22 timmars återhämtning.

Jag får se hur kroppen känner sig imorgon. Jag sprang trots allt 11 kilometer idag och i ganska högt tempo. Tänk att jag för två veckor sedan tyckte att det var ett långpass. Idag reflekterade jag inte ens på distansen, jag bara sprang mina intervaller och fick en positiv överraskning hemma över hur långt jag sprungit.

Paavo Nurmi 2017, nu kör vi!

0