Kategoriarkiv: Löpning

Träningsveckan avslutad för min del

På måndagen när jag skrev min träningsplan för veckan så kändes allting bra i kroppen. Jag har inte riktigt hållit mig till planen, men jag har i stort sätt följt den. Jag sprang mitt planerade långpass på torsdagen i stället för fredagen. Det passet slutade förövrigt på 14 kilometer, inte riktigt 15 som jag strävade efter. Passet i sig var bra, benen var pigga och pulsen okej, men det började snöa massvis efter ca 10 kilometer. Jag var dyngsur när jag kom hem och kall. Jag vet att jag skulle ha orkat springa en kilometer till, men jag ville inte riskera att bli förkyld i de förhållandena.

Igår sprang jag snabbare än jag gjort på länge och det verkar som om kroppen inte tyckte om det. Jag har nämligen ont i benhinnorna på högra ben. Jag tänker vara förnuftig och ta det säkra före det osäkra och vila imorgon. Som det känns just nu, så vill jag inte springa. Det gör helt enkelt för ont.

Egentligen gör det inte så mycket, för jag hade planerat ett kortare pass tills imorgon. Jag hade tänkt mig en lugn och mysig femma. I det långa loppet vet jag att det inte spelar någon roll ifall jag springer fem kilometer imorgon eller inte. Det som däremot kan påverka är om jag springer skadad.

Vila it is!

Bilden har absolut inget med texten att göra, men ett inlägg måste ha en bild

Testpass med tempo

Lämna ett svar

Nästa vecka kommer jag att inleda mitt maratonprogram. Jag har tänkt följa programmet från Lofsans och Jessica Almenäs bok ”stora löparboken för kvinnor”. Maratonprogrammet i boken är tänkt som ett 42 veckors program, men jag hoppar alltså in med 16 veckor kvar. Smart eller ej, det får tiden visa. Nu tänker jag mig att eftersom jag i alla fall har träningsvana, så är det inte som om jag startar från noll och därför tänker jag att jag kan inleda själva maratonträningen så sent.

Programmet går i stort sett ut på två intervallpass per vecka, ett med korta, snabbare intervaller och ett med långa intervaller och så ett långpass på det. Med kanske fem veckors mellanrum kommer något som heter testlopp. Det är alltså inte en tävling, utan meningen är att man ska springa samma sträcka, ca fem kilometer, varje gång och se om tiden förbättras.
20170310_134157

Det var det jag gjorde idag. Jag sprang en runda på fem kilometer för att ha en tid att utgå ifrån. Oj jösses vad det var jobbigt! Det var evigheter sedan jag sprang snabbt eftersom jag bara lunkat på i mitt lågpuls-tempo. Kroppen förstod inte alls vad som hände, lungorna skrek efter första kilometern. Det var bara att fortsätta kämpa på.

Det finns nog trots ett lunkande hela hösten och vintern lite krut i benen. Fem kilometer landade på tiden 30:39, vilket ger ett snitt-tempo på 6:07. Med tanke på att mina lågpuls rundor brukar ligga på en 7:30-8:15, så är jag nöjd med det. Den fjärde kilometern gick i 5:57, vilket är snabbare än jag vågade hoppas på. Jag tänkte att jag är nöjd ifall jag kan hålla 6:30 tempo hela rundan, men det gick ju mycket snabbare 🙂

Den här rundan ger hopp om framtiden. Det finns hopp att jag kan bli snabbare om jag tränar för det, eftersom jag kan springa så här snabbt ”otränad”. Nu har jag en tid att utgå ifrån och nästa gång jag springer samma runda hoppas jag springa den under 30 minuter. Det är kul att ha ett mål att jobba mot.

Happy friday!

Snöyra och spring

Lämna ett svar

Dagens löprunda satt långt inne, men har man gjort en plan så har man. Det vräkte ner snö när jag slutade jobbet och det lockade inte direkt att gå ut. Fast det är vid de tillfällena som man känner sig extra levande och nöjd efter passet. Dessutom vet jag att jag kommer att ha ont om tid till träning mot slutet av veckan och jag vill inte att min träningsplan skall fallera direkt på andra dagen.

Efter jobbet bytte jag snabbt om till träningskläder och for ut innan jag hann ångra mig. Jag visste att sätter jag mig i soffan nu så kommer jag inte upp igen, det gäller att snabbt snabbt fara ut. Inte ge mig själv nån tid att fundera utan ut bara. Ett foto till bloggen, okej det blev fyra för det var en viss katt som absolut ville vara med, så de tre första är bara sudd. Jag fick snällt ta honom i famnen, så att även han fick vara med på bild 🙂

20170307_194009

Passet blev idag strax över 8 km, helt enligt planen. Det gick inte speciellt fort, men det hade jag inte förväntat mig heller eftersom det blåste mycket på sina håll. Positivt med passet är att jag igen kan hålla pulsen under kontroll och att jag i princip kunde springa hela vägen. Medelpulsen blev 144, så det börjar gå åt rätt håll igen.

Vad lärde vi oss av det här? Jo, ut i snön och spring bara! Man kan få till ett jättebra pass trots väderbekymmer.

Träningsplaner vecka 10

Lämna ett svar

Det är bara 17 veckor kvar till Paavo Nurmi maraton. Nu får det vara slut med att träna på känsla. Nu behövs det struktur i träningen och en plan. Jag brukar oftast ha en plan (om än en lös sådan) över hur jag ska träna den kommande veckan, även om jag inte alltid skriver ut den här på bloggen. Efter semestern hade jag lite svårt att komma igång igen, men nu känns det som om jag är tillbaka.

Jag tänker mig att den här veckan ännu är en lite lugnare vecka och sedan börjar jag med mitt maratonprogram. I helgen sprang jag mitt första långpass sedan januari. Passet var knappa 12 kilometer, men allting kändes lätt i kroppen och det kändes som om jag hade kunnat fortsätta betydligt längre. Passet gav en välbehövlig boost för självförtroendet och en känsla att jag inte är i så dålig form som jag trodde att jag var.

Men träningsplan vecka 10 var ju rubriken… Jag tänker mig så här:

Måndag: styrketräning (check på det!)
Tisdag: löpning, distanspass ca. 8 km
Onsdag: vila
Torsdag: löpning, distanspass med lite fartökningar
Fredag: löpning, långpass ca 15 km
Lördag: vila
Söndag: löpning, kortare distanspass

Långpassen kommer att vara det viktigaste i min träning framöver. Jag är ledig nu kommande torsdag och fredag och vill springa mitt långpass då när jag är ledig.

På gång igen och strul med pulsklockan

Lämna ett svar

Dagens löppass kändes helt klart bättre än förra veckans försök till löpning. Mycket kanske har suttit i huvudet och jag har lärt mig att jag inte skall stirra mig blind på pulsklockan. Ibland är det bra för mig att springa enligt känsla.

Jag har tydligen haft strul med min pulsklocka utan att jag vetat om det. Idag när jag sprang min runda så visade klockan först okej puls, men sedan började den sakta krypa uppåt. Uppåt som i plötsligt visade den 194. Så hög puls hade jag garanterat inte. Jag har aldrig sådan puls, inte ens fast jag springer intervaller på max. Dagens runda hade tills dess bara varit ett lufsande, med kilometertider kring 8:00.

Jag insåg att klockan inte fungerar som det ska och beslöt mig för att sluta med lufsandet. Eftersom jag ändå inte kan springa enligt tänket lågpuls, kan jag lika gärna springa så fort som jag känner för. Jag insåg även att fredagens pass kanske inte var så dåligt som jag trodde sen heller.

Jag hade bara fokuserat på vad pulsklockan visade. Eftersom pulsen bara steg och steg då också och jag hela tiden fick stanna och gå för att ens försöka få ner den, blev jag så frustrerad till slut att jag stängde av klockan, avbröt passet och gick hem. Kanske helt i onödan eftersom det bara var klockan det var fel på. Jag funderade lite på fredagen att är jag faktiskt så andfådd och känns det så tungt som klockan visar att det borde vara. Men jag litade inte på min egen känsla, utan blev bara irriterad och sur.

Lesson learned!

Träningen då?

Lämna ett svar

I Australien och på vår resa överlag blev det inte mycket träning. Inte träning som vad jag hemma kategoriserar som träning. Det blev ett ynka löppass. Däremot blev det en hel del promenader och väldigt mycket trappor. I Nya Zeeland hade vi inget busskort, utan gick överallt vi skulle, förutom till flygplatsen då förstås. Så orörlig har jag ju inte varit, men…

Jag måste erkänna att jag inte är inne i ett bra träningsflow för tillfället. Det har varit svårt att komma igång efter resan. Jag vill träna, men kroppen svarar inte. Mina löppass som jag gjort har känts tunga och jag har därför avbrutit eller kortat ner från den ursprungliga planen. Nu har jag kanske inte direkt sprungit i optimala förhållanden heller. På fredagen när jag skulle springa så fullkomligt vräkte snön ner. Det passet var ett riktigt skitpass. Pulsen var hög och känslan tung. Jag blev så frustrerad att jag till sist stängde av klockan och gick hem.

Den här veckan har jag försökt se som en komma igång efter semestern vecka. Jag har försökt träna kravlöst och mest gjort det som fallit mig in. Det blev ett styrketräningspass vilket resulterade i världens träningsvärk och två löppass. Ett pass på dryga fem kilometer och ett på kanske tre.

Nästa vecka vill jag komma tillbaka till mina vanliga träningsrutiner igen. Jag siktar på att få in tre löppass, varav ett lite längre, och så ett styrketräningspass på det. Jag känner mig nästan lite nervös över träningen. Det känns som om det var evigheter sedan jag fick till en bra träningsvecka, fast det i själva verket kanske bara var tre veckor.

Varför jag springer

Lämna ett svar

Träningsblogga-Ida har många gånger berättat om hur hon började springa för att hon inte hann med spårvagnen en gång… Idag var jag i en liknande situation. Jag slutade jobbet 19:15, min buss startade 19:15 och jag ville verkligen hinna med den. I mitt huvud tänkte jag att det tar ungefär 8 minuter för den att komma till min hållplats och det tar ungefär 10 minuter för mig att gå. Jag hinner.

Halvvägs till hållplatsen inser jag att jag inte kommer att hinna. Jag får helt enkelt springa till den. Sagt och gjort. Jag sprang. Med vinterkappa, vinterkängor, mössa, shoppingpåsar och vad fan. Men! Jag hann!

Med fem sekunder till godo spurtade jag till hållplatsen och såg bussen komma. Jag hann inte ens ta fram busskortet, utan jag fick gräva fram det ombord på bussen… Med det spelar ingen roll, för jag hann med bussen!

Tack <3 löpning! Jag visste väl att alla pass i regn och rusk var till nytta!

2016-05-30-12-26-34

Idioti

Lämna ett svar

Av någon konstig anledning igår så tyckte jag att ett bra återhämtningsmål efter ett längre löppass var kaffe och kex. Då hade jag ätit normal frukost innan och sedan inget mer. Jag springer min runda på lite över 11 kilometer, kommer hem, tar en dusch och glömmer bort att äta. Dricker en kopp kaffe, äter några kvarblivna kex och fortsätter dagen som om inget hänt.

Självklart med den konsekvensen att jag var vrålhungrig vid middagstid. Åt en rejäl portion av woken och var fortfarande hungrig. Åt lite kvällsmål ännu på kvällen, för hungern hade inte gett med sig. Inte så konstigt förstås, eftersom det enda jag ätit under dagen var två skivor bröd, tre koppar kaffe och några kex. Och tränat.

Idag har ätandet fortsatt. Det är som om kroppen fortfarande är ”efter”, när jag inte åt bra igår. Skärpning Heidi!

2016-12-24-14-24-25

Tänk om jag tappar allt?

Lämna ett svar

Om en vecka vid den här tiden sitter jag på ett flygplan på väg till Australien. Idag har jag äntligen tagit itu med packningen och det första jag packade ner var träningskläder. Det var det lättaste att bestämma mig för vilka, shortsen och linnen. Det har lovats varmt väder och jag klagar inte.

Men… Träningen då? Jag tycker att det är jobbigt att springa i värmen i Finland på sommaren, och då snackar vi om 20-25 grader. Hur tusan ska jag klara av att springa i betydligt varmare temperaturer, upp mot 40 grader? Jag har planerat in resan som återhämtningsveckor, men jag vill ändå träna något. Två veckor utan träning alls, gör mig nojig.

Tänk om jag tappar allt? Just precis som mina löprundor har börjat fungera pulsmässigt. Igår sprang jag knappa åtta kilometer och medelpulsen var 142 och farten 7:35. Det är sjunde (!!) passet på rad jag sprang som jag tänkte att yes! äntligen börjar jag se resultat av allt slit med att springa med lågpuls.

Jag vill inte avbryta träningen nu när jag äntligen hittat ett flow. Samtidigt vet jag ju att återhämtning är bra och vi kommer självklart att röra på oss under semestern. Dessutom borde i alla fall två av tre hotell vi bokat ha gym. Så det finns den möjligheten förstås.

Meh! Lite nojig är jag.

2017-01-22-11-39-26

Sammanfattning vecka 3

Lämna ett svar

Den här veckan kan sammanfattas med ett enda ord: Super. Jag har haft sånt flyt med träningen den här veckan att det inte är klokt. Alla min pass har gått bra, med undantag för en liten liten dipp på fredagens löptur. Det känns som om mitt kämpande och slit med att springa med lågpuls äntligen har gett resultat. Jag har kunnat springa på i bra farter och pulsen har hållits hanterbar.

Veckans träning har sett ut så här:

Måndag: styrketräning hemma
Tisdag: löpning 9 km (puls 141, 7:30 tempo)
Onsdag: löpning 17 km (141, 7:57)
Torsdag: välförtjänt vilodag
Fredag: löpning 6,5 km (145, 7:40)
Lördag: vila
Söndag: löpning 6,5 km (141, 7:22)

Totalt nästan 40 km löpning!

2017-01-22-20-17-18